I går fick jag ett meddelande om att en av hästarna, Simi, på stallet jag rider turer på hade fått kolik och dött några timmar senare. Det var så sorgligt. I dag åkte jag upp för att rida och stämningen i hagen var helt annorlunda än den brukar. Vanligtvis är det bus och spring och tjafs. Nu stod eller låg alla djur stilla. Alpackorna verkade inte fatta så mycket av vad som var på gång, åsnan Opal verkade stressad, kossan Bella ville först gulla, men blev sedan bufflig. Då steg hästen Sequoia (som fram tills nu varit andreman i rang) in och satte Bella på plats. Okej, nu låter det här som en barnsaga, men det var både intressant och sorgligt.   Simi låg ännu kvar i hagen och en del av djuren gick fram och undersökte kroppen. Jag tänkte såklart på när min älskligshäst Tonys bästis Hugo dog och Tony fick ta farväl genom att vänligt nosa och nafsa lite på honom. Sedan var ju Tony deprimerad i flera månader efteråt. Den som säger att djur inte kan känna sorg och saknad har fel. Min kompis Stephanie och jag tog ut hästarna på en tur efteråt. Det var lite vemodigt, men som vanligt också mycket vackert.

I en av de feministiska Facebook-grupperna jag är med i håller samtalen alltid saklig nivå, inte minst tack vare administratören Linnea som utan undantag är rättvis och närvarande. Jag läser ofta där, kommenterar nästan aldrig. I går, medan jag väntade på att tomatsåsen skulle koka upp, grävde jag ner mig i en tråd där en före detta medarbetare till mig gick på och förklarade var som är relevant inom feminismen och vad folk i gruppen EGENTLIGEN borde tala om i gruppen. Jag blev sugen på att slänga mig in i diskussionen, men beslöt mig för att istället berätta här. Den här medarbetaren, också han chef inom koncernen jag på den tiden jobbade i, förklarade ofta för mig hur jag egentligen borde sköta mitt jobb som journalist och lade sedan till vilken dålig chef jag var. Alltid småleende. När min vän och medarbetare sade upp sig informerade han aggressivt henne om att det här var hennes sista chans. Hon hade inte kompetens att få något lika bra jobb i framtiden. Hans osaklighet gick så långt att jag till slut var tvungen att anmäla honom till vår gemensamma chef, men det ledde bara att chefen hade ett snack med honom och medarbetaren blev sur och attackerade mig för att jag tjallat. Igår kväll tänkte jag på två saker, tänk att skammen över att någon varit ett as mot en kan leva kvar så länge. Att jag under så många år nuddade vid tanken på att det var jag som överdrev, var onaturligt känslig eller bara fick för för mig grejer. Skönt att den tiden åtminstone mestadels är över. Ja, och att just den här personen inte lider av FÖR mycket självinsikt eller intresse av att ta till sig kunskap om feminism.

Ibland vill man bara lyssna på några riktigt bra poddavsnitt, inte plöja igenom flera år av podd (fast Amanda, blev otroligt glad när du skrev att du gjort det med Magnus och Peppes podcast!). Här kommer några några avsnitt jag tyckt extramycket om på sistone.

1. The Dailys avsnitt om Facebook och hur vilket problem Facebook är för demokratin och hur ointresserad Mark Zuckenberg är av att göra något av det.
2. On the Media: Whoes Streets, om trafik, kommunaltrafik och vem som egentligen prioriteras när politiker planerar infrastruktur. Okej, känner att min beskrivning lät OTROLIGT tråkig, men det är inte podcasten alls!
3. Kropp och själ: Biologin bakom övervikt. Det är inte på långt när så enkelt som att "göra av med lika mycket eller mer än/som du tar in" om du vill gå ner i vikt. I själva verket fungerar bantning ytterst sällan.
4. P3 Dystopia, Ekonomisk kollaps. Vad hände egentligen under finanskrisen 2008 och kan det hända igen. Vilka är problemen med vårt ekonomiska system. Igen: Mycket mer spännande än vad det låter här.
5. Hidden brain, The Edge of Gender. Om biologi och miljö. Vem är kvinna och vem är man och finns det tydliga skillnader?

Och så finns det ett PINFÄRSKT avsnitt av 6. Magnus och Peppes Podcast ute. Detsamma gäller 7. Mellan raderna med Öhman och Jihde. Båda ligger på HÖG kvalitetsnivå. Ni får nu hemskt gärna tipsa mig och andra läsare om de bästa avsnitten nu hört på sistone!

Två grejer:

1. Det här är sista minuten men om du eller någon du känner ska hälsa på i Los Angeles mellan den 4-13 december där du/hen gärna hyra vårt hem för ett mycket rimligt pris. Vi bor alldeles vid havet och på stans trevligaste gatan. Maila eller kommentera så berättar jag mer!
2. Magnus har förnyat sin webbsida Maggieprod där det finns info om hans tjänster, priser och poddar han klipper. Gå in och läs vetja! Tipsa en kompis som vill starta podd!

   

Magnus säger alltid att hans psykiska välmående och magen sitter ihop. När han håller på att få magsjuka blir han också mentalt sämre. Jag har känt mig lite nere i några dagar. Eller mest trött och liksom uppgiven. På fredag morgon fick jag bara i mig en halv banan, ville kräkas bara jag tänkte på mat, men beslöt mig ändå för att åka till stallet på förmiddagen. Nån måste ju rasta Rupert (tänkte på att jag borde jobba bort rädslan för att göra någon besviken). Jag tog det ganska lugnt på hästryggen, men var ändå så slut i kroppen att jag knappt kunde köra hem. Väl hemma strandade jag i sängen, steg endast upp för att spy och sov sedan i goda sexton timmar (tänkte blogga och fråga er om era bästa tips mot illamående, men var för svag). Under tiden hade resten av familjen fest i soffan med sushi, chips, glass och "Back to the Future" del 1 och 2. Mådde betydligt bättre när jag vaknade i morse och föreslog frukost på stan. Fick inte i mig mycket, men det var i alla fall skönt att komma ut. Medan Vidde fick sitt hår klippt (dyrt och ganska dålig klippning), spatserade Magnus, Majlis och jag upp och ner längs med vår hemgata Montana. Tänkte på hur lyckligt lottade vi är som får bo på ett ställe där man kan promenera till gulliga små affärer, restauranger och caféer. När Vidde var färdigklippt gick vi vidare till en kvinna som ville ge bort en påsen med målfärg för barn. Älskar Facebook-gruppen Buy Nothing Santa Monica. Efter det var jag så trött att jag på allvar kunde ha lagt mig ner på gatan för att sova en stund. Klarade mig ändå hem och ska sova en stund nu.

Det finns mycket man kan säga om Thanksgiving och pilgrimerna som mördade ursprungsbefolkningen. Som utlänning har jag lite svårt att gå helhjärtat in på just det. Men jag älskar tanken bakom en helg där man samlas med familj och/eller vänner, äter gott och pratar om vad man är tacksam över. Nu himlar ni med ögonen och tycker att det är lITE VÄL amerikanskt att sitta runt ett bord och prata om vad man är tacksam över, men det är faktiskt ganska mysigt. Och en bra genomgång av vad folk har funderat på och sysslat med året som gått. Vissa saker är kanske STATING THE OBVIOUS men ändå bra att säga högt. Jag är tacksam över alla otroligt roliga skrivuppdrag jag fått i år. Att kunna utvecklas som skribent och nosa på en ny bransch. Jag är också tacksam över alla hästar i mitt liv. För att inte tala om alla vänner. Det är otroligt fint att i vuxen ålder hitta människor som så fort kommer en så nära. Är inte speciellt tacksam över Los Angeles-trafiken på kvällen före Thanksgiving, men glad över att Magnus och jag fortfarande har något att prata om när en enkel resa tar över en timme. Vi åt otroligt mycket, barnen sprang omkring och stojade och när det började regna och all rökluft från veckorna innan försvann gick vi ut en stund och såg dropparna falla ner i poolen. Väldigt mysigt. Dessertpatrullen hade köpt glass varav en smak var milkshake and fries. Då älskar man USA lite extra mycket. Innan vi vid midnatt åkte hem gav Cissan ett par jeans till mig som inte passade henne. Blev glad eftersom de var så snygga. Här är en bild på dem från i dag. (ja och på tal om att sova så sov jag så fruktansvärt kort natten efter den här middagen att jag var tvungen att ta en ordentlig tupplur mitt på dagen i dag för att orka med årets andra Thanksgivingmiddag).

Ungefär en natt var tredje vecka kommer en natt då jag vaknar i vargtimmen och inte kan somna om. Där ligger jag sedan och tänker på döden, klimatkrisen och alla dumheter jag gjort och sagt i mitt liv. På en teoretisk nivå vet jag att allt hemskt är mycket, mycket värre på natten (förutom då kanske klimatförändringen), men i praktiken kan jag inte ta till mig det. Några gånger om året drabbas jag också av sömnparalys. Ni vet, när hjärnan stängt av musklerna för att man inte ska röra sig för mycket i sömnen, men medvetandet är på. Väldigt obehagligt. Läste precis att det kan hjälpa att försöka blinka eller vicka på tungan. TIPS! Länge trodde jag att behövde åtta timmars sömn, men sen läste jag nånstans att det är mer eller mindre konstruerat att dela in dygnet i åtta timmar jobb, åtta timmar fritid (=pilla på telefonen) och åtta timmar sömn. Sju timmar sömn räcker oftast bra för mig. Ibland behövs det mer, andra gånger mindre. När jag släppte exakt åtta timmar kunde jag slappna av mer innan jag skulle somna. Vad gör ni när ni inte kan sova? Eller för att sova bättre? Är jag jetlaggad brukar jag ta melatonintabletter. Annars kör jag med tråkig podd eller ljudbok i öronen, helst på annat språk än svenska. Det skadar inte heller att ha utfört någon form av fysisk aktivitet under dagen. Sover också alltid med en silkeslin sovmask. Inser nu att jag tydligen är mycket mer high maintenance. Ställer mig dock fortfarande skeptisk till tyngdtäcken.

1. Hur många timmar sover ni?
2. Tupplur? JA TACK/ALDRIG
3. Bästa sovtipset.

Jag måste säga att det är roligare att vakna upp till kommentarer på bloggen, istället för den sorgliga lilla pratbubblan med en nolla invid sig. Tänkte att någon skulle gå igång på inlägget om internationella mansdagen, but nooo. Jaja, ni har väl era egna liv att sköta. Det får jag bara respektera. Det har varit himla mycket snack om Friday Lab på den här bloggen och här kommer lite till. Jag är nämligen själv så otroligt glad över och inspirerad av kursen och deltagarna. I januari drar vi igång kurs nummer 2 och för att ni ska få en uppfattning om vad det egentligen handlar om styr Marianne och jag upp en testsession den 2 december klockan 19 central europeisk tid (kl 20 i Finland och 10 i Los Angeles). Vill du vara med? Gratis och no strings attached, klicka då på den här länken och du kommer att få en inbjudan till Zoom. Du behöver inte förbereda dig på nåt sätt, bara hänga på, lyssna och kanske ställa frågor (det går också bra att ställa frågor eller komma med önskemål i formuläret). Fråga/svar med tre av deltagarna i Friday Lab 2018: Hur skulle du beskriva Friday Lab: "Som ett fantastiskt nätverk som stöttar, uppmuntrar och utmanar." "Friday Lab är en kurs för alla som balanserar mellan karriär och familjeliv och inte riktigt hittar harmonin i vare sig i det ena eller andra." "Som en pt men för personliga utvecklingen" Vad har hänt hos dig under den här tiden? "Jag har börjat tänka på vad jag verkligen vill ha ut av livet och planerar att ta viktiga steg mot mina mål inom en snar framtid." ""Massor! Satt många nya vanor, fått koll på jobbläget och jobbat medvetet. Har insett att det är jag som bestämmer över mitt eget liv. Chocking! 😊 "Massor. Jag känner mig nästan frälst. Frälst över att ha fått lära mig så mycket om mig själv och om vilken styrka det ligger i att ha tillgång till en sådan här grupp av människor, personer du kan diskutera så mycket bra saker med. Som gått in i detta precis om du. En otroligt ögonöppnande kurs som jag skulle vilja rekommenderar typ varenda levande människa...vilket jag också gör." Vilken är den största förändringen hos dig? "Att jag tänker mer på framtiden och på mig själv och vad JAG vill nu." "Att jag har fått hopp igen. Hopp om att det går att balansera karriär och familj utan att känna att livet bara suger musten ur en." "Att jag lärt mig planera och reflektera - och därmed jobbar strukturerat" Vem rekommenderar du Friday Lab till? "Alla som behöver en nytändning i sitt liv. Som funderar på vad de ska bli när de blir stora. Eller som bara vill ha coola nya kompisar." "ALLA! Men framförallt människor som tappat hoppet och lusten och som behöver en förändring. Framföralllt DU som kanske varken vet ut eller in. En lätt uppgiven människa som jag själv var..." "Alla som vill bli en uppgraderad version av sig själv" Vad mer vill du säga om Friday Lab? "Att jag är så himla glad att jag anmälde mig trots att jag var lite skeptisk till om det passade mig. Det har varit precis vad jag behöver." "Ta mig på mitt ord! Snälla unna dig denna kurs. Sätt av tid för detta för du kommer få så mycket mer tillbaka än vad du tror." "Enormt bra handplockat nätverk"

Tycker det är lite mysigt att läsa veckoplaner bland bloggare och hakar på trenden. Alla veckor är ju inte så spännande med många middagar, men ibland händer det. Förra veckan blev jag ju bjuden på middag av Anine Bing och Hästens. Den här veckan är inte lika glamourös, men den har väl nåt smått och gott att komma med alla dagar. Måndag Fortsätta på översättning av en bok jag hjälper Harper Collins med. Spela in ett inslag om bränderna i Kalifornien för barnnyhetsprogrammet Hajbo på Yle (visas tisdag). Skriva på manus. Rida Sequoia uppe i bergen. Tisdag Ridlektion med hästen Rupert. Spela in Magnus och Peppes podcast. Spela in video om storytelling för Friday Lab. Skriva på manus. Onsdag Rida Rupert tidigt på morgonen. Rida Sequoia ute i bergen. Cissan kommer med! Skriva på manus. Göra översättning. Middag hos Blankens. Torsdag Skriva på manus. Spela in Mellan raderna. Rida Rupert. Äta Thanksgivingmiddag hos Frida och Joel. Fredag Rida Rupert. Skriva manus. Göra översättning. Mysa i soffan med Maggan. Lördag och söndag Mest fritid, men också skriva manus. Kanske frukost med familjen på nåt mysigt ställe, rida hästar och kolla på Netflix. Ska bli kul att se om den här veckoplaneringen håller. En kompis från Finland, Pekka, hälsar på i LA så jag antar att vi också hittar på något med honom.  

Om jag inte skrev något om den internationella mansdagen, som infaller medan det ännu är den 19 november här i LA, skulle den här bloggen inte känna igen sig själv i spegeln. Så här tycker jag: Det är viktigt med en mansdag. En dag där problem med mansrollen diskuteras. Varför så många fler män än kvinnor är ensamma, våldsamma, begår självmord, förlorar vårdnaden om sina barn och har en generellt kortare livstid. Tiden förändras och det gör också förväntningar vi har på varandra. Ju mer låst en är i sin roll, desto svårare är det att må bra. Jag välkomnar såklart all diskussion om detta och är så innerligt glad över att min vän Juho Pylvänäinen har varit med och grundat en feministisk mansförening Miehet ry. Feminism och jämställdhet är såklart ingen kvinnofråga, tvärtom handlar det till stor del om att slopa trånga könsroller och sprida ansvar och frihet. Feminism är intersektionalitet. Ni som lyssnar på Magnus och Peppes podcast (alla utgår jag från! Om inte, kan ni väl vara vänliga och göra det) hörde min spaning förra veckan om att de flesta mansrörelser (#inteallamansrörelser) hittills enbart existerat som nåt slags motreaktion till feminismen. Utan feminismen som nemesis hade de aldrig funnits. Ingen verkar så engagerad i våldet män utsätts för fram tills en kvinna lyfter upp problemet med mäns våld mot kvinnor. Det största egna initiativet och engagemanget i manliga problem verkar stundvis vara män som inte får sex (med kvinnor). Alltså fram tills idag och Miehet ry i Finland. Tänker att den här nygrundade föreningen är ett fint tecken på att den internationella mansdagen behövs och att det finns massor av män som är genuint intresserade av jämställdhet. Min andra spaning är att när världen är skakig, klimatkrisen hotar, världsekonomin skapar allt djupare klyftor mellan rika och fattiga, populismen växer och upprop som Metoo förändrar världen är en annan del av mansrörelsen benägen att söka upp auktoritära figurer som till exempel Jordan B Peterson. Perosner som har ett enkelt svar på alla frågor. De här männen kan i värsta fall radikaliseras. Eftersom deras världssyn inte sällan baserar sig på dikotomier som kvinnor och män blir det svårt för dem att mjuka upp mansrollen och göra den mindre destruktiv. (Det sagt finns det såklart också bra egenskaper i den traditionella mansrollen). Lägger in två bilder på Magnus. Kan ni fatta att han var livrädd för hästar när ni träffades (det är han visserligen på den här bilden också, Sequoia är lite oberäknelig) och nu vill han att jag lär honom rida så vi kan galoppera ut tillsammans. Tänker att det är en fin egenskap att våga visa sig rädd och ofullständigt. Det gäller alla, inte bara män.