Jag kämpar fruktansvärt mycket, men är för trött för att få ur mig ett blogginlägg. Nytt försök i morgon!

Åt jordgubbar i Koffen med den lilla gubben.

Känns lite ofräscht att Yles nyhet om Helsingin Sanomats nya chefredaktör rubriceras med texten: Helsingin Sanomats nya chefredaktör: Småbarn är inte ett hinder för ett ansvarsfullt jobb.

För en tid sedan frågade en bloggläsare om mina bästa Helsingforstips inför sommaren. Här kommer några:

Mattolaituri- Sätt dig ner vid havet, drick en kopp kaffe eller ett glas champagne och kolla in båtarna som glider förbi.

Fafa's - Godaste falafel'n i stan. Lär finnas också i Kampen och Sörnäs, men den på Stora Robertsgatan är min favorit. Har man tur bjuder personalen på spontan dans och sång till låten som spelas på radio).

Koffparken -i ändan av Nylandsgatan. Här hänger ju alla under varma sommarkvällar.

Sandvikshallen -bara ett stenkast från Koffparken.

Helsingin Jäätekötehdas- Vaniljsglass på pinne. Enkelt och gott.

Fleuriste -Softys rekommendation. Mysigt, gott kaffe, centralt och så får man ta med sin hund om man vill.

Fredrikstorget -utomhuscafé med mattor och ibland musik.

Patrona - sjukt god mexikansk mat. Lönar sig att boka bord i förväg.

Borgbacken - lär i år ha gratis åk för småttingar.

Mille Mozzarelle -liten italiensk krog på Båtmansgatan. Frukost, lunch, brunch, middag och vin. You name it.

Eirastranden - en riktigt sandstrand där folk börjar doppa sig så fort isen försvunnit.

Nu hinner jag inte hitta på fler. Kan ni fylla i era egna tips?

Naisten Kymppi heter faktiskt Damtian på svenska. Får ta och skärpa mig med språket.

Denna korrespondens utövades förresten under loppet. Jag tyckte själv att jag var lite humoristisk som på väg upp för en backe med blodsmak i munnen textar Magnus att jag ska skynda mig.

Man vill ju inte vara oartig och låta folk vänta.

I dag fick jag springa Naisten Kymppi i sällskap av Biffen och tjugotusen tanter* Eller "i sällskap". Nånstans runt tre kilometer lämnade jag Biffen i sticket och galopperade i väg ensam. Om vi säger så här: Det är tur att vi inte ligger i krig. Man kan verkligen inte lita på mig när det gäller.

Biffen: "Bry dig inte om mig. Save yourself!"

Jag: "Okej. Hejdå!"

Förresten, om man är sugen på att springa en tia eller en halvmara så lönar det sig att besöka Chicling-bloggen. Femton lyckliga löpare blir belönade med proffsträning och en massa Adidas-grejer. På tal om stuff så tycker jag (och då är jag inget proffs) att man klarar sig med ett bra löpskor och en sportbh. Även om man inte har massor av pengar till utrustning kan man vara med och leka. Det är typ bara fight club-träningar som är lika jämlika.

Man kan lugnt säga att jag hade god fiilis. Biffen skymtar till höger om mig.

*när vi sprang HCR påpekade Hanna att man hinner se ett oändligt antal rövar under ett dylikt lopp. Kunde inte skaka av mig tanken i dag. 

Först en fråga: Ni som bor ensamma, lagar ni mat åt er själva eller lever ni på smörgåsar? Magnus drog i väg på teater med Pyret och Vidar somnade. Försökte på att laga pasta. Det blev äckligt. Blir aldrig direkt motbjudande när vi är tre som äter, men alltid då jag ensam försöker tillreda mig föda.

Nåja, det om det. Här kommer några bilder. Det är min kompis Minna som tagit de snyggaste.

Försökte sälja Marian Keynes till en farbror. Gick sådär.

Fyra lådor med böcker rök. Sorgligt, men bra gjort av oss.

Både säljare och köpare blev bjudna på dricka.

Jag var ljuv som vanligt.

Vidde var en hjälte, men till slut måste vi muta honom med glass.

Sen cyklade vi hem och packade paket åt Pyret,

I Vanda var det högsommar,

Drängarna jobbade ute på åkrarna.

Och pigorna pysslade i köket.

Pyret hade bakat en VANSINNIGT god tårta.

Kusinerna hängde en stund. Sedan åkte vi hem igen. Snipp, snapp, snut.

Hoho, så man blir trött av att sälja grejer. Men roligt var det! Men det finns fortfarande grejer, kläder och några böcker kvar i vårt hem. Om någon är intresserad är det bara att höra av sig och komma på kaffe (Heidi? Jessica? Smulan? Sonja?). Om någon är sugen på en 140 cm bred futonsäng så säljer vi också den. Fast helst först i början av juli.

Var miljömedvetna och shoppa era ungar på loppis!

Tomatpastan och vinet är här. Magnus drar ut i Försommarhelsingfors medan Vid och jag stannar hemma. Plockar ihop grejer för morgondagens loppis och konstaterar gång på gång att jag har fär mycket grejer. Det senaste jag hittade var en hög solglasögon och ett gäng oanvända väskor.

Stjäl en bild från Gravid-Karkkis blogg och önskar er en trevlig fredag. Hoppas att vi ses på G18 i morgon!

Lina på bloggen Som vanligt undrade om jag kunde blogga om temat att komma i form efter graviditeten. Lina tycker sig märka att det förväntas att man ett halvår efter att ha tryckt ut en bébé ska vara i normalform (vad det nu sen innebär) och funderar om detta är ett storstadsfenomen och/eller bara typiskt den tid vi lever i. Bland annat så här skriver Lina:

"Jag har svårt att tänka mig att min Mormor skulle ha nojat speciellt mycket över putmagen, eller att andra i hennes omgivning skulle ha kommenterat att graviditetskilona inte riktigt försvunnit än. Vad tror ni?"

Jag tycker så här: Alla i hela världen ska skita i när man kommer i form efter att ha fött barn. Det angår ingen annan än en själv. Man behöver aldrig komma i ursprungsform eller så vill man det genast.  Det är helt irrelevant för alla andra.

Jag vet inte hur många gånger jag hört väninnor runt trettio berätta om folk som frågat dem om de är gravida efter att de fött barn, haft svullen mage eller bara stått i profil. Och jag slutar aldrig förvånas över att folk vågar fråga. Kan vi komma överens om att vi låter människor som väntar barn själva berätta om det? Precis när de vill, om det så är i andra eller åttonde månaden? På så vis behöver ingen av oss längre ställa frågan.

Om jag skulle vara lite mer konspiratorskt lagd skulle jag tro att det finns en massa människor som tjänar stora summor pengar på att vi går omkring och funderar om våra kroppar är tillräckligt snygga.

Bra allmän tumregel: Kommentera aldrig en annan människas kropp.