Min kompis Maja sa i förbifarten att hon gör ett litet kryss i sin analoga kalender varje gång hon klarat av av att inte köpa något. Inte köpa nåt inkluderar mat, betala räkningar, häften till barnens skola, biobiljetter och kaffet på väg till jobbet. Det är överraskande svårt att hålla en dag helt utan konsumtion. Maja sa att det också är väldigt tillfredsställande att se kryssen i kalendern. Så mycket i vår kultur handlar om konsumtion. Jag tänker ofta på influencern (var det Elsa Billgren) som skrev ett hon skickar tillbaka 90 procent av allt hon köper online. Inför förra podden (eller var det förrförra) hade jag läst en artikel om fenomenet: Folk beställer kläder på nätet, fotar sig själv i dem för instagram och skickar tillbaka plaggen. Alla dessa kläder som åker runt i världen för att vi ska öka vårt eget värde. För att inte tala om matsvinnet. Mina kompisar Cecilia och Kristin har kommit ut med sin andra kokbok "Nyfiken grönare" där Cissan skriver om hur hon nuförtiden handlar mat en gång i veckan och förvandlar gårdagens resten till en ny rätt. Precis det handlar den här (vegetariska) kokboken om. Att inspirera folk till att våga testa nya rätter och inte slänga mat. Här finns recept på grytor, pizza och pastamackor. Ja, ni läste rätt. Och tydliga tips på hur man kan välja miljömässigt hållbara råvaror. Jag har lovat mig själv att testa en ny rätt varje vecka. Förra veckan lagade jag en indisk kikärtsgryta ur den här kokboken "Din vegetariska vardag" och så fort jag avslutat det här inlägget ska jag slänga ihop något ur den "Nyfiken grönare". Förresten, det är bara några Gilla-markeringar kvar tills 1000 personer gillar Livet & LA's Facebook-sida. Kan inte ni hjälpa mig att få upp den till 1000. Tigger lite här.

Min kompis Carolina frågade på Facebook hur mycket folks barn hjälper till hemma.När jag växte upp var jag en lat jävel som inte behövde göra så mycket. Vidar, 8, städar sitt rum, bäddar sin säng och tar ut tallrikar och glas efter att vi ätit och placerar dem i diskmaskinen (bara det sista brukar ske utan att jag påminner (=tjatar på) honom). Ibland får han också föra ut sopor och hämta upp tvätt från tvättstugan. Majsan gör ingenting alls, den gamla freeridern. Jag föreställer mig att det på så många sätt är bra för barn att hjälpa till hemma: 1) de känner att de är delaktiga och en viktig del av hushållet, 2) de inser att det krävs en del jobb att bo i ett hem 3) det blir liite mindre för föräldrarna att göra och 4) de förutsätter inte att framtida flick- eller pojkvänner ska serva dem. Hur mycket gjorde ni/är era barn tvungna att hjälpa till i hemmet? Och hur gamla är de? Ifall ni har tips på hur man gör det mer kul och mindre tjatigt tar jag GÄRNA emot råd.  

Jag tycker vanligtvis det är mest skämskudde, eller cringe som det ju heter, med föräldrar som liksom smyger in skryt om hur tiiiidiga (underförstått: intelligenta) deras barn är. Inte sällan brukar just de här föräldrarna drilla sina barn i läsning före det börjar skolan. Eller vad vet jag, kanske det är bra för barnets självförtroende att kunna lite mer än sina klasskamrater. Tycker själv själv att ungarna ska få leka och ha det kul så länge som möjligt utan att prestera. Folk är helt besatta av sånt här i USA. När Vidde började kindergarten som femåring kunde nästan alla läsa och det kommer inte på fråga att man börjar skolan som sexåring utan att ha avverkat några böcker. Barn utvecklas i olika takt och det att ungen kunde läsa när hen var två betyder inte att hen eller föräldrarna är bättre och smartare människor. Jaja, nu kanske jag gör exakt samma sak eller kanske motsatsen, men jag tänkte att det vore kul att lista på tio ord som Majlis säger nu när hon är ett år och tio månader. Here goes: Titta! Ont! Åh nej! Tack! Nej! Mjölk! Häst! (lärde hon sig fredags) Vovve! Hey Google! Bye bye! Kom med! Vidar! Bolibompa!

Här kommer det senaste avsnittet av Det kommer att bli bra-podden! Den handlar om hur man kan styra upp vardagen till att bli lite bättre så ingen söndag är en ångestdag. Vi kommer med några praktiska tips, utvärderar hur det gick att jobba/inte jobba under sommaren och så pratar vi om Friday Lab. Till vår stora glädje har det varit rusning till anmälningarna och nu har vi bara ett par platser kvar. Vill du vara med kan du läsa mer och anmäla dig här.  

Jag blev så glad när ni skrev att ni gillar de här inläggen till bra texter jag läst. Jag prenumererar ju själv på ett antal nyhetsbrev och älskar att någon kurerar textmassorna på internet för mig.  Här kommer veckans texter jag läst och gillat: Om Elon Musk var en kvinna, hur skulle det då skrivas om hen? "On Thursday night, The New York Times published an interview with Elon Musk that offers a view into the billionaire entrepreneur’s life in the last year. Musk choked up “multiple times,” the Times reported in the story, and “alternated between laughter and tears.” He explained that he was overworked at Tesla, his electric-car company—which has spent the past several months scrambling to meet ambitious production goals—and that the situation has taken a toll on his physical health, family time, and social life." Kvinnliga journalister porträtteras som inkompetenta i tv och film. Så intressant text i The Cut om hur kvinnliga journalister i bland annat Sharp Objects, House of Cards och Gilmore Girls ligger med folk de intervjuar och knappt för till stånd nån text alls. Allt material på Dagens Nyheter är gratis och öppet fram till det svenska riksdagsvalet. Utnyttja det! Det här tyckte jag var intressant om flygets klimatpåverkan: "Av de totala utsläppen i världen står transportsektorn för 14 procent enligt IPCCs beräkningar från 2010. Av dessa utsläpp står flyget för 10,6 % (varav internationella flighter står för 6,5 %) vilket innebär att flyget står för 1,4 procent av världens totala utsläpp. Det ska jämföras med transporter på väg, som står för 72,1 % av alla transporttutsläpp, eller 10 % av världens utsläpp." Det här kanske låter som nån form av goda nyheter för folk som flyger, men läs vidare i texten. Naomi Klein skriver långt om hur kapitalismen och klimatförändringen går hand i hand.   via GIPHY

I Stockholm var jag så jetlaggad eller bara trött att jag knappt kom igenom vare sig ett helt podd- eller tv-serieavsnitt. Tillbaka i LA när jag springer, promenerar och kör bil är jag tillbaka i rutinen. Här kommer tre av mina favoriter just nu. Fyll gärna på! Tycker att jag ser och lyssnar på ALLT, men det måste ju finnas pärlor jag missat. TV-serier. 1. SUCCESSON Det bästa familjedramat sedan Sopranos eller Six Feet Under. Om hur patriarken i en extremt förmögen familj klamrar sig fast som företagets VD, medan de vuxna barnen vill ta över. Nästan alla rollfiguer är väldigt osympatiska, men VILKET HANTVERK manuset är. Ska se sista avsnittet ikväll. 2. INSECURE Issa Rae är 30-någonting, bor i Los Angeles, är nyseparerad och bor hos en manlig kompis och försöker förstå vad hon vill i livet samtidigt som hon tampas med rasism och kärleksproblem. ÄLSKAR den här serien. Plus att den visar en helt annorlunda del av LA än den man är van att se. Plus sjukt bra musik. 3. THE AFFAIR Efter en fruktansvärt seg och direkt dålig tredje säsong är The Affair tillbaka starkare än någonsin. Brustna löften och krossade drömmar. Olika perspektiv och en otrolig vändning halvvägs. Gav ni upp förra säsongen är det tid att hoppa på tåget nu. Plus att den utspelar sig i LA, hehe.   PODDAR 1. P3 DYSTOPIA Vad händer om krisen kommer? Eller om kriget kommer? Hur mycket vatten har du hemma? Vevradio då? Väldigt spännande för oss som inte är preppers, men vill vara BEREDDA. 2. DAILY STRIDES Okej, den här är lite nischad och handlar om hur man blir en bättre ryttare. Korta och tydliga avsnitt. Har lyssnar på den hela sommaren och i går började jag kolla på youtube-klipp på hur man får en bättre sits i sadeln. Går tydligen all in den här hösten. 3. STILL PROCESSING Två kulturredaktörer på New York Times diskuterar kulturella fenomen och pratar inte sällan med upphovsmännen bakom NYTs reportage. Rekommenderar speciellt ett färst avsnitt som handlar om Gwyneth Paltrows GOOP. Tycker New York times alla poddar är så bra.  

Hörni, tack för bra feedback på inlägget under! Kan inte ni tipsa vänner och bekanta som eventuellt kunde vara intresserade av ett sammanhang, bli coachade, ha en mentor och vara sugna på att styra upp livet så varje dag känns som en bra dag. FRIDAY LAB! Det dyker strax upp ett nytt avsnitt av Det kommer att bli bra-podden. Tills dess kanske ni vill lyssna på det senaste avsnittet av Mellan raderna? "I veckans Mellan raderna diskuterar Jihde och Öhman Sheila Hetis "Moderskap" där en kvinna funderar kring om det är värt att skaffa barn. Varje val handlar om att avstå från någonting annat. Kring motsvarande frågor rör sig Heidi Hakalas rollfigur Sandra i "Bara lite till" hon rör sig i det nya journalistiska fältet och vill allt annat än vara duktig, trots att det är exakt vad hon är. Det blir också Stina Stoors vackra noveller från norrländska landskap och givetvis lite Sara Danius på det."

I våras träffade jag Marianne som först var min coach, men eftersom vi inte kunde sluta prata blev hon först min poddpartner i Det kommer att bli bra podden och nu också min kursledarkompanjon. I höst kommer vi att dra igång Friday Lab som är en online kurs på 90 dagar med föreläsningar, diskussioner, övningar och skapande av nya nätverk/vänner. Tanken är att Friday Lab ska vara ett plats för i en schysst och trevlig miljö. Där kan du ta riktning, sätta personliga mål, utmana dig själv i sättet att tänka och göra, samtidigt som du får daghjälp av oss (Maja och Peppe) och resten av gruppen. Programmet är upplagt på 90 dagar och består av 4 liveföreläsningar, 4 Q&A sessioner, övningar och extra material. Här kan ni läsa mer om labbet. Meningen är att få ihop en grupp (inte för stor) personer som också efteråt kan hålla kontakten och bli viktiga delar av varandras nätverk. Marianne är certifierad coach (i kursen igår en privat coachingsession). Jag finns med som mentor. Vem kan delta då? Funny you should ask:

• För dig som som är egenföretagare, entreprenör, ledare, författare, tjänsteman, anställd, föräldraledig, studerande, eller något helt annat.
• För dig som tycker att något borde förändras.
• För dig som känner dig redo att utmana dig själv, testa nya sätt att tänka och göra.
• För dig som vill vara en viktig del i en gemenskap med andra inspirerande deltagare.
• För dig som vill ha en långsiktig hållbar plan för ditt liv.
• För dig som vill få en nystart, en energiboost eller en (vänlig) spark i baken.

Kan det här vara något för dig? Gruppen kommer att bestå av 10-12 personer och vi vill att den blir så mångsidig som möjligt. Vi vill att diskussionsklimatet i gruppen ska vara öppet och transparent, därför tittar vi tex på vad man jobbar med så att man inte inom gruppen konkurrerar med varandra. Vi vill gärna ha mångsidighet så att ni inom gruppen också kan bredda ert professionella och privata nätverk. Här kan du göra en intresseanmälan.  

I dag är det sista sommarlovsdagen för Vidde. Imorgon börjar tredje klass och som vanligt är det först ikväll vi får veta vem hans lärare och vilka hans nya klasskamrater kommer att vara. I början tyckte jag att det var ett brutalt system att ungarna skulle byta klasskamrater och lärare varje år. Men nu resonerar jag att det ger dem en möjlighet att lära känna fler barn och när de går i sista klass. Jag antar att det är typiskt amerikanskt (här typiskt världen) där de extroverta och sociala har det lite lättare än de introverta. Sommarlovets sista dag fick Vidde åka till Malibu på beach camp med en av sina bästa vänner. Det är ett slags fritids för föräldrar som jobbar och behöver ha barnen nånstans på dagarna. Fast fritids på stranden till Stilla havet med delfiner som simmar förbi ibland. Tänker ofta på att det som jag tycker är alldeles otroligt fint är vardag för Vidar. Magnus, Majlis och jag passade på att äta lunch på Nobu (proppfullt på grund av turistsäsong, men vi fick sitta vid baren som är mer än okej). Jag hade premiär för mina nya Blankens i lila mocka. De bekvämaste och snyggaste skorna jag någonsin ägt. Funderar på fullt allvar att köpa ett par i mörkblått också. Extra kul att köpa skor av en av sina bästa vänner. Innan vi hämtade Vidde passade jag på att ta årets första dopp i havet. Det var så härligt att jag inte riktigt kan beskriva det med ord. Vattnet var ljummet, vågorna turkosa, botten sammetslen och tänkte bara lite på hajarna som simmade därute. Magnus tog en corny film i slow motion (han ska åka till Mexiko och filma en grej nästa vecka och ville öva). Jag gjorde en gif av den. Varsågoda!  

Apropå gårdagens inlägg om prestation läste jag det här reportaget skrivet av en journalist på Svenska dagbladet. Det handlar om hur journalisten får utmattningssyndrom och får sätta sig i ett rum med andra Anonyma Prestationister och öva på att komma sent, inte ta ansvar och göra saker utan nytta. Jag läste den två gånger för att den var så välskriven och för att den hade så många beröringspunkter med mitt eget sätt att leva. Nu är jag ju inte utbränd, men så säger väl alla innan de får utmattningssyndrom. "Men har jag inte ändå behandlat de flesta delar av livet – från resor och träning till fester och dejter – som om de vore en sorts arbete där man bör maximera utfallet? Har jag inte nästan oavbrutet känt mig jäktad och haft svårt att uppskatta nuet eftersom jag mentalt redan gått vidare till nästa grej? Och trots att jag själv mest blir lättad om en vän, säg, bjuder på anspråkslös mat eller visar upp ett stökigt hem – hur mycket energi har jag inte lagt på att försöka laga imponerande middagar och att ha det snyggt i lägenheten? Förra året vigde jag de flesta av mina semesterveckor åt att skriva på en bok." Jag går igång på att folk tycker att jag är produktiv och kreativ och snabb. Dessutom har jag haft privilegiet att jobba bara med sånt jag gillar. Jag tycker handen på hjärtat att det ÄR otroligt intressant med amerikansk inrikespolitik, att skriva (både för mig själv och andra), och springa och rida och ha koll på samhället, prata om feminism, spela in poddar och så vidare. Mitt jobb är mina intressen. Men tänk om jag främst gillar personen jag blir i andras ögon när jag gör allt det jag gör? Den tanken är ganska jobbig. Jag vill snabbt förklara att det inte är så. Ändå gav gårdagens coachingsession mig en påminnelse om att jag kanske borde tagga ner lite på prestationerna. Att det inte är så farligt att inte vara bäst och duktigast. I höstas när jag spökskrev en bok på en månad mådde jag inte tusen fattar jag nu i efterhand och när jag pluggade på USC 2013-2014 började jag tappa hår på grund av stress. Så är det inte alls nu. Jag mår bra, är glad och lider verkligen inte av utmattningssyndrom, fast gör ytterst få grejer som inte är nyttiga eller leder till nåt. Det skulle vara att kolla på tv-serier då. Ändå drabbades jag av tidningstexten. Det här citatutdraget ur reportaget tycker jag var nyttigt att läsa.  Verkar vara enkelt i teorin, men otroligt svårt i praktiken för många av oss (inte Magnus). Hur är det för er? "Vi får i hemläxa att bete oss tvärtemot våra instinkter: ta pauser i arbetet, komma för sent, göra saker långsamt, göra saker halvdant, stå kvar vid övergångsstället när det är rött trots att det inte kommer några bilar, boka in tid för att vara lediga och sysslolösa, prata med lägre röst, låta bli att prata helt, äta på fasta tider, stå still i rulltrappan även om det hörs att tunnelbanan kommer." Just det! Avslutade förresten precis en bok som handlar om just detta: Heidi Hakalas "Bara lite till". På torsdagen kommer ett nytt avsnitt av Mellan raderna där vi talar om den.