Släppa slentrianshoppandet

Jag promenerar överallt och hängde igår en stund i Cissans kontor i Gamla stan. Herregud så fint det var att vandra upp och ner för smala gränder med kullerstenar. Det råkade sig dessutom att ett filmteam spelade in Karl-Bertil Jonssons julafton på gatan utanför. En person spred fejksnö över gatan och hästar med vagnar travade förbi Cissans skyltfönster. Otroligt mysigt var det. Det är ju en ganska konstig tid att befinna sig här. Vanligtvis skulle jag träffa folk på löpande band, men det går såklart inte. Istället passar jag på att träffa Cecilia varje dag.

Jag hittade inte mina egna vinterkappor så jag har lånat en av svärmor Diana. För en kort stund övervägde jag att kolla om jag hittar en snygg på Blocket, men ärligt talat är det helt onödigt att köpa något. Speciellt då vi bara är här i några veckor. Nu ska jag inte blow my own horn som vi säger i USA. Det är sannerligen ingen stor bedrift att inte köpa en vinterjacka. Jag menade snarare att jag gläds åt att allt fler verkar fundera över sin konsumtion av kläder. Det där vanliga suget att gå in i klädbutiker har under de senaste åren helt försvunnit för mig. Det handlar såklart inte om att jag struntar i mode eller att klä sig snyggt, utan om att jag helt släppt slentrianshoppandet.

Här skulle det såklart ha passat bra med en bild på mig second hand-klänningen från Rodebjer jag har på mig, men det finns ingen sån.