Hej! Ska snart checka ut från hotellet, delta i en frågesport på tv och sen åka till landet. Om jag får säga det själv har jag skött det här Helsingforsbesöket med glans. Inte stressat, inte haft dåligt samvete, bara tagit det launa. Hängt med vänner i Gamla kyrkans park (tack Ida-Lina för bilden!), lunchat med systrar och ätit middag med vänner. Känner alltid en så stark ambivalens gentemot den här staden. Det finns så mycket som jag älskar med den, som de vackra husen, de korta avstånden, att springa på kompisar på gatan, havet, restaurangerna, att inte dela ut dricks till höger och vänster och framförallt vännerna. Samtidigt blir jag irriterad på att folk gör sitt yttersta för att inte vara tvungna att kommunicera med främlingar. Att tjejen i glasskiosken hellre låtsas som om Vidar inte existerar när han beställer glass på svenska än att anstränga sig för att prata med honom. Att folk inte är speciellt barnvänliga och alla fulla människor som vandrar omkring med ölburkar i händerna. Noterar också att folk röker och hur ovan jag är vid det. Cigaretter alltså, i LA vandrar man ju ständigt ut och in i moln av gräs. Jaja, det skulle  antagligen inte ta mer än två veckor i Helsingfors innan jag igen vant mig vid allt.  

För några veckor sedan var Magnus i Finland för att gå på en begravning och när han kom hem till LA sa han att han passat på att äta på en av världens bästa restauranger Yes Yes Yes. Han sa också att det är där vi måste ordna vår årliga Helsingforsmiddag. Varje år brukar vi samla ihop våra vänner för att skåla in sommaren. Folk brukar komma och gå under kvällen och jag är både otroligt glad över att träffa alla och lite ledsen för att vi ses så sällan. Om ni tycker att bildkvalitén på bloggen gått upp med 200 procent beror det på att min kompis Minna fotade igår. Hon är så duktig och generös. Joey till vänster på bilden har jag känt sedan vi gick i gymnasiet. Jag har egentligen ganska få barndomsvänner, men en vänskap som har tjugo år på nacken måste väl ändå räknas som ganska långvarig. All mat på Yes Yes Yes är för övrigt vegetarisk och så jäkla gott! Och så serverar de ett eget vin som OCKSÅ var magiskt. Måste erkänna att Magnus hade rätt. Alla ni som planerar att besöka Helsingfors i sommar måste äta här. Lova mig det. Jag skyndade tillbaka till hotellet när barnvakten var tvungen att dra, men Magnus fortsatte ut i Helsingforsnatten. Enligt Instastories blev det karaoke. Själv fick jag finbesök på hotellrummet av min vän Anna. Lite olika efterfest, om vi säger så.

Viking Line bjöd oss på en resa från Stockholm till Helsingfors och det var inte vilken resa som helst. Vår hytt hade en liten balkong! Har aldrig varit med om maken. Det kändes extremt lyxigt. Det tyckte Majlis också och skulle absolut ut på den. På en rationell nivå fattade jag att hon inte skulle kunna klämma sig igenom räcket och falla ner i havet. Jag skulle givetvis hoppa efter henne IFALL av detta osannolika scenario, men vi befann oss onekligen lite för högt uppe för att det skulle kännas helt avslappnat. Fast mer oavslappnat skulle det såklart vara att ungen föll i. När jag får sova i ett fint hotellrum/hytt vill jag bara mysa i det. Så även här. Vi bjöd upp kompisarna Maja och Evis på rummet och satt och pratade tills det var dags för middag klockan åtta. När solen gick ner sprang jag ut på balkongen för att fota solnedgången. Vet att det anses ofint att fota solnedgångar, men SO SUE ME!   Maja och Evis steg av i Mariehamn och Vidde stod ute på ballen och ropade "HALLÅÅÅÅ ÅLAND!". Blev lite sugen på att stiga av, jag med. Tänkte också på att sommarnatten i skärgården måste vara det vackraste en människa kan uppleva. Jag somnade bums trots att jag lovat Magnus att sätta mig på balkongen med honom och dricka ett glas rödvin. En sån fru är jag. Prioriterar nästan alltid sömn. Maggan lade barnen i bäddsoffan i hytten och ta mig tusan, de små monstren sov hela natten. Fick en flashback av att de faktiskt brukar göra det på Viking Line. Det är kanske något med båtens brummande eller att det blir helt mörkt i hytten. Magiskt var det i alla fall. Sen åt vi frukost och innan vi visste ordet av tog vi iland i Helsingfors. Att komma till Helsingfors känns alltid som om LA bara var en dröm och jag alltid bott här. Jag är bekant med varje kullersten, kvarter och mås. Undrar när den känslan kommer att gå om. Nu ska jag slänga i mig lite mat och sedan göra mig klar för kvällens middag på Yes Yes Yes.

Jag finner en stort tröst i att små justeringar i livet (och skrivandet) kan leda till stora förändringar (förbättringar) och idag när ekonomiprofessorn Micael Dahlén gästade Det kommer att bli bra-podden fick jag det bekräftat. Micael sa bland annat att göra en enkel uppdelning av måsten och vill se sedan till att det finns fler vill än måste under en dag. De kan i början vara svåra att identifiera och alla måsten kan vid första anblicken verka livsviktiga, men utmana dem och se om ditt liv kommer att köra i diket utan dem. Om svaret är nej, skippa dem. Det här gäller till exempel möten (både professionella och privata). Ibland blir personen du ska träffa mer lättad än besviken om du avbokar. Var också noga med att identifiera dina vill, vill du för att du TROR att du vill, eller vill du för att du vill? En sak som Maja sa, som jag gillade väldigt mycket, var att istället för att säga till sina barn att man måste gå på jobb, säga att man vill det. På så vis blir jobbet inte ett block mellan barnen och dig. Och det är ju trevligt om du har ett jobb du vill göra. Sen åt vi en koreansk bowl.  

I dag träffade jag coachen och poddpartnern Maja för första gången. Helt oacceptabelt att jag inte tog en enda bild på henne, men får en ny chans imorgon. Vi åt lunch på Broms och pratade om kommande poddar och kurser vi ska dra. Maja visade upp sig bullet journal och jag blev motvilligt intresserad. Är rädd för att det skulle bli ytterligare en prestation för mig att upprätthålla en sån, men när jag fick se hur man kan använda den till att lista det man mår bra av att göra och sen hålla koll på sig själv och se om ens mående korrelerar med hur mycket man gjort feelgood-grejer blev jag intresserad. Typ: Lista 15 saker som får dig att må bra (sova, motion, läsa fiktion, rida, äta bra, skriva, blogga etc) och lova dig själv att göra minst 6 såna varje dag. Vi pratade också om hur för många val får en att må dåligt. Jag får panik när jag ska välja färg på naglar när jag går på manikyr pedikyr. Jag fattar att det är världens löjligaste grej att få panik av, men tror verkligen att människor mår bättre när alternativen är begränsade. Några timmar senare gick jag på ett pressevent för appen Wowanders, som är en sprillans ny reseapp där folk kan lista och utvärdera hotellen, restaurangerna, museerna och andra attraktioner. Tanken är att det ska vara mer personlig och närmare bloggar och Instagram än Tripadvisor och Yelp. Grundarna av appen sa samma sak för många val, åker man till Mallorca, kollar på Tripadvisor som listar 40 minst 4-stjärniga restauranger blir det för mycket och det slutar med att man äter middag på hotellet (2 stjärnor). Som ni ser hade jag klätt ut mig till influencer i gammal Filippa K-klänning, den vanliga skinnopajen, hatt från H&M och pjucks från Puma. På tal om hattar så hade & Other Stories flera riktigt snygga.

De senaste åren har vi inlett sommaren (och ibland jullovet) med att åka över till våra kompisar Karin och Peter som bjuder på grillmat och har överseende med att vi är jetlaggade och tröga i huvudet. I går var det exceptionellt varmt och vi satt ute på altanen hela kvällen. Men vi tar det från början. En dryg timme innan vi skulle åka föll jag in i en jetlagkoma och var nere i djupaste djupsömnen när det var dags att åka. Vi gick ner till Fältöversten för att köpa blommor och beställde sedan en taxi. Älskar att alla taxin har barnstolar. Det har de inte i Los Angeles. Det var otroligt vackert att åka över bron till Lidingö och nästan för varmt när vi kom fram. Mycket snack om dopp i havet, men ingen orkade gå ner till havet när det kom till kritan. Hoppas detta inte blir en trend.   Majlis däckade i min famn på en USA-pläd (precis som ifjol). Ser ni hur mjuk kvällssolen är. Läste i typ Språktidningen för evigheter sedan att "kvällssol" är svenskans vackraste ord. Eftersom de andra har jobb och skola att gå till drog vi hem vid halv tio. Fick vänta på taxin i nästan 20 minuter och jag säger inte att det är en tävling, men i LA är en Uber eller Lyft sällan längre bort än tre minuter. Det var ljust och varmt så det gick ingen nöd på oss. Majlis hade vaknat upp och drog små glada dansshower för oss. (Kolla förresten så lång Vidde är!). Så var det med den dagen. Var så nöjd att jag sov en hel natt.

Vi gjorde det enda logiska och tog bussen ut till Stora Essingen för att träffa kompisar och njuta av sommaren. Ni vet den där ambivalensen jag känner inför att lämna LA. Ett dygn i Stockholm och den är som bortblåst. Trots att vi praktiskt taget bor på stranden i Santa Monica har jag idkat noll minuter strandliv i år. Senast jag satt på stranden måste ha varit i oktober 2017 när Sonja hälsade på. Nu tog det mindre än 24h i Stockholm innan jag hade badat. Ska bada skiten ur Sverige och Finland sommaren 2018.   Sen satt vi bara på bryggan och pratade och njöt av solen, dofterna, ljuset och alla nyanser av grönt. I Los Angeles är det grönt och fint bara de första veckorna av sommaren, sen torkar allt och den dominerande färgen blir brun.     Är så glad över att Vidde har vänner här i Stockholm och över friheten här. Han och Felicia stack iväg för att byta om hemma hos Felicia några hundra meter bort och köpte sedan glass på egen hand. Skulle vi föreslå det i LA skulle vi få socialen på nacken. På kvällen höll jettisen på att ta mig, men då hörde Cissan av sig och frågade om vi ville kvällsbada och äta en bit mat på Söder. Ja sa Maggan och jag och hoppade på röda linjen till Hornstull. Det blev inget bad (trots bikini under kläderna), men nog en mysig middag. Tycker så fruktansvärt mycket om Cissan. Och Magnus också för den delen. Nu är det söndag morgon, jag har precis ätit två rågkusar, ett löskokt ägg, druckit en kanna kaffe och ska snart träffa Lena-Fi och sen äta middag hos Jihdes. SÅ TREVLIGT!

Klockan är 04.13 och jag har varit vaken i snart två timmar. Gav upp kampen med jetlaggen, lyssnade på en podd och beslöt mig för att blogga lite. Igår kom vi fram till Stockholm. Tycker alltid att de här långa flygresorna liksom är en paus i tiden. Man befinner sig i no mans land, utan kontakt med omvärlden, ingenting händer annat än en klocka som tickar ner till destinationen. Vi tog Arlanda Express och tunnelbana hem till Valhallavägen. Jag var extremt sliten. Magnus sa att jag såg ut som en person som var på väg hem från Hultsfredsfestivalen 1997. Det stämde antagligen. En person som fortfarande drygt 20 år senare försökte hitta hem. Vill att ni fäster uppmärksamhet vid vad en 11 timmar lång flygning gör med ens ansikte. Det var härligt att komma fram till Sommarstockholm, jag åt en rågbrödsmacka och tog en liten tupplur, Vidde åt en Piggelin (okej tre), Majlis gick omkring och undersökte lägenheten och på kvällen tog Magnus och jag en promenad när till Stureplan. Träffade några bekanta på stan och det kändes verkligen som om vi var i en av hemstäderna. När vi kom hem åt jag en jätteportion pasta och lade mig och när jetlaggen några timmar senare väckte mig tänkte jag på hur alla tips jag läser på bloggar handlar om konsumtion. Alltså, jag får hellre information av en kompisbloggare än straight up reklam. Tycker att det är kul med smink- och stiltips, men visst är det sjukt att så mycket av det vi kommunicerar handlar om det vi konsumerar. Våra identiteter går hand i hand med det produkter vi väljer. Ursäkta för extremt grund analys, men ville avsluta med ett helt gratis tips. Magnus fick ryggskott i veckan och en bekant som är läkare tipsade honom om att ligga på rygg på golvet och låta mig lyfta hans ben så högt upp det gick. Vi gjorde det några gånger under två dagar och det hjälpte tydligen jättemycket. Där ser man. Nu är kommentarsfältet öppet för tips som inte handlar om att köpa något.

Jag hade glömt bort hur det är att packa med en toddlare som springer efter en och a) skriker vad jag tolkar som okvädningsord på bebiska och b) förstör alla mina arrangemang. Om vi säger så här: de gäster som ska bo hos oss medan vi är borta kommer tyvärr inte att få upplev a några stilleben. Snart är allt ändå klart och vi kan ta en Uber mot LAX. Imorgon befinner jag mig i Stockholm, men tills dess kan ni väl lyssna på ett rykande färskt avsnitt av BÅDE Magnus och Peppes podcast (vi talar bland annat om utrikesministern som abortmotståndare, fortsätter med UG:s "granskning av #metoo" och snackar om vett och etikett på FB-inbjudningar) och Mellan raderna med Jihde och Öhman. Bara gör det! Finns där poddar finns, men det vet ni ju.

Dagen innan vi ska flyga till Norden brukar jag, förutom packa, springa ett varv på stranden, ta ett dopp i poolen, gärna rida och gå ut på middag med familjen. Jag vill liksom hinna med allt jag tycker om att göra innan vi åker. Den  [video width="640" height="360" mp4="http://www.jeanetteohman.com/wp-content/uploads/2018/06/My-Movie-3.mp4"][/video] här dagen innan flyget-dagen blev det en sväng till stallet och en riktigt bra ridlektion. En gång när någon icke-hästmänniska frågade Frida om vad som var så kul med hästar hörde jag henne svara att det är så jävla svårt, men när man får till det är känslan så magisk. Alltså det är ALLTID fantastiskt att rida, men de där korta stunderna när man är i perfekt synk med hästen är som ett riktigt bra knark.   När jag kom hem spelade vi in ett avsnitt av Magnus och Peppes podcast och hämtade Vidde från skolan. Jag fick ett infall och svängde in på mani/pedi-stället på vår gata. Hade tänkt mig gula naglar och ljusblå tånaglar, kom ut med respektive svarta och vita. Aldrig är jag så rådvill som när jag ska välja färg på nagellacket. Får panik av alla möjligheter. Jaja, det blev väl ändå okej. Nu är det bara att packa ihop hemmet, komma ihåg allt som måste fixas innan avfärd och arrivederci. Fast vi hörs väl ännu imorgon. Just det, Magnus drog iväg för att ta en snabb öl med några kompisar. Tre timmar sedan fick jag en textare som sa: "Vi spelar pingis" som alla vet är det kod för: "Jag kommer fortfarande att vara full när jag klipper Mellan raderna i natt".