Jag antar att ni precis som jag är chockade över att USA drar sig ur Parisavtalet. Vissa platser, däribland New York och hela Kalifornien, meddelade visserligen genast att de kommer att följa avtalet, men att landets president tyckte att det USA förlorar ekonomiskt på att försöka hålla vår jord beboelig är bara konstigt och sorgligt. Dessutom, om man verkligen måste mäta allt i pengar är ju naturkatastrofer direkt relaterade till den globala uppvärmingen extremt kostsamt redan nu. Här började jag skriva ett lång inlägg som till slut blev så mästrande och tråkigt att jag var tvungen att radera skiten, men om vi gör så här istället. Jag listar alla sätt jag är en miljöbov på och hur jag försöker göra rätt och så får ni gärna göra samma sak och/eller komma med tips på hur man kan leva att miljövänligare liv. Ingen av oss kan leva här helt utan att lämna ett avtryck, men säger som amerikanen: "Don't let perfect be the enemy of good" Dåligt:

• Jag flyger till och från USA två gånger om året.
• Dåligt av mig är att jag bara har några ekologiska sminkprodukter.
• Jag har dessutom förökat mig två gånger och sög i mig en massa lustgas (tydligen USELT för planeten) den första gången.
• Vi åker mer bil här i L.A. än vad vi någonsin gjorde i Helsingfors där vi inte ens ägde en bil.

Bra:

• Jag inte äter kött och väldigt sällan fisk. Har till och med slutat med största delen av osten som var min sista mejeriprodukt.
• Undviker i det längsta att slänga bort mat.
• Jag kunde givetvis sluta shoppa helt, men i ärlighetens namn köper jag väldigt lite kläder. Går ALDRIG i klädbutiker här i L.A.
• Bor litet och behöver varken värma upp eller kyla ner vårt hem.

 

Veckans podd handlar om hur män styrker sitt självförtroende i sällskap av andra mera framgångsrika män. Om Karthy Griffins "skämt", om hur min bubbla spricker, om amerikanernas identifiering med det universitet de gått på och så handlar det om hur fruktansvärt bra vi själva tror att vi är. Vill också passa på att tack för att ni är så jäkla smarta! Som Linnéa som skrev och berättade om hur den våldsamma vänstern ser ut och problemet med Jonas Gardells text om att "mötas på mitten" som vi diskuterade förra veckan. Tack också alla ni som betalar för podden! Ynka 86 cent kostar det per avsnitt. PayPal-symbol i högerbalken. Och har ni inte råd kan ni prenumerera på oss på Soundcloud, ge oss en recension på Itunes och sprida ordet. TACK!

Hittade en gravidlista hos Jenny, här kommer min version. (Rekommenderar också att läsa Jennys version) Jag har varit gravid två gånger och fött två barn. När blev du förälder? I mars 2010. Magnus och jag hade varit ihop i ungefär två år och gift oss nio månader tidigare. Sedan blev jag tvåbarnsförälder i Los Angeles oktober 2016 när Majlis kom. Hur många barn har du? Två: Vidar och Majlis. Var graviditeterna planerade? Nja, planerade är väl att ta i, men vi vet hur barn blir till och kunde ha varit lite noggrannare med att skydda oss från det ödet om vi VERKLIGEN inte hade haft lust att bli föräldrar. När fick du reda på att du var gravid?  Med Vidar: Dagen före vårt bröllop sommaren 2009. Hade väldigt ömma bröst och tyckte att bouillabaissen vi serverade var gränsfall till ätlig. Med Majlis: tidigt en morgon i februari 2016. Trodde verkligen inte att jag var gravid, men ville ändå kolla och fick en lätt chock. När berättade du om graviditeterna?  Med Vidar dagen före vårt bröllop åt syrran och hennes man. Minns inte så noga vem som kom sen, men att jag tyckte det var lite jobbigt att avslöja att jag var gravid. Det var så tydligt att Magnus och jag haft sex. Med Majlis berättade jag först åt Cissan när hon och jag skulle sitta och skriva ihop en förmiddag och jag inte kunde hålla mig. Sedan höll jag mig till typ veckan 20-21 innan jag gick ut med nyheten på bloggen. Hur många barn vill du ha? Ett. SKOJA! Två. Tätt ihop eller långt isär? Långt isär har hittills varit ett genidrag. Har du oroat dig mycket under graviditeterna? Nja, har väl varit för dum för att oroa mig. Hur var graviditeterna? Inte min grej alls. Jag borde egentligen inte ha något alls att klaga på, men avskydde att istället för att vara en person vara Den Gravid Kvinnan. USCH. Det kändes som om min egen identitet suddades ut och det enda folk ville prata med mig om var graviditet och barn. Det sagt har graviditeterna varit goda mot mig. Med Majlis var jag sjösjuk i början. Låg på soffan och tyckte synd om mig själv, men det är allt jag kan komma med på graviditetskrämpsfronten. Ja och usla järnvärden såklart. Gillade du att vara gravid?  Nej tack. Visste du vilket biologiskt kön det skulle bli?  Ja. Med Vidar fick vi veta på ultraljudet. Med Majlis fick vi efter ett blodprov en avancerad förklaring där det stod att men inte kunde detect en y-kromosom hos fostret. Magnus och ja ba: "HIGH FIVE! Det är en tjej!" Sedan började vi tvivla på våra biologikunskaper från lågstadiet och googlade för säkerhets skull resultatet. Förlossningar. Hur har de varit? Vidar kom på utsatt datum. Det var torsdag kväll och vi bodde i Rödbergen i Helsingfors. Jag hade precis stigit upp ur badet när vattnet gick. Fick panik och tvingade Maggan att ringa Barnmorskeinstitutet där förlossningen skulle ske. De sade att vi kan komma in när värkarna sätter igång, men senast 12 timmar efter att vattnet gick. Följande morgon svängde vi förbi kafét tvärs över gatan, tog varsin kaffe med oss i taxin och åkte in till Barnmorskeinstitutet. Sedan försökte vi få igång förlossningen på medicinsk väg i ungefär 36 timmar. När värkarna till slut kom igång gjorde det vansinnigt ont och allt gick så fort att den enda smärtlindringen jag hann med var lite lustgas. Tyckte inte att den hade någon inverkan alls. Minns att jag påväg från förlossningssalen tänkte: "Skönt att aldrig mer vara tvungen att göra detta". Med Majlis hade jag en perfekt förlossning. Värkarna kom igång på morgonnatten, vi åkte in när solen gick upp, värkarna blev intensivare, tog en kort promenad i Silver Lake och födde sen bebisjäveln i ett badkar. Like a boss. När modekakan skulle ut slets något sönder och jag blödde vansinnigt mycket. Beställde thaimat, åt den i sängen och åkte sedan hem medan solen sjönk ner i Stilla havet. Bra dag ändå. Var dock väldigt svag i flera veckor efter det på grund av blodbristen. Hur var första bebistiden?  Minns inte så noga. Vidar var en bra sovare tidigt. Majlis lite sämre. Hade du bestämt namnen sedan innan?  Ja, tror att det var Maggans kompis Tommy som föreslog Vidar och vi gillade det. Innan vi visste könet på babyn funderade vi på namnet Liv. Och Majlis såklart! Första kvällen Magnus och jag träffades (han intervjuade mig och så tog vi en öl efteråt) kom vi fram till att båda våra mormödrar hette Majlis. Ett råd till blivande föräldrar?  Kom ihåg att alla goda råd du får av andra föräldrar bara baserar sig på just deras egna erfarenheter och inte nödvändigtvis behöver funka hos er. Och att folk gärna vill att alla gör på precis samma sätt eftersom de då inte behöver ifrågasätta sina egna val.  

I fredags satt vi på en takterrass och drack vin med några av föräldrarna på Vidars skola. Efter en diskussion om demokrati, rasism, utbildning och vilka ord det är okej att använda började jag för första gången på fyra år tvivla på om det är just här våra barn ska växa upp. Nu är såklart några personer inte representativa för ett helt folk (och en del av dem var faktiskt européer). Och jag påstår inte att konsumtionen av vin hjälpte sällskapet att förstå varandra bättre, men jag kände mig ändå illa till mods när jag promenerade två kvarter hem. I dag på väg upp till stallet lyssnade jag på ett avsnitt av On the Media (tack du som tidigare i år tipsade om den, en stortfavorit!). Avsnittet handlade lämpligt nog om förakt gentemot akademiker och intellektuellt tänkande och om hur "det sunda förnuftet" används i motsatsförhållande till att vara påläst och analytisk och om hur intellektuell på många håll är en skällsord. Bra avsnitt, lyssna vettja!

På sistone har jag fått göra några jobb för Yle. Väldigt kul! Recenserade Ivanka Trump-boken "Women who work" förra veckan och i dag ligger en text om Kalevala korus kampanjvideo "Kesyttämätöntä kauneutta" på sajten. Jag skriver om reklam och feminism och om hur företag åker snålskjuts på bland annat feministiska och kroppspositiva rörelser. I morgon kväll sänds också en radiodiskussion med mig och utgångspunkt min text. Här ett utdrag: "Alla dessa reklamer, H&M, Dove och Kalevala Koru handlar nämligen om kvinnlig skönhet. Vi utgår fortfarande från att kvinnor skall och vill vackra. Till och med uttalat feministiska reklamer har som utgångspunkt att skönhet är det viktigaste försäljningsargumentet. Må så vara att det är olika sorters skönhet, men grundtanken är ändå att kvinnor strävar efter att vara vackra. Hur vi än definierar skönhet stannar reklamen vid att kvinnor bedöms och därmed objektifieras på grund av sitt utseende."  

Inspirerad av Catariina gjorde jag träningslistan. Träning för mig är: att få vara ifred. Jag var en människa som inte tränade alls (förutom lite ridning och sporadisk snowboarding) fram till det att jag var ungefär trettio. Sedan fick jag barn och insåg att det enda sättet att få lite lugn och ro är att dra ut på en springtur. Min favoritträning är: självklart ridning, men hur sjukt det än kan låta njuter jag också av en bra springtur. Dessa njutningsfulla turer kommer verkligen inte varje gång (igår fick jag håll efter två kilometer och tappade helt lusten), men ibland händer det. Periodvis har jag också yogat, men befinner mig ej i en sådan period nu. Det bästa med att träna: den magiska känslan när jag kommunicerar med hästen utan att det syns utanpå. Känslan efter att ha sprungit långt. Det sämsta med att träna: att komma iväg. En sport jag skulle vilja pröva: Kitesurfing. Tog en lektion för en massa år sedan och det verkade kul. Risken finns ändå att jag är för bekväm för alla kallsupar som kommer med att lära sig en ny vattensport. En träningsgren jag inte förstår mig på: jag har aldrig gått på gym. Alltså aldrig någonsin tränat på ett gym. Nu är det såklart ganska hårt att döma något som man aldrig testat, men från ett utifrån perspektiv verkar det väldigt trist. Därför tränar jag: blir lycklig i kroppen av det. Mina träningsmål: vägrar ha mål. Vill inte träna för att springa specifika lopp eller vinna tävlingar. Vill bara träna för att det är kul.

Som traditionen sig bör åkte vi en sista sväng till Palm Springs ett par veckor innan sommaren i Norden. Det blir liksom en riktigt svettig värmeinjektion före det oberäkneliga junivärdet i Stockholm. Plus att det är lågsäsong i Palm Springs och vanliga, fattiga människor som vi kan bo på fina hotell. De förmögna undviker tydligen 40 graders hetta.   Sen bara hängde vi i värmen. Vidar badade ungefär sex timmar i poolen och hittade några kompisar som han lekte Marco Polo med. Det kändes extremt amerikansk med ett gäng barn i poolen som ropade: "MARCO!" "POLO!". Sedan ville Vidar grilla s'mores som är en amerikansk delikatess bestående av choklad, marshmallow och digestivkex som man grillar över öppen eld. Börjar vara dags att styra kosan tillbaka till Europa, kände jag då. Från och med den 14 juni blir det uteslutande sill, memma, nypotatis och rågbröd. Majlis var sitt vanliga tjocka, glada jag och jag drack ett glas rosé med mitt hårband runt armen (OBS ej tatuering!). Hade som vanligt föreställt mig själv läsandes i lugn och ro under ett stort parasoll, men sånt händer ju inte i en småbarnsfamilj. Hade också tänkt flyta omkring i poolen betydligt mer än vad jag gjorde, men koncentrationen av småbarn i bassängen gjorde att vattnet blev allt grumligare för varje timme som gick och senare på eftermiddagen flöt det omkring dubiösa partiklar där. Vi hade stora planer på att äta middag utanför hotellet, men eftersom det var Memorial Day fanns det noll lediga bord på restaurangerna. Följaktligen stannade vi på området och lade oss tidigt. Eftersom Maggan och jag inte haft tv på de senaste tio åren (avskyr förresten folk som ska stoltsera med att de inte äger en tv. Vill därför tillägga att vi kollar jättemycket på olika tv-serier) roade vi oss stort med att surfa mellan kanalerna. Helt orelaterat vill jag också berätta om den här kaftanen från Weekday som hängt med i snart tio år och som är PERFEKT för poolhäng på varm plats. Det kommer en tid i varje kvinnas liv då hon känner att ormskin är det enda rätta. Följande dag lät vi Vidar leka i poolen en stund, packade sedan ihop oss, åt frukost på stan och susade, eller snarare segade oss fram med resten av LA's bilar, mot kusten. Ja, ja varsågoda för denna uppräkning.

Men jag har ju glömt bort att dela veckans Mellan raderna! Vi fortsätter tala om författarnestorn Amos Oz tegelsten "Judas" mixad med svensk debutantprosa i "Någonstans brister himlen" av Erika Olofsson Liljedahl. En rant om femme fatale-figuren och kvinnans mystiska väsen när hon tar på sig strumporna följs av förundran kring Ivanka Trumps bisarra självbiografi. Vinnaren i Årets bok-tävling utses och "Bitterfittan 2" avhandlas. Och så lite utvikningar på det. I samarbete med Adlibris. Lyssna!

Har ni några tips på möjligheter att rida i Stockholm i sommar? Jag vet såklart att det FINNS ridskolor, men är intresserad av lite mer EXAKT information. Vet att många låter hästarna gå på grönbete på sommaren och att andra är klubbar man måste vara medlem i för att få ta lektioner. Jag är hyfsat duktig på att rida och en hel sommar utan hästar känns så sorglig. Drömmen vore att rida en till två gånger i veckan, men det är kanske att drömma för stort. Men att i alla fall få rida lite innan vi åker tillbaka till L.A. igen. Ja, ja. Hojta eller maila om ni har några konkreta förslag. Tack på förhand! Tack Hanna för alla bilder!

Vad brukar ni göra när ni har riktigt dåliga dagar? I dag var det en dag som min mamma skulle ha beskrivit som att jag steg upp på fel sida om sängen (herregud så jag funderade kring det uttrycket som liten). Inte nog med att det gulliga aset till baby höll oss vakna inatt, jag alla mina medtrafikanter körde också dåligt på väg mot stallet, jag fick rida en häst som var både oskolad och lite hysterisk, delade väg med dårar och amatörer på vägen tillbaka och när jag väl kom hem hade ingen plockat undan frukosten. Nu pendlar jag mellan att försöka göra mig själv på gott humör igen eller bara gotta ner mig i av att vara sur och tycka synd om mig själv. Liksom bara mata mitt usla humör. Lutar mot det hållet. UPPDATERING: Åkte till Pacific Palisades på lunch och jobb, drack ett glas saugvignon blanc. Höll mig trevlig och professionell. Kom hem, sov en tupplur och nu ska vi se om det banne mig inte är dags för en första springtur på nästan tre veckor. (Tänker ändå inte bli glad igen). Och jag fattar ju att mitt liv är underbart, men idag kändes det inte så.