Jag sörjer att det inte blev några bokmässor i år, men biter ihop och siktar på 2021. OCH det finns annat kul för oss bokälskare att ta del av. Helt gratis dessutom! Ett av dem är Bokström en bokmässa som direktsänds den 4-6 december. Klicka på länken den 4 december, luta dig tillbaka i soffan och njut av bokprat.

Jag deltar både som moderator och pratar med bland annat Philip Teir, Edith Hammar, Axel Åhman och Josefin Sonck ( den här hösten har jag intervjuat komikern och författaren Josefin Sonck faktiskt sammanlagt sex gånger). Jag kommer också att själv uppträda och prata om min senaste bok Vita lögner och höga hinder.

Här finns hela programmet.

När jag skulle skriva dagens inlägg slog det mig att bloggen är ett så otroligt bra forum för mig att formulera mina spaningar och experimentera med tankar. I motsats till krönikor och andra texter är bloggen fri och behöver inte vara helt färdig. Jag kan slänga ut en halv tanke och sen hjälper ni mig framåt med dem.

Jag älskar bloggen mest för att det är så intressant och roligt att höra hur ni tänker och resonerar och jämföra mina erfarenheter med era, men också för att tankar blir så mycket mer tydliga när man är tvungna att skriva ner dem. Ni vet, alla tankar som tumlar runt i ens hjärna och man får liksom inte tag på dem, bara känslan av dem och känslor är som bekant bara hjärnan som gissar. När man tvingar ut tankarna och formulerar dem i ord blir vissa större, andra mindre och många kan avfärdas omedelbart.

Ja och idag klippte Majlis sin lugg. Louise konstaterade att hon skulle passa in på vilket trendigt söderhak som helst och det passar ju bra med tanke på att vi är på väg dit.

Jag lyssnar ju på oerhört många poddar och behöver ibland lite nytt blod så ni får gärna tipsa mig om ni har en bra på lager. Jag tycker mig ha ganska bra koll på de flesta politikpoddar, men det kanske inte alls är så? Jag försöker ibland ge mig på humor- och snackpoddar som t.ex. Flashback Forever, men orkar aldrig lyssna länge. Jaja, de här är de poddarna jag mer eller mindre regelbundet lyssnar på. Vad lyssnar du på?

Dagligen:

Up First
The Daily
Consider this (tycker inte alltid den är superbra)
NPR Politics

Varje vecka:

This American Life
On the Media
Freakonomics
The Arguments
Code Switch
Pivot
Recode Media
USA Podden
Nyhetspodden
Förnyarna

Sporadiskt:

P3 Dystopia
Skrivarpodden
Still Processing
Politics from the Atlantic
Reply All
Pod Save America
The New Yorkes Radio Hour
Konflikt
Here & now
1A

Nuförtiden har Vidar surflektion på lördag förmiddag. Väldigt mysigt att dra ner till stranden och se på barnen som kämpar med vågorna medan man själv snickesnackar med några föräldrakompisar. Förra veckan sa jag att jag skulle hänga med på lektionen, men tydligen är detta bara för barn. Får boka en vuxenlektion med surfläraren Chris Crash.

Så det får bli surf i januari. Nästa lördag åker vi ju till Stockholm (normalt skulle vi givetvis inte resa under en pandemi, men av privata skäl måste vi göra det nu). Jag känner alltid ett enormt motstånd att lämna LA, men jag vet ju att det kommer att bli extremt mysigt med jul i Norden. Brukar tänka att tvekan inför att åka beror på människans inneboende motstånd mot förändring.

Den här sista veckan i LA år 2020 kommer jag att försöka skriva allt jag ska skriva. Det går nämligen inte (för mig) att vara kreativ eller smart när jag är jetlaggad. Jag får bara ge mig själv en vecka ledigt då jag glider omkring i ett töcken då kroppen inte har någon aning om ifall det är dag eller natt.

Så var det fredag igen! Jag körde till stallet i Burbank och gatorna var om inte helt så ganska tomma pga Thanksgiving. Hade en trevlig ridlektion och talade med syrran hela vägen hem igen. Idag ska jag börja på två krönikor, en om konspirationsteorier och en om hur högerextrema medier utan journalistiskt integritet tar över allt fler av Fox News tittare. När jag skriver krönikor brukar jag utgå från vad jag själv går igång på, men ibland kan jag också bli osäker på om min smak är för nischad.

Jaja, nu blir det länkar.

Det finns fler än en kurva att platta ner, bland annat den med osann information kring coronaviruset.

We’re not going back to brunch.

Nu kanske Thanksgiving känns oändligt långt borta om man bor i Norden, MEN rasism finns överallt.

Att se snygg ut på Zoom.

Mycket snack kring cancel culture och hur vi ska hantera att folk tror att de blir bättre människor genom att peka på andras brister. Här kommer ett konstruktivt förslag.

Hur nära är för nära?

Att leva med ett hjärta som kan bli hackat.

Fun Facts som inte stämmer.

Pandemin har för alltid förändrat våra shoppingvanor.

Tycker att Skottland kan bli ett nordiskt land nu när de tagit det feministiska steget att erbjuda gratis produkter för menstruerande personer. 

Låna grejer och aldrig lämna tillbaka dem. Är det stöld?

Detta hände också 2020, men det har du antagligen redan förträngt.

Jag tänker inte shoppa på Instagram.

Är det för tidigt att börja kolla på julfilmer? Nej, säger jag och inleder säsongen med The Happiest Season.

Ett riktigt bra och hemskt reportage om att vandra från Colombia till USA med en sexåring.

Igår uteblev blogginlägget på grund av Thanksgiving (och lite för att Hufvudstadsbladet hade en jättelång text av chefredaktören om att jag har fel, har attackerat HBL och skadat tidningens rykte och ekonomi. Tycker handen på hjärtat att de skötte just den delen mestadels själva, men vad vet jag. Lyckligtvis hörde branschtidningen Journalisten av sig och skrev ett riktigt bra svar. Jag publicerar svaret här när HBL publicerat det. Om de nu gör det, hehe). Men tillbaka till Thanksgiving, om man bortser från hur vidrigt det är att basera en helgdag på en massaker på 1600-talet och istället fokuserar på att alla mår bra av att stanna upp och fundera på vad de är tacksamma över är det en ganska mysig dag.

Vi plockade upp Sofie i Los Feliz och styrde mot Jennie och Zev i Silverlake. De hade som vanligt lagat otroligt god mat. Sedan satt vi och drack vin, åt och pratade halva eftermiddagen och hela kvällen. När jag följande dag pratade med min syrra och berättade att alla runt bordet sagt vad de är tacksamma för skrattade syrran och sa att vi blivit sjukt amerikaniserade. Herregud, det kanske stämmer. Så länge som vi bott här nu är det väl inte så konstigt att vi börjar ta till oss amerikanska traditioner.

Jag brukar försöka hålla mig från att berätta om gulliga saker som mina barn sagt, men nu kommer en. När det var Majlis tur att säga vad hon var tacksam över pekade hon på Zev och sa: “Jag väljer honom.”

Jag har ridit så sjukt mycket den här veckan. Alltså flera hästar om dagen. Tagit dressyrlektioner, tränat otränade kusar, ridit treåringar som ännu är ovana vid person på ryggen osv. Det har givetvis varit härligt. Min puls har gått ner till sina vanliga 45 slag i minuten i jämförelse med 60 de två senaste veckorna (tack vare eller på grund av AppleWatch jag fick av Magnus vet jag alltid var min puls ligger). Så vidrigt att vakna mitt i natten av hjärtklappning.

Jag har också hängt en del på Twitter och när en (snygg och cool) singeltjej jag följer skrev att samtliga killar som raggar på henne säger att hon inte är som andra tjejer gick mina tankar såklart till att det är lite fint för kvinnor att inte vara som andra kvinnor eftersom kvinnor generellt har låg status. Ni vet hur alla som vill skryta om hur coola de är säger att de som barn varit pojkflickor, men ingen någonsin skryter om att ha varit en flickpojke. Kvinnor som inte är som andra kvinnor (krävande, hysteriska, besvärliga, mesiga, omständliga) är bra kvinnor. Det som Gillian Flynn kallade “The Cool Girl” i sin bok Gone Girl. (Eller är det bara jag som överdriver och tolkar allt genom mina feministiska linser? Fem procent av mig tvivlar alltid på mina egna spaningar).

Jag funderade en stund på om kvinnor raggar på män med komplimangen “du är inte som andra män”. Gör man det? Eller säger man, du är speciell för mig? Så länge sen jag varit med i just det spelet att jag glömt hur man gör. Alla män och kvinnor och andra kön är såklart unika som individer, men som grupp kommer vi med vissa fördomar och i vår kultur innebär det i praktiken att kvinnor värderas lite lägre än män. Eller?

I samarbete med egen verksamhet: Friday Lab

Den 3 januari 2021 ordnar Friday Lab en Recharge i form av en fyra timmar lång träff där vi tillsammans stänger 2020 och sätter mål och planer för 2021. Det blir en helt kravlös dag. Det enda du behöver göra är andas, eventuellt småprata med andra deltagare (det är okej okej att sitta helt tyst), ta en kort promenad, unna dig lite reflektion och slappna av under en timme av yinyoga.

Efter julhelgen då många av oss presterat och stressat och bara tänkt på andra än oss själva, blir det fyra timmar av att bara tänka på sig själv. Ät en god brunch, förbered dig med papper och penna, sätt dig bekvämt och logga sedan in. Vi sköter resten.

Detta får du:En dag bara för dig själv att fundera på hur du vill att ditt 2021 ska se  ut. Det  innebär bland annat:Konkreta verktyg och hjälp av certifierade coacher,
Kunskap om hur du kan jobba med mål och vanor både privat och professionellt,
nya kontakter,
ett skönt yogapass,
övningar, en plan som du kan återkomma till under hela året och så klart,
En riktigt fin dag bara för dig själv.

Deltagaravgiften för retreaten är 650 sek, men om du anmäler dig före fredagen den 27 november får du en rabatt på 10 procent med koden: RECHARGE10

Varför inte köpa en god vän, mamma, svärmor eller faster en Friday Lab Recharge i julklapp? Vi bistår med ett snyggt presentkort.

Tidpunkt:
Den söndagen 3 januari 2021, kl.11-15.

ANMÄL DIG HÄR. 

Jag går fram till den stora white boarden, ritar en slarvig cirkel och inne i den skriver jag med spretiga versaler “COMFORT ZONE” sedan ritar jag en liten svart prick långt ifrån cirkel och skriver “This is where the magic happens” vänder mig mot er och nickar bistert, men ändå triumferande. Ni antecknar frenetiskt.

Nej. Eftersom vi inte lever år 2003 kommer just detta aldrig att hända, men bekvämlighetszonen, att vara modig och sårbar är ändå teman för Friday Lab Community i november. Jag har ofta känt mig obekväm. Mer eller mindre hela min studieperiod på USC där alla andra hade engelska som modersmål och hade noll problem att hålla föredrag och delta i debatter. Länge tyckte jag det var obehagligt att köra fort på de sexfiliga motorvägarna i LA (okej, tycker fortfarande att det kan vara läsligt). Förra veckan tyckte jag inte det var speciellt avslappnat att ha två arga chefer från Hufvudstadsbladet framför mig på skärmen. För att inte tala om idag när jag red en unghäst utan sadel och den plötsligt ville ha av mig. Livet är med andra ord fullt av ganska obekväma situationer. Man behöver liksom inte aktivt leta efter dem.

Helst av allt skulle jag vilja att mitt liv var bekvämt hela tiden, men känslan av att ha kommit ut på andra sidan efter ett besök i uncomfort-zonen är också otroligt skön. Lite som efter ett hårt träningspass. Det är inte bara lättnad över att det är över och man är hemma igen, utan också nåt slags stolthet över att ha överlevt. Ni då, när befann ni er senast långt eller lite utanför bekvämlighetszonen?

Imorse klev jag upp halv sju och skrev ett kapitel i min roman. Det var första gången på två vecka som jag haft ro att skriva. Jag kan inte vara kreativ när jag har hjärtklappning eller har tankarna på annat håll. Varje gång jag har en längre paus tänker jag på min vän Ellens råd “att hålla bastun varm” alltså att inte låta texten svalna eftersom det tar tid att gräva sig in i sitt universum igen efter en tids paus. Tydligen har huvudpersonerna levt med mig eftersom det faktiskt gick ganska bra att få ner ett helt kapitel den här gången.

På tal om skrivande så gjorde jag det sista avsnittet för den här säsongen av podden Peppe möter förra veckan. Jag intervjuade författaren och vetenskapsjournalisten Marcus Rosenlund som bland annat sa att hans bästa tips för att skriva är att sova ordentligt. Så enkelt och så sant. Jag har verkligen gillat att göra de här intervjuerna. Det är både inspirerande och befriande att höra om hur andra författare gör och tänker kring skrivande. Det fina med intervjupoddar är att de inte åldras, man kan lyssna också på äldre avsnitt. Jaja, blir såklart glad om ni vill ge podden några stjärnor på Itunes. Min kompis Ulrika (också skrivande människa) skrev fint om podden i sin skrivblogg.