Jag skrev ju om skrivmetoden pomodoro-metoden för en tid sedan. Den går enkelt nog ut på 25 minuter av fokus och fem minuter av paus. Jag har nu testat det i en och en halv vecka och kommit fram till att det funkar väldigt bra på mig (det här inlägget skriver jag för övrigt i en paus mellan två sessioner). Ett av mina (knappast väldigt originella) problem är att jag distraheras av sociala medier och ständigt avbryter mig själv. 25 minuter är ändå så pass kort att jag klarar av att skriva tills passet är över. Det enda jag tycker är lite svårt är att avbryta när jag har värsta flowet (som just nu, men när det slog mig avbröt jag ändå för att skriva det i bloggen META!). Det om det. Jag har också en ny jumpsuite. Nästan orimligt förtjust i jumpsuits, trots att de sällan är speciellt praktiska. Dock är jag ganska orolig för Magnus och mitt äktenskap. Har haft på mig jumpsuiten hela dagen och Maggan har inte gjort ett enda Top Gun-skämt.

Det blev ny vecka igen och jag inledde den med att rida. Det var som vanligt magiskt vackert att köra uppför bergen längs med små, kringliga vägar. Sen kom jag fram, möttes av sex stycken hundar, grisarna, hönsen, kossan, åsnan och alpackorna. Tamara som har stallet berättade för övrigt att en puma smugit sig in och tagit en av alpackorna för några år sedan. Sedan dess sover alla djur inomhus. Tänker mycket på skräcken de andra djuren måste ha känt den natten.   Jag fick Cissan med upp till stallet och vi drog iväg på en tur som innehöll skritt, trav och galopp (ni får helt enkelt lov att kolla min instastory). Hästarna är lite hispiga av sig, men har ganska dålig kondis. Gillar dem väldigt mycket. Är också väldigt glad över att få en regelbunden orsak att hänga med Cissan minst en gång i veckan.   Det var inte lika klart som förra veckan, men ändå otroligt vackert. Läste nånstans att det lönar sig att stanna på de bredare stigarna på grund av skallerormar. Tycker att det är både spännande och läskigt med alla vilda djur. När vi kom tillbaka till stallet hade Frida dykt upp med en klient. Ville egentligen prata om allt och ingenting med henne, men eftersom hon jobbade höll jag distans. OCH klappade en ung kalkon istället! TYPISKT, tänker ni nu. När man minst anar det dyker det upp en gosig kalkon. Sen körde jag hem och redigerade Hannah & Amanda-manuset i några timmar. Nu ska vi fira Majlis ordentligt. Två år är ändå en ålder värd att hurras för.  

Igår spelade Maggan och jag in veckans podd och det blev en riktigt bra en med snack kring saudiarabisk mördad journalist, lifestyle på public service, kan vi verkligen konsumera bort klimatkrisen och MYCKET mer. eller som Magnus skulle ha sagt. "Människan är ett ynkligt litet godtroget djur med ett enormt behov av en auktoritet som skänker oss trygghet och talar om för oss vad vi ska göra. Ändå inbillar vi oss att vår framgång är skapad av oss själva, trots att vi inte ens skulle kunna läsa om det inte var för kollektivet. Att våra beslut är baserade på vår egen vilja trots att vi alla aktivt arbetar för att förstöra jorden ... Är det det vi vill? Kapitalismen är inte längre ett demokratiskt verktyg för att uppmuntra och stödja oss. Demokratin ryggar för kapitalismen - Den ställer mordet på en journalist mot en vapenaffär värd miljarder. Vi är inte speciella. Vi ryggar alla tillbaka. De flesta av oss skulle t o m mörda journalisten själva. Allt som krävs för att sätta bollen i rullning är att först acceptera ett litet snedsteg, som att t ex inte se att jag är en bräcklig människa." Podden finns på Itunes, Acast, Spotify och alla andra ställen poddar finns på. Tack alla ni som lyssnar och betalar och tipsar era vänner om den. Det betyder mycket för oss!

Eller när ni läser det här är det exakt två år sedan Majlis Öhman steg iland i Silver Lake, Los Angeles. En sån bra liten person. Så glad och smart och snäll, djur- och bokälskande. Skrattar ofta. Vägrar att ha på sig kläder. Jag är så lycklig över att hon kom till oss. På den här bilden är hon knappt en timme gammal. Vi åkte in på morgonen, hon föddes några timmar senare i ett badkar, sen beställde vi thaimat och körde hem till kvällen. Om man bortser från allt blod jag förlorade var det en alldeles perfekt förlossning. Vi var från första början en alldeles perfekt storebror. Han gick omkring skakade på huvudet och undrade högt hur just vi kunde få världens gulligaste baby. Nuförtiden händer det att han stör sig på henne, men för det allra, allra mesta är de väldigt gulliga tillsammans.   Äh, nu låter jag bara bildkavalkaden komma. Ni som inte är så intresserade av barn kan bara skrolla förbi. Tänker däremot att mormödrar och farmödrar kommer att uppskatta denna förvandling från baby till toddlare.     Grattis Majlis och grattis världen som fick dig!

I samarbete med Boksalongen.fi

Okej, här kommer ett väldigt kul samarbete: Boksalongen, som är ett samarbete mellan mitt förlag Schildts & Söderströms och min forna arbetsplats (och nuvarande uppdragsgivare) Hufvudstadsbladet, är en tjänst där du kan beställa hem tre böcker till priset 59 euro (fri frakt). I egenskap av författare vill jag säga att det betyder enormt mycket att någon köper ens böcker. Ni vet det där pinterestcitatet "When you buy from a small business an actual person does a little happy dance". Det stämmer faktiskt. Om du köper produkter från ett litet företag och eller lokalproducent gör det antagligen mycket större skillnad än om du shoppar på Amazon eller Asos. Extrakul är det såklart om du vill köpa Prilliga Prinsessboken som otroligt begåvade Sanna Mander illustrerat. Kasper Strömman, Malin Klingenberg och jag har skrivit varsin prinsesshistoria där. Min handlar om en prins i klänning. "Vad äter prinsessor? Varför pussar de grodor? Och hur hanterar de eldsprutande drakar? I den här boken får du reda på allt som är värt att veta om prinsessor. Sanna Mander och Anna Sarve låter färgen, inspirationen och humorn flöda på uppslagen där finurliga prinsessfakta varvas med tassiga prinsesshistorier.   Du får stifta närmare bekantskap med några av historiens mest älskade prinsessor och några hatade. Möt Snövit, Pocahontas, Marie Antoinette, Ozma, Leia, Wallis Simpson, Kleopatra och många andra. Dessutom ingår tre nyskrivna prinsessagor av Malin Klingenberg, Kasper Strömman och Peppe Öhman." I Boksalongen kan du som sagt välja 3 böcker för endast 59€ och gratis leverans. Nu låter jag som tv-shop, men INTE NOG MED DET: då du inhandlar ditt första bokpaket får du en anteckningsbok på köpet, specialdesignad för Boksalongen. Och ifall du kommer att besöka Helsingfors bokmässa nästa helg kan du också köpa böckerna där. Monter 6N48. Om jag får tipsa om några fler pärlor till böcker så är Ellen Strömbergs debut "Jaga vatten" jättebra. Likaså Karin Erlandssons "Pärlfiskaren". Själv är jag också omåttligt nyfiken på pinfärska "Tinderdejten". Utdrag ur den: "Vi skulle träffas vid 19 och klockan 18.06 kom ett meddelande: Pinsamt att dra sig ur men jag har fått en hemsk hicka som inte går om. Jag trodde han skojade men hans svar var gravallvarligt: Jag skämtar inte nu, smulan." Följ också Boksalongen.fi på Facebook och Instagram. Bland alla följare på lottar Boksalongen ut konsertbiljetter till Per Gessle's Roxette den 12.11.2018 och till The Show-a Tribute to ABBA den 29.11.2018. Utlottningen sker måndagen den 29.10.2018. Insidertips: det lönar sig alltid att delta i såna här utlottningar, chansen att vinna är nämligen stor.

Här kommer några tips på bra avsnitt till poddar jag lyssnat på på sistone. Jag hoppas förresten att ni alltid lyssnar på Magnus och Peppes Podcast. Vi finns nuförtiden också på Spotify! Det känns väldigt kul. Today Explained: Secrets to boost your metabolism. Avsnittet handlar om att folks viktupp- och nedgång har väldigt lite att göra med hur mycket de motionerar. Att banta fuckar helt upp ens kropp som ställer sig in på svält och det är mycket ovanligt att en person som gått ner mycket i vikt genom bantning inte går upp igen. Också: kroppen är mycket mer komplicerad än "fler kalorier in än ut". The Daily: A new climate tipping point: Om hur en nobelprisvinnare kommer med en ekonomisk lösning på problemet med koldioxidutsläpp. Spoiler: Det handlar om skatter och att vi har max två år på oss att införa dem. The Waves: The "Radicals" om Pride och representation och en kritisk kommentar till den hyllade filmen "A star is born"  

Igår tog jag metron in från Santa Monica till DTLA. Att ta bilen från kusten österut en eftermiddag är ungefär lika effektivt som att parkera och sedan vänta på att komma fram. Metron däremot tog bara 45 minuter och 50 sidor in i Mats Strandbergs "Slutet". OCH jag tog en Uber elcykel från vårt hem till metrostationen. Inte för att skryta men det tog mig åtta minuter och noll dollar. Downtown är det närmaste storstad Los Angeles kommer. Om man kisar med ögonen kan man nästan föreställa sig att det är New York. NÄSTAN. Orsaken till att jag var i Downtown var en intervju med Volvo Magazine. Jag skulle tala lite om staden och hur det är att bo i den. Där har ni Volvoägare nåt att se fram emot! Journalisten och fotografen hade stigit av flyget på LAX, hämtat upp en bil och sedan i snigelfart rört dig mot DTLA. Jag hade finkänsligt försökt varna dem för trafiken, men de var ändå 45 minuter sena. Det gick ändå ingen nöd på mig. Fortsatte läsa Slutet och beställde in otroligt goda pommes frites och lemonade (som var lite för söt, föredrar den väldigt sur. Som min egen personlighet). Sen kom killarna som tyckte att eftermiddagsljuset var mycket finare i Los Angeles än i Göteborg därifrån de startat tidigare samma dag. Jag tar det alltid personligt om någon gillar/inte gillar staden jag bor i. Det är ju töntigt att känna så, men men. Vi träffades förresten på det ganska nyöppnade hotellet NoMad (den uppmärksamma läsaren minns kanske att vi åt middag där med Cissan och Per för några veckor sedan). Bra stället att ta en drink på om man besöker stan. Sen fick jag skjuts hem till Santa Monica i en sprillans ny Volvo. Jag kan inte påstå att jag har ett stort bilintresse, men blir inte arg om jag ibland får åka i en snabb och fin bil.

En av de aspekter jag älskar mest med Los Angeles är att det är en otrolig storstad och naturen samtidigt är helt fantastisk. Eftersom det är onsdag och jag tydligen rider ut i terrängen på onsdagar körde jag upp i Topanga längs med små slingriga vägar (för ett år sedan skulle jag ha vägrat köra, men vad gör en inte för att få rida. På vissa ställen är vägen så smal att det knappt går att möta en annan bil. Saken blir inte bättre av att det är VÄLDIGT mycket branta svängar. Men så värt det trots att pulsen ligger på 150. Uppe väntar nämligen 35 djur varav några är hästar. Skulle någon ha berättat för Peppe tio år att det finns en otroligt trevlig kvinna i Topanga som inget hellre vill än att någon ska rida ut hennes hästar skulle tioåringen ha svimmat av lycka. Det är inte långt ifrån reaktionen hos dagens Peppe. Förra veckan gjorde jag ju motsvarande tur. Då var det fint, men i dag red vi en annan väg. Eftersom det regnat nyligen var det så klart att man kunde se hela vägen till både Malibu OCH Downtown. Vi bor nånstans därnere vid kusten. Helt magiskt vy. Stilla havet var inte fult precis det heller. Min plan är för övrigt att lära känna hästen Sequoia riktigt väl och när tiden är inne göra samma runda fast barbacka. Alldeles för länge sen jag ridit barbacka. Berättade jag att min ridkumpan Stephanie kommer från Buenos Aires där jag bodde 2004-2005? Jag tvingar henne att rabbla upp alla sina favoritställen så att jag kan sucka nostalgiskt åt de jag själv minns. Sen galopperade vi lite, skrittade hem igen, ryktade och gosade med hästarna. Ja och sen körde jag vidare till Mill Creek för att motionera dagens andra häst -Rupert. Tänkte skriva be careful what you wish for, men jag är bara lycklig (och svettig). Magnus tycker dock att jag rider liiite för mycket, men jag säger att det bara är en kort period i mitt liv (på högst 10-20 år).

Tack för era kommentarer på inlägget under! Jag blev glad och inspirerad av att läsa dem. Det här är kanske kontraproduktivt ur rent professionellt syfte, men jag tycker att Johannas kommentar är värd att lyftas fram. Jag kan verkligen känna igen mig av att ofrivilligt bli påverkad. Under en period köpte jag till exempel extra mycket hudvårdsprodukter och det var inte svårt att härleda den köplusten till att jag råkade läsa bloggar och följa konton som handlade om just det. "Samarbeten på bloggar tycker jag är helt ok och speciellt samarbeten med produkter såsom Nextory som både passar bloggen och inte i mina ögon är vanlig konsumtionshets. På bloggar får man ju också så mycket mer än på tex instagram, i form var text, debatter, lästips osv. Däremot börjar jag störa mig mer och mer på att instagram i princips överfylls av reklam. Har slutat följa de flesta stora konton pga sååå mycket reklam (eller inspiration som leder till konsumtion). Och om det inte är reklam så är det ”åh var har du köpt ditten och datten” i kommentarsfältet. Hade en period då jag följde en del inredningskonton och hudvårdskonton, och hade sån lust att renovera och köpa saker. Kanske behöver jag en kruka från svenskt tenn, jag måste ha en kruka från svensk tenn, eller det här serumens osv. Sen avföljde jag alla och en vecka senare behövde jag tydligen ingenting, varken krukor eller serum och satt helt nöjd i mitt omoderna hem. Tycker det skapar ett sånt otroligt köpbegär oavsett om man som influenser tycker att man har som jobb att bara inspirera människor… Jag vete tusan, världen brinner och jag tycker faktiskt att influensers också har ett ansvar – oavsett om det är deras jobb eller inte, hur många personer de försörjer på sitt ”varumärke”. Det är ingen mänsklig rättighet att få vara influenser, faktiskt. På bloggar blir det på något sätt inte lika ”in your face” med reklamen så där tycker jag att det är mer ok. Men jag är säkert gammalmodig och trist och vägrar stödja kvinnliga entreprenörer som skapar sina egna jobb (så som debatten har gått) men så länge världen brinner samtidigt som folk överkonsumerar och okynnesreser världen över för att ”inspirera” andra så kan jag inte låta bli att uppröras…" Det är tråkigt (och typiskt) att det mest verkar vara kvinnor som engagerar sig i klimatkampen (#notnotallmen) De startar Facebook- och instagramgrupper för att tipsa andra om en mer hållbar livsstil, de slutar äta kött och flyga, de kör mindre bil och de köper begagnat. Med tanke på hur mycket män sabbar miljön känns det orättvist att det är kvinnor som får mest kritik för att de hetsar till konsumtion på Instagram och bloggar. Rättare sagt ÄR det orättvis, men jorden struntar i rättvisa. Vem det är som förstör och smutsar ner om slutresultatet ändå är illa. Jag måste hålla med Johanna om att det inte är en mänsklig rättighet att vara influencer. Lyckligtvis tror jag att det ändå går att försörja sig, åtminstone delvis, som bloggare utan att hetsa till onödig konsumtion. Att liksom inte få folk att köpa grejer de inte ens visste att de behövde. Däremot finns det hållbara varor, organisationer och tjänster. OCH att vi allt mer rör oss mot ett system där folk betalar direkt till producenten istället för att utsättas för reklam. Jag förutspår att nästa stora grej är Netflix för poddar.

Längre ner kommer ett samarbete med Nextory Jag tänkte på uppmaning kort skriva om hur bloggekonomin fungerar. Det finns såklart olika system, men jag antar att de vanligaste är att a) bloggen ligger på en plattform som säljer annonser och samarbeten b) bloggen ligger på en plattform och får månadslön för att dra in mera trafik till plattformen (inte sällan en tidning som Mama, Amelia, Femina etc). Utöver det kan bloggaren såklart få betalt per affiliatelänkar (bloggaren får betalt per klick på länk. Annonsering på bloggen ger fickpengar, samarbeten kan ge mellan några hundra och några tusen euro.

Nyligen skrev Undebara Clara ett bra inlägg om reklam på bloggen. Kortfattat skriver hon att det krävs ett idogt arbete att bygga upp en bra blogg, skapa bra innehåll och få folk att hitta det. Att det borde vara en självklarhet att bloggare får betalt för att de skapar innehåll för andra. "Hur kan man vara så ogin och snål att man inte unnar andra betalt – efter att gratis ha konsumerat deras innehåll under flera års tid? Hur missunnsam får man vara?  Och varför ska man som influencer i sin tur ursäkta förekomsten av reklam på sina kanaler? Du kan väl för fan stå för att det du gör har ett värde!" Själv tror jag att allt fler bloggar (och poddar) i framtiden kommer att ha prenumerationsalternativ. På samma sätt som det är självklart en betalar för Netflix, HBO, Spotify och dagstidningar. Magnus och Peppes podcast kostar 2,80 euro i månaden. Det är en liten summa, men symboliskt mycket fint att så många är redo att betala för innehållet de konsumerar (tänker alltid att våra lyssnare är liiite smartare än medelpoddlyssnaren). En betalningsmodell baserad på prenumeration gör också att en del av konsumtionshetsen försvinner. Istället för att ha en mellanhand som vill sälja någonting betalar läsaren direkt till upphovspersonen. Jag har lekt med tanken på att införa en frivillig betalning på den här bloggen genom PayPal, Swish eller Patreon, men har inte gjort något åt det. Vill ju inte heller falla i samma kategori som "swishjournalister" som Joakim Lamotte. Några av er var gulliga nog att fråga vad ni kan göra <3 <3 <3 En konkret handling precis just nu är att till exempel signa upp (och be vänner och släkt göra samma sak) på Nextory med min kod enligt länkarna Peppe (Finland) och PeppeSe (Sverige) ELLER scrolla längs ner på sidan och klicka på "kampanjkod" och använda samma koder där. För varje person som signar upp sig får jag en liten summa. Det är gratis i en månad och är man inte nöjd kan man säga upp kontraktet då. Rekommenderar Jenny Jägerfelds "Blixtra, Spraka, Blända" som vi talar mycket om i Mellan raderna. Nextory är för övrigt en superbra och naturlig samarbetspartner eftersom de säljer en tjänst som är lätt att koppla ihop med mig och innehållet på bloggen. Plus att det ÄR en jättebra tjänst. Jag brukar variera läsandet med ljudböcker. En annan enkel grej ni kan göra om ni gillar den här bloggen är att följa mig på Instagram, ju fler följare desto mer samarbetsförfrågningar och möjlighet att välja mellan dem får jag. Det är små grejer läsare kan göra för att konkret visa sin uppskattning för bloggen.