Jag går ofta omkring och tycker att jag jobbar lite för lite, att jag borde prestera mer. Men det har antagligen att göra med att mitt (som så många andras) arbete också handlar om att fundera och hitta på grejer. Jag tror ärligt talat att folk generellt jobbar för mycket och därmed bromsar sig själva från att komma fram till smarta och kreativa idéer. Därför försöker jag påminna mig själv om att också det osynliga tankearbetet är oerhört viktigt.

Idag blev det ändå inte mycket av sånt. Jag började dagen klockan åtta med att tillsammans med Karin bli intervjuad om vår podcast Mellan raderna (länkar sen när intervjun kommer ut), hade sen ett möte med Maja och klockan tio föreläste Linnea Berg i Friday Lab Community. Rekordmånga deltagare! Väldigt kul att vårt community växer så.

När det var över fortsatte Maja och jag att förbereda en föreläsning/workshop som handlar om att flytta föreläsningar och kurser online. När Maja gick och lade sig i Stockholm fortsatte jag fila på föreläsningen. Det var kul att märka att efter två år av Friday Lab har vi blivit ganska duktiga på att dra kurser/föreläsningar/workshops online. Får man säga så? Att jag tycker vi är bra alltså.

Jag tycker för övrigt att det är roligt att fundera på hur man kan flytta sånt som vanligtvis sker på fysiska platser till online, MEN när jag senare samma dag talade med en god vän inom förlagsbranschen insåg jag att Göteborgs bokmässa knappast kommer att hända och blev riktigt nedslagen. Det är nåt otroligt fint att så många bokälskare samlas på samma ställe. Plus en chans för mig att umgås med folk jag tycker mycket om. Nu har jag uttalat besvikelsen och får gå vidare i livet.

Just det! Magnus och min podd Magnus och Peppes podcast ligger ute! Vi talar bland annat om influencers som levt på snygga och lyxiga bilder och upplevelser nu är tvungna att skapa content i form av texter och att det kanske inte går så bra för alla, om Bernie Sanders och Joe Biden, om skillnaden mellan Louis C.K. s och Aziz Ansaris post-metoo shower och såklart om coronan (Magnus sa att jag är töntig som försöker vara cool och säga The Rona). Om ni lyssnar får ni gärna prenumerera på podden 2, 80 dollar i månaden kostar det. Alltså ej skjortan! Tack på förhand!

Igår ringde min syrra och sa: “Okej, du får den korta versionen” sen pratade hon på oavbrutet i två timmar. Lyckligtvis hade jag dragit på mig springskorna så jag kunde ta en riktigt lång powerwalk med henne i öronen. Blev så inspirerade så nu tänker jag ringa en vän minst en gång i veckan när jag är ute och går/springer (när jag inte orkar ringa en vän läser jag Hannas blogg).

Idag började jag med att spela in en liten video med Karin jag har Mellan raderna med. Acast vill lyfta vår podd (kul!) och hade beställt en video att använda i sina kanaler. Vi ringde upp varandra på facetime på datorn och spelade sedan in i våra ansikten och vårt prat på telefonerna. Jag fick lust att bränna av ett avsnitt av Mellis när vi ändå höll, men avstod. Däremot ska Karin och jag bli intervjuade av Svenska Folkskolans Vänner imorgon så jag får en ordentlig dos av Karin den här veckan.

Jag skulle nämligen göra den alla sista redigeringen av “Vita lögner och höga hinder” och det gjorde jag! Skickade in manuset till min otroliga redaktör och nu ska Louise få texten för att göra illustrationerna. Så skönt att ha detta klart (eller boken ska ju också korrläsas osv, men vi låtsas att jag är klar). Nu är det bara att börja på nästa.

Jag fick en frågan om vilka bloggar jag läser och jag tänkte lista dem här så kan ni kanske fylla på med era i kommentarsfältet? Man är ju alltid ute efter nytt bloggkött att sätta tänderna i. Jag kommer garanterat att glömma bort någon favorit så ber om ursäkt för det redan nu. Har du en blogg läser jag antagligen den (såvida den inte enbart handlar om barn eller mat eller 90 procent av innehållet består av samarbeten). Tycker för övrigt att alla kunde uppdatera lite oftare.

Jaja, förklaringar förklaringar, nu kör vi:

BFF Ellen som är rolig, smart, har självdistans och skriver bra böcker.

Sandra för att hon är ett proffs som alltid håller hög nivå med varierande inlägg.

Elin, uppdaterar inte dagligen, men när hon skriver känns det alltid i hjärtat.

Hanna är en av de första bloggar jag började läsa. Hanna är rolig, har snygg stil och ofta bloggar som jag tänker.

Hej Hej vardag/Louise får mig att skratta, lyfter upp viktiga frågor och är liksom alltid sjyst.

Jenny för att hon skriver så bra och ärligt och det aldrig är poserande.

Johanna för att jag tycker om hennes tankar.

Linnea för att hon skriver så bra, har humor och är klok.

Cinderalley/Sanna bor i San Diego, kör motorcykel, läser böcker och gillar hästar.

Linn är ju ändå stommen i Svenskfinlands bloggvärld.

Linn i Stockholm, bra attityd.

Sophia om att bo ute i öknen och upptäcka världen/livet.

Kugge bloggar om att vara företagare och skriva böcker.

Tänk på döden är roliga texter av en reklamman.

Jennifer skriver otroligt proffsigt om SEO, resor, böcker och livet som svensk i Finland.

Nippertippa om att längtan efter ett barn.

Caroline om livet, populärkultur, marsvin, ibland i Kalifornien.

Cissans såklart.

Karin, LA-kompis och TWWP-kollega.

Mirjam bloggar om böcker och på på Nya Zeeland.

Er tur, vad läser ni? (inser nu att 95 procent av bloggarna som jag läser är skrivna av kompisar till mig).

Jag är så fruktansvärt uttråkad och frustrerad över att inte ha ro att skriva långa texter. Just nu redigerar jag min “Höga hinder och vita lögner” och det går. Det är till och med lite kul, men att skapa funkar inte på grund av a) barn som provoceras av att jag vill vara ifred b) den molande stressen över att inte veta när allt detta är över.

Det var dagens klagomål. Ni kan lämna era i kommentarsfältet. Nu över till dagens tema: Vidde pratar ju nuförtiden (alltid?) bättre engelska och svenska och säger till exempel “bli inte rädd” (“don’t be afraid“) istället för “var inte rädd“. Han säger också “göra vänner” istället för “få vänner” och det är vid närmare eftertanke så mycket bättre.

Få vänner är något passivt man inte riktigt har kontroll över. Antingen får man dem eller så inte, men gör man en vän deltar man aktivt i processen. Man initierar vänskapen och anstränger sig lite för att hålla igen den.

Man ska kanske inte läsa in för mycket i ord och uttryck, men jag tror att språket/ord och uttryck vi använder formar vår verklighet. Att till exempel ordet för företagare på finska är “yrittäjä” alltså en som försöker. Vad säger det om skillnader mellan den finska och svenska kulturen? (

Jag vet inte hur det är med er, men personligen ser jag mycket fram emot dagens höjdpunkt

En intressant karta om var man stannade hemma i USA och var man fortsatte leva på som vanligt.

Att Google och Apple går ihop för att kunna hålla ett bättre öga på var coronaviruset rör sig är väl bra nyheter, men tycker alltid det är lite läskigt när vi närmar oss Kinas övervakningstem.

The Tiger King är verkligen ingen dokumentär.

Den här artigheten och framförallt  förmågan att se varandra är något som jag älskar med USA.

G-punkten existerar icke. Tyvärr! Men vi kan ändå fortsätta att leta efter den.

Bara sexton år gammal, pilot och hjälte.

Fy fan för våld i hemmen. Och är Stordalen verkligen en hjälte som öppnar upp hotellrum för kvinnor som flyr våldet?

Föräldrar kämpar med att jonglera jobb och hemskola, men är det inte ännu värre att vara helt ensam?

Enligt CNN kunde en tredjedel av amerikanerna inte betala sin hyra i april.

Den här tycker jag var väldigt bra och intressant: #EatTheRich om hur kändisar som suktar efter bekräftelse uppdaterar sociala medier från sina gigantiska lyxhem och hur det får oss vanlisar att avsky dem.

Zoombomb.

Jag tycker att den här intervjun med Folkhälsomyndighetens generaldirektör Johan Carlson gjorde mig mindre orolig. (På svenska).

Jag upptäckte av en slump att Josefin Bornebuschs “Älska mig” finns på SVT Play! Blev glad och slukade de tre första avsnitten igår. (tips på bra VPN: Express VPN). The Split lär också finnas på Svt Play. Och igår började säsong fyra av The Good Fight! Och på söndagen blir det “Insecure” på Hbo. GRATTIS ALLA!

Jag vill börja med att tacka för att ni skrivit om var ni befinner er och hur ni har det. Jag ska svara på alla kommentarer, ge mig bara lite tid! Det var väldigt värdefull läsning för mig! Tänk att en del av er jobbar inom vården! En del bor i Sydafrika, Malaysia, på Östkusten, på Åland osv. Jag blev glad av att läsa det ni skrev, även om många har det svårt just nu.

Sen vill jag också passa på att uppdatera er om min natt. Sånt är ju alltid jätteintressant för andra människor: Jag sov uselt. Jag är vanligtvis en person som somnar på studs och sover djupt, men inatt hade jag ont i halsen och kände mig på alla sätt olustig i kroppen. Steg ändå som vanligt upp kvart i sju och spelade en timme senare (helt enligt gårdagens schema) in ett avsnitt av Mellan raderna. Magnus ska försöka hinna klippa ihop det ännu idag. Efteråt gick jag och lade mig igen och sov i två timmar. Välsignad vare tuppluren.

Med böcker in my mind tänkte jag tipsa om några jag läst på sistone och kan rekommendera. Först ut är Sofia Torvalds “Ångestgudinnan” som handlar om hur Torvalds lever med en ständigt oro och ångest. Det var hälsosam läsning för mig som själv är en äh, det löser sig säkert-person. Det är ju klart att jag också kan känna oro ibland, men jag kan verkligen inte identifiera mig med Torvalds ångest. Både i dagsboks- och essäform skriver hon om allt mellan panikångestattacker, att behöva medicin för att kunna sova och att känna en ständigt oidentifierbar oro över att allt kommer att gå åt helvete och att vi och alla vi älskar en dag ska dö.

Jag är den där grunda, glada jäveln som ropar: “Men alla andra dagar ska vi leva!“. Nä, men medan jag läste boken fick jag en större insikt i hur jobbigt det är att leva med katastroftankar. Hur de inte försvinner genom att någon himlar med ögonen och ber en att skärpa sig. Om om hur personer som känner så här är medvetna om att de kan uppfattas som jobbiga och till och med hysteriska och i vissa fall därför bakar in sin ångest i humor för att göra det enklare för alla andra.

I Mellis pratar Karin och jag om duktiga skribenter och konstnärer måste leva med ångest för att kunna skapa någonting intressant, eller om det bara är en myt. Jag vet inte, men kan ibland känna en rädsla för att uppfattas som ytlig och grund just för att jag är så ångestbefriad. Förstår ni vad jag menar?

Vad mer? Jo, vill också tipsa om kortromanen “Vuxna människor” som handlar om längtan efter barn och kärlek och syskonrelationer. Om Vigdis Hjorts “Lärarinnans sång” om en 57 årig kvinna som har det bra på alla sätt, men börjar tvivla på sin egen godhet och plats i medelklassamhället då en 32-årig student gör en dokumentärfilm om henne. Kan också varmt rekommendera Hjorts “Arv och miljö” som kom ut för ett par år sedan och är ännu bättre.

Är det noveller du är sugen på att läsa? Jag förstår om det är svårt att koncentrera sig på en hel roman i dessa tider (jag har själv svårt att skriva en) kan jag tipsa om Axel Åhmans “Klein” som handlar om en studie i mansrollen. Jag pratar faktiskt med Axel i ett avsnitt av min nya podd med Schildts & Söderströms, men just den med Axel kommer ut först om en och en halv vecka. Tyckte mycket om den här novellsamlingen, men gillar verkligen inte att läsa dialekt. För mig stannar alltid historien upp när dialogen skrivs på dialekt.  Det sagt gillar jag titeln.

Jag ser mycket fram emot att läsa Nina Lykkes “Nästa“, Saara Turunens “Sidopersonen” och Sofia Rönn Pessahs “Männen i mitt liv“.

Vad läser ni?

Så här ser en vanlig dag ut hemma hos oss:

06:45 Min biologiska klocka väcker mig kvart i sju. Jag ligger kvar en stund, kollar Twitter och Instagram, men inte mailen. Smyger iväg för att äta frukost. Håller tummarna för att Majlis inte ska vakna.

07:30 äter frukost läser nyheter, mail och bloggar. Äter två mackor, ett kokt ägg och dricker en kanna kaffe.

08:00 spelar in podd/har möte. Ovanligt mycket podd på sistone. Gillar det.

09:00 ringer mamma och börjar sen skriva. 

10:00 Friday Lab eller bara skrivuppgifter.

10:00 skriver och har mig. Magnus hämtar kaffe, hänger eventuellt med. Ett sätt att rasta barnen är att ta med dem till Primo Passo och låta promenaden dit ta hur länge som helst. Också en trevlig möjlighet att utbyta några ord med min make.

12:30 lunch. Idag tog vi take out från vår kvarterskrog (varför säger man take away i Norden och take out i USA?)

13:30 svarar på mail, gör jobb som inte kräver så mycket kreativitet. På eftermiddagen är det för sent för att skriva Den Stora Romanen.

15:00 springer en runda. Tråkigt att stranden är stängd, men sprintar omkring i närområdena och kollar på dyra hus. Har börjar vinka och le mot folk som möter mig.

16:00 kollar småsaker i mailen, läser bok (just nu “Vuxna människor“, tack Ellen för tips!), umgås med barnen.

18:00 lagar och äter middag. Tacos med bönröra och guacamole.

19:00 kollar tv-serier/film eller bara hänger med Maggan. 

22:00 (eventuellt tidigare) lägger mig för att kolla på den tv-serie jag egentligen vill se. (Better Things, The Good Fight, Insecure, High Maintenance, The Split osv)

Givetvis allt detta till en ljudmatta av mina barn som oavbrutet upprepat mantrat: “PeppePeppePeppePeppe….”

Här i Los Angeles räknar man med att detta blir den svåraste veckan hittills och hälsomyndigheterna uppmanar folk att helst stanna hemma hela tiden. Om kylskåp och skafferier är någorlunda fyllda ska man till och med undvika att besöka mataffären.

På gatorna bär allt fler ansiktsmask (och nu menar jag inte den tunna koreanska sorten som har en återfuktande funktion, utan snarare de som får en att se ut som en tandläkare). Förra veckan var det bara de äldre, men nu är det alla åldrar. När jag tog en springtur tidigare idag mötte jag en mamma med ett barn på högst sex år. Mamman rättade till först sin egen ansiktsmask och sedan barnets. Det var som en scen ur en dystopisk film, förutom att det var verklighet. Det är inget tvång, men precis som med att stanna hemma rekommenderas man använda mask.

Jag blir galen. Hur har ni det? Kan inte ni berätta var i världen ni befinner er och hur mycket ert liv begränsats på grund av detta? (Fattar såklart att folk har det mycket värre och att vi på många sätt är lyckligt lottade, men längtar så oerhört mycket efter att träffa folk och vara på stranden och att folk ska hälsa och vara glada igen).

I dag sänds det första avsnittet av en podd jag gör i samarbete med mitt förlag Schildts och Söderströms. Det är en podd där jag pratar med aktuella författare och först ut är Philip Teir. Förutom att han ger några riktigt bra skrivtips pratar han också om hur det är att skriva om något som påminner om ens riktiga liv. Och det bästa: Inte ett ord om Corona!

Här finns avsnittet. Det kommer nya varje tisdag. Prenumerera gärna.

Det ligger också ett nytt avsnitt ute av Magnus och Peppes podcast. Vi spelar in varje måndag morgon och pratar om aktuella händelser i USA, Norden och världen ur ett feministiskt, journalistiskt och mediagranskande perspektiv. I dag talar vi bland annat om hur otroligt segregerat USA är både politiskt och geografiskt, om hur man ska hantera folks reaktioner på Covid-19 och om Boris Johnson. Om ni gillar podden får ni gärna prenumerera på den, det kostar 2, 80 dollar i månaden.

Jag vill också passa på att tipsa om Mellan raderna, otroliga löstips (vi spelar in nytt avsnitt på torsdagen) och gårdagens avsnitt av 1A som handlar idag om våld i nära relationer. Otroligt viktigt att veta om olika former av våld som kan uppkomma under karantänen och hur viktigt det är att lyssna när någon ber om hjälp.

Idag hade jag så svårt att få någonting kreativt gjort. När jag inte får något gjort tror jag att jag är värdelös som människa osv. Vi spelade in podden, jag hade ett möte, tvättade och sen var jag så slut att jag var tvungen att lägga mig ner med en ljudbok i öronen. När jag vaknade upp igen tog jag en springtur. Det var lite kusligt att springa i en helt öde stad. Uppe på tjugotredje gatan mötte jag en äldre dam med ett litet barn i en barnvagn. Nuförtiden går folk två meter ifrån en och vänder bort ansiktet när man möts. Om jag springer brukar jag springa ut på gatan så att de som promenerar ska få trottoaren. Det gjorde jag också nu, men damen ropade “Det är lugnt, du behöver inte ta en sån omväg kring oss!” och log.  Jag blev så glad att jag nästan började gråta och önskade henne en trevlig dag.

Nu är jag kanske aningen skör, men det kändes så bra att få ett leende och ett vänlig kommentar. Såna är ju folk vanligtvis här och därför är kontrasten extra stor nu. Det gick mig att tänka att folk behöver ovanligt mycket kärlek i dessa tider. Ska försöka komma ihåg att sprida sånt själv också.

Tänker börja med tre otroligt bra tips online. 

Den 24-26 april ordnar Ellen och Kugge en virtuell skrivkurs. Inga förkunskaper behövs och det kostar bara 60 euro.

Torsdagen den 16 april ordnar min kompis Amanda online familjeyoga (passar för barn 3 år och uppåt). Den tar 30 minuter och kostar, också den, 60 euro för fyra virtuella sessioner.

Sen hade jag tänkt tipsa om Amanda Mattsbys online Zumbasession, men den var tydligen på söndagen, men lovar att tipsa om den återkommern (den är för övrigt kostnadsfri, men tycker att Amanda borde få betalt för den).