Igår natt försvann vår lilla katt Simon. Han bara drog och vi är så oroliga för att han blivit kidnappad eller uppäten av en coyote. Eller bara inte hittar hem. Jag ska precis ge mig ut och leta efter honom (igen). Men hörni, ni som har erfarenhet av katter, kan inte ni berätta solskenshistorier från när era katter försvunnit och sedan kommit tillbaka? Jag är inte redo att läsa om överkörda eller döda katter, tack på förhand!

Restaurangerna på vår gata börjar försiktigt öppna för gäster och vi har nu ätit lunch ute hela två gånger. Det har nästan känts högtidligt. Den andra restaurangen vi åt på (Margo’s) hade bytt ut sin meny och jag testade tacos med bönröra. För er som vet att vi äter tacos med bönröra mer eller mindre varje kväll kan detta låta en smula bisarrt, men jag håller fast vid det jag gillar. Jag äter det mesta (fast helst inte djur), men det finns några säkra kort som alltid får mig på fall: bönröra, tryffel, burrata, pocherat ägg och avokado. Jag äter alltid det jag har lust att äta. Livet är för kort för att spara sånt man tycker är gott (inklusive choklad) till enstaka tillfällen. Jag unnar mig heller aldrig något. Att äta är inte att unna sig, att äta är en normal del i processen upprätthålla en levande kropp.

Följer ni Henrik Wahlström (henrikwahlstroem) på Insta? Han lägger upp bilder och texter från tjejtidningar på 90-talet och när man läser dem blir det obehagligt tydligt vilket massivt kvinno- och kroppshat den tidens magasin matade oss med. Allt från vilka sorts kläder man ska använda för att “dölja magen” till hur man ska utöva härskarteknik på sin killes ex. En normalsmal, lång kvinna blir Veckorevyns Mulliga modell. Inte undra på att så många av oss så länge gick och bar på kroppshat. För mig är den största skillnaden mellan då och nu att jag fattat att det handlar om att förändra sättet man ser sin kropp istället för att försöka förändra sin kropp. Ursäkta om det lät högtravande och töntigt, men för mig var det en aha-upplevelse.

Det fanns en tråd nånstans där folk skrev om “råd” de läst i en tjejtidning och sedan burit med sig halva livet (typ tvärrandigt gör att du ser tjock ut och tjock är det värsta som kan drabba en kvinna, duscha alltid iskallt för fastare hy, killar tycker inte om tjejer som gapskrattar etc etc). Minns ni dumheter ni läst och som fortfarande spökar?

Söndag betyder vanligtvis hästdag. Som vanligt åkte vi upp till Topanga och lekte/red en stund. Till och med Magnus har skaffat sig ett växande hästintresse och det är ju minst sagt rimligt. Han brukar köra lite fri uppvärmning på marken, longering och sen sätta sig på hästryggen i några minuter. Jag försöker att inte kväva hans intresse med överdriven entusiasm, men inombords jublar jag såklart. Livet blir ju smidigare om alla i familjen har samma intresse.

Min strategi är att ta ut Majlis på Sequoia och kombinera det med uppvärmning. Majlis brukar ropa “Fortare, fortare!” och jag kan gå med på att trava. Ska hon galoppera får det till en början bli en av ponnierna.

Sist av allt rider jag och leker sedan lite utan sadel och träns med Sequoia. Mycket kul och mycket svettigt. Efteråt åkte vi till Malibu för att ladda bilen och när vi skulle hem igen tog det oss en timme att köra hem (alltså den dubbla tiden det vanligtvis tar). Det märks att sommaren håller på att sätta igång på allvar och att stränderna öppnat igen.

Okej hörni, nu börjar det dra ihop sig. Idag är det sista anmälningsdagen till Friday Lab Retreat. Det blir tolv timmar av umgänge både online och offline. Med bland annat följande:

Designa ditt liv-workshop, offlineövningar, föreläsning om hur man kan använda all den kompetens man redan bär på med framtidsspanaren Paulina Modlitba, yinyoga med coachen och yogainstruktören Amanda Backholm, en cook along med matkreatören Louise Mérus (alla lagar mat på olika platser, men samtidigt (eller så beställer man bara take out/room service och kollar på Louise som lagar mat). Vi börjar kl 10.00 och avslutar vid 22.00 på kvällen (efter samtal kring elden/ eller ljusen).  Åk ut till sommarstället med en kompis eller ta in på hotell. Du kommer inte att behöva planera eller prestera, vi sköter allt, du hänger bara med och tar det lugnt/blir inspirerad.

Information om programmet och alla medverkande finns här.

Priset för retreaten är 2000 sek. Hoppas du vill vara med den 27 juni!

I dag åt vi på restaurang för första gången sedan mars. Det kändes högtidligt och fint. Det flesta affärer på vår gata har ännu skivor över sina skyltfönster, men vår kvarterskrog hade tagit bort sina. Folk demonstrerar fortfarande (fredligt) över hela USA och på många olika ställen i bara LA. Överallt ser man skyltar med texten BLM.

Jag har fått flera olika kommentarer, speciellt på Instagram, som handlar om att det väl ändå nu är dags att lämna USA och flytta hem. Jag fattar att det i nyhetsmedia ser ut som om hela landet brinner och det ÄR fruktansvärt med den institutionaliserade och strukturella rasismen, men det finns just nu också så mycket kärlek och förändring i luften. Folk går ut tillsammans, dag efter dag, och kräver alla människors lika rättigheter. Det är stort och historiskt och känns fint att få uppleva på nära håll.

För övrigt är jag ganska trött på att ens val av hem ska bli nåt slags landskamp. Som om det vore en tävling vilket som är det bästa landet att bo i (motsvarande landskamp som många finländare driver mot Sverige i kampen mot Covid-19). Och att det bara fanns en vinnare. Jag upplever aldrig att amerikaner snackar skit om andra länder (med undantag för presidenten då) för att liksom bekräfta sitt eget land. Mina amerikanska vänner ber snarare om mig personligen om ursäkt när det händer något obehagligt här (min goda vän Mike som bor i Brooklyn NY textade mig häromdagen och sa att han på ett konstigt sätt känner att han vill beskydda oss från galenskaper i USA).

Jag älskar att bo i Santa Monica, att ha Stilla havet runt hörnet, att människor verkligen ser varandra, att få plugga på ett fruktansvärt bra universitet här och all kreativitet och smarthet. I USA finns verkligen både världens smartaste och dummaste människor. Naturen är helt fantastisk här, så mäktig med delfiner och valar, nationalparker med snötäckta berg, varma källor, öken osv Jag har lärt mig så otroligt mycket om världen och mig själv efter sju år i det här landet. Jag har träffat så många nya spännande människor. Det betyder inte att jag vill bo här resten av mitt liv eller att jag tycker att alla andra också borde bo här. Folk som kan välja (och det borde såklart alla kunna göra) ska bo där de mår bäst. Jag mådde också otroligt bra när jag bodde i Argentina, men blev inte stormförtjust efter ett år i Nederländerna. Lyckligtvis tycker inte alla samma sak.

Min favoritinstruktör från min gamla ridskola har flyttat till ett annat stall på andra sidan Malibu. Hon fick med sig några av hästarna och jag ska nu börja rida där. Den här gången gick det redan lite bättre än förra veckans rostiga ritt. Svettigt var det också. Vet inte hur detta ska funka i sommar när det blir riktigt varmt. Men idag var det perfekt och jag är mycket lycklig.

Men nu över till länkarna.

En lista på fakta och statistik om hur det är att vara svart/vit i USA.

När arbetslösheten steg i USA köpte folk hus och lånade pengar som aldrig förr.

Ur ett coronaperspektiv: Hur kommer det att se ut om några veckor efter protesterna?

I måndags strejkade många Facebook-anställda pga Mark Zuckerbergs ovilja att faktagranska Trumps påståenden. Här är en diskussion som grundar sig i påståendet av Mark Z inte bryr sig det minsta om yttrandefrihet.

Revolutioner tar lång tid.

Trump har låst in sig själv i Vita huset.

En medelålders svart kvinna pratar med vita män om privilegier. 

Gummikulor är inte gjorda av gummi.

Det här var mäktigt: Black Lives Matter målas i gigantiska bokstäver på gatan som leder upp mot Vita huset.

Journalister är svarta och rapporterar från protesterna.

LA Mag har intervjuat folk som gått i protesttågen.

Vidrigt att polisen här i USA attackerar journalister.

Självklart är det Vice som skriver om magic mushrooms som medicin.

Det här kommer att göra er på gott humör.

På svenska: fans som politiska aktivister.

Veckans tv-serie är Ramy som är något så ovanligt som en muslimsk kille i New Jersey. Ramy försöker leva ett normalt liv (vad det nu sen är) kämpar med sin tro, att ligga mer kvinnor före äktenskapet, göra sina föräldrar nöjda och att vara en god vän. Okej, det var ingen bra pitch alls, låter mer som ett pedagogiskt material på UR från 1985. Men lita på mig, Ramy är både kul och intressant. OCH uppfriskande att se något annat än det vanliga sekulära skitet på tv. (säsong 2 kom precis ut, men börja med säsong 1)

Fredagslänkarna kommer strax. Jag ska bara en sväng till stallet först. Jag fick en fråga på Instagram om hur man förklarar händelserna i USA och rasism för sina barn. Jag tycker att barnnyheterna Hajbo förklarar det ganska bra (och Vidar är med på ett hörn och förklarar hur det är att bo i Santa Monica just nu).

Sara J.
Jag undrar precis det, hur påverkas era liv praktiskt av utegångsförbudet? Funderar också över vad barnen uppfattar och om/hur ni pratar med dem om vad som händer och varför? Vill minnas att Vidar läst mycket historia senaste tiden. Jag försökte själv nysta i slaveriet med min nioåring under veckan. Ta hand om er!

I Vidars skola har de pratat ganska mycket om slaveriet, Syd- och Nordstaterna, inbördeskriget etc, men det är såklart ändå svårt att fatta magnituden av rasism. Efter demonstrationen i söndags pratade vi ganska mycket om varför folk protesterar och att det är viktigt att demonstrera. Från och med igår upphävdes utegångsförbudet i LA County så det mesta är som vanligt här. Vi är ju inte ute så mycket på kvällarna så utegångsförbudet påverkade inte oss så hemskt mycket (förutom de dagar det inleddes tidigt på eftermiddagen och matbutikerna också stängdes tidigt). Gatubildern med bräder framför alla butiksfönster och nationalgardet/kravallpoliser är ju otroligt konstigt och skrämmande, men vi har det bra! Kram

S.
Varför värre att leva med, Corona eller det här senare?

Pandemin är mycket värre. Utegångsförbudet är inte så farligt och protesterna är oerhört viktiga. Att stanna inomhus på kvällarna är en pytteliten uppoffring jämfört med 400 år av förtryck och polisens övervåld.

Hanna.
Tycker du har så fin balans och ton mellan det vardagliga livet och det stora, politiska. (haha marsvinets panikslagna tassar)

Det här var ju ingen fråga, men den var så fin att jag tog med den ändå.

Anna.
Är det utegångsförbud dygnet runt? Hur fungerar det i så fall just att handla mat, beställer ni på nätet?
De flesta dagar har utegångsförbudet börjat på kvällen och slutat tidigt på morgonen, men två dagar inleddes den här i Santa Monica kl 13:30 och 15:00. Vissa dagar har maraffärerna varit stängda och man har heller inte kunnat beställa mat på nätet pga att man inte får köra ut maten (kuriosa: före covid-19 beställde vi 90 procent av vår mat på nätet, sedan pandemin har det varit så svårt att hitta lediga tider för utkörning att vi varit tvungna att börja handla i fysiska butiker igen). En kväll beställde vi indisk mat från en grannstad, en annan åt vi bara sånt vi hade hemma. Nu tror jag att mataffärerna är öppna igen.

Jag var så sjukt trött igår också. Kanske det är nåt slags latent chock som suger ur en all energi? (eller så är det bara järnbristen vi pratade om för några veckor sen). Hur som helst åkte vi ändå upp till Topanga för att rida och leva utan uppkoppling. Det första vi möttes av var åsnan Opal och kossan Bella. Bella är känd för att avsky kvinnor och barn, men gillar män (den typen känner man ju igen). Det tog mig ett år innan jag vågade klia henne mellan hornen. De här kompisarna hade tydligen rymt och levde det goda livet i frihet. Det gjorde mig på omåttligt gott humör. Djuren uppe hos min vän Tamara får ofta gå fria på gården och de verkar alla så harmoniska och nöjda.

Jag fortsatte vidare in på stallområdet och såg sedan hur en av männen som jobbar på gården hade klättrat upp på Bellas rygg. Jag har ingenting emot att galoppera och hoppa hinder utan träns och sadel, men skulle ALDRIG sätta mig på Bellas rygg trots att hon stod blickstilla. Kan säga att den kossan är en snabb MF när hon blir arg eller rädd. Och nu när jag skriver detta inser jag att jag kanske måste testa.

Magnus klippte det sista på Britas och Parisas podcast och hämtade sedan hästens Sovvers, som är hans riktiga stora kärlek. Jag brukar låtsas som om det inte är en speciellt stor grej att Maggans hästintresse eskalerat under de senaste veckorna, men i hemlighet skjuter jag konfetti och korkar champagneflaskor iombords.

Sen hängde vi lite med Pappuccinos barn innan vi åkte hem. Men hörni, jag får jättemånga frågor om USA, vad som händer, hur det är att leva här just nu osv på Instagram. Någon frågade mig t.ex. hur vi handlar mat (i Malibu). Ni får gärna ställa frågor här också! Det finns inga dumma såna, bara fråga på. Typ hur det är att bo i en stad med utegångsförbud? Kram!

Vad har ni pysslat med idag? Jag gjorde en poddintervju och drog Maja och jag Friday Lab-träffen om kreativitet. Efteråt drog Majlis och jag till West Hollywood för en playdate (hos Ellie och Karin som också bloggar här på TWWP) och när vi kom hem spelade Maggan och jag in ett avsnitt om hur det är att bo i en stad (land!) drabbat av en pandemi och med kravaller och militär på gatorna. Vi pratade också om instagramaktivism och att det kanske inte är så farligt med plundrande i relation till 400 år av våld och förtryck, Antifa, Trump och Bibeln och vem Biden väljer som Veep. Lyssna gärna! Säg vad ni tycker!

Ja och sen tog jag en promenad med podd i öronen och hälsade på nationalgardet vid Santa Monica Pier. På vägen hem informerade en polis mig om att utegångsförbudet börjat en halvtimme tidigare. Sen kom en jordbävning på drygt fem och nu ska jag lägga mig.

Idag (onsdag) ordnar Friday Lab en träff med temat kreativitet, hur man blir det och vad som händer sen. Kreativitet är ju verkligen ingenting man antingen föds med eller inte, utan något man kan arbeta fram. Som en muskel! Jag kommer att prata om min skrivprocess.

Träffen är en timme lång och helt gratis. Lovar att du kommer ut ur den med bra energi i kroppen och ett gott humör. Här kan du anmäla dig.

Och här ligger den senaste Friday Lab-podden. Maja intervjuar mig om hur man skriver böcker och hur jag tänker kring kreativitet.