Att ta för sig
13 years ago
Jag har tänkt en del på att man* som (ung) kvinna ska ta plats och stå på sig. Det är visserligen ytterst sällsynt att någon annan gör jobbet och bereder väg för en. Det är svårt att bli framgångsrik (vad det nu sen innebär) om man är en blyg viol eller av den passivare sorten. Oberoende av kön är man tvungen att ta initiativ och vara lite kreativ om man vill komma någon vart.
Men att att göra sig hörd är inte samma sak som att gå runt och hålla monologer om hur begåvad man är. Det är heller inte alls imponerande att kopiera medelålders män** vars samtliga anekdoter utmynnar i hur smarta/roliga/framgångsrika/kompetenta de själva är. Det är inte imponerande vare sig man är femtioåtta eller tjugosex.
Jag fattar att man vill visa att man är charmigt kaxig och har ett gott självförtroende, men det är bara tröttsamt för alla som lyssnar att ständigt få höra om hur braaa det går. Feminism är inte att alla ska bli jobbiga fyrtiotalistgubbar.
*ja, ja nu kör jag man istället för en igen.
**ursäkta generaliseringen.
Men att att göra sig hörd är inte samma sak som att gå runt och hålla monologer om hur begåvad man är. Det är heller inte alls imponerande att kopiera medelålders män** vars samtliga anekdoter utmynnar i hur smarta/roliga/framgångsrika/kompetenta de själva är. Det är inte imponerande vare sig man är femtioåtta eller tjugosex.
Jag fattar att man vill visa att man är charmigt kaxig och har ett gott självförtroende, men det är bara tröttsamt för alla som lyssnar att ständigt få höra om hur braaa det går. Feminism är inte att alla ska bli jobbiga fyrtiotalistgubbar.
*ja, ja nu kör jag man istället för en igen.
**ursäkta generaliseringen.
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
minna lindeb · 13 years ago
När allt är urvattnat blir generaliseringar som ett tändstift. Inte vet jag, men jag tror att det behövs lite generaliseringar ibland för att tutta eld på det slocknade.
Fager Dam · 13 years ago
Jag läste igår en massa skönlitterära försök jag skrivit som 20-åring. Och ville omväxlande ge mig själv en kram eller en örfil. För det är så svårt att i den åldern veta vad man kan, när man är onödigt kaxig och när man tror för lite om sig själv. Men ja, monologer om en själv är inte roliga! Blir lätt så om man (mitt yngre jag alltså) är osäker och rädd vad andra tycker om en att man (jag) börjar förklara för mycket.Lyssna på andra funkar bättre, alla blir glada av lite uppmärksamhet.
Peppe · 13 years ago
Minna: så sant. det är kanske lite fegt av mig att gardera så mycket och skriva "generaliseringar": Allt i livet är ju generaliseringar.Fager Dam: håller med om allt. Svårt så svårt med perspektiv och att hitta balans när man är väldigt ung. Och hur glada folk blir då någon lyssnar på dem,
Charlotte Vainio · 13 years ago
Det är väl klart att man ska ta plats och ta för sig, till en viss gräns. Problemet blir väl att om alla ska ta plats så blir det ingen plats till någon. Jag är mer för att ta vara på sin egen potential, att lära sig sitt eget värde, att stötta sina vänner och att omge sig med människor som gör detsamma.(Och så skrev du ju gubbe, det är nästan ungefär som att säga satansfeministhoradö, fast lite värre. #sosaymybloggläsare)
Peppe · 13 years ago
Charlotte: exakt så. och gubbarna på din blogg borde ta och skärpa sig.
Lina / som vanligt · 13 years ago
Hej Peppe! Jag skulle vara lite intresserad av att höra dina tankar om mamma-kroppen. Jag skrev precis ett blogginlägg om hur jag känner en press att komma i form och "bli som vanligt" igen efter graviditeten. Hur har du känt och tänkt kring det här? Det kanske bara är i mitt huvud som pressen finns? Skulle vara intressant att höra hur du tänkt.Lycka till med flytt och allt det nya! :)/Lina L
21 år · 13 years ago
Du har en bra poäng men jag vet inte, allt det där är så svårt när man är ung och osäker och inte riktigt vet hur man ska vara. Jag vet inte ens om jag stämmer in på din beskrivning eller inte, pendlar hela tiden mellan att tycka att jag är alldeles för blyg och osocial till att tycka att jag är gapig och pratar för mycket om mig själv. Jag vill ju vara social och få kontakt med människor men det är så svårt att veta vad man ska säga och så blir det väl så att man pratar mest om sig själv, för att det är lättast att börja där. Visst känner jag igen mig lite med det där att skryta, känner mig ofta ganska värdelös i sociala sammanhang så det är väl därifrån skrytandet kommer, att man måste visa att man är bra på nånting i alla fall, hur patetiskt det än låter. Det känns svårt att hitta en bra balans -- antingen sitter jag tyst i ett hörn eller så pratar jag alldeles för mycket och om fel saker. Har du nåt tips?
Peppe · 13 years ago
Lina: ja, det ska jag göra! Grattis till bebén!21 år: I hear you. När jag var 21 var jag antagligen mycket mer vilse än du. Bara att du analyserar ditt beteende tyder på mognad och självdistans. Det kommer att gå bra. Kram!
Carita Liljendahl · 13 years ago
Den där mannen som intervjuades hos Bettina nyligen (efter Jari Sillanpää) tyckte ju inte om ordet "framgång/menestys". Jag håller med honom. Framgång är framförallt inte pengar och utseende.Framgång är då vi gör precis det vi själva vill och mår bra av det. - Kanske egocentriskt och möjligt bara i ett i-land - men ändå.
Peppe · 13 years ago
Carita: bra sagt! jag tycker också att ordet framgång är lite problematiskt.