Barn som hjälper till hemma

Johanna · 7 years ago
Jag gjorde nog inte jättemycket hemma jag heller som barn tror jag, kunde verkligen ha varit mer i alla fall. Blev tex alltid körd av mina föräldrar om jag skulle nånstans etc. Tänker som du att man gör barnen (och sig själv) en tjänst genom att lära dem hjälpa till! Nils 3,5 år gör väl inte jättemycket än direkt men börjar så smått förstå grejen med att plocka undan det han lekt med osv. Och plockar bort sin tallrik själv om vi påminner/ber om det. Det här var intressant tycker jag: https://hejlskov.se/aktuell-debatt/om-curlingforaldraskapets-resultat-och-konsekvenser/ En studie som följer upp curlande över tid och visar att barn som fått mycket stöd av föräldrarna som barn, men som också fått hjälpa till mycket själva, är de som klarar sig allra bäst i livet (sett till ett antal faktorer).

Tove N · 7 years ago
Intressant ämne! Gör faktiskt inte Majlis något? Jag har också en ettåring och har haft en tidigare också, och de vill/ville hela tiden göra som vi. Sätta in i diskmaskinen, ta ut ur diskmaskinen (ettåringen ger till mig och jag sätter upp i skåpen.) Precis samma med tvättmaskinen. Ettåringen lägger saker i butikskorgen när jag handlar, hjälper till att packa upp väskor, ettåringen insisterade en gång på att bära ena handtaget av soppåsen när jag skulle föra den. Och barnen brukar t.o.m. trycka på gröna knappen när jag handlar med kort :) Vid bakning häller de från decilitermåttet, knäcker ägg etc. Jag minns en gång när jag bar min förstfödde i sjal och precis hade tagit en choklad från hyllan och lagt i butikskorgen så sträckte han sig också efter en choklad. Min första reaktion var att stoppa honom men sedan hejdade jag mig och lät honom göra. Och han gjorde precis som jag, lade en likadan choklad i butikskorgen. Det var på något sätt så rörande, och jag tänkte på alla de barn (nästan han också) som aldrig får chansen att visa vad de kan. Min tanke med första var att dra nytta av det att barn ofta vill vara delaktiga i hushållssysslorna och sedan skulle han som en naturlig följd göra mycket hemma. Det gick ju inte riktigt så galant kan jag berätta nu när han snart är 6 ;) (Men jag tänker ändå att det säkert skulle ha gått om vi skulle ha gett honom nya utmanande saker och ansvaraområden hela tiden eller så) Nästan enda sättet att städa nu (vi vill inte hota eller muta) är att göra det till en lek, men det brukar kräva så mycket kreativitet av oss så det är svårt. Brukar köra på typ att städa en färgs saker åt gången eller kolla hur mycket jag hinner räkna till tills något visst är städat.

Jennifer Sandström · 7 years ago
Jag har tidigt hjälpt till en del hemma, mycket också för att min bror alltid suttit i rullstol. Fått städa mitt rum själv (mamma sa alltid att det kommer kryp och djur om jag har kläder på golvet, det var effektivt). Hjälpt till att dra lakan. Krattat, klippt gräs. Varit med och handlat. Osv. Men jag glömmer aldrig när jag fick mitt första egna hem och insåg att diskbänken inte automatiskt var skinande ren :))) Det var tydligen någon hemma som torkat den under alla år, hehe. + kanske det viktigaste, min mamma tvingade mig alltid att ringa själv när jag ville att hon skulle göra det. #självständig

matilda · 7 years ago
jag städade mitt rum själv (men gjorde det aldrig, bara om mamma sa till. pappa sa aldrig till) och tog ner min tvätt till badrummet (som också var tvättstuga). ibland bad mamma oss att dammsuga hela nedervåningen (vardagsrum, kontor, kök, hall och hall) oftast bad hon mig för mina bröder gjorde det alltid lite slarvigare. jag var ändå inte noggrann om man säger så. en gång bad mamma min bror "dammsuga hela nedervåningen och hallen" vilket var dumt formulerat, eftersom hallen ligger på nedervåningen. han dammsög alltså köket, vardagsrummet kontoret och den ena hallen. när mamma frågade varför han inte hade dammsugit hallen vid ytterdörren sa han "det är inte någon hall. det är innafördörrenrummet." några gånger under min uppväxt var mamma bortrest, då fick jag sköta familjens tvätt för hon litade inte på att pappa hängde kläderna rätt. (han brukade tex hänga tröjor med klädnypor på axlarna, men man ska hänga dom uppochner med klädnypor i allra yttersta kanten och inte vika kanten över tvättlinan. jag brukar kalla henne tvätthitler, men det är inte så konstigt att hon är tvätthitler för hon växte upp med tvättstalin.) vi hade en kanin och det var min och ina båda bröders uppgift att mata och byta halm hos den. det var vi slarviga med. jag tror det är bra om man som du låter barnen göra saker. vi var jättedåliga på att göra hemarbete men lärde oss ju vad som behöver göras. och nu är jag fortfarande dålig på att göra saker man ska i hemmet. jag är bättre på att plocka undan grejer jag släpper överallt men jag är jättedålig på att typ dammsuga. det gör jag helst bara när det kommer klirra i röret. men jag tror i mitt fall att det handlar om hur man är som person. det stör inte mig att det ligger dammkorvar i hörnen. (fast jag har blivit tvättfidel. skulle inte låta någon annan än mamma tvätta min tvätt, tänk om den som tvättar gör fel? och typ.. hänger strumporna var för sig istället för i par? eller lägger dom i torktumlaren? hua!)

Jennifer Sandström · 7 years ago
Och så passande skriver Underbara Clara om detta idag: https://underbaraclaras.se/2018/08/28/hur-sjutton-hinner-jag-allt-pa-en-dag/

Malin · 7 years ago
Mitt största problem med detta är att jag oftast bara tycker att det går fortare o är enklare att göra det själv, dessutom med ett såååå mycket bättre resultat. Nackdel: SLUTKÖRD (och ibland lite bitter) mamma. Jag har 6 barn varav 5 bor hemma, två stora tonåringar, två mellanbarn på 6 & 9 och en liten på 1,5. Hela mitt liv upptas av hem och deras liv, skulle verkligen behöva bli bättre på att släppa in dem i hushållsarbetet... (Hon som är 21 och har flyttat hemifrån verkar dock klara sig fint och har ett väldigt välstädat o fint hem...så någon större skada för deras del verkar det inte bli ;) ) Men, viktigast av allt: vilken awesome klänning/kaftan!

Anne · 7 years ago
Så bra fråga! Jag funderar om det inte ibland är så att man av lättja gör saker själv eftersom det går snabbare och blir snyggare än när barnet gör det. Men jag tror också att en av de bästa gåvorna är att barnen tidigt lär sig ta hand om sina egna saker och lär sig lägga undan sina tallrikar så att de inte tror att det är någon osynlig städfairy som gör allt jobbet.

MaijenH · 7 years ago
Jag gjorde en massa hemma, helt enkelt för att mina föräldrar krävde det. De var ju typ 10-15 år äldre än andra föräldrar så de var ju vana att de hade hamnat göra en massa hemma. Vi ger klistermärken till våra barn dvs. ett klistermärke för att man för ut skräpet, en för att tömma diskmaskin etc. Sen får de ju klistermärken också om de är duktiga dvs. provet har gått bra i skolan eller något liknande. Hos oss är 8 klistermärken 5 e, det funkar bra. De får ju inte veckopeng utan måste så att säga jobba för sina pengar. Jag förutsätter dock att rummet är något så där städat varje kväll när de går i säng. Tycker att det blivit bättre och bättre ju äldre de blir med att göra saker, och de hjälper gärna till dock inte alltid men för det mesta.

Jessica · 7 years ago
Jag hjälpte inte till med någonting när jag bodde hemma. Det positiva med det var att när jag flyttade ihop med en kille så krävde jag att han skulle göra massor. Jag tyckte hushållsarbete var skittråkigt och såg inte varför jag skulle göra ett dugg mer än han gjorde. Detta var i slutet på 90-talet och jämlikhet diskuterades såklart men inte alls på samma vis som idag. Många av mina tjejkompisar ville vara små hemmafruar och baka, sy gardiner och laga mat. Det var som att de äntligen fick leka mamma-pappa-barn (utan barn då) på riktigt. Mina tweenisar gör inte mycket här hemma och det är för att jag inte har ställt krav på dem. (Jag har däremot höga krav på att de säger tack och städar undan när de gäster hos andra, är bra kompisar och sköter skolarbete.) Jag kan ibland ångra att jag inte ställt/ställer högre krav med hushållsarbete, för det vore skönt med mer hjälp. När jag någongång ber dem göra något (plocka ut disken, dammsuga sina rum, laga mat, fixa frukost ) så gör de oftast det utan tjat. Men vi har inget schema eller rutiner på vad de måste göra. När jag flyttade hemifrån 19 år gammal lärde jag mig att göra allt. Jag har aldrig ex lämnat tvätt hos mina föräldrar. Det fanns inte i min tankevärld (eller i mina föräldrars) att de skulle komma och fixa varken hushållsarbete eller räkningar hos mig. Alla sköter sitt eget hem. Det är så jag tänker med mina barn. Jag kan skämma bort dem när de bor hemma. När de flyttar hemifrån har de ett helt liv att sköta tvätt, städa och handla på. Tips på hur man ska få barn att göra saker hemma? Jag tänker att det finns två vägar att gå: 1. Prata om att man är en familj/ett team där alla måste hjälpas åt för att alla ska må bra. Att bry sig om andra är kärlek. 2. Betala dem/muta dem med speltid eller pengar. Jag använder mig av båda metoderna.

Mikaela · 7 years ago
Mamma och pappa hade långa arbetsdagar, så att vika tvätt var uppgiften på vardagar. På helgerna for de till butiken och lämnade oss tre barn att städa lägenheten. Då tyckte jag det var väldigt jobbigt (innan vi blev vana med rutinen och att alla hjälper till). Efteråt kan kag tycka att det var ett slag genidrag av föräldrarna, de fick ett slags egentid och vi barn tvingades samarbeta =gräla oss fram till vem som sku göra vad. Tror att det är en pusselbit i den goda relationen vi har idag, plus att vi insåg att alla i ett hushåll bör bidra till trivseln. Nu när jag har egna barn och ännu de är i en ålder(6 och 3) att de vill hjälpa till, låter jag dem göra så mycket som möjligt (trots nervernas hållbarhet testas); duka bordet, gå med dammtrasa (resultat tvivelaktigt), gå ut med skräpet (egen gård), bädda sängen när andan faller på. Tänker mej att det kanske hjälper pikulite sen i ett senare skede när de inte mera är lika på hugget att hjälp till.

Marie · 7 years ago
Ok, nu har ju jag en som är 16 och en som är 20, men även de har ju varit små. Som små började de med att plocka in i diskmaskinen på allvar från kanske fyra års ålder för den äldre och tidigare för den yngre som ville göra som storasyster. Punktinsatser av att skura toaletter gjordes också relativt tidigt. De har dammsugit sina rum och bytt lakan sen innan de var 10 år och samma vad gäller att plocka in smutstvätt till tvättstugan och sortera tvätten till alla fyra familjemedlemmar. Från ca 12 års ålder har de hjälpt till med att sköta familjens tvätt. Vill de sedan ha manglade lakan så får de göra det, för den servicen är stängd. Matlagning gör vi tillsammans beroende på vilka som är hemma.

Sara · 7 years ago
Den senaste vettiga forskningen jag läst säger att barn som blir curlade, alltså får mycket stöd och hjälp, o c h behöver hjälpa till hemma är se som klarar sig bäst sen senare i livet. Jag tjatar på mina tre pojkar av exakt samma orsaker som du. Det känns jättejobbigt att ha den rollen, men nödvändigt. Att orka ha humor kring det ibland och säga att de får lyssna på sin favoritmusik samtidigt till exempel kan göra det lite lättare. *Stön* (ibland/ofta har varken de eller jag nån ork för humor och då är det ju mest jobbigt och tråkigt, men kanske det är bra att lära sig hantera också.. för oss allihopa heh). Tonåringen (pojke/ung man) sköter nu ofta uppgifter utan gnäll H u r r r a a a a!!! Jag tror att vi människor mår bra av att vara delaktiga och få betydelsefulla uppgifter som vårt ansvar. Vi är viktiga i ett sammanhang. Brukar prata om det med dem, då det blir mycket gnäll. Att de har en viktigt roll, i att hjälpa till att ta hand om vårt hem. Att vi mår bra av att ha det snyggt runt omkring oss. Någorlunda snyggt ibland iaf ehm.

Ellen · 7 years ago
Varning för roman, men det här är så intressant (plus att jag för en gångs skull skriver från en dator så det är lite mindre risk att det blir helt kluddigt och obegripligt - mobilen är inte alltid min bästa vän...). Min mamma gick bort innan jag fick barn. Detta är givetvis en stor sorg, men också trist ur ett rent praktiskt perspektiv. Jag skulle så gärna vilja veta hur hon GJORDE. Jag var nämligen ett på många sätt oerhört bortskämt barn. Jag tror att min mamma fortfarande gjorde frukostmackor till mig när jag gick i nian? Och jag minns inte att jag, förutom att städa mitt eget rum, hade ansvar för egentligen någonting. Men det blev verkligen folk av mig med. Jag var utbytesstudent ett år efter första terminen på gymnasiet. När jag kom hem var min mamma i en väldigt intensiv jobbperiod (det var bara vi två som bodde tillsammans då) och jag tog på mig markservicen nästan helt och det alldeles självmant. Visst, det skulle kunna vara ett uttryck för min förträffliga personlighet (hehe, eller?) men jag tror ändå att det var något annat som byggde upp till det. Jag hade alltid stor frihet att göra det jag ville och fatta mina egna beslut, men på något sätt var jag alltid medveten om (hur åstadkom du det, mamma?) att det också innebär ett stort ansvar. Och det är den där känslan av att ta ansvar som jag tror kickade in när jag "tog över" hushållet och, förstås, i många andra situationer. Vad innebär då det? Ja, jag vet inte riktigt. Jag har tre barn, en tjej som är snart elva, en tjej som är nio och en kille som är sju och ett halvt. De har inga särskilda ansvarsområden och jag (eller deras far) brer deras frukostmackor. :-D De knorrar dock väldigt sällan om man ber dem hjälpa till med något och de har, faktiskt, hajat det där med att om vissa praktiska grejer blir gjorda snabbt får man tid att göra roliga saker och att det går snabbare om man är flera som hjälps åt. Äldsta tjejen har dessutom helt självmant börjat sortera sin tvätt, erbjuda sig att hämta sina syskon från fritids och annat sådant. Mellantjejen är på väg åt det hållet också och lillgrabben har vi hopp om och annars kommer han att lite fastare styras dit för jag tänker inte uppfostra en kille som inte gör sin del. Äh, jag vet inte. Jag har egentligen ingen åsikt om hur mycket barn bör göra hemma och hur man ska nå dit. Jag känner bara att det flyter på rätt bra för oss utan att dela ut särskilda uppgifter och jag har gott hopp om att det kan bli produktiva samhällsmedborgare även av barn som får sina frukostmackor serverade. ;-) En sak som jag dock har en mer bestämd åsikt om (för egen del alltså och som tur är är min man och jag överens) är att jag inte vill koppla veckopeng till hushållssysslor. För mig är hemmet något man tar hand om tillsammans. I den mån barnen gör något är det för allas vår trevnad. Jag får inte betalt för att ta ut soporna och det tycker jag inte de ska få heller utan när de gör det är det för att vi ska slippa lukten, typ. De får veckopeng oavsett vad de gjort under veckan (eller nej, de får det när vi kommer i håg det...). När det hjälper till med något får de ett "tack för hjälpen" eller "vad skönt att du plockade bort alla de där pennorna från bordet så att vi kan spela spel sedan" (det där lät präktigt, men jag är ganska säker på att jag har sagt så någon gång. Jag är alldeles säker på att jag sagt "vad skönt att du plockade bort alla de där pennorna på bordet så att det inte ser så jäkla stökigt ut."). Så. Slut på roman. Det är jätteintressant att läsa dina och kommentatorernas tankar om detta!

ylva · 7 years ago
Jag gjorde jättemycket hemma, disk, städ, tog hand om småsyskon etc. Tycker det är viktigt att man försöker vara rättvis barnen emellan, så att endel inte märker att det går att slinka undan och så att inte pojkarna gör mindre. Vi fick ibland också en liten peng för att göra något större, som städa bilen, och det var ju ett genialiskt drag för som barn gjorde man jättemycket för lite pengar. Har en känsla av att barn får mera pengar nu och kanske inte lika hungriga på några slantar som vi var. Jag tycker absolut att man gör sina barn en tjänst om man inte servar dem allting. Det finns något vilset och tafatt bland tonåringar och unga vuxna och samtidigt något utmattat och slitet hos föräldrar.

Koko · 7 years ago
Jag har en kompis som har två killar som nu är i yngre tonåren. Jag har från sidan följt hur hon jobbat hårt med att de ska delta i hushållsarbetet och det har inte alltid varit så roligt eller lätt, men hon har insisterat. Jag tänker att både de och deras potentiella partners kommer att vara tacksamma för det någon dag!