Jag promenerar och promenerar. Försöker undvika att åka buss och tunnelbana, men det är ärligt talat mest ett svepskäl för jag tycker verkligen om att vandra omkring i Stockholm. Till och med när det aldrig riktigt blir ljust och duggregnar över mig tycker jag om att vandra genom Stockholm. Det finns inget motsvarande där jag bor. Visserligen kan jag springa genom bostadsområden eller på stranden, ta bilden längs med PCH eller rida i bergen, men det finns inte samma möjlighet att promenera och kolla i skyltfönster, smygtitta på folk och beundra arkitekturen. Jag märker att jag tänker mer och lyssnar mindre på podd här än i LA. Det kanske bara råkar sig, men det känns bra för hjärnan.

Jag hittade ett par gamla jeans i en låda och de sitter perfekt. Lösa som mjukisbyxor, men ändå snygga. Jag hittade också en gammal tröja i källaren som blivit helt uppäten av mal. Först tänkte jag att jag kan lappa den, men märkte sedan att den var full av små håll. Lite ledsamt, men men. Få lov att packa ihop mina kläder noggrannare när vi åker hem. Det är ju ändå bara en grej. Jag arbetar aktivt på att skilja åt känslor och grejer. Inte bli för fäst vid ett plagg eller sak och liksom låta det symbolisera en känsla. Fattar ni vad jag menar?

Nu ska jag i alla fall lägga mig för att ta en lång promenad imorgon.

Imorse kom min kära vän Vanessa och plockade upp mig och sedan tillbringade vi sju timmar med olika hästar. Den sista timmen i ett svalt ridhus med Cissan på en häst och Karin J bredvid oss på läktaren. Sakta men säkert håller jag på att sammanföra alla mina hästvänner. Jag måste erkänna att det är lite behagligare för en frusen kropp att tillbringa tid med hästar i Kalifornien än i Sverige i december, men en dag med hästar är alltid en bra dag.

Nu blir det länkar.

Karantän leder till otippade hobbyn.

Det har varit ett konstigt och ganska hemskt år, men folk har också varit kreativa!

The New Yorker har utsett år 2020s tio bästa poddar (de missade tyvärr Magnus och Peppes podcast, Mellan raderna, Det kommer att bli bra och Peppe möter)

Biden + Fauci = 100 dagar.

Om det finns någon man kan lita på så är det Dolly Parton.

Över 700 experter om hur vi kommer att leva (med pandemin) under 2021.

Your Place in the Vaccine Line.

Det är inte så illa att bli äldre.

Folk som gillar vapen jättemycket.

Adjö varuhuset. Adjö medelklassen.

TERF.

Vem tjänar på alla (amerikanska) julgranar vi köper?

Livestream från olika djurparker.

Allt går att googla fram, men google gör oss också mer enspåriga och mindre smarta.

Zoom fatique.

När män är byten istället för jägare.

Nu har tillräckligt många personer tipsar mig om Ted Lasso för att jag ska ta itu med den. Lär vara både varm och rolig och vem behöver inte sånt detta år, denna tid på året?

Vet ni vad jetlaggen gör med en? Jo, igår gick jag omkring och tyckte något var obekvämt bak på jeansen. Kände efter med handen om tröjan korvat sig, men kunde inte korrigera nåt. Svängde förbi USA:s ambassad, gjorde några ärenden och det var först när jag hälsade på i Cissans womencave som jag insåg vad som var på gång. Jag hade hela dagen gått runt med ett par svarta trosor hängande från midjan ner över baken på mina jeans. Som ett slags svans, men trosor.

Jag promenerar överallt och hängde igår en stund i Cissans kontor i Gamla stan. Herregud så fint det var att vandra upp och ner för smala gränder med kullerstenar. Det råkade sig dessutom att ett filmteam spelade in Karl-Bertil Jonssons julafton på gatan utanför. En person spred fejksnö över gatan och hästar med vagnar travade förbi Cissans skyltfönster. Otroligt mysigt var det. Det är ju en ganska konstig tid att befinna sig här. Vanligtvis skulle jag träffa folk på löpande band, men det går såklart inte. Istället passar jag på att träffa Cecilia varje dag.

Jag hittade inte mina egna vinterkappor så jag har lånat en av svärmor Diana. För en kort stund övervägde jag att kolla om jag hittar en snygg på Blocket, men ärligt talat är det helt onödigt att köpa något. Speciellt då vi bara är här i några veckor. Nu ska jag inte blow my own horn som vi säger i USA. Det är sannerligen ingen stor bedrift att inte köpa en vinterjacka. Jag menade snarare att jag gläds åt att allt fler verkar fundera över sin konsumtion av kläder. Det där vanliga suget att gå in i klädbutiker har under de senaste åren helt försvunnit för mig. Det handlar såklart inte om att jag struntar i mode eller att klä sig snyggt, utan om att jag helt släppt slentrianshoppandet.

Här skulle det såklart ha passat bra med en bild på mig second hand-klänningen från Rodebjer jag har på mig, men det finns ingen sån.

Jag hade glömt bort att första natten brukar gå bra, det är den andra som är helvetesnatten. Då vaknar man pigg och redo att stiga upp. Man tittar ut genom fönstret och konstaterar att det visserligen är mörkt, men det ändå kan innebära att det är morgon. Att trafiken är så gles på Valhallavägen är visserligen ett dåligt tecken, men kanske klockan är sex eller till och med halv sju? Man tar mod till sig och kastar en blick på sin telefon. Den visar två på morgonen. Barnen vaknar och tror att det är dag.

Den hör morgonen drog jag igång en julfilm på Netflix för att underhålla ungarna. Det var mysigt att ha dem bredvid mig i sängen. Vidar valde Arthur och julklappsruschen som visserligen var okej, men som aldrig skulle ha klarat av Bechdeltestet. Jag blir så sjukt irriterad på filmer där det knappt några kvinnor alls med och finns de är deras personlighet: Kvinna. En film kan såklart vara bra utan att klara Bechdeltestet och vice versa, men det är ändå så tråkigt att både filmer för barn och vuxna har så usel representation.

För att en film ska klara Bechdeltestet måste den uppfylla följande kriterier:

1. ha minst två (namngivna) kvinnliga rollfigurer
2. … som pratar med varandra
3. … om något annat än män.

hej från en som precis sovit i elva timmar. Vaknade vid två tog en melatonintablett och dök ner i sömnen igen. Så fruktansvärt skönt. Resten av familjen sover fortfarande och svärmor Diana är ute med varghunden Cara. Jag har precis ätit två rostade rågkusar med ost och tomat, dricker min andra kopp kaffe och läser DN.

För att hålla jetlaggen på avstånd tog Magnus och jag en promenad sent igår kväll. Det är en tradition vi utvecklat under åren. Tycker att det är snäppet mysigare med en promenad i början av juni, men jag får ändå ge Stockholm att det är en vacker stad. Alla gamla fina byggnader, (det smakfulla) julpyntet och allt vatten överallt (alltså i form av hav, inte det som kom från himlen).

Idag ska jag bara springa ärenden och fixa grejer. Idag-Peppe är så otroligt nöjd över att Förra veckan-Peppe skrev nästan allt som skulle skickas in den här veckan. I Friday Lab brukar Maja säga att man ska göra saker som en framtidsjag kommer att tacka en för. Det här gäller både i det lilla (jobba bort grejer) och i det stora (spara lite pengar i fonder om man kan).

Hej från en som vaknat klockan 05:00 för att delta i ett samtal på Bokström. Den här gången var jag gäst och den otroligt proffsiga Janina Orlov intervjuade mig och Wilma Möller. Nånstans halvvägs insåg jag att jag är mycket bättre på att intervjua och moderera samtal än att gästa dem. Jag blir nervös över att jag tar för mycket plats, eller för lite och gör det jobbigt för moderatorn att fylla ut tiden. Eller så berättar jag fullständigt ointressanta historier om mig själv.

Det som jag däremot insett är att jag är väldigt trygg i min yrkesroll nuförtiden. Jag fattar såklart att jag alltid kan blir bättre och det är kul att bli det, men jag är trygg i det jag kan. Det känns otroligt bra att kunna diskutera amerikansk inrikespolitik, feminism, skriva böcker eller vad jag nu sysslar med och veta att slutresultaten inte kommer att vara katastrofalt dåligt.

Hur är det med er, är ni trygga i era yrkesroller och hur länge har ni jobbat med det ni gör?

Vi tar ridit en sista gång i Topanga för 2020 och sagt happy holidays åt alla vänner. Jaja, nu ska jag packa det sista och dra till Stockholm. Vi ses på den andra sidan!

Nu är det inte långt innan vi drar norrut, men först några praktiska saker: Jag har börjat skriva och prata för sajten och instagramkontot Vad Vi Vet. Mycket kul! Följ gärna dem. På lördag eftermiddag 15:30 om jag räknat rätt (5:30 LA-tid) kommer jag att prata om flickor och hästar på Bokström. Det är en kul virtuell bokmässa.

Men nu över till länkarna.

I USA dör det över 3000 personer om dagen i Covid. I jämförelse odg 2606 personer när planen körde in i Twin Towers.

Facebook säger att de kommer att ta bort alla osanningar om coronavaccinet.

En intervju med en con man (Michael Cohen) om en annan con man (Donald Trump).

Laboratoriekött är väl ändå framtidens kött?

Alkohol och cancer.

Goda nyheter: Det räcker att röra på sig 11 minuter om dagen.

Kortare karantän i USA.

The kindness of strangers.

Jag är inte Anthony Fauci, men spontant låter det inte som en bra idé att ordna en swingerskonferens under en pandemi.

Otroliga bilder.

Nyhetsbrevet Bra Spam tipsar om tidernas bästa julfilmer.

Jag fick ett trevligt mail från organisationen: Lön hela dagen. I år är det 16:09 som är klockslaget, så kvinnor i Sverige jobbar gratis i genomsnitt 51 minuter per dag.

Signa upp på Friday Labs nyhetsbrev!

Det här poddavsnittet tyckte jag var bra The Dangerous Legacy of White America.

Facebook kommer att se mellan fingrarna på men are trash-content.

Vem älskar INTE Bill Murray och Rashida Jones? Jag kan svara på den frågan: INGEN. Jag ger er On the Rocks.

I samarbete med Gauhar Helsinki

Min kompis Jannika har en jättefin butik i Helsingfors och en online såklart, vi lever trots allt år 2020. Gauhar Helsinki heter den och de allra flesta av deras varor är designade i Finland och sydda i Estland. Förutom kläder (bland annat skjortan jag har på mig på bilden) säljer de också jättefina smycken, plånböcker, hårband, handdukar och annat fint. Gå in och kolla, köp gärna en julklapp därifrån!

Det har varit ett tufft och konstigt år för många av oss, äsch DE FLESTA av oss, och jag fattar mer än väl om alla inte har råd med julklappar, eller tycker att det finns tillräckligt mycket grejer i världen som det är. För oss som letar efter något som ändå känns bra att köpa tänkte jag tipsa om några företag/produkter som står mig nära.

Mitt finländska förlag Schildts & Söderströms har sänkt priserna med 30 procent på sina böcker. Bland annat min senaste bok “Vita lögner och höga hinder”. En prefekt gåva till ett lågstadie- eller mellanstadiebarn. Inte för att skryta, men den är nominerad till Runeberg Junior-priset (okej, lite skryt).

Friday Lab ordnar den 3 januari 2020 en fyra timmar lång recharge där vi stänger 2020, sätter hållbara mål för 2021 och funderar på hur vi kan justera vardagen så den känns lite roligare. Detta, inklusive en timme yinyoga med underbara Amanda Backholm, kostar 650 SEK (inklusive moms)Varför inte köpa denna immateriella gåva till en kvinnlig kompis eller släkting och verkligen åt dig själv.

För fler tips vill jag skicka er till Jennifer Sandströms blogg där hon satt ihop en helt otrolig lista med småföretagare som erbjuder julklappar.

Idag åkte vi som vanligt upp till Topanga för att rida en stund. Det ska bli hårda vindar och torrt väder de följande dagarna så det finns en risk att det här var sista chansen att rida ut 2020. Det var lyckligtvis mycket fint. Majlis insisterar på att rida minihästen Sweety. Alla som har minsta koll på hästar vet att generellt gäller regeln:  ju mindre desto bråkigare och Sweety faller definitivt in i den här kategorin. Majlis har trillat av några gånger redan, men hoppar envist upp på minihästryggen igen. Idag satt hon dessutom kvar. Hoppade i och för sig av för att hon tyckte det var roligare att leda hästen än att rida den.

Jag jobbade mest som assistent till barnen som ville rida, men hoppade upp på Sequoias rygg för att galoppera uppför en backa. Det var fortfarande ganska varmt i luften och jag kände det jag känner varje dag: Jag älskar så mycket att bo här. Under de snart tio åren vi bott här har känt det varje dag. Jag fattar att det handlar om att jag ser det som är bra och väljer att förminska det som inte är så bra, men det är kanske bra att leva livet så.

Jag tycker såklart också om Helsingfors och Stockholm. Givetvis alla människor jag älskar där, men också den friska luften, kulturen och maten. Under tidigare perioder utomlands har jag känt en brinnande längtan efter vissa maträtter. Nuförtiden saknar jag rågbröd och Fazers nötchoklad, men jag klarar mig utan det. Magnus längtar efter toast skagen och Vidar efter spenatplättar och karelska piroger. Tänkte passa på att fråga er som bott längre perioder utomlands vad ni saknat mest. Människor goes whithout saying, men vilken mat har ni längtat efter?