Jag lyssnar på väldigt många, de flesta amerikanska, ingen finsk alls och några få svenska. Jag tycker oftast att det blir tråkigt med två personer som talar om det de kommer på i stunden. Jag vill få en insikt eller lära mig något nytt, bli inspirerad och ibland skratta till. Det sagt älskar jag poddformatet. Jag tycker om det för att det är mysigt att ha något i öronen då jag t.ex. lagar mat, men också för att det är tillräckligt långt för att det ska bli en djup diskussion/reportage.

De här lyssnar jag på varje vecka:

Up First, NPRs dagliga nyhetssammanfattning. Lyssnar på den varje morgon.

New York Times The Daily är ett alltid välproducerat reportage om ett aktuellt ämne. Ofta teman jag inte visste att jag var intresserad av.

New York Times The Rabbit Hole, en reportageserier om en man som blivit radikaliserad av att kolla på Youtube. Otroligt intressant och välgjort.

USA-podden på Sveriges radio, men det senaste året tycker jag sällan att jag lär mig så mycket nytt där, plus avskyr när de försöker vara roliga.

On the Media, reportage, nyheter och analys om hur medierna behandlat vissa ämnen och hur amerikanerna hanterar journalistik.

Medierna i P1, som ovan, men i Sverige.

1A på NPR, dagligt nyhetsprogram om aktuella ämnen. Ibland kulur, ibland riktigt tunga ämnen som dagens om hur abortmotståndare spelar på coronakrisen för att hindra kvinnor från att göra abort.

The Argument på New York Times, tre journalister diskuterar ett ämne ur helt olika perspektiv.

Embedded, reportage på NPR.

Hidden Brain, typ Dumma Människor, fast på NPR. Alltså populärpsykologi.

Invisibilia, helt oväntade reportage om fenomen man inte ens visste att existerade.

Planet Money på NPR, kort podd om ekonomi och ekonomiska fenomen.

Dystopia på Sveriges Radio, om dystopiska, men realistiska händelser (tyckte mycket om avsnittet om ekonomi och det senaste om identitetspolitik).

Recode Media, om nöje kultur och teknologi och vad som händer när man kombinerar dem.

This American Life, behöver knappast introduktion.

Momsplaining, får mig alltid att fnissa, älskarHej Hej Vardag-Louise och Knivlisas humor.

Mina nyaste förvärv är Sällskapet som är en kulturpodd på Yle där min kompis Kia Svaetichin är programledare och gör det väldigt bra. Mycket starkt första avsnitt, rekommenderar!

Det var väl det, sen finns det såklart en massa bubblare som jag inte lyssnar på så regelbundet som dessa, men de får inte vara med den här gången.

Vad lyssnar ni på för poddar?

PS om någon av er är sugen på att GÖRA en podd så är jag gift med en otroligt bra poddproducent.

Annars har det inte hänt så mycket här. Jag spelade in Magnus och Peppes podcast med Maggie (som tycker vi ska börja sända avsnitten live på insta. Kollar ni på sånt? Jag kollar ungefär bara på Anne Hietanens livesändingar), hade ett möte med Maja och spelade sedan in Mellis med Karin. Oss emellan: Magnus frågade vad podden ska heta och eftersom jag nyss spelat in Mellan raderna ropade jag “Svarta hål!“. Det visade sig att Magnus menade vår podd, men orkade inte korrigera det så nu heter  veckans avsnitt av Magnus och Peppes podcast Svarta hål utan att det har något med själva innehållet att göra. Så kan det gå.

Sen tog vi en promenad, köpte kaffe och promenerade runt grannskapet. När jag för några år sedan hälsade på barnens gudmor i Dubai berättade hon att man i Förenade Arabemiraten bygger hus som inte ska hålla speciellt många år. Man sliter ut dem, river ner dem och bygger ett nytt. Jag var chockad över hur ohållbart det var (så naiv var jag). Här i vårt område är själva tomten så jäkla dyr att ett husbygge är växelpengar i jämförelse och det leder till att folk gör exakt samma sak. Köper hus, river det och bygger sitt eget skrytbygge. Bygga, bygga, bygga.

Sen kom vi hem, jobbade lite och drog ner till poolen med den nya uppblåsbara enhörningen. Eller Vidde och jag gjorde det medan de andra två sov middag. Mycket fint var det att hänga med sin förstfödda. Det är dessutom varmt här nu. (Använder förresten min baddräkt från Yasuragi. Lånade ut min andra till Frida för fem veckor sedan när vi hängde i Joshua Tree, Frida med familj och min baddräkt stannade i Palm Springs och är fortfarande där(.

Okej, fråga: Vad äter ni till lunch om ni äter ensamma? Jag jobbar ju alltid hemifrån och det skulle inte falla mig in att laga mat två gånger om dagen (eller fler pga gnälliga ungar) så de senaste sju åren har det blivit avokado och/eller äggmackor. Säger absolut inte att jag tröttnat på dem eller att mackor inte räknas som måltid, men tar gärna emot inspiration till lunch som ligger på samma ambitionsnivå.

Jag jobbar ju alltid hemifrån och gillar det, men många av er är kanske ofrivilligt hemmaarbetare och tycker det är distraherande och jobbigt att få det att funka. Kanske? Maja och jag spelade in en podd om självledarskap och hur man kan styra upp sin hemmaarbetsdag så att man både får något gjort och fritid. Jag tror nämligen att vi jobbar för mycket och att jobbet rinner ut över varje vaken minut om vi inte ramar in arbetsdagen.

Äsch, lyssna vetja. Det är ett kort avsnitt med en massa konkreta råd.

Idag klädde jag mig i paljettklänning och lät Maggan göra en mimosa åt mig. Sen firade Maja och jag Friday Labs nya plattform med Friday Lab Community. Fasiken så vi har fixat, planerat och byggt de senaste veckorna. Vi började när Maja hälsade på i LA i februari och knegade sedan på. Nu finns vi som app och som plattform på datorn. Tanken är att i sakta mak fasa ut oss från Facebook. Hela Friday Lab har vi byggt upp enligt devisen, börja göra och utveckla tillsammans med andra. Så kommer det också att bli med appen (det är alltså en färdig app som vi gjort så den funkar för oss), tillsammans med deltagarna kommer vi att göra den bättre och mer ändamålsenlig.

Hur som helst var det så otroligt fint att ha gallery view på Zoom och se alla deltagare (eller vi var så många att jag var tvungen att scrolla mellan två fönster). Maja och jag höll ett litet tal och när vi skrev det insåg jag att jag verkligen tycker väldigt mycket om precis alla deltagare.

När jag var klar gick vi ut en stund, köpte kaffe och hälsade på några kompisar. På tryggt avstånd. Jag insåg att jag lätt kan dra 90 procent av mina arbetsrelaterade möten online, men att jag verkligen saknar det där fysiskt sociala med vänner. Inte bara kramar (fast också det), men känslan när man går ut och vad som helst kan hända. Eller större grejer som bokmässan i Göteborg och det dyker upp oväntade personer, ex i hissen, man lär känna författare man beundrar, blir bjuden på efterfest i hotellrum, sitter bredvid nya människor på författarmiddagen osv. Det saknar jag MYCKET. Varsågoda för originell insikt.

Sen skrev jag, svarade på tjugo mail och talade i telefon i fyra timmar. ALLA ringde mig idag. När Majlis insisterade på att jag skulle leka med henne gick jag med på det och somnade på golvet. Magnus trodde att jag om inte dött så i alla fall var allvarligt sjuk. Men jag var bara så innihelvete trött. Ni vet alla hur det är. Nu ska jag laga mat och hoppas att barnen somnar en minut efter att de ätit upp.

Det ska äntligen bli riktigt varmt här den här veckan. Kring 30 grader och jag känner hur mycket jag längtat efter det. Varma kvällar och häng vid poolen. Vår pool är ju mest ett hål i marken, men vi lyxar till det genom strandstolar och picknick. Jag beställde en flytande enhörning åt barnen och så fort det blir lite varmare kommer de att kunna stanna lite längre i vattnet än bara några minuter åt gången. Själv har jag börjat med mina dagliga dopp. Så otroligt varmt skönt i kroppen efteråt. Säga vad man vill om Gwyneth Paltrow, men hon hade i alla fall rätt gällande kalla bad.

För övrigt så jobbar jag mycket med Friday Lab. Vi kör två kurser parallellt och har precis öppnat en helt ny plattform/app. Meningen är att sakta, men säkert lösgöra oss från Facebook. Imorgon ska vi fira den nya plattformen och prata om hur den här krisen kan vara en möjlighet att se över sitt eget liv och bena ut vad man gillar med det och vad man gärna skulle ändra. Exempel: En av deltagarna sa att hon upptäckt att hon gillar sina kolleger mycket mer än sina jobbuppgifter och nu när hon jobbade hemifrån blev det extra tydligt. En annan hade börjar måla.

Jag spelar också in en massa poddar. Idag gjorde Maja och jag en “Det kommer att bli bra” med temat självledarskap (hur ska man styra upp sin arbetsdag när man jobbar hemifrån) och så finns det tre avsnitt av författarpodden “Peppe möter” på iTunes. Jag pratar med aktuella finlandssvenska författare som Philip Teir, Eva Frantz och Axel Åhman. Nästa vecka blir det Sofia Torvalds som pratar om ångest. Alla ger riktigt bra skrivtips! Om ni är riktigt schyssta går ni in och ger podden några stjärnor och recensioner. Då lyfter iTunes nämligen upp den på New and Notheworthy och jag blir glad.

När jag var i Majlis ålder var jag redan en bokälskare. En av favoriterna var “Raffi Giraff och apan Nicke” som handlade om en Giraff som hängde med ett gäng apor. En dag bröt en brand ut hemma hos aporna och då klättrade den modiga apan Peppe upp på Raffis hals och släkte skiten. Lilla Jeanette 3 år identifierade sig genast med apan och började kalla sig sig för Peppe. Sedan dess har det inte gått att heta något annat. Ibland försöker jag presentera mig som Jeanette, men om man umgås regelbundet med mig blir det ändå Peppe till slut. Jag gillar Peppe, men tycker också att Jeanette är ett fint namn.

Magnus kallas ibland Mange, eller Maggan (mest av mig). Vidar blir Vidde, ibland Viddelito eller Darth Vidar. Majlis brukar bli Majlou eller Majsan.

Ni då, vad kallas ni? Finns det någon historia? Peppe är ju så etablerat så smeknamnet har grenat ut i egna sneknamn: Pepsi, Peppelito, Peppino (kallar min pappa och ett ex mig. Lyckligt ovetande om att de delar smeknamn på mig).

Hallå! Vi har laddat bilen och kört igenom West Hollywood. Det är det mest spännande som hänt idag. Eventuellt ska jag springa lite senare. Och beställa indisk take out. Har inget mer att rapportera från mitt Groundhog Day-liv så vi går över till länkarna.

Alla älskar en konspirationsteori, men se dem som underhållning istället för fakta (en tredjedel av amerikanerna tror på konspirationsteorier kring coronaviruset).

The Tiger King är underhållning, inte en dokumentär.

Ingen text, men en riktigt bra podcast om hudfärg och USA: Code Switch.

Under en exceptionellt jobbig tid som denna: försök hitta mening istället för lycka.

Det här inte apokalypsen vi väntade oss. (Och skillnaden mellan en katastrof och en apokalyps).

Vi längtar efter att allt ska återgå till det normala, men hur vill vi att de normala ska se ut?

Ångest smittar av sig.

Gissa vem som organiserar demonstrationer för att öppna upp USA igen så fort som möjligt. Och gissa vilken stor delstat som först vill öppna upp ekonomin.

En vecka på ett sjukhus i New York.

Otroliga bilder.

Varför inte lära sig något nytt.

Det här gäller alla storstäder, men luftkvaliteten i bl.a. Delhi har blivit enormt mycket bättre sedan ekonomin sattes i koma.

En annan bra podd: Om Instagram och Facebook, hur den förändrats under de senaste åren, algoritmen och hur det är att ha TikTok som flåsar en i nacken.

Och om hur tiden vi tillbringa online får oss att shoppa mer.

En annan sak vi gör online är att skamma varandra för olika saker. Skammandet går på högvarv när vi dessutom lever i skuggan av Corona.

Bäst på TikTok: GrandadJoe.

Ni undrar kanske vad doulan gör när de inte får hänga med till förlossningssalen?

Strippor på instagram (och P Diddys son).

Boomer.email

Beställ maten direkt från restaurangen.

Själv tog jag bort Medium-appen från min telefon.

Antar att ni vid det här laget kollat på precis allt som streamas. Själv kollade jag på en tvådelad dokumentär om Saudiarabien och gläds åt att The Good Fight kommit igång igen. Det mest lovade helt nya är “Run” på HBO. Tyckte om det första avsnittet.

Dagens höjdpunkt var när vi imorse stod och väntade på kaffet utanför Primo Passo och min telefon pep till. I sms:et stod “Nice orange skirt!“. Jag såg upp och noterade att några av våra närmaste vänner satt i en av bilarna som stannat för rött ljus i korsningen. När det blev grönt körde de fram och stannade vid oss och så stod vi länge och pratade. De i bilen, vi utanför på gatan. Majlis vinkade Everly som är exakt lika gammal som hon. Det var fint och lite sorgligt att bara kunna träffas så här. Men mest fint.

Köpte förresten Rodebjerkjolen för en spottstyver på second hand för en tid sen. Tycker den är väldigt fin. Tröjan är snart tio år gammal Weekday som jag fått av nån pr-byrå.

Om ni måste gräva fram en höjdpunkt från idag, hur liten som helst, vad är det då?

Reklam för egen verksamhet: Friday Lab

Allt fler fysiska sammankomster flyttar online på grund av ni vet vad och det är såklart inte samma sak att träffas i köttet som att ses över t.ex. Zoom. Jag tycker att det funkar bra i jobbsammanhang, men handen på hjärtat suktar jag efter att få träffa mina vänner annat än över en skärm.

Maja och jag har ju baserat hela vårt företag Friday Lab på internet. När vi träffades (online) bodde hon i Bryssel och jag i Santa Monica så det fanns inga andra alternativ. Det visade sig senare vara den bästa tänkbara lösningen eftersom vi nuförtiden har Friday Lab-medlemmar från fyra olika kontinenter och både storstad och landsbygd. Alla med wi-fi kan vara med!

Det har också lett till att vi blivit ganska duktiga på att dra föreläsningar, kurser och workshops online. Vi har till och med börjat ordna föreläsningar/workshops om hur man gör det. Vad jag jag försöker säga är att vi gärna drar en sån här session om ditt företag behöver en sån. Vi går igenom hur man ska tänka, dela upp innehållet i moduler, olika verktyg, storytelling, målgruppstänk,gruppdynamik, interaktivitet, ger exempel på övningar, kör en workshop där deltagarna får testa själva och avslutar med en diger checklista att ha med sig när man börjar omforma föreläsningen/kursen/workshoppen.

Jag träffade bara Adam Alsing nån enstaka gång genom gemensamma vänner, men blev ändå ganska drabbad av att han inte finns mer. Det är svårt att riktigt fatta magnituden av den här krisen medan man är mitt inne i den. Det finns liksom inga perspektiv. Funderar mycket på hur vi kommer att se tillbaka på den här tidsperioden om två år.

Tänkte också på att den här tiden med social (eller i alla fall fysisk) distansering inte bara kan fungera som en transportsträcka till bättre tider. Vi måste försöka göra det bästa av livet också nu. Alltså inte skriva carpe diem ovanför sängen (så illa är det trots allt inte ännu), men vara snälla och förstående mot oss själva och andra. Generösa och förlåtande.

Vi tog ungarna ner till poolen och satte oss i varsin strandstol. Jag hade inte tänkt bada på grund av kall bassäng, men det blev så varmt i solen att jag tog ett dopp (i trosor och bh) och märkte att det inte alls var så kallt i vattnet. Tvärtom en otroligt skön känsla av att få dyka ner och simma några vändor.