Jag är en hjälte
13 years ago
Ni vet har man aldrig har någon nytta av sina talanger? Det enda jag är bra på att att spela Guitar Hero och eventuellt på att springa och det är ytterst sällan jag har någon konkret nytta av någondera. Förrän i dag!
Det är morgon. Magnus och Vidar har redan lämnar residensen. Över mitt morgonkaffe upptäcker jag att Magnus glömt sin telefon hemma. Rådig som jag är ringer jag hans kollega. TV-teamet befinner sig vid färjan till Blekholmen. Maggans kollega Mia säger att färjan går halv tio. Jag kastar ett öga på klockan. Hon visar 9.17.
Högt för mig själv säger jag: Challenge accepted och drar beslutsamt på mig springskorna. Ute på Styrmansgatan pluggar jag i Icona Pops I love it och inleder med en rask spurt uppför Fabriksgatan.
Allt går bra fram till korsningen av Jungfrustigen. Till min fasa upptäcker jag att det regnar! Alla vet ju att Urban Ears självutplånas vid minsta kontakt med vatten så jag drar snabbt av mig hörlurarna och knycklar in dem under skjortan. Fortsätter springa med något som mest påminner om en stomipåse på vänstra sidan om magen. Jag börjar vara andfådd.
Utanför Olympiaterminelan hejar en farbror på mig. Han undrar om jag springer tävling. Jag svarar: Sir! Yes sir! och gör en liten honnör. Nedanför backen ser jag redan Magnus. Det motiverar mig. Jag ökar lite till för att imponera på honom. Det bränner i lungorna. Magnus ska precis stiga in i färjan när jag överräcker telefonen. Klockan är 9.29. Jag är en hjälte.
Det är morgon. Magnus och Vidar har redan lämnar residensen. Över mitt morgonkaffe upptäcker jag att Magnus glömt sin telefon hemma. Rådig som jag är ringer jag hans kollega. TV-teamet befinner sig vid färjan till Blekholmen. Maggans kollega Mia säger att färjan går halv tio. Jag kastar ett öga på klockan. Hon visar 9.17.
Högt för mig själv säger jag: Challenge accepted och drar beslutsamt på mig springskorna. Ute på Styrmansgatan pluggar jag i Icona Pops I love it och inleder med en rask spurt uppför Fabriksgatan.
Allt går bra fram till korsningen av Jungfrustigen. Till min fasa upptäcker jag att det regnar! Alla vet ju att Urban Ears självutplånas vid minsta kontakt med vatten så jag drar snabbt av mig hörlurarna och knycklar in dem under skjortan. Fortsätter springa med något som mest påminner om en stomipåse på vänstra sidan om magen. Jag börjar vara andfådd.
Utanför Olympiaterminelan hejar en farbror på mig. Han undrar om jag springer tävling. Jag svarar: Sir! Yes sir! och gör en liten honnör. Nedanför backen ser jag redan Magnus. Det motiverar mig. Jag ökar lite till för att imponera på honom. Det bränner i lungorna. Magnus ska precis stiga in i färjan när jag överräcker telefonen. Klockan är 9.29. Jag är en hjälte.
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
wonderland · 13 years ago
Superwoman. Det är din namn för idag. Fint jobbat!
Malin · 13 years ago
Haha, vilken fantastisk spurt och berättelse. Jag tycker särskilt mycket om dina repliker till dig själv. Bra Peppe!
Ronja · 13 years ago
Haha. Fantastiskt!
Sara · 13 years ago
Mycket bra Peppe! Man borde alltid sträva efter att ha så mycket actionfilm som möjligt i vardagen.
Miss Baglady · 13 years ago
Ameh gud vilken insats, blir tokinspirerad, Vill också vara vardagshjälte..
Kugge · 13 years ago
Haha, Peppe du ÄR en hjälte!
Charlotte Vainio · 13 years ago
Wow!
Tubbs · 13 years ago
PEPPEEEE! Oj så fint! Det skulle ha blivit mycke hångel och glädje där för dig om det varit min telefon! Vilken ypperlig idé! Jag ska satsa på att lämna min hos er på lördagen!
Emzi · 13 years ago
Du är amazing! :D
Pia · 13 years ago
Alla kommer att "glömma" sina saker hos er nu. Just to see you run. Jag är förresten otroligt imponerad!