I lördags gick vi på födelsedagsfest hos Blankens. Så jäkla roligt kalas! ALLA gäster var trevliga, vackra, socialt begåvade, roliga och jag kände mig korta stunder som den blyga kompisen från Helsingfors. Försökte ändå smälta in som vilken som helst avslappnat skön och världsvan Blankensvän (refererade ofta till Mark Levengood när finlandssvenskhet kom på tal. Mitt namn Peppe låter ju som om jag var en vanlig finlandssvensk farbror). Här finns en bunt bilder på gäster, långbordet, värdparet, poolen och ja se själva.

Det tog några dar att återhämta sig, men nu är jag redo för helg igen.

Levengood, Jihde och Blankenz. Stal bilden av Blankens.

Innan jag skriver dagens riktiga blogginlägg vill jag slussa er vidare till mannen som testar hur det är att vara kvinna och leva på 14 % lägre lön I EN HEL MÅNAD (oroa er ej, när månaden är slut får han tillbaka summan pengar han lade undan för experimentet).

Hej Blekk gör ett motsvarande experiment och lever på 14 % högre lön i en månad.

ETT INLÄGG! TVÅ TANKAR!

1. En god vän sa att hon önskar att hon var bättre på nationalekonomi. Om hon bara kunde mer kunde hon kasta in sig i diskussioner om sänkningen av barnbidrag och det nya budgetförslaget. Detta är alltså en av mina smartaste vänner. Är bombsäker på att nästan alla mina manliga vänner med glädje skulle ge sig in i en diskussion om skattehöjningar.

Motsvarande fenomen har jag noterat under föreläsningarna jag går på. Mina kvinnliga klasskamrater svarar genom att ställa en fråga: "Visst är det så att..." medan snubbarna påstår. Eftersom evolutionen inte gjort folk med penis smartare än folk med vagina är min teori att vi uppfostras till att vara säkra och försiktiga. Män ska vara starka och veta, kvinnor ska vara mjuka och flexibla.

Jag generaliserar jag så klart. Jag vill inte heller lägga några värderingar i detta. Ibland är det bättre att visa vägen med hela handen, andra gånger är det charmigt att inte vara en besserwisser som sitter på den absoluta sanningen. Personligen jobbar jag på att vara säkrare när jag svarar på frågor under föreläsningarna och mer svävande när jag diskuterar prostitution med folk.

2. Hietanen skriver om att banta. Gör inte det, men läs gärna hennes inlägg. Jag följer Annes råd äter choklad i den sydkaliforniska soffan (eller egentligen är det gammal Ikea).

Att jag verkligen avskyr Facebook, och inte bara för de logiska skälen i texten jag länkade till för några inlägg sedan, utan också för att de enda gångerna jag inte blir nedslagen av att logga in där är när jag fått privatmeddelanden av vänner.

Att det är så sorgligt att Gwyneth Paltrow (obs, stavade hennes namn rätt på första försöket!) och Chris Martin ska skilja sig. Fine att hälften av oss kommer att skilja sig, men Gwyneth! Försöker trösta mig med att en lycklig skilsmässa är bättre än ett olyckligt äktenskap och att vi människor kanske är seriemonogama. Eller äh, who am I kidding.

Att jag kommer att få en M.A. i Specialized Journalism om bara två månader (lämnade precis in min thesis) och att det småningom börjar bli dags att planera inför framtiden. Ni får gärna komma med konstruktiva förslag. PS prioriterar jobberbjudanden i Los Angeles. helst riktigt feta så vi kan köpa ett stort hus i Malibu.

Vi kan leka att detta är ett biktbås och jag kan börja: Jag är nästintill besatt av att kolla upp hur gamla folk (alltså kändisar) är när de fått barn och hur många ungar de har. Jag blir alltid oförklarligt glad när folk är lyckligt barnlösa eller har minst fem ungar. Har de fått barn när de är under tjugo eller över fyrtio är det också ett bonus i min lilla helt subjektiva bok. Kan ej motivera detta.

Gruppen människor som inte gör podcast är antagligen mindre än den som sysslar med att spela in prat ungefär en gång i veckan. Men det är bara bra för då har jag nånting att lyssna på medan jag töltar fram på stranden.

I dag lyssnade jag på Genier med Gudrun Schyman (tack bloggläsare som tipsade mig!). För den som är minsta lilla intresserad av jämställdhet rekommenderar jag varmt. Schyman är så jäkla välformulerad och pratar bland annat om varför det är viktigt att vara obekväm ibland, om att det inte är nödvändigt att lägga energi på idioter och förklarar hur det kommer sig att hon är så bra på att prata (träning, träning, träning som Malcom Gladwell skulle ha sagt).

En annan favorit är Blankens och Swanberg som sänder från Los Angeles (fast snart sänder Swanberg från Stockholm). Smarta, välformulerade och roliga brudar. Jag har själv en obehaglig vana att bara vilja konsumera poddar som lär mig något eller får mig att vilja prata/blogga om ämnen som podden handlat om. NYTTA MED NÖJE. Vi kan kalla det den nya hälsohetsen är nyttohetsen, liksom. Här levererar Blankens och Swanberg. Dessutom gillar jag att lyssna från en podds början och följa med utvecklingen.

Och såklart Linns och Nadias SNAKK som dragit igång igen! Ska själv lyssna på den andra säsongens första avsnitt under morgondagens springtur.

I går gick vi på en så fruktansvärt rolig fest i Los Feliz. Kvällen började visserligen med att vi glömde födelsedagspresenten hemma och vår Uber krockade med en annan bil, men sedan blev allt bra. Softy som barnvaktade Vidar skickade i väg gåvan i en egen taxi och vi kom fram helskinnade. Resten av kvällen hängde vi med ett gäng fruktansvärt roliga människor, drack drinkar, åt middag och dansade vid poolen (födelsedagsbarnet dansade i poolen). Allt medan observatoriet i Griffith Park blickade ner över oss. Det kändes stundvis overkligt, men också som en värdig avslutning på spring break-veckan.

Idag masserar ingen mina ömma fötter medan jag ligger i soffan med en fyraåring i famnen, pressar i mig gårdagspizza och kollar på Breaking Bad.

Om bara två månader blir det maj och månaden då min roman Vackra människor kommer ut. Det har nästan hela tiden varit fruktansvärt roligt att skriva den (helt annorlunda än min första bok Livet & barnet som verkligen var en pärs. Gud vad jag var trött på mig själv efter det). Men alltså fiktion, jag gillar att hitta på intriger och karaktärsdrag och betrakta min egen omgivning och plocka ut bitar jag kan använda i historien.

Jag har kanske bloggat om det förut, och åtminstone pratat om det i podden, men en gästföreläsare sa att han alltid läser sina böcker högt för sig själv. På så sätt hör han om dialogerna är naturliga och att det finns flyt i texten. Magnus var vänlig nog att erbjuda sig att läsa högt Vackra människor innan den går i tryck. Problemet med det är bara att Maggan efter många år som radiopratare är skitbra på att få medioker text att låta ganska hyfsad. Fast det är kanske bra eftersom det är så himla känsligt att ge ut en bok en själv skrivit. Jag känner redan nu hur jag håller fram mitt nakna bultande hjärta för recensenter och bokbloggare att slita i tusen bitar. För att inte tala om alla andra som kommer fram och förklarar att boken var helt okej, och att de själva funderar på att ge ut en bok, men att de inte hinner. Och en vill skrika: INGEN HAR EGENTLIGEN TID ATT SKRIVA EN BOK MELLAN JOBB, FAMILJ, NETFLIX, STUDIER, GYM OCH INTERNET. Men istället svarar en: "Gud vad roligt! Det ska du absolut göra så fort du hinner!"