Jag har bott i Los Angeles sedan 2013 och jag tänkte att det skulle vara kul att se hur jag förändrats från den oskyldiga studenten på USC till den boss bitch jag är idag. SKOJA! Jag tycker själv inte att jag förändrats så mycket, men nu får bilderna tala för sig.
Vi börjar 2013. Nyinflyttade till Los Angeles besöker vi såklart Hollywood-skylten och tar hundratals bilder eftersom det är ju overkligt att vi är här. Att vi bor här. Vi kör runt i en gammal Nissen (som kommer att få motorstopp ett antal gånger) och Vidde är så liten, mindre än vad Majlis är idag.
År 2014 och jag har precis lagt mitt arbetsmässigt hårdaste år bakom mig. Jösses vad jag kämpade med studierna vid USC. Säga vad man vill om amerikanerna, men arbetstakten på universiteten är hard core (och så gjorde jag en tvåårig studie på ett år. Mitt stipendium täckte nämligen bara det). Jag tar min examen och vi firar i Palm Springs.
År 2015 och jag försöker etablera mig som frilansjournalist i LA. Vi hänger ofta hos Cissan och Per som hyr ett helt sinnessjukt fint hus i Laurel Canyon med en utsikt över precis allt från Hollywood-skylten till Downtown LA och havet. På sommaren hälsar Kaj K-a på och vi går på LA Pride i West Hollywood.
Okej, 2015 var tydligen ett kul år det också. Lyckades också klämma in ett besök av Karin. Vi drog bland annat till Palm Springs. Och min vän och Mellan raderna-poddkollega Karin hälsade på och gjorde en roadtrip till Las Vegas med Cissan, Malin och mig.
År 2016 och jag rapporterar från Los Angeles, åker på olika små helgroadtrips med Blankens. Jag ger ut boken Livet & Patriarkatet, blir gravid, är med i en gameshow i tvi Finland och föder Majlis. Det känns som om 2016 var igår, men det är ju evigheter sedan inser jag när jag ser på bilderna.
År 2017 hände det tydligen mycket, eller så tog jag en massa bilder. Men åkte bland annat till Palm Springs (och Etiopien!) med Hanna, åkte på återbesök till strip mallen där Majlis är född. Bakom mig kan ni skymta badkaret hon på ut i. På väggen står TRUST. Åkte till Yosemite med Blankens, familjen Prydz och Illicarna, intervjuade Jill J i Las vegas och blev efteråt kompis med henne, visade tydligen också röven i Las Vegas och åkte russebuss i LA när per fyllde år.
År 2018 och jag känner på mig att ni börjar vara trötta på att scrolla igenom mina bilder. Hur som helst åkte Cissan och jag till New York där vi möttes upp med Karin och fick sova över i Brooklyn hos min kompis Lisa som ännu då bodde där. Maggan, Majlis och jag åkte också till Dubai i augusti (en av mina bästa vänner och barnens gudmor Karine bor där, osäker på om jag annars skulle åka). Jill hälsade på och vi hängde i Malibu. Det var fruktansvärt varmt, men också väldigt trevligt. Jag red en massa hästar och höll tydligen i en höna.
År 2019 red jag mycket. Vi åkte till Hawaii med kompisar och till Mexiko. Cissan, Sofie och jag åkte också till Coachella och stod bakom Eric när han spelade. Det en mäktig känsla att se publikhavet från scenen. Vi fick också två hittekatter, Simon och Katniss och gick på bröllop och åt middag med kompisar som hälsade på på Malibu Pier. Och mycket mer, men nu måste jag laga middag så vi får fortsätta en annan gång.
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
Ulrika · 5 years ago
fascinerad av hur jag tycker att du blir snyggare för varje år som går i den här sammanfattningen? kanske SÅ tråkig kommentar om man tänker allt annat man kan kommentera (typ alla häftiga saker ni hunnit med, den spännande karriärsutvecklingen, BLABLABLABLA), men ibland orkar man inte säga något djupare än att det känns som att du växt in i en sådan power-utstrålning från de första bilderna till de sista, helt oironiskt BOSS BITCH liksom? inger mig hopp att år som läggs till år kan va en jäkla grym grej!
Peppe Öhman · 5 years ago
Jag blev jätteglad över din kommentar! TACK för att du skrev den. <3
hanna · 5 years ago
Jag tänkte precis samma sak medan jag läste, men också "äh, inte kan man väl säga så". Men nu hakar jag på :-)
Peppe Öhman · 5 years ago
Det är kanske jag som är ytlig, men blev jätteglad. Tack!
Tessa · 5 years ago
Så roligt att se bilder av barnen o hur de vuxit. Känns som igår du berättade hur Majlis kom till världen. Vilken fin familj ni är. ❤️
Peppe Öhman · 5 years ago
en alltså, så känner jag också. och HUR kan Vidde vara så stor? Och tack för att du säger så och för att du läser bloggen!
Sofia · 5 years ago
Så fint att se alla bilder, kändes som när en vän visar sigt fotoalbum. Jag är så intresserad av tiden direkt efter dina studier i LA, då ni provade vingarna med och bestämde er för att stanna kvar. Allt verkar så sjukt dyrt i LA och då du mkt väl jobbar mot Finland o Sverige så får du betalt i paritet med vad saker kostar här, det måste varit kämpigt. Jag tror jag skulle ha varit för rädd och tyvärr bekväm för att våga göra den resan själv, imponerad!
Peppe Öhman · 5 years ago
Ja, alltså det var underbart att bo i LA, men vi hade så sjukt lite pengar. Det var lärorikt, men inte alltid så kul. Nuförtiden jobbar vi fortfarande mot Norden, men tjänar ändå bra.
ÅlandsPetra · 5 years ago
När jag läser denna kommentar inser jag att din blog är den enda jag har fortsatt att läsa i många år….jag kommer ju ihåg att jag läst om dessa händelser…..vad ska man säga….jag lovar att jag inte är en stalker även om det nästan känns så nu…..