Min mormor dog för ganska exakt nio år sedan. När hon ännu levde brukade hon berätta för mig om hur hon under vinterkriget tog sparkkälken till flygplatsen och spanade efter ryska bombplan. Hon sa att det var otroligt kallt, men att det ändå kändes bra att göra något för fosterlandet. Hennes lillasyster fyller för övrigt 104 imorgon, hinner fram för att fira henne först på lördagen. I dag firar Finland 101 år av självständighet. När man i USA firar 4th of July med picknick, öl och fyrverkerier är självständighetsfesten i Finland uppklädd och högtidlig. Det är mörkt och kallt och finländarna tar Finlands självstyre på fullaste allvar. Det är inte så konstigt Folk som stred för Finland i kriget lever fortfarande och kan berätta hur det var. I det gula huset uppe till höger föddes min mormor och där levde hennes syster i nästan hundra år. Nuförtiden bor min syster och hennes familj där. I vår familj har Magnus dubbelt medborgarskap, han är svensk och finländare, Vidar är också det, Majlis är amerikan och svensk och jag finländare. Jag kände mig mer fosterländsk när jag var yngre och speciellt under de perioder jag bott utomlands. Nuförtiden är jag glad över Finlands självständighet och tacksam över att vara född i Helsingfors. Jag fattar vilket otroligt bra land det är på så många sätt: orörd natur, bra skolsystem, sjukvård för alla, skattefinansierade universitet, jämställdhet och tilltro till media. Samtidigt är finländare en ganska liten del av min identitet. Jag känner aldrig ett behov av att skryta om eller försvara Finland. Mitt hjärta bultar för familj och vänner i landet, men inte själva landet. Det är kanske respektlöst att skriva så här på självaste självständighetsdagen, men jag känner verkligen att nationalstaten har spelat ut sin roll. Det måste finnas ett annat sätt att organisera den här världen än att vissa platser med mer pengar sätter upp murar för att hålla folk i kris ute. Det gör mig också illamående att nazister demonstrera på just den här dagen i Finland. We are the world, liksom. Äh, får helt enkelt förklara detta bättre i nästa podd. Eller förstod ni? Är ni fosterländska?

I samarbete med Nextory och Schildts & Söderströms

I Friday Lab-testgruppen ställde Marianne frågan om en enkel sak som får en att må bra i vardagen och flera stycken sa att läsning gör det. När det är dags att välja ny bok kan jag få samma känsla som när jag ska välja film på Netflix. Det finns så mycket att välja på att jag blir helt paralyserad. Då brukar jag googla "Best documentary Netflix" och hoppas att någon annan med bra smak ska komma med ett kurerat urval (igår blev det LA 92 som handlade om våldsamheterna i Los Angeles 1992. Mycket jag tydligen inte visste om dem). Eftersom jag ändå läser en hel del böcker tack vare Mellan raderna tänkte jag vara er google och tipsa om några av mina favoritböcker under året som gått. Vill också gärna att ni signar upp på Nextory och lyssnar/läser där. Perfekt för när ni åker land och rike runt på julen ELLER varför inte ge några månader i julklapp åt en kompis/familjemedlem? Tänk att få Nextory och sen en lista med tio-tolv böcker som avsändaren rekomemnderar. <3 Med koden PEPPE (Finland) och PEPPESE (Sverige) får ni en månad av gratis lyssning. No strings attached! Och ja, det finns gott om böcker på svenska på finländska Nextory. Här kommer böckerna i den ordningen jag kom att tänka på dem. Rätt bok till rätt person är en otroligt fin present. Ni vet, när avsändaren känner en så bra att man älskar boken. Jag ska försöka komma med lite riktlinjer/förslag på vem som kunde tänkas gilla följande: Till vännen du tycker MYCKET om: Carolina Setterwall: "Låt oss hoppas på det bästa": en vacker, hemsk, osentimental och oerhört välskriven bok om när ens kille plötsligt dör. Till den som är besatt av grejer: Helens von Zweigbergk: "Totalskada" (vi talar om den i senaste Mellis). Om vad som händer när ens hus brinner ner och ens äktenskap knakar. Saker som identitet. Till någon som är kring 20 (eller 40): Jenny Jägerfeldt: "Blixtra spraka blända" den är lång som fausiken och kunde kanske ha kortats ner lite, men ärligt talat gillade jag alla ord. Om skrivkramp, sex, droger, att spela någon man inte är och mörker blandat med humor. Sidvändare. Till hen som gillar bra text och 70-talet: Sabine Forsblom: "Betinkan" en av Svenskfinlands bästa författare tar sig an kvinnlig vänskap och arbetarklass. Till någon med vuxna barn: Vigdis Hjort: "Arv och miljö", två av fyra i syskonskaran får ärva mycket mer än de andra. Dottern Bergljot har inte haft kontakt med sina föräldrar på många år, men detta river ändå upp ett sår. Mycket välskriven om familj, arv och livslögner. Till en man i din närhet: Nina Åkestam: "Feministfällan" alla kanske inte ska vara feminister? Speciellt inte H&M. Till tonårskusinen: Mats Strandberg: "Slutet", en komet kommer att krocka med jorden om exakt fyra veckor. Vad händer i en sjuttonåring? Väldigt fin! Till din gifta syster: Malin Lindroth: "Nuckan" om att vara över femtio och singel. Det är inte den avvisades skam. Till äventyraren: Nina Lykke: "Nej och åter nej": (jösses så Norge levererar bra kultur!). Kvinna i övre medelåldern ser över sitt liv och är inte nöjd med den nuvarande situationen. Till litteraturälskaren: Ellen Strömberg: "Jaga vatten" en utomordentligt välskriven debut om att växa upp. Till hen som kanske inte läser så mycket, men vill få lusten att göra det: Linda Skugge och Sigrid Tollgård "Svält" jag har visserligen bara lyssnat på den första, men tyckte väldigt mycket om den. En samtidsskildring i klass med Netflix "Black Mirror". Till snart tonåringen: Malin Klingenberg: "Älgflickan": Om vänskap och skogen och älskar. Klingenberg skriver med både allvar och humor. Tyckte VÄLDIGT mycket om denna. Dessa har jag inte läst/lyssnat på ännu, men tänker göra det i jul: Johanna Frid "Nora eller brinn": sugen på denna länge! Skandinavisk autofiktion om samtidens värsta kvinnosjukdomar: Instagram och endometrios (och svartsjuka). Louise Boije af Gennäs: "Ta vad man vill ha" jag älskade "Stjärnor utan svindel" när den kom ut, men var inte speciellt galen i Blå koral-serien. Hoppas nu på att Boije af Gennäs gör comeback i mitt läsliv med en mustig relationsroman. Leïla Slimani: "Vaggvisa" den här läste Karin för Mellis och den lät så spännande att jag nosat på den sen dess. Den börjar med ett barns död och fortsätter med tanken: Vad händer då man inte längre kan lita på barnflickan? Colson Whiteheads: "Den underjordiska järnvägen" om amerikanska slavaarbetare som genom den underjordiska järnvägen ser friheten i norr. Nu blir jag lite stressad över att ha glömt någon favorit. Men då får jag väl helt enkelt göra ett nytt inlägg och lova mig själv att 2019 föra bättre dagbok över vilka böcker jag läst. Inte bara i panik skrolla igenom Mellan radernas-instagram. 

På grund av visumskäl var vi tvungna att åka en sväng till Stockholm och Helsingfors. Vi anlände för en stund sedan till Stockholm. Jag är alldeles yr av jetlag, men det känns fint att vara här. Också ganska mörkt, Vidar som annars också var lite tidsförvirrad kunde inte förstå att det inte var natt trots att det var så mörkt. Nu går han omkring och längtar efter att det ska snöa. Jag har fått några aha-upplevelser på sistone som jag tänkte dela med mig. Folk har tipsat om parterapeuten Ester Perel, men det var först när jag läste den här intervjun i DN och började lyssna på hennes podd som jag fattade grejen. Ska prata mer om den i Magnus och Peppes podcast. Jag beslöt mig också för att sluta lyssna på podden "Hur kan vi" av Navid Modiri. Jag lyssnade på den för att vidga min egen bubbla och försöka förstå vad den andra sidan (sidorna) tycker. Och tycker att det ÄR en bra sak att låta folk som också har avvikande åsikter från en själv att tala till punkt. Men på sistone känns den här podcasten bara som ett forum där rasister, antifeminister och extremhögerfolk får en plattform att tala fritt utan att bli emotsagda. Den första Friday Lab-kursen är full och nu håller platserna till den andra att fyllas upp också. Så glad över detta! Så otroligt glad över att den första kursens deltagare varit så nöjda. De allra flesta anmälningar har kommit på rekommendation från dem. Nu kör jag tydligen fri association-leken. Ursäkta. Jag ville egentligen bara säga hej! Återkommer mer utvilad imorgon.

I dag tog jag Maggan och Majlis med till stallet och gav dem varsin ridlektion. Drömmen är ju att kunna rida ut med dem i bergen en vacker dag. Rekommenderar mina Insta stories för en mycket gullig kombination av människor och hästar (bland annat Majlis på Sequoia). En annan sak som jag rekommenderar är tv-serien The Marvelous Mrs Maisel. Så härligt att hitta en helt ny bra serie. Jag vill också tipsa om att det ligger ett färskt avsnitt av Mellan raderna (Du är vad du äger) och ett av Magnus och Peppes podcast (Historierna som gör ont) ute och väntar på att ni ska lyssna på dem. Båda är väldigt bra. Det är så otroligt roligt att podda och tvinga sig själv bli bra på att formulera sig (säger inte att jag är där ännu) och berätta historier och lära sig mer om världen. Tack alla ni som lyssnar! <3 Kul förresten att ni gillade idén på att träffas på Zoom! Jag ska fundera lite mer på formatet och medlemskapet och återkommer, men den första träffen kan väl ske före jul ändå? Nu ska jag sova, satt uppe halva natten igår och gjorde de sista redigeringarna på ett manus som ska läsas in som ljudbok typ NU. Ajöken!

Okej, vad säger ni om att testa en sån här grej: Bloggen är ju fantastisk tack vare att så många bra människor med ganska likadan livssyn, men från olika platser i världen och livet, samlas här. Tänk om jag en gång i månaden (varannan veck?a) skulle ordna en träff på till exempel Zoom (den funkar jättebra när vi drar Friday Lab-sessioner). Man kan vara med i bild eller utan. Prata, lyssna eller bara skriva frågor och kommentarer. Jag kan vara mentor och svara på frågor om bloggen, skriva böcker, vara journalist, podcasting, bo i LA, flytta utomlands, ha barn eller var som helst som jag vet något om. Eller så pratar vi bara om bra böcker och tv-serier. Som en hemlig liten klubb. Tänker att vi lär känna varandra bättre och har det kul samtidigt. Kan de vara nåt? Och hörni, TUSEN TACK alla ni som visat uppskattning för den här bloggen genom att swisha en liten summa! Blev otroligt glad! Tänker att jag fortsätter med relevanta och noga utvalda samarbeten då och då och ser om en kombination av allt detta är den bästa lösningen. Jag läste förresten det här blogginlägget igår. Har alltid uppskattat bloggen "Smink som killar hatar" den har ju en lite annan nisch än jag, men tydligen går vi i liknande tankar. Inte så att jag skulle sluta blogga, men att jag funderar på bästa sätt att göra det på.

I samarbete med Schildts & Söderströms

Mitt bästa julklappstips varje år är böcker. Inte bara för att jag själv skriver dem och vet hur mycket det betyder för en författare att bli läst, men också för att jag tror att människan blir lyckligare, lugnare och smartare av att läsa böcker. Från det att jag lärde mig läsa tills iphonen läste jag väldigt mycket. Sen avtog det för varje år som gått, men tack vare Mellan raderna-podden plöjer jag nuförtiden ungefär en bok i veckan. Ibland ljudbok, oftast fysisk eller Kindel. Jag måste göra det för att ha något att tala om och jag märker hur mycket bättre jag mår jämfört med att ha skrollat bort en timme eller två på sociala medier.

Jag ska komma med en längre lista på mina favoritböcker under 2018, men tänkte börja med att tipsa om två riktigt bra böcker. Jag vill att ni svenskar läser extra noga, jag vet att ni har en massa bra författare, men jag skulle vilja uppmuntra er att slänga ett öga mot Svenskfinland. Här finns nämligen också många riktigt, riktigt bra skribenter. Ni känner kanske redan till Tove Jansson, Monika Fagerholm och Kjell Westö, men vid sidan om dem skulle jag vilja lyfta upp bland annat Karin Erlandsson. Erlandsson skriver i klass med Astrid Lindgren, sympatiskt, spännande och farligt. Hennes rollfigurer kommer en under huden och berättelserna utspelar sig i helt egna världar. Jag har läst högt "Pärlfiskaren" för Vidar och nu ska vi ta ut med uppföljaren "Fågeltämjaren". Väldigt kul för både Vidde och mig.

En helt annan genre, väldigt bra den också är Eva Frantz spänningsromaner. "Den åttonde tärnan" är den den tredje boken om äldre kriminalkonstapel Anna Glad. Redan under de första sidorna påträffas ett lik i en vinterbadarvak. Lite mysigt, lite läskigt, lite relationer, men aldrig in your face explicit våld som vissa deckarförfattare sportar med. Avskyr sånt. Perfekt att läsning i juletider dessutom.

Jag vill också uppmana alla er som ger bort böcker att antingen försöka få författaren att signera boken och/eller att själv skriva datum och en liten personlig hälsning. Älskar själv att se vem och när jag fått en bok av. Nyligan påminde en vän jag som jag inte sett på tio år att jag gav honom Hitchhiker's guide to the galaxy när han fyllde tjugo. Sjukt att ens ha känt nån så länge. Fint också.

Hörni, tack för era tankar och kommentarer på inlägget under! Jag älskar att jag kan vara så transparent med er och liksom vara fråga istället för att fundera ut nåt slags strategi ensam. Det ligger en Swish-symbol i högerballen (hehe) ifall någon får feeling och vill betala för materialet som publiceras här. Jag gick också igång på Patreon-idén kring exklusivt material och fick en idé jag ska presentera så fort jag hittat en bra teknisk lösning till. Tror att den komma att göra alla glada! Men först, låt mig få berätta om min dag. Jag började givetvis med att åka till stallet, men den här bloggen svämmar över av hästbilder så jag tänker hålla mig från att publicera såna idag. Istället blev det en bild på jeansen jag drog på mig efteråt. De jag fick av Cissan (jag satt bredvid ryska Marie Claires moderedaktör på en middag tidigare i veckan. Hon tyckte de var de snyggaste jeansen genom världshistorien. Allt kredd till Cissans modenerv). Magnus skulle kolla in en studio i Hollywood och Majsan och jag hängde på. Hollywood är för övrigt inte alls så glamouröst som det kanske låter. Det är bara en del av LA med slitna hus, billboards och hamburgerrestauranger. Det roliga var att på väg in till studion stod det några svenska producenter och låtskrivare vi känner på gården. LA är en stor, men ändå ganska liten stad. Jag älskar att åka på upptäcktsfärd i nya delar av stan och övertalade Magnus att vi skulle äta lunch i närheten. Det blev veganrestaurangen Crossroads, som jag hört mycket gott om. Jag grämde mig först över att inte ha pressat in den i LA guiden jag skrev för nåt år sen, men lyckligtvis var min mat inte alls speciellt god (nåt slags vegan-benedict). Magnus åt däremot en bra vegansk pasta bolognese. Väggen utanför restaurangen hade en otroligt behaglig färg och Magnus fick att ta några bilder på Majlis och mig. Jag kände mig fin idag (trots att jag inte ens tvättat håret efter ridningen). Skorna är Blankens La Bre, tröjan fick jag av Karine en kväll när jag frös och hatten är Anine Bing, Sen åkte vi hem och anlände precis klockan tre till skolan för att hämta upp Vidde. Resten av dagen har jag kört pomodoro-metoden och redigerat manus. Texten känns helt okej i dag.

Alltså den här bloggen. Att skriva den hör till det roligaste jag gör och jag skulle gärna göra den till en ännu större del av mitt yrkesliv. Bloggen är som en ständigt närvarande bästis som jag alltid kan delge mina tankar, vare sig de är höga eller låga. Jag är också så otroligt tacksam för er som läser och kommenterar. Utan er vore bloggen inte alls så rolig att skriva. Häromdagen var jag inne och nosade på affiliatelänkar. Alltså länkar som ger influencerna ett litet klirr i kassan då en följare klickar på den och/eller köper produkten de leder till. Tänkte att det kanske skulle vara ett bra alternativ till inkomst (och det ÄR det antagligen för folk som har mer renodlade tips- och nischbloggar). Men handen på hjärtat känns det inte rätt att uppmana folk till mer konsumtion. Tycker överhuvudtaget det är svårt med bloggsamarbeten. Jag vill gärna göra dem, men enbart riktigt noga utvalda samarbetspartners, inte uppmana folk att köpa grejer de inte behöver eller kanske inte ens vill ha. Det finns redan för mycket saker i världen. Sen råkade jag lyssna på det här avsnittet av mediepodden där de talar om en journalist i Göteborg som driver en sida med nåt slags sportanalyser och folk betalar en liten summa varje månad eftersom de tycker att han gör ett bra jobb. På samma sätt som Maggan och jag gör med Magnus och Peppes Podcast, folk som tycker att också frilansande journalister och kulturarbetare ska få betalt betalar en liiiten summa varje vecka. Kanske genom Swish och PayPal? Tipsa mig gärna om ni vet en bättre lösning. Tror ni det skulle funka på den här bloggen? Jag kommer aldrig att sätta upp en betalvägg, men folk som hellre väljer en blogg utan vart och vartannat inlägg med konsumtionshets, skulle betala säg samma summa i månaden som en café latte kostar. Tänker att det är rimligt. Och kanske till och med framtiden, att vi mestadels finansierar den kultur vi konsumerar direkt istället för med stora företag som mellanhänder.

Jag befinner mig i slutskedet av två böcker och har precis gått in i fasen då jag tycker att allt jag skrivit är bajs. Jag får panik av att tänka på att orden kommer att tryckas på papper och att det snart är omöjligt att ändra något i dokumentet. För er som har fött barn är det den där fasen när man är SÄKER på att man kommer att dö och sen går den över och man får en baby. Okej, riktigt lika dramatiskt, men en mörk stund som för det mesta går över. Under en kort period kommer jag att tycka att texten är helt okej och sen börja skriva på något nytt och försöka bli en bättre författare. Det finns en trygghet i att känna till de olika faserna i projektet och inte gå under av ångest när de mindre trevliga infaller. Det händer också att jag kan få en skamsköljning efter att ha låtit självgod i podden eller otroligt präktig här på bloggen. Det är otroligt kul att ha ett jobb som mest går ut på att publicera olika saker, men också stressigt då man är nere i en svacka. I Friday Lab har vi den här veckan talat om storytelling och varumärken. Det har bland annat handlat om hur allt runt om oss är en historia, hur man bygger upp en sån och varför livet blir roligare när man inser det och själv kan berätta såna. Jag vet att det låter äckligt att kalla en människa för ett varumärke, men använd ordet rykte om det känns bättre. De ord folk tänker på då de tänker på dig som privatperson, frilansare, anställd, chef, jobbsökande eller vilken roll du nu råkar ha. Nästa vecka ska vi tala om sociala medier och jag tycker att det är så spännande att sociala medier gör det möjligt för en människa att skapa historien om sig själv. Deltagarna i gruppen hade som uppgift att fråga folk i sin närhet vilka ord de skulle beskriva dem på. Det är också ett bra sätt att själv förstå vad man är bra på och kanske ringa in vissa nyckelegenskaper. Ord som återkommer. För att inte tala om att få bekräftelse på sånt man kanske tror att man är duktig på, men kanske inte vågat agera på. I dag hade vi en session och det var väldigt kul att höra några av adjektiven. Testa själva, vetja! Alla borde få höra uppbyggande adjektiv om sig själva på regelbunden basis. Jaja, den första testgruppen den 2 december fylldes blixtsnabbt upp så nu kör vi en till. Är ni nyfikna på vad jag snackar om när jag snackar om Friday Lab kan ni anmäla er här. Det är helt gratis och noll strings attached.  

Ni vet hur man ibland bara gnetar på och gör saker för att de måste bli gjorda och ibland går det bra och man tänker att man ska komma ihåg att ge sig själv en klapp på axeln och kanske till och med fira det och så blir det bara aldrig av? Så går det ofta för mig. I dag upptäckte jag att min hästbok "Ett himla tjat om hästar" illustrerad av Louise Wingren (så stolt och glad över att just Louise ville illustrera boken) kommit upp på Adlibris. Väldigt stolt över denna! Ett annat bokprojekt jag är stolt över att ha rott iland är "Förälskelsen" som jag skrivit med Hannah Widell och Amanda Schulman. Det var väldigt kul (och lite stressigt) att skriva den. Kommer ut i slutet av januari! Inne på Adlibris noterade jag att det under åren blivit en del böcker. Blir väldigt glad när jag tänker på det. Att jag fått chansen att skriva böcker och åtminstone delvis kan försörja mig på det. Och rida hästar.   Men hördu, vad är du stolt över? Att du vågade flytta eller stanna kvar? Tacka ja eller nej? Producera något? Eller tänka något? Att du övervann någonting eller fanns där för någon annan? Jag skulle gärna vilja läsa om det.