Om det är en text jag tycker att ni ska läsa idag är det den här där BFF Ellen som skriver om att vara tjock och om kroppspositivitet. Ellen är alltid on point och jag tycker att det är jäkligt märkligt att ingen tidskrift nappat henne som krönikör ännu. "Att känna sig ful eller hata nån del av sitt utseende är jobbigt och tärande oavsett storlek. Men att vara tjock är inte att känna sig ful, det är att känna sig ovärdig att finnas. Hela, hela tiden. Det går liksom inte riktigt att jämföra.

Även om du som smal eller normis har komplex har du betydligt mycket mer spelrum än jag har. Samhället är byggt för dig. Du får vara i de flesta rum. Saker som är självklara för dig är långt ifrån sanningar för mig. Och det handlar inte bara om utseende."

Ellen skriver, på ett vänligt sätt, att vi som har smala normkroppar helst ska hålla käften och lyssna. Jag fattar att jag lika lite som jag har valt min hudfärg kan ta credit för att ha valt min kropp. Jag har fått den och inser allt mer vilket privilegium det är att ha en frisk, normkropp i rätt nyans. Jag har försökt skriva om min egen kropp och min, ganska goda, relation till den, men raderar och raderar. Eftersom jag har en normkropp faller jag perfekt in i mallen om hur en ska se ut i vår kultur och det gör att såna som jag hörs tillräckligt. Jag känner såklart en tacksamhet över att jag har fått en kropp som lätt föder barn, som springer, rider vilda hästar, dyker från klippor och en massa annat mer och mindre nödvändigt. Den gör sällan ont och är på det stora hela väldigt medgörlig. Jag älskar inte min kropp för att det är en smal normkropp, men jag fattar att mitt liv är enklare just för att den är det. Och nu menar jag absolut inte att alla måste älska sina kroppar. Drömmen är ju att kroppjäveln bara ska finnas där utan att en ska vara tvungen att gå omkring och fundera på sin (och verkligen inte andras) relation till den hela tiden. Jaja, nu inser jag att jag tagit upp tillräckligt med plats med min normkropp, in med er och läs det Ellen skriver istället.

Här kommer en klassik tips-lista med grejer jag själv uppskattat på sistone: TIPS INFÖR VALET: Jag måste erkänna att jag är ganska dåligt insatt i svensk politik. Jag tänkte skriva att min ursäkt är att jag varken får rösta i Sverige eller bor här, men jag får inte heller rösta i USA och konsumerar utan att överdriva ett tiotal amerikanska politikelpoddar, läser artiklar och kollar på nyheter. Att vara dåligt insatt är ingen ursäkt för att inte bli insatt och därför är jag glad över att kunna tipsa om Jennys politikinlägg inför valet i höst. TIPS PÅ KROPPSPOSITIV/FEMINISTISK TV-SERIE: Tv-serien Dietland baserar sig på författaren Sarai Walkers bästsäljande roman med samma namn. Den handlar om tjocka skribenten Plum som sparar ihop pengar för en magförminskande operation samtidigt som hon svarar på läsarbrev för chefredaktören på ett modemagasins räkning. Vid sidan om det här pågår ett krig mellan könen där terroristgruppen Jennifer tar livet av män som våldtagit, utnyttjat eller trakasserat kvinnor. Har du en VPN kan du se de två första avsnitten av Dietland gratis här. TIPS PÅ HUDVÅRD: Min kompis Eva har tillsammans med sin syster grundat hudvårdsserien Laponie. När jag träffade Eva häromdagen beskrev hon den som non-nonsence skincare. Få råvaror och tillverkad i Finland. Det kanske coolaste är att Laponie har en egen kemist. Tycker själv väldigt mycket om både allround-salvan och oljan. Jag fick ett pressutskick med bland annat kaffebaserad peeling från Body Boom och testade den med kokos igår i badet. Det är som att skrubba huden med kaffesump, fast känns lyxigare. Jag har nu världens lenaste hy. Tycker att det är en trevlig present tillsammans med till exempel en bok när man besöker vänner. TIPS PÅ DOKUMENTÄR: I Magnus och Peppes podcast pratar vi ofta om vikten av journalism i en demokrati, vill ni se en riktigt proffsig dokumentär på det här temat tycker jag ni ska se New York Times och Donald Trump - Kampen om sanningen. En otroligt imponerande dokumentär och min beundran för New York Times blev bara större. TIPS PÅ BARNKLÄDER: Majlis använder till 99 procent kläder hon ärvt av mina kompisars barn, men så skickade Maanakidswear, som är grundat av en kompis till en kompis, några tröjor och jag vill gärna visa upp dem för att de är så fina. Bland annat den här t-shirten älskar jag. TIPS PÅ PODD: Ja och det här avsnittet av This American Life om feminism i Argentina gillade jag väldigt mycket. jag lyssnar inte alls på lika många poddar här i Sverige som i L.A. Det beror antagligen på att jag bara sprungit en gång i veckan, i dag med sällskap, och inte kör så mycket bil. Ja och så längtar jag efter att äta Un Pocos tryffelpasta. FYLL GÄRNA PÅ MED EGNA TIPS. ALLA KATEGORIER!

I dag började Magnus jobba på Nyhetsmorgon där han kommer att vistas tills veckan före vi åker hem till Los Angeles. Vanligtvis brukar de flesta poddarna han klipper och producerar ta sommarpaus, men i år kör de på som vanligt vilket leder till att Maggan i praktiken har två jobb. Själv kommer jag kommer att också jobba hela sommaren. Jag har deadline på ett stort projekt den 1 oktober och vet att det inte är något jag kommer att kunna svänga ihop kvällen före. Det är ett väldigt kul projekt så jag klagar inte. Dessutom kan jag själv bestämma över min arbetstid. Ta en helg här och en (varje) eftermiddag där. Jag ska skriva mer om just den skrivprocessen senare i veckan, men nu tänkte jag att vi skulle prata om semester och jobb. Många av oss har ju jobb som liksom smälter ihop med fritiden. När Maja och jag talade med Micael Dahlén för Det kommer att bli bra-podden sa han han låter privatlivet rinna över i arbetslivet. Jag gillar tanken, att experimentera med att svänga på premisserna. Nu för tiden jobbar folk så annorlunda än vad de gjorde för bara 20-30 år sedan att det inte är mer än rätt att vi ser över arbetstid- och struktur. Och semestern såklart. Jag föreställer mig att olika människor och olika jobb kräver olika mycket helt ledig tid. Själv är jag väldigt nöjd med att få vara ledig när jag vill och jobba när jag vill. Det som kan bli ett problem är när en i familjen vill jobba och en annan vill ha unison semester. Bland annat detta talar vi om, med Majas coaching som utgångspunkt, i detta pinfärska avsnitt av Det kommer att bli bra. Har ni HELT ledigt från jobbet den här sommaren? Och vad jobbar ni med?

Våra kära, kära vänner Cecilia och Per firade 10-års bröllopsdag i går. Vi fick inte vara med i Las Vegas 2008 när bröllopet begav sig eftersom vi inte kände varande då, men hade äran att vara medbjudna då bröllopsgästerna från festen och några nyare vänner samlades i Karlstad för att fira kärleken. Ett extra bonus var att Anne och Daniel, som flyttat upp från Los Angeles till Palo Alto, var där. Har saknat dem mycket. Annes leopardklänning var dessutom väldigt snygg och jag avundades henne den i början då det var väldigt varmt ute på terrassen. När solen gått ner och det blev svalt i luften var jag mycket nöjd över mitt val av klänning. Magnus var i sitt esse, så lycklig över att hänga med Danne och Anne. Jag kan för övrigt inte minnas när jag senast skulle ha sett honom i kostym, det hade han inte ens på vårt eget bröllop, men kvällen till ära gled han omkring i beige sommarkavaj. Kanske det är åldern. Cissan och Per hade fått låna Cissans systers hus som var så fint att jag inte hur jag ska beskriva det. Eller så här: Det påminde lite om Case Study House 22 i Los Angeles. Inklusive DJ. Vi kollade på en film från bröllopet 2008 och plötsligt vandrade Cissan och Per in, klädda precis som på filmen. Sen svidade brudparet om och middagen började. Denna innehåll förutom mat och vin också lekar, tal och allsång till sånger från brudparets tio år tillsammans. Jag hade försökt övertala Magnus att han och jag också skulle hålla tal. Tänkte att det vore kul att berätta om hur Cissan och Per är som en snyggare och mer framgångsrik svensk version av oss. Maggan fegade tyvärr ut. Det var synd. Jag tycker att ett tal är en så fin present. Att någon satt sig ner och funderat på vad hen vill säga och sedan är nervös och pirrig, men ÄNDÅ gör det. Efter middagen skedde ett av de större genidragen den kvällen. Patrik och Andreas ordnade en danstävling. Alla måste delta och det ledde till minst sagt seriösa dance moves (som vi säger i Amerika). En efter en fick deltagarna lämna mattan tills bara två personer fanns kvar för en dance battle. Pontus Gårdinger vann. När dansgolvet öppnade igen hade alla så mycket revansch-dans kvar i benen att dansen pågick tills solen gick upp kring tre på morgonen. Har inte dansat så mycket sedan 90-talet. Så otroligt kul! Som den uppmärksamme läsaren kanske noterar blev bilderna allt suddigare medan natten blev ljusare. Jag fotade faktiskt väldigt lite under kvällen och det om något är väl ändå tecken på en riktigt bra fest. Är fortfarande alldeles lycklig i kroppen. Sen körde vi hem och nu ska jag lägga mig. Natti, natti!

Kanske ni ska ta bussen, tåget eller köra ut på landet den här helgen. Då vill jag passa på att tipsa om två pinfärska poddavsnitt som ligger ute och väntar på att bli avlyssnade. Vi ska köra till Karlstad och tar gärna emot bra tips på bra poddar/poddavsnitt. Jag lyssnar mest på amerikanska politikpoddar nuförtiden, är helt ointresserad av snickesnack-poddar och krimpoddar, men vill gärna lära mig något eller skratta högt (typ Ted & Kaj). Mellan raderna där Karin pratar om maktens korridorer och hur hon gillar att lära sig om lobbyverksamhet och politk genom bland annat Per Schlingmans thrillers. Jag passar på att tipsa Karin om tv-serien Borgen. Tillsammans har vi läst Malou von Sivers ”Mitt hjärtas oro” . En rörande skildring om barnmisshandel, arvsskuld och mäns oförmåga att uttrycka vissa känslor. Men är bokem FÖR polerad? Och måste finlandssvenska alltid beskrivas som klingande eller sjungande? Jag tipsar också om en riktigt bra ungdomsbok och Karin förklarar marshmallow-testet. Är det mer politik, feminism och Stockholmsnatt ni är ute efter tycker jag ni ska ge er hän åt den nyaste avsnittet av Magnus och Peppes podcast. Så mycket spännande: Public Service, varför vinkraft är viktigt, NIMBY, ljushyad terrorist som mördar journalister. Dessutom pratar jag om att gästa Lillelördag med Anitha Schulman och gör en helkväll med Kristoffer Triumf, Nille af Ekenstam och My dad wrote a Porno. Magnus i sin tur gör ett gästspel i Rebecca Stellas podcast där han äntligen får svar på om det är okej att lajka nakna bilder på Instagram. Avsnittet heter: Håll käften, Magnus!

Alltså kvällarna här i Stockholm är alldeles magiska. Varma, ljusa och vackra. Igår åt jag middag med Hanna som jag lärt känna via bloggen och som blivit en vän och Jenny som jag träffade första gången, men vars blogg jag läst i minst tio år. Vi åt middag på Morfar Ginkos innergård (beställde in alla för- och smårätter) och pratade och pratade och pratade. Det fanns liksom ingen uppvärmning i form av kallprat och egentligen är det ganska självklart eftersom vi läst varandras ord i över ett decennium. När jag promenerade genom Södermalm mot tunnelbanan tänkte jag på hur mycket jag älskar bloggvärlden och hur många otroligt fina kvinnor jag lärt känna genom den. Förutom vänskapen i bloggvärlden är jag med i några hemliga kvinnogrupper på Facebook. Det finns en sån otrolig styrka i kvinnliga nätverk. Folk stöttar tipsar och hjälper varandra. Alla frågor är tillåtna och det finns alltid någon som fattar, oftast alla. Jag ser det som en feministisk handling att vara med i dessa grupper där kvinnor hjälper varandra både privat och professionellt. Det är en aktiv gärning mot bästa broder-systemen män har sysslat med sedan tiderna begynnelse. Jag önskar alla en exklusiv kvinnogrupp. I bästa fall får man riktigt goda vänner, uppdrag, arbetserbjudanden, stöd och hjälp. Det finns inget värsta fall.   Ifall ni inte redan är med i en, grunda själva genast en nu, ni kommer aldrig att ångra er. Kom ihåg att medlemmarna inte nödvändigtvis behöver vara nuvarande vänner, de kan också vara framtida.

Här i Stockholm råder skrivfabrik. Hästboken ligger och väntar på redigering i samspråk med förlaget och jag satsar fullt ut på ett annat större bokprojekt som har en ganska tight deadline. När jag skrivit böcker förut har jag bara skrivit på, utan program strukturerar upp berättelsen. Den här gången har jag ändå, delvis på grund av tidtabellen, skaffat post it-lappar och gjort en tydlig uppdelning om vad som ska hända när. Föreställer mig att det kommer att göra jobbet lite lättare. Jag har också bestämt mig för att skriva mellan 5000-10 000 tecken per dag. Det är som att skriva en lite längre artikel och såna har jag ju producerat förut. Jag får ta ledigt på till exempel lördagen då vi ska på fest, men de allra flesta dagar den här sommaren kommer jag att skriva minst 5000 tecken. Just nu är det precis så kul en bok alltid är alldeles i början när alla möjligheter och vändningar ännu är möjliga. Jag känner mig som en gud eller som jag spelade Sims/lekte med barbiedockor. Sen kommer det att bli trögare ju närmare slutet jag kommer, men jag tror att jag hjälper mig själv genom att anteckna det som händer i alla kapitel. Hur skriver ni som skriver? Jag springer också omkring och träffar folk jag inte sett på ett år. Igår skulle Magnus jag bara ta en öl med ett par kompisar. Sedan åkte Magnus till Annika Leones och Cilla Holms från Vill ha barn-podden (som han klipper, han vill inte ha fler barn) och gick på deras sommarpicknick. Medan Kristoffer, Nille och jag drog till liveföreställningen av podden "My dad wrote a porno", skrattade mycket, drack bubbel, fick gå på efterfesten med poddarna, skoja med dem OCH prata länge med pappan som är the dad who wrote a porno. Han insisterade på att ge mig sin autograf. Väldigt kul. Hade tänkt vara hemma vid åtta, men promenerade hem genom Djurgården kring midnatt. Sommarnatten i Stockholm, herregud så fin. I dag ringde min syster Pyret och frågade om jag ville dricka morgonkaffe med henne och några kompisar som tagit båten över från Hangö till Stockholm. De hade gått på Allsång på Skansen kvällen innan och var mycket nöjda med upplägget. Ironiskt nog befann jag mig på Cirkus bara ett stenkast från dem samma kväll. (Föga visste jag att det skulle vara stans flådigaste båt. Stor som vår lägenhet nästan).    

I dag får ni hemskt gärna lyssna på Lillelördag som jag gästar då Ann Söderlund är frånvarande. Anitha och jag talar om rasism och vardagsrasism och om en ska kalla rasister för vad de är. Anitha berättar som sina egna upplevelser och jag pratar om USA. Finns där poddar finns, bland annat på Acast och iTunes. Är också nyfiken om ni håller med Anitha om att vi borde sluta kalla folk för rasister (Magnus håller inte med, vi talar om det i podden som kommer ut i dag eller imorgon). En annan sak jag gärna skulle tipsa om är att Mellan raderna-podden i dag tipsar om sommarläsning i Svenska dagbladet. In med er och läs!

I dag spelade Maja och jag in en podd om semestern och hur mycket eller litet det är okej att jobba. Det blev en hel del coaching. Efter fem år i USA känns det absurt lyxigt att det finns folk som har fyra till sex veckor av semester. Som amerikan eller frilansare har en ju sällan den lyxen (men andra fördelar!). Det är med skräckblandad fascination jag noterar hur allt långsamt läggs ner för att återuppstå i augusti igen. Maja kom med några riktigt goda råd som att till exempel att kommunicera med familjen exakt hur mycket du tänkt jobba, våga be om hjälp om du behöver barnvakt och att vara noga med att strukturera upp tiden du verkligen behöver jobba. Bestäm dig för en viss tidpunkt, en viss plats, gör det du måste göra och låt bli mailen och datorn resten av dagen. Själv lider jag ju av behovet att vara så jäkla nyttig hela tiden. Jag försöker lösa det med att övertyga mig själv om att de bästa idéerna kommer när hjärnan kopplas bort från både input och output. Det ÄR ju så. Alltså då jag varken producerar eller konsumerar information hittar jag på de bästa historierna och lösningarna på texter som kört fast. Vi lägger upp avsnittet ännu den här veckan, tills dess kan ni lyssna på den här kortisen med Michaela von Wendt som bland annat pratar om hur det är att vara företagsledare, jämställdhet och ger VÄLDIGT goda råd i hur man bäst förhandlar upp sin lön. Varsågoda! En grej till, min vän Minna undrar om jag känner någon som behöver ett extra jobb i höst. Det handlar om att jobba som utbildare i frågor kring rusmedel.   "Utbildarna håller självständigt Hubu-lektioner om rusmedel för elever i högstadiet. Lektionerna är interaktiva och bygger på diskussion. Hubu-metoden inkluderar även en föräldrakväll och personalträff. Jobbet passar bra studeranden eller personer med en flexibel tidtabell som kan jobba både dag- och kvällstid. Mängden jobb som erbjuds varierar under skolåret och jobberbjudanden kan komma på kort varsel. Utbildarna skall också vara beredda att resa runt till skolor och därmed kan arbetsdagarna ibland bli långa. Rusfenomenet-lektionerna stöder andra stadiets målsättningar i rusmedelsfostran. Lektionerna fördjupar sig i finsk rusmedelsanvändning från ett socialt-, kulturellt- och samhällsperspektiv. De här ämnena diskuteras i studerandegrupper. Mer information på www.ehyt.fi/sv Vi söker främst utbildare till Nyland, Åbo och Österbotten"

I går åkte jag in till Acast och gästade ett sommaravsnitt av Lillelördag med Anitha. Temat var vardagsrasism och även om jag inte är någon expert, bara en vanlig journalist (det där var förresten en typiskt kvinnlig kommentar, en man skulle ha utsett sig själv som expert utan följdkommentarer), berättade jag om hur rasismen ser ut i USA. Vi talade också om rasismen i fotboll och vardagsrasismen som Anitha utsätts för och hur hon önskar att vi helt slutade kalla folk rasister. Avsnittet kommer upp på onsdagen. Sen skyndade jag vidare till Ljunggrens, åt lunch på takterrassen med min vän Eleonora, gick vidare till Söderhallarna där min vän Sonja väntade på mig och så promenerade vi hela vägen tillbaka till Östermalm. Sommarstockholm, jag älskar dig! Jag önskar att alla mina amerikanska vänner fick uppleva några dagar i den här (och Helsingfors för den delen) underbara staden. Alla vackra hus, vattnet, människorna och stämningen gör mig på gott humör. Snabbt hem för att jobba lite och sen middag på kvarterskrogen Parad (medelmåttlig mat, dyra priser, men mysig stämning. Vet dock inte om det räcker). Efteråt gick vi hem till Anitha och Joel. Skulle bara kolla på deras nya lägenhet, kom hem klockan ett. Satt ute hela kvällen i bara kortärmat. Bra dag denna junimåndag.