Emma

Okej har ingen direkt fråga men kanske kommer på en under skrivandets gång. ville bara skriva för att säga att du verkar vara en sån jäkla underbar människa (inte för att man på något sätt ska behöva vara det egentligen) och jag blir alltid så inspirerad och pepp på livet av att titta in på din blogg och lyssna på dina poddar. sen måste jag bara tillägga att jag absolut ÄLSKAR dina fredagslänkar då det ger mig en genväg till några av veckans mest intressanta händelser och artiklar utan att ”behöva” rota igenom så mycket själv.

Okej, nu kom det faktiskt en fråga. Hur har du upplevt det att bo utomlands så pass mycket som du gjort? Du har säkerligen talat om detta ett flertal gånger, men skulle önska att du kanske gick lite mer på djupet. Hur bestämde du dig från första början att lämna ditt hemland? Hur gick det med språken? Vänner? Saknad av familj och vänner? har det blivit lättare eller jobbigare med åren att bo så pass långt ifrån familjen? har du några tips till någon som vill ut och skaffa erfarenheter och leva livet någon annan stans än där man är van?

Det där var fler än en fråga och jag ber om ursäkt för en massa babbel, var på skrivhumör. tack för allt bra du delar med dig av!

Emma, jag blev så sjukt glad över dina snälla och fina ord! Tack för att du tog dig tid att skriva så. OCH bra frågor!

Jag har alltid haft ett sug ut på äventyr, men saknade Finland mer under min tid i Nederländerna och Argentina än vad jag gör nu. Eller jag saknade är kanske fel ord, jag var mer nationalistisk då. Nuförtiden känner jag mig mer flytande i min identitet. Jag tycker mycket om Finland och vet att det är en fantastik plats att bo på, men känner inte att jag har så starka band ditåt. Just nu känns det snarare som om världen är full av fantastiska platser att upptäcka och att det skulle vara slöseri med tid att åka tillbaka till ett ställe jag bott största delen av mitt liv på, men det sagt kan jag såklart ändra mig en dag. Vem vet.

Jag tycker att det för varje år som går blivit lättare att bo utomlands, men saknar såklart familj och vänner. (Är också otroligt tacksam över att fått så många nya vänner av olika nationaliteter).

När jag bodde i Nederländerna pluggade jag på engelska. Halva året bodde jag med en svensk tjej och vi är fortfarande väldigt nära och halva med elva holländare, vi är inte när. På den tiden hade jag en italiensk kille och hängde mest med andra utbytesstudenter så jag lärde mig aldrig holländska. Oftast kunde jag dock klura ut vad mina rumskompisar snackade om eftersom holländska är som en blandning av svenska, engelska och tyska

När jag flyttade till Buenos Aires trodde jag att jag kunde lite spanska, men så visade sig inte vara fallet. Eftersom en stor del av mitt jobb handlade om att kunna prata med folk var det ganska stressigt i början, sen lärde jag mig (och nu har spanskan försvunnit från min hjärna till stor del).

Engelskan är ju inte mitt modersmål, men tycker att jag klarar mig ganska bra här i LA. Har dock en tydlig brytning som jag i början ville göra mig av med, men nuförtiden gillar. Har för övrigt accepterat att jag kanske kan engelska, men aldrig kommer att blir RIKTIGT bra på att skriva det.

Tänker att folk är olika och att jag inte ska tvinga på någon mitt eget sätt att leva. Jag tror att många, många är lyckligare på samma plats länge, eller i alla fall på en radie av några hundra kilometer från hemorten. Men om man verkligen vill flytta, för att man själv vill, inte för att man tycker att man borde, ska man göra det. Det är jobbigt att vara tvungen att anpassa sig till en annan kultur, även om den till synes påminner om ens egen, och att kommunicera på ett språk som inte är ens eget, men i jobbigheterna utvecklas man. Jag tycker själv att jag är mycket modigare och friare här än i Finland.

Mina bästa tips är att hitta ett ställe där du kan göra något: plugga eller jobba. En meningsfull verksamhet som också hjälper dig att träffa människor på ett naturligt sätt. Åk och se hur du trivs, känns det inte bra kan du alltid åka hem igen, det ingen fara med det.

Det finns både ett rykande färst Mellan raderna och ett Magnus och Peppes podcast och väntar på att Magnus ska publicera dem. Det finns så mycket annat jag kan tjata på honom att göra så han får själv ta ansvar över dessa, men om allt går bra dyker de upp senare i dag.

Tills dess tänkte jag tipsa om några bra poddavsnitt jag lyssnar på.

Söndagsintervjun där Martin Wicklin intervjuar Fredrik Virtanen. Inte för att jag tycker att Virtanen fått för lite utrymme i media, men för att Wickling är en så bra intervjuare där han låter det som är osagt i intervjupersonens svar bli det tydligaste svaret. Äh, lyssna själva.

Mellan himmel och jord, har aldrig förr lyssnat på den här podden, men gjorde det eftersom Maggan efter att ha klippt avsnittet sa att det var otroligt starkt. Han hade rätt, det handlar om en kvinna (tonåring på den tiden) som överlevde tsunamin. En helt vansinnig berättelse. Tårar i ögonen vid flera olika tillfällen.

P3 Dystopia ekonomisk kollaps. Jag vet att jag har tipsat om den här förut, men tänker ofta på den. Jag har bestämt sig själv för att bli bra på att investera i fonden och aktier (ska ge det beslutet ett helt eget blogginlägg) och ja, tycker sånt här är intressant.

Nu ska jag lägga mig. Är så trött Var på födelsedagskalas hos en kompis igår och eftersom barnvakten lät Majlis somna klockan halv sju vaknade hon (och därmed jag) klockan fem. Sen gjorde jag en låååång och intressant intervju om rasism och sen blev Magnus sur på mig för att det tog så länge och han skulle träffa en kompis och blev sen och textade han och bad om ursäkt för att han lackade och jag bakade bröd och badade Majlis och bloggade och redigerade översättningen, ja ni fattar.

Tar förresten gärna emot era tips!

L

O store Peppe, jag behöver råd. Jag ska på en jobbresa snart och är otroligt nervös inför flygresan. Vad brukar du göra när du ska göra något du egentligen inte vågar?

Älskar att bli kallad O store Peppe, tack!

Trots det enorma interna motståndet försöker jag aktivt utsätta mig för situationer jag tycker är sjukt läskiga. Tänker att livet ändå då och då kommer att utsätta mig för såna situationer och då är det lika bra att vara förberedd på att göra läskigheter. Jag tänker att det nästan är ens skyldighet mot sig själv att göra oväntade och lite skrämmande saker eftersom det får en att utvecklas och utveckling är bra.

Jag var till exempel i flera år otroligt rädd för att köra uppe i bergen. Sen ville jag rida mer än vad jag var rädd för att köra bil så jag körde tills jag vande mig. Pulsen på 150 när manövrerade bilen igenom bergspassen. Nu var det kanske inte livet som utsatte mig för det, mer jag själv, men du fattar.

Mitt bästa tips är att försöka föreställa sig, realistiskt, hur det kommer att gå och hur du kommer att känna. Är det verkligen så farligt? OCH försöka fånga känslan efteråt, när du kommit hem igen. hur stolt du är över att du gjorde det och kom iväg. Hur skulle det kännas att INTE åka på resa?

Tycker för övrigt att Cissan skrev väldigt bra om detta här.

Jag har precis kommit hem från stallet. Jobbade först med Sequoia på marken och red sedan barbacka ut i Tuna Canyon. Det var som vanligt helt otroligt vackert och när jag gallopera kände jag LIVET. Magnus och Majlis hängde med till stallet. Magnus har nämligen känns sig lite stressad på sistone och behövde få djur och natur i systemet. När han är låg blir jag alltid stark och vice versa.

(PS jag blev så glad över era kommentarer på förra veckans länklista att ni hemskt gärna får kommentera och berätta vilka era favoriter var den här veckan också).

Jaja, nu över till veckans länkar.

Irland blir det andra landet i världen, efter Storbritannien, som utlyser ett nödläge för klimatet.

I Oregon demonstrerar inte lärarna för mer lön, utan för mindre skolklasser.

Religiösa abortmotståndare i USA. Usch.

När en närstående dör är många av oss snabba att publicera det på sociala medier. Det är ju där vi för många av dagens diskussioner, men är det verkligen rätt ställe att sörja på? En mycket fin essä om kultur och sorg.

Två favoriter: Ann Friedman intervjuar författaren Rachel Cusk.

En man som låter sig bli biten av giftiga ormar/injicerar sig med ormgift för att bli immun mot dem och skapa ett nytt sorts vaccin.

Är verkligen CBD lösningen på allt?

Väldigt intressant text om hur man inte nämner sina barn på arbetsplatsen och varför det borde ske en förändring.

Du behöver inte följa alla råd du får.

Det riktiga San Francisco versus tech-San Francisco.

Varje kväll somnar jag innan jag hinner kolla på något, men på sistone har jag kämpat med att försöka se Dead to me. Gillar det jag sett. Den handlar om två drygt fyrtioåriga kvinnor som förlorat sina män och hittar varandra genom en sorgegrupp.

I dag fyller min mamma år och på söndag är det mors dag i Sverige. Mitt allra, allra bästa gåvotips är att ge en annan mamma och en baby möjlighet till en säker förlossning. För så lite som 150 kronor i månaden (bli månadsgivare!) får en kvinna i Kongo föda på ett sjukhus istället för hemma. På Panzisjukhuset i Kongo finns bra vård till för tidigt födda barn och möjlighet att ge kejsarsnitt när det behövs.

Varje gång jag går in på Läkarmissionens sidor och ser vilket otroligt jobb de gör gråter jag också en skvätt. Tror att det beror på att jag slussas tillbaka till mina egna förlossningar och bristen på kontroll/känslan av att jag nu kommer att dö under de värsta värkarna.

Köp årets viktigaste morsdagspresent genom att swisha 150 kronor till 90 00 217. Ladda gärna ned ett gåvokort genom att klicka här. 

Om du hellre vill få ett snyggt gåvobevis hemskickat eller skriva ut det på egen hand, köper du morsdagspresenten i vår gåvoshop. Där kan du även välja kortbetalning.

Eventuellt överskott går till mödravård för utsatta kvinnor i bland annat Bangladesh och Afghanistan.

Jennifer

Den bästa bok du läst under 2019?

Jag tyckte mycket om bland annat “Nora eller Brinn Oslo brinn” och om Nina Wähäs “Testamente”, men måste ändå säga Märta Tikkanens “Män kan inte våldtas” som kom ut i nytryck på Schildts & Söderströms. Tycker att det är så mäktigt att böcker som kom ut på sjuttiotalet, lite som “Maken” av Gun-Britt Sundström kan kännas precis lika aktuella idag. Eller det är ju tråkigt att vi inte kommit längre i synen på kvinnor, men fasiken så Tikkanen och Sundström är on point.

Vilken är din bästa?

Så otroligt fina och smarta frågor! Tack! Och roliga att svara på. Jag vaknade för övrigt halv sex och kunde inte somna om. Sträckte mig efter telefonen och lyssnade på en podd om att man inte ska ha telefonen bredvid sängen. Jaha, det tänker jag ändå ha.

Ellen:

O du kloke – vad ska jag hitta på för projekt till Mitt Drömår 2020 när jag har arbetsstipendium och ”bara” ska skriva? Och också, säg något som lugnar en orolig själ som står utan fast anställning för första gången på nästan tio år. Kommer det fixa sig? Och så en hästfråga: kan man rida som tjock? Alltså seriöst ställd fråga: hur mycket orkar en häst? Älskar hästar men ser framför mig ett scenario där hästen bryts mitt itu, hehe.

Åh Ellen, GRATTIS till stipendiet. Du har väl stannat upp och riktigt marinerat i självberöm kring det? Det är det alla författare går och suktar efter och så är just du så jäkla bra att du får det.

Stipendieåret kommer att bli så bra att du antagligen aldrig mer ens tänker på att ta en fast anställning. Du kommer att skriva och vid sidan om det kommer du att föreläsa. Du kommer också att grena ut till Sverige och där profilera dig som författare. Fördelen med att vara finlandssvensk i Sverige är att man alltid sticker ut lite OCH får folk att tänka på Mark Levengood som alla älskar. Du kommer också att prata om böcker och skrivteknik online. På så vis behöver du inte byta om från pyjamas de morgnar du inte orkar.

När panikkänslorna kring det långtidsekonomiska kryper fram, lugna dig själv med att det kommer att dyka upp något. Du ser det inte nu, men det finns där och det dyker upp. Det här kommer att bli ett av de bästa åren i ditt liv och öppna upp så många spännande dörrar.

Gällande ridningen: JA! Man kan absolut rida som tjock. Hästar går sällan itu och gör de det är det bara att klistra ihop dem igen. Nä, men allvarligt talat så är ju många hästar vana att bära på skitstora män. De orkar. Bara att välja häst i rätt storlek. Blev så glad över att du frågade, ser hästar som en naturlig del av ditt liv.

Tack för era barmhärtiga frågor! Jag tänker frossa i dem och svara på en i varje inlägg.

Amanda:

Åh nej, inte fina Tio Pepe! En fråga kommer lastad – blev nyfiken på hur ni gör när ni tar med katterna till Finland i sommar? Får de amerikanskt kattpass? (Ser framför mig olidligt gulliga kattpassfoton)

Ok, det blev två: Om du fick skriva vilken bok som helst, utgivning garanterad, vad skulle det bli för en?

Tio Pepe åkte idag. Storgråtemoji.

Hm, bra fråga. Vi tar med dem till Sverige och hoppas ju väldigt mycket på att de ska få små pass med tassavtryck och bild. Sen måste vi bevisa att de har fått sina vaccinationer och nån dag innan avfärd få en stämpel från nåt slags jordbruksmyndighet.

Hittills har jag ju haft det OTROLIGA privilegiet att få ge ut alla böcker jag viljat ge ut. Men det jag skulle vilja skriva näst är en fläskig relationsroman. Men innan dess ska jag få ut två hästböcker för barn. Eller kanske jag kan skriva parallellt på dem? Kan man det?

Hej bloggen, fick dåliga nyheter om sagohästen Tio Pepe och är lite nere. Kan inte vi köra en klassisk frågestund så jag kan skyffla iväg tankarna åt annat håll? Fråga vad ni vill, bjuder gärna på mina bästa Los Angeles-tips, om att flytta utomlands med familjen, hästar, skriva böcker, jobba som journalist eller frågor av privatare karaktär. Har du ett dilemma du behöver input på har du också kommit till rätt ställe. Tack på förhand!

Här kommer en lista som jag hittade hos Lineriet. Min blogg har strulat i två dagar nu. I dag kan jag till exempel inte lägga upp bilder. Fruktansvärt irriterande. Ni får istället se en liten filmsnutt från tidigare idag med sagohästen Tio Pepe (som visat sig vara en ganska nybliven valack och därför fortfarande har en del vilda hingsttendenser. Han höll på att bli galen då en ponny var brunstig, hoppade omkring så mycket att han slog ögat i något och kan inte ridas på en vecka).

Tycker du om söndagar?

Ja, jag tycker om alla dagar. Det låter äckligt präktigt, men JAG GÖR DET. Så lycklig här. Älskar också att vara frilans och själv bestämma vad jag gör och när. Gårdagens söndag inleddes med att jag avslutade översättningen (oerhört tillfredsställande. Borde ha firat det). Sen kom Vidde hem från en övernattning och vi satte oss i bilen och körde till LAX för att plocka upp Magnus. Det ösregnade (det ösregnar ALDRIG i LA i maj), men så fort Magnus satte sig i bilen kom solen fram och vi beslöt oss för att luncha på ett mysigt thaiställe i Malibu. När vi var där hörde ett par kompisar av sig och vi fortsatte hem till dem, de har nämligen nyligen köpt hur. Där rusade tiden iväg medan vi snackade, beställde pizza och plötsligt var klockan sex.

BILD På HUSET OCH OSS KRING KÖKSÖN.

Nästa resa går till?

Stockholm och sen Helsingfors. Dags för sommarmånader i fädernesländerna.

Hur många länder har du besökt?

Jag vet inte, men har bott i fyra, om man inte räknar med alla månader i Stockholm.

Det dyraste materiella tinget du äger?

Det måste vara elbilen.

Vad åt/ska du äta till middag idag?

Vidde ska uppträda på skolan och jag tror att vi svänger förbi vårt lokala favoritställe Spumoni efter det.

Vad ser du mest fram emot?

Att rida med Cissan på onsdagen, att komma igång med Friday Lab Community och Friday Lab Retreat, sommar och vänner i Stockholm och Helsingfors, tio-årig bröllopsdag i augusti och en massa annat kul.

BILD PÅ CISSAN OCH MIG SOM RIDER.

När grät du senast?

Grät igår till en Buzzfeed-lista om främlingar som är snälla mot varandra.

Det bästa som hände i veckan?

Kul att Magnus kom hem, men hade också en så magisk stund med hästarna idag. Först red jag ensam ut med Sequoia. Det var lummigt och grönt överallt såg hela vägen till Downtown åt ena hållet och Malibu åt det andra. Så bra luft. Galopperade mycket (barbacka, som innebär utan sadel och inte naken som min kompis Tommy trodde/föreställde sig). När jag kom tillbaka till stallet fick jag jobba en stund med Tio Pepe. Så mäktigt att känna hur en hyperstressad häst kan lugna ner sig och bli helt närvarande.

BILD PÅ PEPE SOM LIGGER NER OCH JAG SOM HÅLLER ARMEN OM HONOM.

Har du söndagsångest?

Nein. Söndagsångest ska inte vara en självklar del i livet. Känner man så kan det finnas orsak att ändra på någonting i livet (ähum, kan tipsa om Friday Lab här).

Vad åt du till frukost?

Två mackor med ost och äpple, ett löskokt ägg och en kanna svart kaffe. Är som Rainman på morgnarna. Äter alltid exakt samma sak. Har jobbat på att byta ut äpple mot tomat ibland för att liksom spread my wings och testa nåt nytt.

Vad ska du göra nu?

Nu ska jag se ett avsnitt av The Act och sen sova. Katterna är alltid sjövilda den här tiden på dygnet så de kommer att rusa över sängen några gånger. Magnus sitter ännu uppe och klipper podden Mellan himmel och jord (tror att den heter så). Den är tydligen rolig för han skrattar ibland.

BILD PÅ HIMMEL OCH JORD