Detta kommer att ske:

Vi kör vårt loppis med Min Morgon på G18 mellan klockan 10-14! Ingång från Georgsgatan 16. Förutom grejer kan man också få en behind the scenes-tur i Min Morgons studio och hänga med programledarna.

Jag säljer som sagt böcker, men också smycken, några klädesplagg (kjolar och kavajer), espressokoppar och en massa annat som dyker upp i morgon när vi gör en raid genom lägenhet och källare.

Nina, vi tar med barnvagnen dit!

EDIT: packade just ihop lite grejer och det finns en massa helt eller nästan oanvända grejer. Smycken, väskor, doftljus, scarfar och what not.

Ni vet har man aldrig har någon nytta av sina talanger? Det enda jag är bra på att att spela Guitar Hero och eventuellt på att springa och det är ytterst sällan jag har någon konkret nytta av någondera. Förrän i dag!

Det är morgon. Magnus och Vidar har redan lämnar residensen. Över mitt morgonkaffe upptäcker jag att Magnus glömt sin telefon hemma. Rådig som jag är ringer jag hans kollega. TV-teamet befinner sig vid färjan till Blekholmen. Maggans kollega Mia säger att färjan går halv tio. Jag kastar ett öga på klockan. Hon visar 9.17.

Högt för mig själv säger jag: Challenge accepted och drar beslutsamt på mig springskorna. Ute på Styrmansgatan pluggar jag i Icona Pops I love it och inleder med en rask spurt uppför Fabriksgatan.

Allt går bra fram till korsningen av Jungfrustigen. Till min fasa upptäcker jag att det regnar! Alla vet ju att Urban Ears självutplånas vid minsta kontakt med vatten så jag drar snabbt av mig hörlurarna och knycklar in dem under skjortan. Fortsätter springa med något som mest påminner om en stomipåse på vänstra sidan om magen. Jag börjar vara andfådd.

Utanför Olympiaterminelan hejar en farbror på mig. Han undrar om jag springer tävling. Jag svarar: Sir! Yes sir! och gör en liten honnör. Nedanför backen ser jag redan Magnus. Det motiverar mig. Jag ökar lite till för att imponera på honom. Det bränner i lungorna. Magnus ska precis stiga in i färjan när jag överräcker telefonen. Klockan är 9.29. Jag är en hjälte.

I dag måste ni surfa in på Karins blogg och läsa de bästa bloggnyheterna på ÅR.

Läste krönikor om selfies i både Nöjesguiden och DN. Alltså om självporträtt på till exempel Instagram. Tänkte på att jag sällan klarar av att ta dylika. Känner alldeles för egocentrisk då jag fotar mig i en spegel (sjukt rolig mening från en kvinna som bloggat sedan 2005). Jag är kanske för gammal för selfies, tänkte jag. Jag hör sannolikt till en mindre egocentrisk generation. Så måste det vara. För att symbolisera blogginlägget om självporträtt bad jag Friman ta en bild av mig.

Tyckte jag att den blev så lyckad att jag helt oironiskt och oanalytiskt publicerar den. Titta på mig! Säg att jag är söt! Bekräfta mig!

"Äsch, den här gamla bilden. Har inte sovit på tre år och är osminkad."

Jag har gått och funderat på ett blogginlägg om kroppen, men på grund av distraherande faktorer som visumintervjuer och massvis med jobb (ni som lovar att leverera texter men inte gör det: SKÄMS!) har jag inte riktigt fått till det.

Jag har tänkt en del på att man* som (ung) kvinna ska ta plats och stå på sig. Det är visserligen ytterst sällsynt att någon annan gör jobbet och bereder väg för en. Det är svårt att bli framgångsrik (vad det nu sen innebär) om man är en blyg viol eller av den passivare sorten. Oberoende av kön är man tvungen att ta initiativ och vara lite kreativ om man vill komma någon vart.

Men att att göra sig hörd är inte samma sak som att gå runt och hålla monologer om hur begåvad man är. Det är heller inte alls imponerande att kopiera medelålders män** vars samtliga anekdoter utmynnar i hur smarta/roliga/framgångsrika/kompetenta de själva är. Det är inte imponerande vare sig man är femtioåtta eller tjugosex.

Jag fattar att man vill visa att man är charmigt kaxig och har ett gott självförtroende, men det är bara tröttsamt för alla som lyssnar att ständigt få höra om hur braaa det går. Feminism är inte att alla ska bli jobbiga fyrtiotalistgubbar.

*ja, ja nu kör jag man istället för en igen.
**ursäkta generaliseringen.

Magnus älskar tydligen fortfarande mig. Han visade det genom att möta mig på flygplatsen så där som man gör i början av ett förhållande. När vi körde in till stan pratade vi om att vi kanske borde orda vårt hemmaloppis då alla andra gör det. Nämligen på Siivouspäivä den 25 maj. Är detta okej för er Smulan och Jessica? Vi vill ju inte fucka upp er tidtabell.

Vi säljer förutom böcker också en barnvagn, väskor i olika storlekar, spel, en tv-bänk och kläder. Rubbet liksom.

Off topic: Bevare mig, så jag är kär i Stockholm. Helgen avslutades med att Annica bjöd mig på helglunch på Nybrogatan 38. Vansinnigt gott och trevligt.

IMG 9225 from peppe öhman on Vimeo.

Vågade inte blogga om min Stockholmsresa på grund av risken att avslöja planerna på att möhippeöverraska Annica (som ska gifta sig om en månad). Men nu är det över och jag ligger småbakis och funderar på frukost med den blivande bruden.

Förutom möhippa har jag också hunnit hänga lite med min svärmor, med Linnea, med Anitha och druckit kaffe i solen med Ebba och Klas (fanns bildbevis, men jag hade en tunn, tunn skjorta och det blåste kallt över min överkropp just när bilden skulle tas så den blev opublicerbar).

I kväll returneras jag till Helsingfors. Det blir också fint.

En programpunkt bestod av bad på hotelltak.

I går kväll ordnades det öppningsfest för Blaue Fraus Pop up Art House på Dianascenen vid Skillnaden. Jag var en av tjugo kvinnor som skulle hålla ett tre minuter långt hyllningstal till en nu levande artist. Fin idé och mycket olika och inspirerande tal. Friskt vågat satte sig dessutom Friman och jag vid samma bord som Tiina Rosenberg som inledde med sitt hyllningstal. Rosenberg tyckte att jag skulle flytta till Stockholm.

I publiken satt bland annat Catariina och Smilla och Pekka Haavisto och en massa andra kändisar. Det gjorde mig lite nervös, men ändå peppad.

Tycker att ni ska svänga in på Pop out art houset nån dag. Förutom teaterföreställningar ordnas det konstutställningar och massor av annat inspirerande. Plus att cafét är öppet och vinserverande.

Emma från LCMDF avslutade med att sjunga Robyn

Jag hyllade Liv Strömquist.