På väg till stallet imorse såg jag ett jättestort rökmoln ovanför bergen. Jag avgjorde att det låg tillräckligt långt borta för att vara ofarligt, men när jag kom fram hade alla hästar namnlappar ifall av att de måste evakueras. Jag red en sväng och min annars så lugna häst Rupert var ovanligt hispig. När jag var färdig ringde Magnus stallets kontor och var orolig. Mobiltelefoner funkar sällan i stallet och inte alls i Topanga och Malibu visade det sig senare. Han hade kollat på lokal-tv som rapporterade om att två tredjedelar av Malibu evakueras och PCH på många ställen är avstängd. Folk uppmanades att inte ta små bergsvägar, men så fort som möjligt lämna sina hem (hur den kombinationen nu ska gå ihop). Jag körde hem, det tog lite längre än vanligt, men gick bra. Det var först när jag själv satte mig framför tv:n som jag blev lite post-nervös. Det ser onekligen livsfarligt ut med den hårda vinden och elden som sprider sig i expressfart. Igår satt vi på middag på Malibu Pier. Det var en vacker kväll, men ganska blåsigt. Taklamporna gungade och vi var tvungna att hålla i glasen så de inte skulle välta. Det var ändå en varm vind som inte störde oss nämnvärt. Då fanns inte en tanke på eld, nu skulle det inte vara möjligt att ta sig ut dit. Skrev lite om bränderna på HBL-bloggen.

Jag har haft så dåligt samvete över att jag inte hört av mig till alla som föreslog illustratörer för min hästbok. Tänker ofta på det. Till slut blev det Louise "Hej Hej Vardag"  Winblad som gör illustrationerna. Louise är inte bara så begåvad, rolig och underbar att hänga med utan också en vän. Jag lärde känna henne för ett år sedan då vi både hade förmånen att få åka till Etiopien med Läkarmissionen. Boken handlar om Maja vars mammor verkligen vill att hon ska åka på ridläger för att de själva älskar hästar så mycket. Maja är väldigt skeptisk. På ridlägret träffar hon först en mordlysten gås och sen visar sig hennes sköthäst vara en sur typ som nafsar efter henne. Det här har varit det roligaste skrivprojektet jag gjort hittills. Den utkommer i februari på Schildts och Söderströms. Kanske nåt förlag i Sverige också.

Ojojoj, så mycket jobb, barn (tänker på Jenny Jägerfeld när jag ser den här bilden på Majlis), hästar att rida och gäster från Sverige. Den här bloggen kommer aldrig att bli en som ursäktar sig för att inte ha skrivit på länge, men kan komma med en förklaring till gårdagens tystnad på bloggen. Tänkte skriva ner några grejer jag tänkt på. 1.  Att jag tycker så mycket om alla deltagare på Friday Lab-kursen. Det är som ett gäng nya vänner. Blir så glad och inspirerad av dem. De här människorna, dynamiken och diskussionerna överträffar alla mina förväntningar. Berättar gärna några av övningarna vi gör där om ni är intresserade. 2. Jag får fortfarande Ksf Medias språk mail och tycker att de är så jädrans bra. I dag lärde jag mig till exempel att man på svenska ska skriva "dejtNing" istället för "dejting" eller "dateing". De två svåraste orden att stava rätt till verkar för övrigt vara: Privilegierad och terrass. 3. Jag har bestämt mig för att aldrig bekräfta folk som säger "Jag har inte haft en enda ledig dag på tre månader". Det finns inget gott i att uppmuntra och normalisera prestationssamhället. Istället ska jag heja på folk som bryter normen och prioriterar annat än att tjäna mycket pengar och/eller skryta om hur upptagen hen är. 4. Ni minns den här vännen som jag inte haft kontakt med på tio år och som dök upp i mitt liv? Vi pratar regelbundet och han tipsade om det här avsnittet av den här podden. Rubriken är ju idiotisk "Metoo going too far?" men journalisten och författaren Rebecca Traister är väldigt bra när hon förklarar att svaret är nej. 5. Det slog mig att jag inte skrivit så mycket om det amerikanska valet här på bloggen. Jag har frossat i artiklar och poddar och tv-debatter på annat håll. Var hysteriskt nervös igår, men tyckte det gick ganska bra (hade önskat att demokraterna tog över Texas, men det får väl bli tills nästa gång). Får prata mer om det i podden.

Jag fick precis en så gullig kommentar med ett tips på samarbete och kände att jag måste säga detta: jag tycker så mycket om er som läser och kommenterar på den här bloggen. Ni är så smarta och snälla och bjussiga och konstruktiva. Jag lär mig så mycket och får så mycket pepp och tycker ALLID att det är så roligt att skriva här. Just tack vare er. En sån jäkla ynnest för mig att ni finns och hänger här ibland. <3

I samarbete med engelbert-strauss.se 

Den senaste tiden har jag, som ni mycket väl vet, ridit fem eller till och med sex gånger i veckan. Både på mitt vanliga stall och ute i naturen högt uppe i Topanga. Så perfekt att få kombinera intensiv dressyrträning med avslappnad naturupplevelse. Red för övrigt barbacka tidigare i dag. Känslan att galoppera i full fart utan sadel är närmast magisk. Önskar att alla skulle få uppleva den (men är inte dummare än att jag fattar att alla verkligen inte vill göra det). Att rida så mycket är såklart väldigt kul, men också ganska krävande för mina ridkläder. Jag har fattat att jag behöver minst ett par nya chaos och ett par nya ridskor/stövlar. Skorna och chapsen slits, blir lortiga, jag tvättar, de slits ännu mer. Tänker att jag får investera i nya ridkläder nästa gång jag är i Finland eller Sverige. Planen är att börja med att kolla Blocket (ny regel: alltid först kolla second hand), men just på grund av att ridkläderna slits så fort har jag tyvärr inte höga förväntningar på att hitta begagnat just i det här fallet. Drömmer också om minst ett till par ridbraxor, varför inte de här från Horsemeup.se. En får väl drömma. Handen på hjärtat har jag alltid tyckt att det är ganska tråkigt att köpa just träningskläder. Jag har liksom aldrig haft en ambition att se snygg eller trendig ut när jag tränar. Fokus ska liksom ligga på annat än utseende när man svettas. Nu när jag rider kan jag ändå fatta att det finns en viss skillnad mellan kvalitetsgrejer och billighetsversionen. För en person som jag som bara sitter framför datorn och tänker dagarna är det otroligt skönt att jobba i stallet ibland. Förra veckan när jag schamponerade in hästen Rupert (Ruperts ägare ser alltså gärna att hästen tvättas ordentligt minst varannan vecka, inklusive conditioner som ska ge glans i man och svans) insåg jag kanske också att jag behöver ordentliga arbetskläder för när jag pynjar i stallet. Varför inte en ordentlig, durabel overall att dra över ridkläderna från engelbert strauss, och sen ta av sig när jag ska rida eller kör hem.     Alla hästbilder: Anna-Maria Zunino Noellert Overallbild:engelbert-strauss.se  Skobild: Hööks

Älskar det här inlägget med tips på rubriker! Tänkte börja med temat tatueringar. De senaste åren tycker jag mig ha snappat upp en nykonservativ åsikt om att tatueringar är fula. Folk skojar om att de är de enda på bashuset utan tatueringar och folk med tribals, namn på sina barn och kinesiska tecken ska skämmas för sin dåliga (underförstått: bonniga) tatueringssmak. Den tatueringstrenden som är snygg 2018, kommer med samma inställning att vara osnygg 2038. Så är livet. Inga tatueringar är eventuellt det säkraste alternativet, men kanske också det tråkigaste. När folk dissar andra människors tatueringar vill jag träda in och sopa iväg all den här Stockholmsängsligheten (förlåt Stockholm, jag älskar dig, men du är så hysteriskt ängslig ibland). Strunt samma om tatueringen du gjorde 1998 är ful 2018, den är ändå dokument från den person du var då. På den tiden hade du kanske andra åsikter, olika smak och mindre kunskap än i dag och det är helt okej. Jag tycker att du med ömhet ska se tillbaka på den person du var då och de tatueringar du tog. De är en hälsning från förr. De hjälpte dig att bli just den person du är i dag. Sträck på ryggen vid poolen. Det finns ingenting att skämmas för. Tycker någon att din tatuering är ful är det hens problem, inte ditt. Inget av det jag skrev ovan gäller för övrigt om du har en svastika tatuerad över hela ryggen. Ni fattar.

Tack för så bra rubrikförslag på det här inlägget! Jag tänker välja och vraka efter dagskänsla och fastnade just nu vid detta: "Stället som är bättre än sitt rykte". Jag blev inspirerad av att min kompis och bloggkollega Jennifer skrev att hon inte alls kan rekommendera Las Vegas. Jag kan det! I och för sig tog det mig fyra-fem arbetsresor till Las Vegas innan jag fattade grejen med staden. Jag är inte det minsta intresserad av att spela bort mina pengar och tyckte att strippen mest var deprimerande, MEN sen fattade jag att det finns ett Downtown Las Vegas, bra restauranger, lyxhotellrum för en spottstyver (okej förmånliga med USA mått mätt), härliga pooler och bra natur kring staden. Ja och så ÄR det ganska imponerande att köra in i staden på kvällen och se alla ljus på hotellen. Det som absolut lönar sig att göra är att sen en show där. Jag hade turen att bli bjuden på Jennifer Lopez med självaste Jill Johnson och fattade att en show i Las Vegas är någonting mer än bara en show. Jag intervjuade alltså Jill Johnson. Otroligt bra typ och sedan dess också kompis. Jaja, det där sista lät skrytigt. Förlåt, ville tydligen imponera på er med något som antagligen inte alls imponerar på er. Det jag vill säga är att Las Vegas är mycket mer än The Strip där fulla män på svensexa samtidigt försöker dricka sig medvetslösa som de vill sex (för övrigt förbjudet i Las Vegas) och andra gråter för att de förlorat alla sina pengar på roulette. Las Vegas har bra restauranger (om jag måste nämna en frukostfavorit är det EAT i DTLV), trevliga hotell och bra natur runt om sig (öknen är otroligt imponerande). Det gäller bara att planera lite i förväg och inte bara stanna på kasinona. Kom också ihåg att det är olidligt varmt på sommaren och ganska kyligt på vintern. Och här är en klassisk bild där jag ofrivilligt visar trosorna åt folk bakom mig. Kolla den lätt skeptiska minen.

Jag fick ett mail från babyshop.se som med följande textutdrag: "Jag pratade med mina kollegor om bloggar vi tycker borde vara nominerade i tävlingen och då kom din upp på favoritlistan! :) I år kan man nämligen vinna extra fina priser (vi har ökat vinstsumman från 5.000 SEK till 10.000 SEK att handla för i vår webbshop + 3 dagars Instastory takeover hos våra 60.000 Instaföljare) och vi ville att du skulle vara en av de som fick ta del av tävlingen tidigt." Tävlingen startar måndagen den 5 november, då kan man börja nominera sina favoritbloggar. Den 9 november stänger nomineringen och 10 november är istället röstningen igång. De 5 bloggare som har flest röster den 15 november blir bedömda av en jury och 19 november presenteras en vinnare. Nu är den här bloggen ingen renodlar babyblogg, men än sen då? Den kanske får vara med som the odd bird ändå. Hursomhelst vore väldigt kul om ni ville nominera Livet & LA här och senare kanske rösta på bloggen. Den person som nominerar den slutliga vinnaren först erhåller ett presentkort på 1000kr att handla för på Babyshop.se  

Magnus äldsta och bästa vän Tommy med familj hälsar på och det gör också Tommys mamma och pappa och Magnus mamma, min svärmor, Diana. Tillsammans hyrde vi ett airbnb-hus utanför Palm Springs och har mest hängt vid poolen de senaste dagarna. På lördag morgon bestämde vi oss för att det var slutslappat och körde mot Joshua Tree, som bara ligger en halvtimme från Palm Springs. En av de finaste nationalparkerna jag besökt. Det var här vi testade på glamping i våras och här vi hyrde hus med Cissan & Co för snart två år sedan. Det är kargt och väldigt vackert. Folk campar här året om, men parken är så stor att det går bra att vandra en hel dag utan att möta en enda människa. Om det är människofritt man strävar efter alltså. Det finns också kortare, mindre avancerade stigar som lämpar sig bra för småbarn. Är ändå alltid lite ängslig över att Majsan ska snubbla över en skallerorm. Vi tappade blixtsnabbt bort hälften av gänget och så var det bara svärmor Diana, Majlis, Magnus och jag. Inte ett dåligt gäng det heller. Här kallade Magnus mig för sin  "livskamrat" och jag sa att han verkligen får skärpa sig. Det gjorde han inte. Är för övrigt väldigt glad och tacksam över att jag har en så bra relation med min svärmor. Trivs alltid i hennes sällskap. Här leker vi "skivkonvolut". Hej hej! Nu ska jag ta ett dopp i poolen och sen passa på att jobba lite.

Tusen tack för era kommentarer på det här inlägget om träning och vad man ska äta! Uppskattar dem SÅ MYCKET. Som bland annat att det inte alls är komplicerat att få i sig proteiner om man äör vegetarian. Jag läser såklart alla kommentarer och försöker svara i bra takt, men på grund av gäster och jobb och Palm Springs ligger jag lite efter. Nu är klockan kvart över sju och jag delar en queen-säng med resten av familjen som sover. Försöker trycka försiktigt på tangenterna så ingen ska vakna. Jaja, det var inte sovarrangemangen jag skulle skriva om. Jag skulle skriva om djur. Om hur alla som haft ett husdjur eller umgåtts med djur vet att de har olika personligheter, är lekfulla, ibland sura, glada, nyfikna och lata. Tänker alltid på det när jag ser gulliga videon på babyåsnor eller tigrar som blivit polare med ankor. Och så tänker jag på hur vi slentrianmässigt äter skinka på smörgåsen, kränger i oss en hamburgare och steker köttbullar åt barnen. Det är ju så snabbt och enkelt. Nu lyfter nån ett finger och säger att människan faktiskt ALLTID ätit kött! Ja, men inte så här mycket. Människan har aldrig ätit så här mycket kött. Eller fött upp djur som om de inte vore levande varelser. Det skillnad på att själv ha några kossor och att föda upp tre tusen grisar. Jag tror att senare generationer kommer att se tillbaka på den här tiden som vi ser på medeltiden: grym, dum och barbarisk. Det handlar ju inte om direkt ondska utan okunskap och kultur och marknadskrafter. Kött är lätt och dessutom högstatus. Jag läser i DN att unga män väljer bort vegetarisk mat eftersom de tror att de är mer män om de äter kött. "Enligt Elin Röös, biträdande lektor på SLU, är en av anledningarna till de låga siffrorna bland unga män en fråga om kultur. – Det finns intressant forskning på att köttätande är kopplat till maskulinitet och status. Vegetarisk mat förknippas lite grann med att bara äta sallad och ”kaninföda”, eller att det skulle vara mer kvinnligt, säger hon. Pernilla Tidåker är forskare inom hållbara jordbrukssystem på Sveriges lantbruksuniversitet och deltar i ett projekt tillsammans Sveriges olympiska kommitté. Det går ut på att visa hur elitidrottare kan äta mer vegetariskt och ändå få en fullgod kost utifrån idrottarnas extrema krav. Ett av målen med projektet är att slå hål på myter om träning och proteinkällor. – Det handlar om att ifrågasätta den här köttnormen. Att man skulle vara tvungen att äta mycket animaliskt protein när man tränar. Och att se vilka alternativ som faktiskt finns. Det är mycket spännande på gång som ger ett vetenskapligt underlag för hur alla, även de med extrema kostkrav kan äta mer växtbaserat protein." Så läser jag att nonsensföreläsaren Jordan B "bädda din säng" Peterson som kommer till Sverige och Finland själv äter ENBART rött kött och säger att det gjort honom både frisk och lycklig. Evidens på basen av egen erfarenhet. Det finns så många människor som letar efter en auktoritär person som kan ge dem enkla lösningar på komplicerade frågor. Herregud, halva USA:s självhjälpsbusiness lever på detta. Och vem skulle inte vilja ha en enkel manual för hur livet levs på bäst sätt? Det är bara det att det är mer komplicerat än vad de flesta föreläser. I veckans Friday Lab talar vi om etiketter och det slog mig att jag inte längre kallar mig vegetarian på bloggen. Det är inte för att jag plötsligt har börjat äta en massa kött, men för att jag gärna vill skriva om en livsstil som är vegetarisk men som mer inspirerar andra än får dem att känna sig att de helt måste ändra livsstil. Ät oftare vegetariskt än kött. Tror att det var Lina Thomsgård som sa att kött ska vara som tårta, något man äter när man vill fira. Och då har vi inte ens börjat tala om hur det massiva köttätandet hjälper till att påskynda klimatkatastrofen. Ja, och sen måste vi komma ifrån de här skadliga könsrollerna där unga män tror att deras manlighet är kopplat till yttre attribut som vad de äter, sport de gillar, musik de lyssnar på och filmer de ser på. Helt enkelt sluta könskoda världen. Vara mer empatiska mot varandra och oss själva OCH DJUREN. Lyssnade på ett så bra avsitt av podden Ways to change the world där Laura Bates talar om könsroller och sexism. Ojoj, så jag babblar på. Som om det här var nån jäkla podd. Hoppas att ni orkade med. Nu är alla i sängen vakna och vill bada.