Detta är ett kommersiellt samarbete med Vattenfall
Jag antar att ni precis som jag kan få panik av klimatförändringen. Jag får det mindre på grund av mig själv, men mer för folk som bor på områden som är utsatta för extrem torka, översvämningar och såklart för att jag inte vill lämna en sliten, smutsig jord med enbart utrotningshotade djur åt mina barn.
Det kan kännas övermäktigt att som privatperson bromsa upp klimatförändringen, men jag tröstar mig med den gamla devisen att ingen kan göra allt, men alla kan göra någonting. Om man ska börja med en livsförändring kan det känna orimligt stort att ändra på precis allt i vardagen: Sluta flyga, skippa köttet, ingen kaffemjölk, sälja bilen, aldrig köpa nya kläderna och så vidare. Som att Mount Everest tronar upp sig framför en och man ska bestiga berget bums. Det kan kännas så stort att man struntar i hela projektet.
Då tror jag på att börja med ett litet steg i taget, göra mindre förändringar som inte från en dag till en annan kastar hela ens livsstil. Som att byta elavtal.
I podden och nu bloggen samarbetar vi med Vattenfall som bestämt sig för att göra det möjligt att leva helt fossilfritt inom en generation. Redan nu säljer de enbart fossilfri energi i Finland. Det innebär i praktiken att de helt slutat använda kol, olja och gas i energiproduktionen. Istället utvinner de energi från sol, vind, vatten och kärnkraft.
Oj, kärnkraft! Tänker ni kanske nu. Själv ryggade jag också tillbaka, men när Magnus och jag hade ett långt möte med Vattenfall och ställde dem frågor kring olika energiformer sade de att kärnkraft är nödvändigt (än så länge) ifall vi vill minska på CO2 utsläppen inom energiproduktion. Då är det allra renaste alternativet är faktiskt kärnkraft. Jag kan handen på hjärtat säga att mitt spontana motstånd mot kärnkraft mest är baserad på känslor medan Vattenfalls argument för att använda kärnkraft som alternativ till fossila bränslen är faktabaserat. Vi talar mer om detta i nästa podd, men annars kan ni läsa mer på vattenfall.fi/magnusochpeppe, kolla på den korta videosnutten och läsa mer om kärnkraft där.
Gå också in på Vattenfall + Magnus och Peppe och välj ett fossilfritt producerat energiavtal. Väljer du t.ex. avtalet Timel Mix, kan ditt hushåll minska koldioxidutsläppen under ett år som motsvarar en tur- och returresa från Finland till Thailand. Dessutom finns det ingen grundavgift på det här avtalet de första sex månaderna.
En sak till! När du gör ett elavtal med Vattenfall kan du själv välja varifrån du vill att din energi ska komma. Väljer solenergi är det lite dyrare att köpa in än t.ex. kärnkraft, men då betalar Vattenfall själva skillnaden. Du som konsument påverkas inte av det.

Spoiler: Hittills har mina favoriter varit "Nej och åter nej", "Den svavelgula himlen", "Kvinnan i fönstret" och "Mischling".
Maggan, Majlu och jag inledde dagen med en promenad över Gärdet, via Djurgården, tog en kaffe och handlade på vägen hem. Kolla på den här lilla personen, så glad över att få hänga med henne! Det var bara vi och tusentals turister som verkade lite förvånade över att alla butiker var stängda. Jag som tydligen vant mig vid L.A. där allt är tillgängligt hela tiden fick lite panik av att stan var så igenbommad, men försökte fokusera på att också folk som jobbar i butik och på restaurang ska få ha ledigt ibland.
I kväll ska vi göra det mysigt ute på balkongen. Äta hummus, falafel, nån skagenröra som blev över från igår (storshoppade på Sabis i Fältan), dricka ett glasrödvin och sen ha ett The Walking Dead-maraton när Majlis somnat. Just det! Är kanske lite Los Angeles-skadad, men vad är det för fel på folk här i Stockholm som bara stirrar på en när man säger "ursäkta" och vill komma förbi dem på gatan?
Och om jag fick lägga till några egna skulle de vara följande:
1. Alla känner sig små och osäkra och bluffar ibland, du är inte ensam om att känna så. Bara för att en person är chef/äldre betyder det inte automatiskt att hen alltid har rätt.
2. Läs och ansträng dig för att förstå världen. Livet blir intressantare och nyheterna lite mer logiska. Prata med sina barn och annat folk om samhället.
3. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.
4. Spendera pengar på hudvårdsprodukter om det får dig att må bra, inte för att du tror att de gör dig snyggare/yngre/bättre som människa.
5. Det går inte att "missa" något på rean, det kommer allt fler reor och mer snygga kläder.
6. Välj att försöka förstå och tolka i vänligt.
7. Var generös.
8. Det finns jättemånga rätt sätt att leva sitt liv på, inte bara ett.
9. Ät mindre kött.
10. Använd solkräm.
11. Säg ofta åt folk du gillar att du gillar dem.

Sedan skyndade jag vidare till Vikingterminalen där jag mötte upp Magnus, Vidar och Majlis, min svärmor Diana samt min pappa och hans fru Sholpan.
Vi checkade in och eftersom jag bestämt mig för att alla små segrar ska firas (och glädjen alltid ska tas ut i förtid för då får man i bästa fall vara glad två gånger) skålade jag en gång till i hytten med gänget. Sedan skickade Maggan och jag ut barnen och far/morföräldrarna för att vi skulle kunna spela in ett avsnitt av podden.
När jag för några år sedan kom på idén att bjuda med den äldre generationen på kryssning medan vi reste mellan Stockholm och Helsingfors ansåg jag mig själv vara ett geni. Håller fast vid det än i dag (anspråkslös som jag är). Ett perfekt sätt att umgås på och förena nytta med nöje, eller nöje med nöje, menar jag1 Se bara så glada pappa och Sholpan är.
Vi åt skaldjur och pratade och allt var så bra det kunde vara. Ja, tills det senare på kvällen blåste upp ordentligt. Både Vidar och jag blev riktigt sjösjuka och var tvungna att försöka sova bort det medan vågorna kastade sig mot fönstren.
Följande morgon mådde alla som vanligt igen och vi träffades på frukosten. Otroligt skönt att vara fem vuxna på två barn. Det borde egentligen alltid vara normen. Nu är vi tillbaka i Stockholm och ska fira traditionell stadsmidsommar. Hoppas att ni har det riktigt, riktigt fint. GLAD MIDSOMMAR!
Vi tog Viking Line över till Stockholm och hade en hytt med balkong. Otroligt lyxigt och trevligt. Våra barn sover överlägset bäst på en färja mellan Sverige och Finland.
Vi anlände till ett Helsingfors där full sommar rådde och checkade in på St George som såg ut som ett hotell i en Wes Andersson-film.
Rummen var stora och fina och såg så här välstädade ut i ett kort kort ögonblick, sedan bredde vi ut oss över varje liten millimeter.
På hotellet fanns också en stor vinterträdgård där man kunde sätta sig för att jobba, ha en after work eller bara chilla. Tycker att det finns för få hotellobbyn med rum för häng i Helsingfors. Eller nu finns det ju ett! Se det som ett tips.
Sen blev det ju middag och mys med goda vänner på yes Yes Yes. Hade en splitterny klänning från H&M och ett GOTT HUMÖR i bagaget.
Följande morgon åt jag frukost med Karin på hotellet. Saknar henne i mitt vardagliga liv, men lobbar för att hon och Linn med familjer ska fira påsk i LA 2019.
Följande dag hängde vi med en syster och senare med Ida-Lina och Theo Gamla kyrkans park. Majlis och Theo promenerade iväg sida vid sida och pratade nån slags bebiska som ingen av oss förstod. Mycket gulligt.
På lördagen åt jag frukost med Basse (tänk att det fanns en tid när vi lunchade flera gånger i veckan) och smet sedan över gatan till G18 och Parad där jag skulle medverka i frågesport/lekprogrammet "Vem Vad när". En gång i tiden medverkade jag i morgon-tv varje månad och blev sminkad på exakt den här platsen. Det var tider det.
Till saken hör att Sonja är programledare för "Vem vad när" så jag fick en chans att prata lite mer henne också. Mer efter inspelningen då vi tog ett glas på uteserveringen till St George. Saknar henne också.
Skådespelaren Maria Sid (uppe till höger) var en av lagledarna i frågesporten. Bra person, hon också. När allt var klart plockade Magnus upp mig. Han hade bilen full av barn och min mamma och grejer. Vi åkte ut till min mammas sommarställe utanför Ekenäs.
Jag doppade mig i havet, badade bastu, läste Rick Boy och kom inte ut på nätet. Barnen strövade omkring på området och bekantade sig med den finländska naturen.
Vi bäddade syskonbädd (bokstavligen) åt dem på golvet och det var otroligt gulligt. Sen rullade Majlis in under sängen på morgonnatten och gulligheten utbyttes i gallskrik.
Ojojoj så mycket bilder och information. Jag känner mig som en moster påå 1980-talet som tvingar sina släktingar att kolla på en två timmar lång diabild-rulle från semestern på Mallorca. Tar en paus och fortsätter senare.
Jag befinner mig på min mammas sommarställe och har det underbart. Hela mitt väsen har gått in i semesterläge och minsta lilla arbetsuppgift känns oerhört jobbigt och onödig. Jag skulle njuta fullt ut om jag inte kände ett intensivt dåligt samvete över att vi bara är här en kort tid och sen åker tillbaka till L.A. Att jag genom att leva på en plats som gör mig väldigt lycklig samtidigt berövar min och Magnus mamma den vardagliga kontakten med sina barn och barnbarn. Ja och själva blir de inte yngre precis.
Det skulle såklart inte vara en katastrof att flytta till Helsingfors eller Stockholm, men om vi gjorde det nu skulle det inte vara för vår egen skull.

Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.