I går åkte vi ut till Malibu för att ta farväl av säsongens sista gäster. Det har varit en intensiv säsong och trots att jag älskar varenda en som besökt oss är det också ganska skönt att återgå till vardagen och få sitt hem tillbaka. När dörren slagit igen lagade vi tacos och åt dem framför en serie i soffan. Vi har nu avslutat Mindhunter och behöver en ny serie. Please help. Paradise Cove är både underbart och en mardröm för de fågelskräck. Måsarna ligger närmare dinosaurierna än sparvarna, om vi säger så. De är gigantiska och helt orädda för människor. De flyger så nära en att man får göra om sin frisyr efteråt, de snor mat från folks tallrikar och sitter kvar vid bordet medan de äter upp det. Lite som måsarna på Salutorget i Finland. Fast med surfbräden och solblekta fjädrar. Vi kom, drack en öl, åt en glass, lekte i vattenbrynet, talade om Los Angeles-hänget och sen körde vi tillbaka till Santa Monica och packade ihop gästerna som drog till LAX. Vidar grät en skvätt eftersom det är så sorgligt med farväl och vi talade om hur fint det är att tycka så mycket om någon att man vill gråta när hen åker. Ja och så här såg jag ut denna lördag i januari. T-shirt Everlande (jag har minst åtta stycken vita t-shirts därifrån), jeansshorts Lindex och gyllene sandaler Birkenstock. Tröjan är den jag fick av Karine. Tydligen kommer den från en liten fabrik i hennes hemstad i Bretagne.

Eller som Magnus skulle ha sagt om podden: "Oprah håller ett brandtal och plötsligt ska hon bli president. Där är vi idag. Så utsvultna att om du bara verkar trevlig och kan hålla ett sammanhållet tal med passion och engagemang så har du vår röst till att bli USAs nästa president. Kanske det finns anledning att kräva mer av sin ledare? Oprah skulle t ex gärna kunna få berätta hur hon skulle vilja fördela landets skatteintäkter? Och var står hon i skolfrågan? Och att Alexander Bard, trots sin sunkiga kvinnosyn, fortsätter att synas och därmed legitimeras i högprofilprogram på tv, är inte tecken på ett öppet samhällsklimat. Hans åsikter är inte en frisk fläkt i yttrandefriheten. Hans åsikter är möglet som tillåts växa för att vi inte ser skillnad på att förbjuda åsikter och att inte acceptera dem."  

Den här listan med vanor, ovanor och rutiner kommer från Catariinas blogg och ursprungligen från Sevendays. Det här året vill jag bryta denna ovana: Att kolla mail, whatsapp-, messenger och telegrammeddelanden när jag vaknar på natten. Ofta gör det att jag blir klarvaken eftersom det alltid finns nåt att reagera på där. Ska också försöka bli mer buddhistisk till sinnes och sluta bry mig om glas, sockor, kalsonger och annat som bara lämnats på random platser i hushållet. Bara låta känslan av irritation susa förbi mig. Mina frukostvanor ser ut så här: Två knäckebrödmackor med avokado eller ägg, ett glas vatten (med undantaget nu när jag fick en påse grapefrukt straight outta Fridas och Joels trädgård) och en kanna svart kaffe. Min träningsrutin är: Springer, rider och yogar alldeles för sällan. Skulle egentligen gärna skriva mer om träning, men är lite rädd för att det triggar folk eller att jag omedvetet bidrar till nåt slags norm där alla ska träna mycket och regelbundet. Tror att man kan leva ett gott och friskt liv baserat på sköna promenader.   En ovana jag har blivit av med: att svara blixtsnabbt på meddelanden och kommentarer som kanske behöver lite eftertanke. Den här rutinen vill jag få in i mitt liv: att testa en ny maträtt i veckan. Min rutin när jag läser bloggar: Snurrar runt på de gamla vanliga. Att börja följa en ny känns som ett börja på en ny tv-serier, podd eller bok. Man måste anstränga sig lite för att komma in i den nya världen. Det sagt tar jag gärna emot tips på smarta och roliga bloggar. En ovana jag inte gillar hos andra: snåla människor. Vare sig det handlar om pengar, tid, kunskap eller snälla och uppmuntran. Okej, det är kanske mer en egenskap än en ovana. Låt oss säga: att inte stänga skåpdörrar och att inte städa undan efter sig själv. Mina matrutiner är: Frukost, lunch och middag. Sex dagar av sju består de två första av mackor och den tredje av pasta. Så kommer jag ur en ovana: Jag bestämmer mig. Är bra på självdisciplin. Sign. Oavslappnad person. En rutin alla borde ha: granska patriarkala strukturer i media, på arbetsplatser, i hemmet osv. Den här vanan vill jag fortsätta med i år: att lägga mig tidigt. (På bilden: t-shirt Everlane, byxor Samoe & Samoe, skor Blankens)

Börjar ni tröttna på mina outfits? Som ni kanske märker är de väldigt opretentiösa, exakt så här ser jag ut vanliga dagar i Los Angeles. I dag drog jag till exempel på mig Santa Monica-uniformen med leggins och tröja. tröjan är en hand me down av Karine (fick den när jag senast hälsade på och frös) och braxorna är nåt amerikanskt märke jag inte minns, men VÄLDIGT mjuka och lena är de. De har tyvärr så pass dålig elasticitet i midjan att man inte kan dra ut på en springtur med dem, men förlåter dem för det. Väska från & Other Stories sommarrea. Har tappat bort mina solglasögon och lånade Maggans Ray Bans. På tal om rea så insåg jag en mycket enkel och befriande grej. Jag har nämligen ganska lätt att tro att jag måste fynda så fort en rea drar igång. Under mellandagarna satt jag och surfade på olika sajter och liksom väntade att 40 procent skulle bli 70 procent. Sedan insåg jag plötsligt att kläderna inte kommer att ta slut. Försvinner ett plagg jag är lite sugen på dyker det garanterat upp ett minst lika bra under nästa rea. Efter som vi lever i ett kapitalistiskt system behöver jag aldrig oroa mig över att det inte ska finnas något att köpa. Sisådär, nu hoppas jag att jag kanske besparade också er från en eller fler hetsköp.

Läsarfråga: Är det okej att åka till Dubai på semester? "Byter lite ämne nu, men har en fråga som jag länge funderat på. Angår Dubai – jag vet att du besökt stället och funderat i samma banor. Dubai är en människoförtryckande, miljöförstörande stad byggd på slaveri men samtidigt en turistort som lockar en massa folk. Hur ska man resonera kring detta turistande? Ska man fördöma det, för sist och slutligen handlar det ju om att stöda dessa vidrigheter? Eller ska man ”acceptera” det (acceptera låter fel för folk får ju åka vart de än vill), för det finns knappast några länder som är felfria. Ja, jag har lite svårt med kompisar och bekanta som hajpar Dubai." Jag tror inte att jag spontant skulle åka på semester till Dubai, men nu råkar en av mina bästa vänner och mina barns gudmor bo där och därför har jag besökt Förenade Arabemiraten två gånger. Min väninna Karine, som är advokat, har lärt mig mycket om samhället och det är jag tacksam för. Plus att det har varit magiskt att få umgås med henne och hennes familj. Det är sant som du skriver att Förenade Arabemiraten inte är en demokrati (regimkritiker fängslas och pressen är inte fri) och att gästarbetare jobbar inom slavlika förhållanden där. Långsamt håller deras situation ändå på att förbättras. Regeringskansliet skriver bland annat så här: "En ny lagstiftning rörande arbetsrätt som syftar till att ge ökat skydd åt migrantarbetare trädde i kraft 1 januari 2016. Denna lagstiftning omfattar inte hushållsanställda men ett lagförslag som omfattar denna grupp förväntas antas under 2017 vilken också innehåller stadganden om sexuella övergrepp". Min väninna Karine berättade också att det nuförtiden finns moderskapsledighet (det finns ingen federalt lagstadgad sån i mitt nuvarande hemland) och att både utbildningsgraden och sysselsättningen bland lokala kvinnor är hög. Däremot råder sharialag inom familjerätten och där diskrimineras kvinnor. Jaja, det var inte det du frågade om. Så här tycker jag gällande semester i Dubai: Läs på innan du åker. Är du okej med det politiska och människorättsliga läget. Åk! Är du inte det, fundera igenom om du verkligen ska resa dit. Med kunskap i bagaget tycker jag att det är okej för då gör du ett medvetet val. Jag tänker att detsamma gäller till exempel köttätande: Vill du äta kött, ta reda på varifrån det kommer. Säg inte att du inte vill se på dokumentärer som Cowspiracy eller Food Inc eller läsa Jonathan Safran Foers Eating Animals för att du vet att de skulle ge dig dåligt samvete för ditt köttätande. Ju mer du kan, desto mer medvetna val kan du göra och framförallt argumentera för dem. De kanske är val som inte alla tycker är bra, men då kan du alltid förklara varför du gjort dem.

Vi fortsätter på det populära (?) temat OOTD med mörkblå manchesterbyxor och en mjuk och stor t-shirt med texten Keep it rad. De vanliga Puma-pjucksen. En mycket vardaglig klädsel för mig. Bilden ovan är en snapshot från lunchen tidigare i dag. Majlis i klädd i Polarn & Pyret samt Mini Rodini. I mitt liv finns det väldigt få matbord utan den kännspaka nappflaskan med mjölk.

Jag skriver ju också  på andra håll här på det vi kallar internet, bland annat på Hufvudstadsbladet. Igår skrev jag ihop en kort text om varför Oprah Winfrey visserligen är fantastisk, men inte borde bli USA:s nästa president. "Nu säger jag inte att Oprah skulle bli en dålig president, ribban ligger för tillfället inte speciellt högt, men det finns ändå något väldigt tröttsamt och kanske till och med naivt i att tro att en person som är framgångsrik, känd, rik och verbal automatiskt också kan leda ett land." Det handlar främst om att presidentämbetet, speciellt i länder som USA där presidenten har ganska stor operativ makt, verkligen kräver en person med gedigen utbildning och erfarenhet inom politiken. Det räcker liksom inte med att man är en bra typ för att styra ett land. Tycker jag. Men hörni, in och läs och kommentera gärna.

I dag promenerade vi till Oysterette på Oceans Avenue för att äta en sen lunch. Det blev givetvis lobster tacos och lobster rolls. De första åren vi bodde här hade jag fått för mig att Oysterette var en turistfälla med halvbra mat och svindyra priser. Sen åt vi där och godare ostron och bättre lobster tacos har jag nog aldrig smakat på. Magnus beställer alltid in en lobster roll, men jag blir knäsvag bara av att tänka på mina tacos. Om jag en dag sitter inne för brutalt mord och inväntar min avrättning, kommer lobster tacos lätt att vara min sista måltid. Vilken är er sista måltid? Ostburgare och pommes? Sushi? Falafel från Fafas (min andraplats)? Pizza? Los Angeles är fullt av riktigt bra restauranger, däremot finns det inga listade Michelin-krogar. Detta sägs vara för att folk i LA är mer intresserade av filmstjärnor än restaurangstjärnor, men vare sig det stämmer eller inte håller många av restaurangerna riktigt hög klass. Om jag måste lista några av mina favoriter måste det bli Nobu i Malibu, en av de bästa matupplevelserna i livet, men också väldigt dyrt. Guisados tacos i Echo Park, enkelt och fruktansvärt gott. Pace i Laurel Canyon, italienskt med hög romantikfaktor. Gracias Madre i West Hollywood (en gång satt lena Dunham i bordet bredvid oss) med mexikansk vegansk mat och väldigt LA-mysigt med ett träd mitt på uteserveringen, glödlampor och god tequila. Butcher's Daughter i Venice (bättre frukost och lunch än middag) ja och en massa andra, men de finns ju också uppräknade i min Los Angeles-guide.  Ja, och så drack vi varsin mimosa och det gjorde inte lunchen sämre. Jag var såklart väldigt nöjd.

Ojojoj, igår glömde jag ju helt bort att lägga upp dagens outfit, alltså OOTD som man säger här i bloggvärlden,! Får köra in en extra dag i februari istället. Rätt ska vara rätt. Jag kan bara skylla på att vi körde hem från Palm Springs och allt var upp och ner här hemma och jag GLÖMDE! Tröja från Anine Bing, lederhosen från H&M och pjucks från självaste Blankens. The DTLA om man ska vara exakt. Gillar dem väldigt mycket och just idag började de vara bekväma. Så skönt när man gått in ett par skor. De mörka ringarna under ögonen är designade av Majlis Öhman. Hon höll oss vakna praktiskt taget hela natten.

Årets första Mellan raderna ligger nu ute! Vi pratar om hur en Kindle fungerar, problemet med att försöka bli en bättre människa genom självhjälpsböcker, Exit väst, Samtal med vänner, Cat Person och personer som bara är kända inom Mediastockholm. Klicka på länken eller på bilden nedan.