Bra takterrass i los angeles

Igår tog jag metron in från Santa Monica till DTLA. Att ta bilen från kusten österut en eftermiddag är ungefär lika effektivt som att parkera och sedan vänta på att komma fram. Metron däremot tog bara 45 minuter och 50 sidor in i Mats Strandbergs "Slutet". OCH jag tog en Uber elcykel från vårt hem till metrostationen. Inte för att skryta men det tog mig åtta minuter och noll dollar. Downtown är det närmaste storstad Los Angeles kommer. Om man kisar med ögonen kan man nästan föreställa sig att det är New York. NÄSTAN. Orsaken till att jag var i Downtown var en intervju med Volvo Magazine. Jag skulle tala lite om staden och hur det är att bo i den. Där har ni Volvoägare nåt att se fram emot! Journalisten och fotografen hade stigit av flyget på LAX, hämtat upp en bil och sedan i snigelfart rört dig mot DTLA. Jag hade finkänsligt försökt varna dem för trafiken, men de var ändå 45 minuter sena. Det gick ändå ingen nöd på mig. Fortsatte läsa Slutet och beställde in otroligt goda pommes frites och lemonade (som var lite för söt, föredrar den väldigt sur. Som min egen personlighet). Sen kom killarna som tyckte att eftermiddagsljuset var mycket finare i Los Angeles än i Göteborg därifrån de startat tidigare samma dag. Jag tar det alltid personligt om någon gillar/inte gillar staden jag bor i. Det är ju töntigt att känna så, men men. Vi träffades förresten på det ganska nyöppnade hotellet NoMad (den uppmärksamma läsaren minns kanske att vi åt middag där med Cissan och Per för några veckor sedan). Bra stället att ta en drink på om man besöker stan. Sen fick jag skjuts hem till Santa Monica i en sprillans ny Volvo. Jag kan inte påstå att jag har ett stort bilintresse, men blir inte arg om jag ibland får åka i en snabb och fin bil.