Inledde den här midsommaren med ett vanligt dopp i poolen och ska nu dra på ridlektion. Sen blir det midsommarfest hos några kompisar i Silverlake. Fick en påminnelse om att ta med badkläderna. Hoppas att ni har det fint och att alla är snälla mot varandra. Jag tycker så mycket om att skriva den här bloggen och blir så glad när ni kommenterar och förklarar och håller med eller inte håller med. Tack för det! <3 Jag lyssnade på en podd (Pivot) som handlade om att man ska tänka på hur man vill leva sitt liv om tio år och börja göra det nu. Har tänkt mycket på om det är ett gott eller ett dumt råd. Börjar luta mott gott.

Men nu över till länkarna.

I dessa tider av social distansering är Replika en chatbot som vill vara vår vän.

Det här är poddasvnittet i Reply all (rekommenderar!) handlar om hur vita försöker lösa problemet med rasism genom Venmo (alltså amerikanska Swish).

Kanada är ju lite lugnare, snällare och mer civiliserat än USA, kommer Toronto att bli det nya (snälla) Silicon Valley?

Jag tycker så otroligt illa om Facebook.

Ni vet hur en “Karen” är? En indignerad och privilegierad vit kvinna som ringer polisen om hon ser en svart person grilla? (Namn har en stor betydelse) Här kommer en text om framtidens Karens.

Trenderna vi älskade 1997 är tillbaka (och vi älskar dem nu också!)

Talk the walk, walk the walk. Klädkedjor som snackar mycket om att vara woke måste också leva upp till det. (det är väl ändå det minsta man man begära). Ser bl.a. på The Reformation.

Hur är det att vara svart och polis i USA just nu?

Vicepresidenten besöker en (mega)kyrka i Texas för att fira friheten (från att vara frisk?)

Visst är det otroligt intressant att läsa om hur mataffärer utvecklats till det de är idag?

Visst älskar man att skratta åt Fox News? Släng in en Monty Python-referens på det.

Ingen kommer ändå att klicka på den här länkarna på grund av midsommar, men kanske ni orkar kolla på en liten sketch? Ifall den väcker mersmak finns Ilzia Shlesingers sketchshow på Netflix. Påminner lite om Amy Schumer 2014.

Idag låg det en tjock dimma över hela Santa Monica och ända upp i Topanga. Så är det ofta under försommaren, June Gloom. Sen spricker himlen alltid upp på eftermiddagen och man kan känna sig hemma i Kalifornien igen. På tal om dimma har jag lärt mig att det är extra viktigt att låsa in de mindre djuren när det är dimmigt ute. Prärievargar och i värsta fall puman  passar nämligen på att ta för sig då. Ett gäng ankor har redan sett döden i vitögat och för ett drygt år sedan tog en puma två alpackan.

Den här torsdagen hängde mina kompisar Malin och Jennie med upp till stallet. Malin är en hästmänniska och Jennie håller på att bli det. Vi tog ut barnen på varsin ponny, Jennie fick sitta på Sequoia som jag ledde och under tiden stannade Magnus kvar och övade på att trava med Sovvers. Jag ger mig tydligen inte förrän jag subtilt lurat in alla jag känner i hästvärlden.

Sen red jag Sequoia en stund på planen och det var såklart väldigt härligt. Ja, nu är det här en gammal bild, men typ så här såg det ut. Imorgon är det midsommar och vanligtvis brukar Magnus och jag fira i Stockholm. Det är liksom tradition. Första året vi var ihop kom jag hem från Japan kvällen före midsommar och hade ingen lust att dra ut till någons lande. Så vi cyklade igenom en folktom stad, köpte glass och hade det härligt. I år blir det midsommar hos en kompis. Kanske just för att vi befinner oss så långt ifrån det vanliga firandet har vi satsat stenhårt på sill, knäckebröd, OP Andersson och det ryktas till och med om en midsommarstång. Vad ska ni göra?

Idag när jag gjorde min vanliga runda genom amerikanska, svenska och finländska dagstidningar fastnade jag vid den här krönikan (som tyvärr ligger bakom betalvägg, men i princip handlar om All Lives Matter)

“Att vita och västerlandet kan demoniseras i det oändliga bottnar i ett privilegierande av ens egen position och en massiv eurocenterism. De moralposerande vita behandlar svarta som barn och sig själva som tålmodiga föräldrar. Även idén om att svart identitetspolitik är framsteg medan vit sådan är nazism reflekterar samma västerländska navelskåderi. Detta avspeglar det koloniala arvet betydligt klarare än det våld som drabbar fattiga av alla färger i amerikanska innerstäder. ..

… Låt alla vara ansvarsfulla individer på gott och ont. All lives matter.”

Jag blev först illa berörd och sedan arg. Jag hade egentligen inte tid att skriva något annat än uppdrag, men slängde ihop ett svar på min Amerikablogg och talade sedan om det med Magnus i dagens Magnus och Peppes podcast. Vi talade också om statyer som tas ner från sina piedestalar och om hur USA är en tv-nation och vad det innebär att så många serier handlar om poliser som går sin egen väg. Jag blandar också ihop John Bolton med Michael Bolton, hehe.

Podden kostar 2,80 euro i månaden. Eftersom vi inte vill ha reklam litar vi på att våra lyssnare istället betalar en symbolisk summa för podden. TACK! Och tack för alla lyssnarbrev och kommentarer! Uppskattar dem så innerligt mycket.

I dag skickade jag in den allra sista versionen av “Vita lögner och höga hinder“. Jag har haft en så otroligt bra redaktör (Ida-Lina, du är GULD!) och en fantastisk illustratör (Louise, jag älskar dig och de bilder du tecknar). Boken ska gå i tryck i slutet av juni och dyker upp i bokhandlar i slutet av augusti. Imorse hade jag också ett möte med förlaget kring hur marknadsföringen ska se ut i de här tiderna av distansering. För mig som bor i LA och vanligtvis också är tvungen att hitta på onlinelösningar är det mest kul att fundera på hur man ska navigera i den här nya världen.

Jag är alltid lite tveksam till att prata om mina bokprojekt, men när de väl åker till tryckeriet känns det okej att berätta att det verkligen blev en bok. Just nu skriver jag ju på en roman och pendlar mellan att tycka att en femåring kunde ha gjort det bättre till att tycka att det blev helt okej. Ibland är det till och med roligt att skriva. Det är väl mer än vanligt att som författare känna så, men jag vågar liksom inte ännu säga att det ska bli en färdig bok trots att jag egentligen vet att jag kommer att avsluta skiten.

Idag vill jag också passa på att lyfta fram glädjen i att tacka nej. Fick förfrågan om ett kul essäuppdrag (tycker mycket om att skriva essäer), men arvodet var så litet att jag helt enkelt inte hade möjlighet att tacka ja. Om jag ska avsluta en roman kan jag inte sitta och skriva andra långa texter, för knappt några pengar dessutom. Det var så befriande att artigt tacka nej. Tänkte samtidigt på hur mycket ångest jag har inför att avboka ett möte, samtidigt blir jag (nästan) alltid själv glad när möten avbokas. Det blir liksom som en överraskningspresent i form av tid.

Vi planerade att åka iväg över midsommar, men alla i Kalifornien verkar göra staycation så Airbnb-priserna har nått bisarra summor. Tydligen har priserna på husbilar också stigit löjligt mycket. Ja ja, det är väl bra att ekonomin kommer igång, som presidenten skulle säga. Jag drog mitt lilla strå till stacken idag och klippte håret. Det var faktiskt lite skönt att ha ett ansiktsskydd som inte bara skyddade omgivningen från potentiell covid-19, utan också mig från att behöva stirra på mitt eget ansikte i över en timme. Som min vän Elin sa: “Man är aldrig så ful som när man sitter hos frisören”. Och Elin är ändå sjukt snygg.

Hur ser er sommar ut? Tänkte på att det den här sommaren kanske blir en ännu tydligare skillnad mellan de som har pengar och de som kämpar ekonomiskt. En charter till Grekland kostar ju ganska mycket mindre än en sommarstuga att chilla i. Lite på samma sätt som vissa kunde jobba hemifrån och andra var tvungna att jobba nära människor vare sig de ville det eller inte. Eller tänker jag fel?

Nu blir det en del hästar igen så ni djurhatare får blunda och snabbt scrolla vidare (den enda vi gör är ju jobbar, hänger vid poolen och rider). Men jag hoppas såklart att ni kan tycka att miljön och känslan också kan uppskattas av de som inte fattar grejen med hästar. Jag vet inte riktigt varför jag håller på och förklarar mig själv. Är lite skör efter att ha talat i telefon med min syrra hela förmiddagen. En nära släkting gick bort för ett år sedan och nu pågår världens hemskaste arvstvist mellan några andra nära släktingar. Det är en sån jäkla klyscha att släktingar blir osams när arv kommer på tal, men otroligt obehagligt att se det hända på så nära håll. Tänk att pengar har en så vidrig effekt på folk.

Men då hjälper det att få en liten paus i grubblande. Min vän Frida R är chef på ett stall som tar emot hästar som blivit övergivna, hästar som annars skulle gå till slakt och hästar vars ägare inte klarar av att ta hand om dem längre. Hon rehabiliterar och tränar upp hästarna för att de sedan ska få nya ägare. Vid sidan om detta heltidsjobb har hon tio egna hästar i Moorpark (ett litet före detta jordbrukssamhälle nordost om Los Angeles). Igår åkte vi ut och hela familjen fick rida.

Magnus hästintresse står i lika full blom som försommarängarna i Norden. Igår fick han rida hästen Jake och övade sig på att rida lätt trav. Majlis drog runt i full fart på Solana. Vidde följde efter henne och jag fick rida en Tucson som förr i tiden jobbade på en galoppbana. Det var mycket fint.

Imorse steg jag upp klockan fem för att ringa ingen mindre än Märta Tikkanen. Vi har såklart läst alla hennes böcker och till och med träffat henne några gånger (en gång bjöd hon mig till Barösund där hon ordnade en sommarbokträff). Vi har samma förläggare och ibland brukar jag smyga in ett “hälsa från mig” när förläggaren ska träffa Märta. Hur som helst, jag var lite nervös och ville göra bra ifrån mig så jag sov ganska dåligt, men Märta var pigg, glad och smart. Väldigt fint sätt att börja dagen.

Men nu över till länkarna.

Om hur vi längtar efter ett lyckligt Black Lives Matters-slut (som på film!), men att världen inte funkar så.

Jag hoppas att ni inte tröttnat på Black Lives Matter eftersom det är en lyx bara vita kan unna sig. Läs den här texten om generationer av protester.

Tonåringar är de som kommer att styra upp världen till det bättre.

“Minnesota nice”

Folk som förvarar statyer av rasister och menar att de är en del av vår historia, skulle de vara a okay med en staty av Hitler också?

Om ni undrar hur den ekonomiska fördelningen ser ut i USA är här en mycket enkel graf.

Är Ivanka Trump äntligen cancelled?

Ellen skriver om att skriva bok (på svenska).

Deltar man i den sittande presidentens kampanjmöten måste man skriva under ett dokument om att man är medveten om risken att smittas av covid-19 (okej, nu behöver ni inte läsa texten)

Ni undrar kanske vad en “cuddle buddy” är. Här finns svaret.

Några bra saker som vuxit fram under pandemikarantänen.

Att vara en svart supermodell i Paris på 1970-talet.

Influencers som kapitaliserar på BLM-protesterna.

NextDoor måste väl ändå vara den obehagligaste av alla sociala medier?

Historier från Wuhan.

Rekommenderar starkt denna: Kina övervakar sina medborgare (mest av allt uigurer).

Gulliga björnungar.

Crossfit is canceld.

En familj som drabbades av arbetslöshet och nu bor i sin bil.

Veckans Florida.

Jag älskar så många av skådespelarna i Space Force, men var ändå skeptisk till tv-serien. Började försiktigt kolla och blev helt såld.

Här är förresten veckans avsnitt av Magnus och Peppes podcast. Som vanligt talar vi mycket om amerikansk inrikespolitik, men också om var man ska bo i världen OCH om fenomenet att tillrättavisa andra i en rörelse. Ni vet de där människorna som är noggrannare med att positionera sig själva på exakt rätt plats och visa att de är mest woke. Sedan flyttar de omedvetet diskussionen till att handla om vem som använt rätt begrepp, visat sitt stöd på rätt sätt eller gjort bort sig istället för att verkligen göra något åt problemen. Det här fenomenet är mycket vanligt inom feminismen där självutnämnda social media-polisen glider runt och påminner om vilket ord det är korrekt att använda just nu och inom Black Lives Matter-rörelsen.

Problemet är att ingen konkret blir gjort, ingen gör något för själva rörelsen, alla bara positionerar sig själva i en (majoritets)bubbla. Det blir bara en massa snack om vem som har mest rätt och vem som inte är tillräckligt snabb att snappa upp vad som är woke just nu. Det är bara de privilegierade som har tid med sånt.

Idag skulle vi ursprungligen ha åkt till Stockholm. Det känns lite vemodigt att det inte blev så, men livet här i LA är inte illa det heller. Vi hänger i och vid poolen, rider, har picknick i parken och kollar på ridande poliser.

Magnus håller på allvar att förvandlas till en hästmänniska. Han har till och med beställt en cowboyhatt (jag har ridit sedan jag var sju, men ännu inte skaffat en). Jag försöker att inte vara för entusiastisk eftersom det lätt kan få motsatt effekt. Hm:ar och ger tummen upp medan jag hurrar inombords.

Häromdagen kom våra kompisar Jenny, Martin och Celine ner till Santa Monica för en liten picknick. Vi gjorde som amerikanerna gör: beställde pizza och gömde vinflaskan i en påse. Barnen sprang omkring och lekte medan solen gick ner. Väldigt trevligt. Tänkt att den här parken var stängd under en hel månad den här våren. Det känns så avlägset nu. På det stora hela verkar det som om USA tröttnat på pandemin och gått vidare må det bära eller brista.

Sen red ett gäng ridande poliser förbi. Trots att jag själv brukar bli irriterad när folk tar bilder av mig utan att be om lov när jag är ute och rider och att jag tillbringat hela eftermiddagen på hästryggen sprang jag ändå efter poliserna med kameran i högsta hugg. Undrar förresten om det här är nåt slags charmoffensiv fån polisens håll. Det är ju en ganska kritiserad yrkeskår just nu i det här landet.

På morgonnatten drömde jag om att Simon kom tillbaka, men med ett nytt halsband med någon annans namn och telefonnummer. Sedan vaknade jag till ett jamande, gick ut på pation och såg Simon i gränden utanför. Han var smutsig, men glad att se mig. Gick ut, tog upp honom och nu är allt som vanligt igen. Tusen tack för era tröstande historier! Kändes mycket bra att läsa dem. Kontrar med en bild på Simon och Katniss som bebisar.