Det som lättar hjärtat

Nu blir det en del hästar igen så ni djurhatare får blunda och snabbt scrolla vidare (den enda vi gör är ju jobbar, hänger vid poolen och rider). Men jag hoppas såklart att ni kan tycka att miljön och känslan också kan uppskattas av de som inte fattar grejen med hästar. Jag vet inte riktigt varför jag håller på och förklarar mig själv. Är lite skör efter att ha talat i telefon med min syrra hela förmiddagen. En nära släkting gick bort för ett år sedan och nu pågår världens hemskaste arvstvist mellan några andra nära släktingar. Det är en sån jäkla klyscha att släktingar blir osams när arv kommer på tal, men otroligt obehagligt att se det hända på så nära håll. Tänk att pengar har en så vidrig effekt på folk.

Men då hjälper det att få en liten paus i grubblande. Min vän Frida R är chef på ett stall som tar emot hästar som blivit övergivna, hästar som annars skulle gå till slakt och hästar vars ägare inte klarar av att ta hand om dem längre. Hon rehabiliterar och tränar upp hästarna för att de sedan ska få nya ägare. Vid sidan om detta heltidsjobb har hon tio egna hästar i Moorpark (ett litet före detta jordbrukssamhälle nordost om Los Angeles). Igår åkte vi ut och hela familjen fick rida.

Magnus hästintresse står i lika full blom som försommarängarna i Norden. Igår fick han rida hästen Jake och övade sig på att rida lätt trav. Majlis drog runt i full fart på Solana. Vidde följde efter henne och jag fick rida en Tucson som förr i tiden jobbade på en galoppbana. Det var mycket fint.