Abortfrågan

Igår pratade jag om abort i Nyhetspodden på Svenska Yle. Högsta domstolen här i USA är nämligen påväg att behandla ett fall som ifrågasätter kvinnors rätt till sina egna kroppar (eller egentligen “privatliv” enligt det fjortonde tillägget och fallet Roe versus Wade från 1973). Det är delstaten Mississippi som helt vill förbjuda abort efter vecka 15 och detta strider mot den amerikanska konstitutionen, men ifall The Supreme Court bestämmer sig för att Mississippi har rätt strider det i sig mot Roe versus Wade och hela landets abortlagstiftning är uppe i luften. I praktiken kommer det att leda till att vissa konservativa delstater helt förbjuder abort, medan de liberala fortsätter att ha aborträtt. Med andra ord kommer detta att drabba de fattigaste kvinnorna som inte har råd eller möjlighet att ta ledigt från jobbet för att resa runt i landet och styra upp en abort.

Hur som helst tänkte jag mycket på abort hela dagen igår.

När jag deltar i journalistiska sammanhang och inte är inbjuden som privatperson pratar jag såklart bara om fakta och försöker förklara sammanhang. Är jag inbjuden för min åsikt är det en annan femma. Eftersom detta är en blogg kommer här såklart min åsikt: Det går att personligen vara emot abort och ändå vara för lagstiftning som gör det möjligt för en kvinna att göra abort. Är man emot abort räcker det med att man inte gör abort själv. Är man orolig över ofödda barn satsar man på sexualundervisning och gör det enkelt och förmånligt att få tag på preventivmedel. Man röstar på partier som jobbar för ekonomiska satsningar på barn och familjer. Hyser man det minsta lilla intresserad för människoliv vet man att abortförbud inte leder till att kvinnor slutar utföra aborter. Det är bara de säkra aborterna som upphör.

(Nu inser jag att jag för att vara inkluderande kunde ha skrivit personer istället för kvinnor eftersom det också finns män som kan bli gravida, men jag antar att ni fattar vad jag menar.)