Trygg i sitt yrke
6 years ago
Hej från en som vaknat klockan 05:00 för att delta i ett samtal på Bokström. Den här gången var jag gäst och den otroligt proffsiga Janina Orlov intervjuade mig och Wilma Möller. Nånstans halvvägs insåg jag att jag är mycket bättre på att intervjua och moderera samtal än att gästa dem. Jag blir nervös över att jag tar för mycket plats, eller för lite och gör det jobbigt för moderatorn att fylla ut tiden. Eller så berättar jag fullständigt ointressanta historier om mig själv.
Det som jag däremot insett är att jag är väldigt trygg i min yrkesroll nuförtiden. Jag fattar såklart att jag alltid kan blir bättre och det är kul att bli det, men jag är trygg i det jag kan. Det känns otroligt bra att kunna diskutera amerikansk inrikespolitik, feminism, skriva böcker eller vad jag nu sysslar med och veta att slutresultaten inte kommer att vara katastrofalt dåligt.
Hur är det med er, är ni trygga i era yrkesroller och hur länge har ni jobbat med det ni gör?
Vi tar ridit en sista gång i Topanga för 2020 och sagt happy holidays åt alla vänner. Jaja, nu ska jag packa det sista och dra till Stockholm. Vi ses på den andra sidan!
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
Emma · 6 years ago
Jag känner mig helt trygg. Jobbar med att utbilda förskolepersonal och jag har jobbat i förskola så länge så jag vet faktiskt precis allt eleverna frågar om. Det är en ganska trevlig känsla. Just nu! Sen kanske man vill lära sig massa nytt i ny tjänst.
Peppe Öhman · 6 years ago
Fint att höra. Det är antagligen lättare att lära sig mer just för att man är trygg i det man kan.
ÅlandsPetra · 6 years ago
Jo jag känner mig väldigt trygg i min yrkesroll som psykoterapeut. Har också lyxen att ha underbara kollegor som alltid stöder och som hjälper då man har några jobbfunderingar! Brukar ofta tänka på vilken lyx det är att få jobba med något som man trivs med och till på köpet ha toppen kollegor!
Peppe Öhman · 6 years ago
Jag är säker på att du är en svinbra terapeut.
Cecilia · 6 years ago
Jag har arbetat i bank i snart 20 år, och har en ny roll sedan i september. det är lite läskigt men det mesta kan jag redan, nu fylls kunskapen på men nya erfarenheter. Jag känner mig trygg i de beslut jag tar, och ogillar när kunder ifrågasätter min kompetens (kan beror på att jag har babyface), för jag vet när jag har rätt. Jag brukar likna var gränsen går, vid ett gummiband, så länge jag kan tänja på gummibandet utan att det brister är jag inom ramen Bank är ju regelverk regelverk och ännu mera regelverk. Det är rätt förlamande ibland, men samtidigt skönt att luta sig emot. Erfarenheten gör att jag tillåter mig göra fel och är trygg i det. Är öppen med att jag gör fel och gör inte så stor affär av det. Ofelbar är jag dock inte trots 20 års erfarenhet...
Peppe Öhman · 6 years ago
Åh så SKÖNT att kunna glida omkring med det självförtroendet och dessutom har tydligt fakta att backa upp sin kompetens med.
Susanna · 6 years ago
I min ena yrkesroll är jag väldigt trygg, snudd på uttråkad. Har arbetat med ungefär samma sak sedan 2009. När jag började var jag oerfaren, livrädd och stressad. Nu är jag väl på andra sidan spektrat. Har därför börjat röra mig in i en annan yrkesroll, som jag rent mentalt tycker är otroligt utmanande. Att våga satsa på något har aldrig varit ett problem för mig, men att ta den här yrkesrollen och kalla mig för det är något jag gör samtidigt som jag går i motvind och i uppförsbacke, för att uttrycka mig lite poetiskt... Men ändå: jag gör det! Och under tiden jag svettas och har ångest ser jag för mitt inre hur min hjärna processar detta nya och med upprepning och tragglande helt enkelt förvandlar det skrämmande till något alldeles vanligt och något jag kan kalla mitt.
Peppe Öhman · 6 years ago
Så fint formulerat om att även i motvind gå framåt OCH samtidigt inse hur mycket man lär sig (själv brukar jag fatta det först efteråt).
josefin · 6 years ago
Som ovan är jag trygg i min yrkesroll men är oinspirerad och känner att jag har stannat...kan bero på att jag nog inte får utöva det jag är bra på fullt ut. Självklart kan jag utvecklas mycket mer inom det jag redan kan men då krävs engagemang och driv något som dessvärre inte premieras av min arbetsgivare utan snarare ses som något störigt och bråkigt. Attityden är gör ditt jobb och var tyst. Nu har jag därför sökt en masterutbildning till hösten och hoppas på den eller nytt jobb! Men att söka nytt jobb efter många år utebliven pepp är inte lätt. Är jag ens värd nåt? Det vet jag såklart att jag är men har ändå så svårt med självförtroendet. Tips till alla som känner att nåt skaver på jobbet... BYT! :)
Peppe Öhman · 6 years ago
Fattar precis vad du menar. Svårt att utvecklas om man inte blir utmanad och inspirerad. Men hördu, grattis till beslutet att göra en master! Så otroligt glad över att jag gjorde det i vuxen ålder.