Trodde att jag anmälde mig till ett evenemang, men tackade av misstag ja till att göra en liten performance framför publik. Min kväll blev plötsligt mycket mer spännande.

Lärdom: var noggrann när du läser inbjudningar.

I går pratade ju Ny Tids chefredaktör Fredrik Sonck om Maria Svelands bok Hatet med mig i Min Morgon. Om man vill lyssna (och se rörlig bild) kan man hoppa 45 minuter in i programmet på Arenan. Det här var för övrigt den nästsista Bokklubben. Den sista sänds den 10 juni.

Under de nästan fyra år jag har dragit klubben har jag missat bara en och det var för att vattnet gick och jag var tvungen att åka in till Barnmorskeinstitutet för att föda Vidar. Jag tycker att jag borde få plus för samvetsgrannhet.

Ber om ursäkt för att jag glömt att meddela er att vi fick lägenheten uthyrd. Tack för visat intresse! Vi sparar era ansökningar.

Fick ett mail av läsaren Johanna som undrade om jag kunde lyfta upp evenemanget Nice Run. Ett lopp på fem kilometer som man promenerar/löper tillsammans med sina väninnor och/eller kvinnliga kolleger. Det är avslappnat och handlar mindre om tävling och mer om att röra på sig och ha god fiilis.

Johanna skriver att del av deltagaravgiften lär gå till den lokala idrottsföreningen som hjälper till med att ordna evenemanget, resten till företaget som står bankom Nice Run. "Nån ynka procent lär också gå till bröstcancerforskning".

Johanna berättar också att dragplåstret i år är Scandinavian Hunks. "Det jag retar mig på är att företag och kommuner kan tänka sig att betala sina kvinnliga anställda för att gå och titta på en stripshow, förklädd till motionsevenemang. Vissa kvinnor tar ju med sina tioåriga döttrar på Nice Run. Hur skulle folk reagera om man lade upp en anmälningslista i företagets kafferum att de manliga anställda bjuds på bowling med efterföljande kaffe på stripklubb?

Det är inget annat än smart av arbetsgivare att uppmuntra sina arbetstagare till motion (och kultur för den delen också. Men jag är osäker på om striptease kan klassas som kultur). Är man i fysiskt gott skick jobbar man antagligen bättre och är åtminstone på bättre humör. Men det andra. Nu kommer ni att tycka att jag är en pryd moraltant, men jag är precis som Johanna lite skeptisk till att deltagarna i Nice Runs bjuds ska se Scandinavian hunks efter loppet.

Och jag fattar, kom igen Peppe, det är ju bara en rolig grej! Men jag skulle bli överraskad om min arbetsgivare bjöd mina manliga kolleger på striptease efter Helsinki City Run. Jämställdhet handlar inte om att kvinnor ska bli så traditionellt grabbiga som möjligt eller att kvinnor har större friheter att objektifiera män än tvärtom.

En perfekt helg på många sätt. Vid drog till sin farmor och jag fick en hel fredag på mig att fila på manuset (det ska vara färdigt innan vi åker till L.A.). Fick besök av Friman med avkomma, Karin och min goda vän Liv (som för övrigt varmt rekommenderade Oskar Pöystis monolog Tröst). Träffade för övrigt Liv 2004 tack vare flygbolaget Iberias strul på väg till Argentina. Lång historia med lyckligt slut.

Hittade på ett bra avslut för karaktären Sanna. Inte döden, men avslut ändå.

Karin och jag åt (HEMLAGADE) kokosbollar och drack te.

Som ni ser har Vidar stövlar i flickfärg!

Kallt vatten, vått, men lyckligt barn.

Liv bor i Voss i Norge. Sjukt fin plats om man t.ex. vill paraglida.

Fin dag. Maggan väckte mig med vitsippor och frukost på sängen så tidigt att jag inte ens orkade instagramma det. När jag senare samma dag surfade runt internet märkte jag att jag låg i minoritet. Facebook, bloggar, Instagram och Twitter var sprängfulla av modershyllningar. Att bilderna mer handlade om vad småbarn och relativt nyblivna pappor gett i morsdagspresent än om vad man gett sin egen mamma säger väl mer om vilken ålders vänner jag har än något annat.

Jag kunde ändå inte låta bli att tänka på alla de kvinnor som längtar efter att bli någons mamma, men inte (ännu) blivit det. För några år sedan då sociala medier inte på samma sätt spydde ut påminnelser om alla lyckliga mödrar och barn var det antagligen lättare för ofrivilligt barnlösa att tackla dagen, men en dag som i dag kan det säkert vara jobbigt. Eller jobbigare än förr i tiden då mors dag kanske firades mer privat. Eller jag vet inte alls vad jag pratar om, det här slog mig nu bara.


Och nu menar jag inte att man inte får lägga ut bilder på vitsippor plockade av en treårings knubbiga händer eller visa upp hemritade kort. Klart att man får visa sin lycka över att vara mamma. Kanske man borde vara exceptionellt lycklig just för att det inte är en självklarhet.

hej! bloggar från maggans dator som är förlamad på vänster sida. orkar inte komma ihåg shiftknappen till höger så det blir en text med gemener. dessutom är internet sunkigt här ute i vildmarken.

dimman har legat över västnyland hela dagen medan jag i min ensamhet har petat i manus, krattat löv, lyssnat på podcast och läst holmström. (litet, mycket trevligt besök av karin som också befann sig i den här delen av landet). jag älskar att vara ensam och har myst så mycket i min ensamhet att jag kom att tänka på en text av therese bohman som diskuterar boken introvert, den tysta revolutionen av jonas jonkman.

tydligen kan man dela in folk i två kategorier (fast alla ligger naturligtvis på en skala mellan dessa extremer): introverta och extroverta. snabbast svar på vilken av kategorierna man tillhör ger frågan "har du behov av ensamhet eller sällskap?".

enligt bohman och jonkman har introverta aldrig tråkigt. introverta gillar långa texter och långsamhet i största allmänhet, tänker innan de talar, funderar innan de agerar och har ett stort behov av att vara för sig själva. enligt jonkman finns det dessutom ett samband mellan hög IQ och introvert personlighet. bohman skriver. "Och ju äldre jag blir, desto mer uppskattar jag den introverta prioriteringen att vara en privat person och att umgås med sådana: människor som inte berättar vad som helst för vem som helst, vilket gör det hisnande att långsamt gräva sig djupare in i varandra. Introverta personer är ofta passionerade under ytan, och självständiga tänkare, befriade från ängslighet och viljan att vara till lags."

sedan hittar jag lisa magnussons text som påpekar att det finns en skillnad mellan att vara blyg och att vara introvert. "Det finns ju emellertid ingenting som tyder på en koppling mellan inåtvändhet och intelligens, begåvning och kreativitet. Och även om böcker är ett underbart sätt att fly in i sig själv så finns det ju hur många enstöringar som helst som hatar att läsa, som inte heller kan räkna matte, som ärligt talat inte är särskilt klyftiga alls. Är då de ointelligenta och obegåvades inåtvändhet mindre äkta?"

just nu hyllas de extroverta. man ska vara öppen rolig och ta plats. att vara social är viktigt i de flesta jobbsammanhang. intervjuas man för ett jobb ska man berätta om hur driven och framåt man är. hur man tar för sig. därför är det skönt med en texter, som bohmans, som tar den andra sidans parti. är man tyst uppfattas man lätt som tråkig och lite besvärlig att umgås med.

jag antar att jag precis som de flesta av oss är en blandning. jag är introvert enligt definitionen att gilla långa texter och att vara ensam (den mest vägande orsaken till att jag löptränar är ju att jag då får vara ensam), men samtidigt har jag inget emot att stå i centrum och socialisera med folk. dessutom uppfattar jag mig själv som hyfsat social.


puff: inom kort ska jag på önskan av läsare blogga om nice run och varför två fel inte gör ett rätt.

Då både Babel och DN (eller var det Svenskan?) hyllade Johanna Holmströms (inte Holmqvist som jag idiotiskt nog skrev, tack Denna Sandra för korrigeringen!) Asfaltsänglar var jag tvungen att ta den som badlektyr. Och den levererade verkligen. Riktigt, riktigt bra bok! Skaffa den.

Och tipsa mig samtidigt om en riktigt bra engelskspråkig bok ni läst på sistone. Tack på förhand!

Missade morsdagskaffet på dagis. Mötte dagisgruppen när jag var ute och sprang (kastade mig in i en gränd för att inte bli upptäckt). Hämtade Vid efter jobbet och kom en kvar för sent till Zoologiska. Nu vet vi att det stänger klockan 16 på vardagar. Som kompensation cyklade vi till Borgbacken. Stängt också där. Funderade på att hälsa på Hietanen då vi ändå befann oss i knutarna, men insåg att världens smutsigaste barn satt bakom mig på cykeln och ville inte utsätta Anne för det. Cyklade hemåt och stannade vid fiskrestaurangen vid Sandvikstorget där Vidar fick beställa en glassportion. Det första som gick rätt den här dagen.

Generöst nog fick jag smaka på jordgubbsglassen.

Helt besatt av de här fallossymbolerna. OBS EJ IRONI!

Smycket Vidar gjort åt mig. Senare tog han tillbaka det.