Publicerar jag för ofta här? Ni kanske inte hänger med. Har bara en sån blogglust just nu. Stilkontot, som jag skrev om här, hade en kul lista med tv-serier och jag kollar ju på VÄLDIGT många tv-serier och gick genast igång. Hojta i kommentarsfältet om ni gör den här listan så kan jag kanske få fler tips. Serie jag följer på TV: Har inte haft TV på tio år (men kollar som sagt på tv-serier otroligt mycket), men den serie som jag kollar så fort den kommit ut är Last Week Tonight varje söndag kväll. Bra och underhållande om världen och politik. Bra serie jag sett på sistone: The Good Place, Insecure, Kidding, The Split, Better Call Saul. Bästa serien ever: Sopranos. Tyckte också mycket om The Shield.  Serien jag sett flest gånger: Kan inte komma på en enda. Filmen Step Brothers har jag dock sett väldigt många gånger. Planerar att åka till Catalina Island nästa vecka. Serien jag somnar till just nu: A-typical och Wanderlust. Båda på Netflix. Det innebär inte att de nödvändigtvis är dåliga, men funkar bra inför sömnen. Mina guilty pleasures: Paradise Hotel. SO I SAID IT! Serie alla andra hyllar men som jag inte förstår mig på: Sharp Objects, Silicon Valley, Westworld och hittills tyvärr Vår tid är nu, men den tar sig kanske..? Serie som jag aldrig orkar se klar FAST jag tycker den är bra: The Wire, BoJack Horseman och Kämpade som fausiken med Breaking Bad och kom till slut, många år efter alla andra, i mål. Serie jag slutade kolla på: Gracie & Frankie, Orange is the New Black, Maniac. Serie jag slukar direkt det kommer ny säsong: Better things, Atlanta, House of Cards Serie jag önskar kommer tillbaka: The Newsroom, West Wing, Borgen

Här kommer två rykande färska poddavsnitt: Mellan raderna där vi pratar om Mats Strandbergs "Slutet", om "Beslutsfällan" av Niklas Laninge och Arvid Janson, om konsten att ställa följdfrågor i poddar, om Huskvinnans återkomst och såklart mycket mer. Post Woke- Feminismen heter avsnittet. Imorse spelade Maggan och jag också in ett avsnitt av vår egen podd där vi talar om vad som hände den 3 augusti 2018 när Facebook låg nere i 45 minuter, om skillnaden mellan klimat och miljö, läsarbrev (TACK<3), poddarnas framtid, om hur det i USA inte finns höger och vänster bara söder, om hur våra handlingar påverkar vårt tyckande och etiketter. Ni kommer att gilla! Tack alla ni som betalar för den här podden. Ni är magiska!

Glad Halloween på er! Jag är inget fan av skräck, är helt enkelt för mörkrädd. Jag brukar kokettera med att det beror på alla Stephen King-böcker jag läste i tonåren i kombination med livlig fantasi, men i praktiken är min skräckaversion bara mesighet. Jag vägrar att åka i Spöktåget på nöjesfält (såg ni klippet där Ellen Degeneres skickade in Chrissy Teigen i ett Haunted House på Universal Studios? Jag skulle ha DÖTT). Jag också folk (Karin L) berätta skräckfilmer för mig istället för att se dem själv. På den nivån är jag. Jag kan också tycka att folk går liiiite får långt när de gör om sina hus till skräcklabyrinter och anställer skådespelare för att skrämma folk den 31.10. Samtidigt är jag också imponerad av hur ALL IN amerikanerna går på Halloween. Eller de gör väl alltid det. More is more. Kan också gilla att Halloween verkar vara en högtid som alla vill vara med på, oberoende av ursprung och religion och kultur. Det är så sjukt mycket folk i just dessa kvarter på onsdag kväll och eftersom jag ändå brukar springa förbi de bästa husen när jag är ute och joggar tog jag några bilder häromdagen. Det känns lite integritetskränkande att fota andra människors hus, men det är svårt att motstå. Går förresten folk i de här husen helt coolt och lägger sig omgiven av mördarclowner? Älskar att vissa är så politiska. Varför inte passa på att undervisa lite när det ändå kommer att passera tusentals personer under en kväll (allt godis som delas ut i det här huset är fair trade). Just de här typerna har också de snyggaste dekorationerna. Firar ni förresten?  

Jag vet att jag lika väl skulle kunna googla detta, men litar mer på er och tycker det är roligare att fråga här. Just nu rider jag ungefär fem gånger i veckan och springer dessutom ett par rundor på det. Magnus påstår att jag ser benig ut och att mina muskler måste få mer proteiner nu när jag tränar så mycket. För en stund sedan försökte han få mig att dricka en proteindrink och det var det äckligaste, både smak- och konsistensmässigt, jag varit med om på länge. Fy fausiken! Därför är min fråga nu: Varifrån får ni era proteiner? Jag äter ägg, men skulle helst äta helt vegetariskt. I min nuvarande diet finns så gott som dagligen bönor och linser, men det verkar inte riktigt räcka till. Vad äter ni? Tänker ni på att få i er tillräckligt med näring (det gör inte jag vanligtvis)?

Varje dag skickar Vidars lärare minst ett mail med information om läxor, elevernas pjäs, temadagar, frivilligverksamhet, donationer, evenemang, field trips och olika blanketter föräldrar ska skriva under. För några veckor sedan var det crazy hairdo day och barnen skulle komma till skolan med en kul frisyr. Vi hade såklart glömt bort detta. Vidde gick som vanlig som "åttaåring som borde klippa håret". Första året på skolan fattade vi inte exakt hur viktigt Valentine's Day är och Vidde var det enda barnet som inte delade ut personliga alla hjärtans dag-kort åt de andra barnen. En dag om året ska ungarna gå till skolan i pyjamas, hittills har vi missat varje, och så finns det såklart hundra andra temadagar och grejer att minnas som jag inte har koll på. Typ föräldrafester där man ska spela poker eller buda på vin. Mest har jag ju outsourcat skolan till Magnus, men han har också dålig koll och den befriande egenskapen att inte ALLS bry sig. Det är kanske inte så himla viktigt för mig heller, men skulle hellre aktivt välja bort det än missa det. Resten av livet är fullt av sms och mail och whatsapp och messenger och meddelanden på insta som ska svaras på. Pitchar som ska göras, artiklar och manus och krönikor och blogginlägg som ska skrivas. Föreläsningar som ska planeras. Mammor och pappor som ska ringas till. Middag som ska lagas. Listor som ska antecknas och avverkas. Mat som ska handlas. Födelsedagar som ska firas. Allt detta samtidigt som två små personer oavbrutet pratar med och dansar för/på en. Och jag FATTAR inte hur andra föräldrar får ihop det och kan skicka sina barn till skolan med grönt hår när det är craxy hairdo day. Hur gör de det?

"Har en fråga mer än en önskerubrik. För en tid sedan såg jag dokumentären Hemlös på Instagram (på arenan). Har aldrig varit i LA men vet ju att det finns många delar och sidor av staden. Hemlösa, Hollywood-fruarna, osv. Ofta är det bara ena sidan som visas i en film t.ex. Sen när man läser din blogg så känns det (på ett positivt sätt) som att LA är värsta familjeplacet to be. Förstår ju att ni bor som ni bor eftersom ni har barn. Men min fråga är hur ni upplever de olika sidorna i staden? Ser man mycket hemlösa vs. glitter och glamour? Och hur upplever du som nordbo det? Här är det ändå väldigt lagom och folk har det (ofta) väldigt lika. Konstigt och lång fråga kanske, men ja en sak jag undrat över." Så bra fråga! Inkomstklyftorna är mycket tydliga uppenbara också för oss här i Santa Monica. Förutom att folk har så fruktansvärt mycket pengar här gick Los Angeles också för en tid sedan om New York som staden med flest hemlösa per capita i USA. Många kommer också hit från andra håll i landet eftersom klimatet här gör att man kan sova utomhus året om. I parken bara nåt kvarter från oss ligger det ofta folk och sover bara ett stenkast från Teslorna och tiomiljonershusen. I Viddes skola går det barn som är hemlösa och bor hos släktingar. Kör man runt i stan står det ofta veteraner och andra vid trafikljusen vid större korsningar och tigger småpengar. Under broar finns det hela kolonier med tält. Då ser man inte ens den osynliga hemlösheten som drabbar helt vanliga låginkomsttagare som förlorat sina hem på grund av att boendepriserna gått spikrakt uppåt. Hur talar man med kidsen om sånt? Ja, vi försöker förklara att det är orättvist att vissa har massor och andra ingenting. Magnus och Vidde gav en filt åt en man som frös och sov ute. Jag vet inte om det är någon lösning, men vi försöker lära våra barn empati och att dela med sig.   Det sagt blir jag alltid lite chockad när vi kommer till Stockholm och jag ser alla EU-immigranter som tigger på gatorna. Försöker alltid ge lite pengar till dem, men i längden under sommaren känns det så hopplöst eftersom de finns överallt. Tycker mig notera att samhället (både här och där) får allt djupare klyftor och blir allt mer konservativt. Hoppas att de vänder snart. Eller vi får väl lov att göra något åt saken.

När Magnus och jag träffades gick det ganska fort, vi blev ihop, gifte oss ett år senare, köpte lägenhet några månader in i det färska äktenskapet och fick barn. Jag minns att jag ensam gick på en andra visning, Magnus var uppe i Österbotten och spelade in en tv-serie, och jag ba: "Äh, vi tar den!". Så läskigt att fatta ett så stort ekonomisk beslut, men ångrade mig inte sekund. Älskade att bo på Styrmansgatan, älskade alla 62 kvadratmeter, älskade badkaret, älskade alla fester, att MAgnus brukade gå ut och köpa kaffe åt mig på morgonen, att Vidde levde sina första tre år i den och nu när jag skriver det här vill jag inte alls sälja, men man kan väl inte behålla en bostad enbart av sentimentala skäl (i alla fall inte med vår ekonomi). Nu ligger den ute till försäljning. Köp den eller tipsa en vän som letar efter ett hem. SÅ bra karma och på stans trevligaste gata dessutom. Just nu ser det inte ut som om vi kommer att bo i Helsingfors i en nära framtid och skulle vi flytta är vi lite för många för att rymmas in i den. Jaja, det sliter i hjärtat, men nu är det bara så här. För mer info och bilder, kolla Bo Living.   Alla bilder med rättigheter kommer från Bo Living.

Det bästa botemedlet mot klimatångest är att göra någonting. Förändra en liten del i sin vardag. Byta ut tvättmedlet mot tvättnötter (billigare dessutom), inte köpa plastpåsar och -flaskor, se över sina städmedel, kolla second hand-alternativen innan nytt och ja ni fattar. Jag har aldrig varit en expert på second hand-shopping, men tänker att man måste börja nånstans. Ingen är proffs från dag ett. De fynd jag gjort second hand-gillar jag däremot extra mycket eftersom det känns som om jag verkligen ansträngt mig för att hitta just dem. Som till exempel skinnpajen på bilden. Köpte den i en kurerad second hand-affär här i Santa Monica. Älskar den! Väskor, solglasögon, märkeskläder och smycken fyndar jag mer än gärna på till exempel eBay eller The RealReal. Ni svenskar har ju Blocket som är svinbra! För att inte tala om alla lokala facebook-grupper! Och Instagram. Cissan hade en utmärkt second hand-guide häromdagen. För oss som är latare och mer av nybörjare finns det väldigt många inspirerande Instagram-konton att följa för den som är intresserad av ekotips, mode, second hand och ett lite hållbarare liv. Det finns ju oändligt många att följa på Instagram, men här är några bra konton. Tipsa gärna om ni själva har ett eller vill tipsa om bra att följa. Stilkontot Saskia Cort Official Arkivet Second Hand Klimatklubben Ekotipsen Easy Eco Tips  

Jag vill inte påstå att det är mycket nu. För det är det inte, eller det är mycket hästar och mycket skrivande, men sånt älskar jag ju så det är inget problem. Strunt samma! Det jag ville be er om är att komma med önskerubriker. Det är som att göra en skrivövning (inte för att jag någonsin gjort en sån, men som jag FÖRESTÄLLER mig att en skrivövning är). Det är lättare att vara kreativ med ramar än utan. Så kom gärna med förslag! Tills dess gör jag som bland annat Hanna och bjussar på Kenzas lista. Vad har du på dig? En otroligt snygg jumpsuite från & Other Stories. När jag hämtade Vidde på skolan gav mammorna mig komplimanger medan papporna gjorde armé/flygar/Top Gun-skämt. En kompis till Magnus bara körde förbi oss och var tvungen att texta Maggan ett Tom Cruise-skämt. Så imponerade var active wear-folket av min uniform. Vad lyssnar du på idag? Tyvärr har jag lyssnat på alldeles för lite musik på sistone. I dag har det mest blivit podcasterna The Waves, Trumpcast och The Daily. Däremot såg jag på Netflix.dokumentären om the 90s och fick en ordentlig nostalgisköjning av bland annat Nirvana, Ice Cube, Snoop, Alanis Morisette, Spice Girls osv. REKOMMENDERAR! Vad är du på för humör? Glad! Jag var i stallet redan lite över åtta och hade en väldigt bra dressyrsession med Rupert. Allt var tyst och lugnt och vackert omkring oss. Efteråt träffade jag min vän Frida på BarDonna uppe på gatan och åt en second breakfast, gick hem och redigerade manus (skrev helt om en karaktär), hämtade Vidde, tvättade håret, lagade mat åt kidsen, spelade in en video till Friday Lab och nu bloggar jag. En uppräkning av vad jag gjort var inte precis svar på frågan, men svar: GLAD. Helgens planer? Vi brukar ta det lugnt på helgerna, alltså boka in så lite som möjligt. Men antar att det blir frukost på nån av restaurangerna på vår gata, kanske en liten utflykt nånstans och nån kompisträff. Nästa vecka får vi gäster från Sverige och då blir det full rulle. Vad var det roligaste hände denna vecka? Majlis är ju så hysteriskt rolig. Just nu är hon inne i en fas där hon dansar jättemycket. Ibland blundar hon och ser otroligt seriös ut när hon gungar till musiken. Det är inte haha-roligt, men kul att jag fått Cissan helt hooked på att rida ute i bergen med mig, Veckans fundering? I dag när det gick så jäkla bra på hästryggen kände jag en besvikelse över att ingen bevittnade det. Efteråt tänkte jag på varför det är så viktigt för mig att folk ska se när jag är bra. Pinsamt att ens skriva det. Har också funderat på att människan mår som bäst när hen lyfter blicken och funderar på annat än sig själv OCH klimatkrisen. Den ständiga följeslagaren.  

Imorse steg jag upp 6.30 gjorde våfflor åt Vidar och medan resten av familjen ännu sov smög jag ut åkte först till Mill Creek där jag red dressyr med Rupert och sen vidare till Walker Farms där Cissan och jag gjorde en tur i Tuna Canyon med Sequoia och Sovereignty (så svårt att uttala för mig). Kolla vilken otroligt gullig mustasch Sequoia har! Aldrig sett en sån på en häst förut. I bilen lyssnade jag på podden Dumma människor. Jag hann med två avsnitt varav det ena handlade om etiketter. Om hur vi så gärna vill placera oss själva och andra in i fack och liksom definiera oss efter det. Jag tror att det handlar om att vi då avsäger oss det jobbiga i att fundera på hurdana personer vi egentligen är/vill bli och liksom bestämmer oss för att vi är en gul person, Myers Briggs Commander, typiskt lejon och extrovert. Magasinet Filter hade ett bra reportage i somras om hur det inte finns någon som helst vetenskapliga bevis bakom teorin att människor kan uppdelas i fyra färger. Grejen är bara att alla är lite av allt och om vi bara vill kan bli modigare, mer utåtriktade, noggrannare, bättre på att se helheter eller vad det nu är vi vill bli bättre på. Att sätta en etikett på sig själv kan vara direkt hämmande. Så bekräftar vi att vi är på ett speciellt sätt och stannar i det. I podden talar de också om hur vi mer eller mindre medvetet kan påverka våra barn. Får ett barn ständigt höra att hen är blyg, busig eller smart blir den det. Det här med etiketter pratar vi för övrigt också om i Friday Lab. Gud vad jag babblar på nu, men ibland får det bli så här i bloggen. I podden pratar de också om rädslor och att övervinna dem. När jag körde hem tänkte jag på hur personliga och ibland helt irrationella rädslor är. Jag kan till exempel tycka att det är läskigt att köra bil i bergen, men är aldrig rädd för hästar. Jag har noll problem med spindlar, men får panik av ormar. Jag tänkte skriva att jag inte tycker det är läskigt att hålla tal eller föreläsa framför en massa människor, men det gör jag nog, men jag har liksom satt en etikett på mig själv som en person som gärna håller tal/föreläsern. Så jag bara gör det. Det bästa sättet att komma över en rädsla är väl att konfrontera den. Hej kognitiv terapi! Ingen rädsla för höjder här. Ni då, vad är ni rädda för, som andra människor inte är? Och har ni övervunnit någon rädsla?