Det finns inga fula tatueringar

2 years ago

Älskar det här inlägget med tips på rubriker! Tänkte börja med temat tatueringar. De senaste åren tycker jag mig ha snappat upp en nykonservativ åsikt om att tatueringar är fula. Folk skojar om att de är de enda på bashuset utan tatueringar och folk med tribals, namn på sina barn och kinesiska tecken ska skämmas för sin dåliga (underförstått: bonniga) tatueringssmak. Den tatueringstrenden som är snygg 2018, kommer med samma inställning att vara osnygg 2038. Så är livet. Inga tatueringar är eventuellt det säkraste alternativet, men kanske också det tråkigaste.
När folk dissar andra människors tatueringar vill jag träda in och sopa iväg all den här Stockholmsängsligheten (förlåt Stockholm, jag älskar dig, men du är så hysteriskt ängslig ibland). Strunt samma om tatueringen du gjorde 1998 är ful 2018, den är ändå dokument från den person du var då. På den tiden hade du kanske andra åsikter, olika smak och mindre kunskap än i dag och det är helt okej. Jag tycker att du med ömhet ska se tillbaka på den person du var då och de tatueringar du tog. De är en hälsning från förr. De hjälpte dig att bli just den person du är i dag.
Sträck på ryggen vid poolen. Det finns ingenting att skämmas för. Tycker någon att din tatuering är ful är det hens problem, inte ditt.
Inget av det jag skrev ovan gäller för övrigt om du har en svastika tatuerad över hela ryggen. Ni fattar.

Johanna · 2 years ago
Jag tycker vi ska prata om vad detta verkligen är, inte åsikter om bonnighet eller ängslan utan: klassförakt. Brukar alltid bli ett massivt motstånd när det benämns så... "nä, jag tycker bara det är fult", "inte min stil" osv men stil och smak har verkligen med klass att göra.

Peppe Öhman · 2 years ago
EXAKT! Det är precis vad det är: Klassförakt.

Johanna · 2 years ago
Jag tycker vi ska prata om vad detta är, inte åsikter om bonnighet eller ängslan utan: klassförakt. Brukar bli ett massivt motstånd när det benämns så. "Nä jag tycker bara att det är fult", "men det är bara min stil" osv, men stil och smak har väldigt mycket med klass att göra.

hanna · 2 years ago
Sant. Satt mitt i en diskussion på mitt jobb, där en av kollegorna (en i övrigt smart och sympatisk tjej, ingen skugga över henne) hävdade att vänsterpolitik inte behövs längre, eftersom klasser inte finns. "Folk i arbetaryrken tjänar ju mycket mer än akademiker, kolla på oss, sophämtare tjänar ju mer". Blir så matt när folk intalar sig att klass (eller socioekonomisk tillhörighet) inte längre finns. Det handlar aldrig om bara pengar.

Peppe Öhman · 2 years ago
Så otroligt ogenomtänkt av din kollega. Klyftorna är större än någonsin, välvärdssamhället privatoseras. Plus: socialt och kulturellt kapital är en så stor del.

Hanna · 2 years ago
Gud vad jag håller med. Har inte en enda själv men herregud, ängsligheten.

Peppe Öhman · 2 years ago
Får panik av den. Positioneringen etc HU

Concha · 2 years ago
Jag har en tribal på överarmen som jag gjorde 1997. Har länge tänkt att jag ska göra en cover-up, för att den inte är `jag` längre. Men så sa en vän till mig att den visar ju att jag var med på 90-talet. Det är väl något att vara stolt över, snarare än att skämmas för. Jag har inte hakat på tatuerings-trenden nu, jag tatuerade mig redan för 20 år sedan. Så nu bär jag min tribal stolt. Kommer aldrig ta bort den eller tatuera över den.

Peppe Öhman · 2 years ago
BRA TÄNKT! Din tribal är en del av den person du var då. Så otroligt ängsligt av folk att ha åsikter om andras tatueringar (och kroppar).

s · 2 years ago
Tatueringar brukar vara något människor antingen gillar eller ogillar, och det är så otroligt intressant att det är så.

Peppe Öhman · 2 years ago
Ja, folk har verkligen starka åsikter om andras kroppar.

s · 2 years ago
Jag menar på egen kropp :) många säger att de aldrig skulle tatuera sig, medan andra säger att de alltid gillat tatueringar. Vet många med låga inkomster som inte gillar tatueringar, så jag tänker nog att det är en stilfråga.

Peppe Öhman

Peppe Öhman

Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.