I går tog jag en glögg med min kompis från förr. Han som kontaktade mig på min födelsedag efter tio år tystnad. Han råkade vara i Stockholm och vi satte oss på Paraden och kom in på ämnet manlighet. Han frågade varför det är så mycket snack om manlighet just nu och spontant hade jag inget bra svar på det. Sen resonerade jag så här: Kvinnorollen har förändrats och breddats genom tiderna.

Nuförtiden får kvinnor cykla, plugga vid universitet, rösta, vara myndig, bära byxor och jobba med vad som helst utan att det är speciellt konstigt.

Tekniskt sett får också män göra vad de vill, men själva mansrollen har inte utvecklats särskilt mycket. Män ska vara starka, coola, alfa, framgångsrika och aktiva. I dag skrev Björn Wiman en bra text i DN om att han aldrig träffat en kvinnlig klimatförnekare och såg en koppling mellan att män ska vara aktiva och kvinnor passiva. Om hur det är logiskt att Jordan B Peterson är klimatförnekare eftersom han ser folk som uppoffrar sig, inte flyger, säger nej till kött och begränsar sin konsumtion är svaga och passiva och att det är ett problem för manligheten. Så länge det manliga är normen och en "riktig man" ska vara hård, aktiv och ha alla svar kommer det att vara svårt att förändra mansbilden. Å andra sidan verkar det hända saker. Gamla goda Terminator, Arnold Schwarzenegger, var tvungen att justera sin image då han kandiderade för guvernörsposten i Kalifornien. "Schwarzeneggers bränsleslukande monsterbil Hummer byggdes om för att tankas på vätgas och på senare tid har Schwarzenegger ytterligare förstärkt sitt klimatengagemang genom att aktivt stötta rättsfall mot företag och delstater som inte följer Parisavtalet. I samma vända har han ytterligare ”mjukat upp” sin maskulinitet, till exempel genom att bli vegan." Tycker att detta är ett utmärkt exempel på att tider och människor kan förändras.

När jag ännu bodde i Finland och hälsade på i Sverige tyckte jag alltid att kundservicen var så härlig i Stockholm. Folk småpratade i kassan och på restauranger, medan service på motsvarande ställen i Helsingfors mest handlade om att leverera det som beställts på bästa möjliga sätt med så lite kommunikation som möjligt. Finländsk service var som finländsk design, enkel, stilren och utan krusiduller. Sen flyttade vi till USA och jag steg in i en helt ny nivå av snacksalighet och vänlig personal. Jag antar att det grundar sig i en öppnare kultur och i att många jobbar för dricks. Den här perspektivsförskjutningen ledde emellertid att jag tyckte folk var lite sura och dåliga på att kommunicera i Norden. Fram tills förra veckan då vi tog Viking Gabriella över från Helsingfors till Stockholm och blev så varmt välkomnade på restaurangen att jag aldrig varit med om liknande. Alla var så gulliga och tillmötesgående och snälla mot Majlis och Vidde. Följande morgon åt frukost på samma restaurang som vi åt middag på och fick samma varma bemötande. När vi gick ut hörde jag hur en av damerna sa till en annan (på finska): "Majlis var lite purken i början, men sen blev hon på bättre humör". Kändes så välkomnande, vill göra en shout out och tacka för trevlig stämning. Kan för övrigt rekommendera att ta färjan över mellan Helsingfors och Stockholm på vintern. Så lugnt och skönt och mycket utrymme för den som är van vid sommarmassorna. På bilden ovan ligger Vidar och Magnus. Jag vet inte hur det är i era småbarnsfamiljer, men hos oss är nätterna en låg lek av Hela havet stormar där folk ständigt byter plats med varandra och ingen annan än jag vaknar där den lade sig på kvällen.

Tänkte på en grej i dag. Under hela vår vistelse i Norden har jag känt mig trött och jetlaggad och sliten och ful. I dag åkte jag in till Mariatorget för att ta en chili-varm choklad (god!) med min vän Louise (läs hennes blogg!), gick på toaletten, såg mig själv i spegeln och beslöt mig för att det nu får vara slut med neggandet. Jag gjorde ett snabbt beslut om att tycka att jag är snygg. Varje gång jag ser min egen spegelbild ska jag tänka: "Vad snygg du är! Både utanpå och in!" På så vis finns det i alla fall en person som tycker så. Plus känner man sig fin känner man sig bättre. På tal om att peppa sig själv tipsade en av de smarta kvinnorna i Friday Lab (den första kursen i januari 2019 är redan slutsåld och det finns fyra platser kvar på den andra) om att göra en lista varje vecka på allt man gjort. Ofta känns det som om dagarna bara glider iväg utan att någonting speciellt händer, men när man skriver ner alla människor man träffar, grejer man bokat, styrt upp, levererat, lämnat in och så vidare så blir det alltid en lång lista. Jag säger så här: Du gör antagligen mycket mer än vad du inser.    

Jag älskar tv-serier. Jag kollar på alla. Eller det gör jag inte alls, men jag är öppen för att testa det mesta. Har försökt kolla på "This is us" som alla verkar älska så mycket, men det är helt enkelt för amerikanskt smörig för cynikern i mig. Hade också höga förväntningar på "Manifest", men den kändes bara lågbudget. Orkade inte riktigt med döda tjejer i "Sharp Objects" och klarade inte av en andra säsong av "The Handmaids Tale". Men jag såg många andra riktigt bra. Här kommer några av mina favoriter under årets som gått. The Good Place En absurd komedi om att landa i antingen i The Good Place eller The Bad Place efter döden. Ted Danson och Kirsten Bell är OTROLIGT bra. Kidding Jim Carrey spelar en populär programledare för ett barnprogram, när hans ena son dör i en bilolycka kastas hela hans liv om och han börjar omvärdera världen omkring sig. Forever Fred Armisen och Maya Rudolph. Kärleken och döden. Jag ska inte behöva sälja den mer än så. Atlanta Fruktansvärt bra tv-serie som kanske bäst beskrivs som mörk komedi med Donald Glover. Better Call Saul Spinoff på Breaking Bad, men ännu bättre. Crashing Naiv stand up-komiker från the mid west försöker göra karriär i New York. Black-ish ÄLSKAR Tracee Ellis Ross. High Maintenance Cykelbud i New York kör ut gräs och varje avsnitt handlar om köparen. Insecure Trettioplus Issa Rae orienterar sig i Ingelwood och ett Los Angeles som vanligtvis inte visas på tv. Extraplus för fantastisk spellista på Spotify. The Marvelous Mrs. Maisel 1958 blir Mrs. Maisel dumpad av sin äkta man och inleder en karriär som stand up-komiker. Skapad av  Amy Sherman-Palladino, som också gjort bl.a. Gilmore Girls. Succession Familjedrama i New York om en familj med sjukt mycket pengar och en pappa som är döende. Eller är han? The Good Fight Spinoff på the Good Wife. Nästan lika bra.  

Inlägget innehåller en annonslänk till Lindex

Barn är underbara, men i dag när vi skulle snedda igenom Fältöversten för att hänga på Magnus till Acast började Majlis hosta. Först lät det som en vanlig förkylningshosta, men sen blev ljudet djupare och djupare. Sekunden före katastrofen insåg jag vad som skulle hända och lade mina vantar under barnets ansikte. Jag lyckades fånga upp det mesta av mjölkspyan. Det som sen kom ur Majlis påminde mest om den där pajätartävlingen i filmen "Stand by me" (känsliga läsare, klicka ej på länken).

Majlis mörkblå duffelkappa var alldeles vit på framsidan. Människor med skräck i blicken gjorde stora lovar kring oss. Såg att de tänkte "patient zero". Jag ropade i desperation på Magnus som gick några meter framför oss. Han "hörde" inte mig och jag såg honom, liksom i slow motion, försvinna runt ett hörn. I ren desperation lyfte jag upp Majlis i famnen. Mjölken fortsatte spruta ur henne. Det fanns bara en sak att göra, återvända hem och sanera både mig och barnet. Tio minuter senare var Majsan pigg igen. Hittills är ingen annan i familjen drabbad. Jag diagnostiserar det som något annat än spysjuka. Jag VILL diagnostisera det som annat än vinterkräksjukan. På grund av nytvättad duffel svängde vi förbi Lindex och köpte en ny vinterjacka åt Majlis. 99 procent av hennes garderob är hand me downs, så jag tyckte att vi kunde unna henne denna snygga dinosauriejacka annonslänk! Som är stor nog att klara också nästa vinter. Mer än hälften av Lindex totala sortiment kommer från mer hållbara källor och Lindex arbetar för att nå 80 procent år 2020. För er som planerar att köpa julklappar på Lindex: med koden kids1850 får ni 20 procent rabatt på barnkläder från lördag 15.12 till och med onsdag 19.12. OCH på söndagen den 16.12 erbjuder Lindex 50 procent rabatt på utvalda tröjor med koden: 1850knits. Och gör ni det kan ni väl klicka er dit via den här bloggen :)  

Det är sällan en nuförtiden är tvungen att acceptera tv:ns utbud. Ett sånt ställe är ändå hemma hos mamma (knaggligt internet) eller mitt ute på Östersjön (noll uppkoppling). Igår lade vi oss tidigt på Viking Gabriella och kollade på det som erbjöds. Det blev olika brittiska realityserier. I en av dem fick mannen i heterorelationen 14 000 pund för att planera ett bröllop utan input av sin tjej (det blev romerskt tema och hans tjej grät så hon skakade när hon fick se brudklänningen han valt ut). Medan vi satt bänkade i bäddsoffan slogs jag av hur konceptet inte alls skulle funka med ombytta roller. Kvinna som planerar bröllop och man som är stressad över att det inte ska bli som han vill. Jag märker hur min hjärna ofta i experimentsyfte byter plats på män och kvinnor, en feministisk bieffekt jag lider av. När jag föreställer mig ombytta könsroller blir det alltid tydligt att hur en grej som kvinnor gör är töntig eller i bästa fall rolig när män imiterar den, men hur motsatsen är helt accepterad eller till och med cool när en kvinna tar sig an manliga uppgifter. Det vanligaste exemplet är väl män som klär ut sig till kvinnor, 10 000 miljoner timmar av "humor" har genom tiderna gjorts på detta tema. Benhårda könsroller finns vid sidan om det mer eller mindre subtilt överallt: på jobbet, inom hushållsuppgifter, posér och skönhet. En man skulle aldrig på fullt allvar lägga ut en selfie som den här till exempel: Jämställdhet handlar såklart inte om att göra alla människor exakt likadana, men det är intressant (och sorgligt) att iaktta hur olika förväntningar vi har på hur män och kvinnor ska föra sig. För att inte tala om alla andra kön.

Vi har lämnat Finland och åkt tillbaka mot Sverige. Det är så känslosamt att ta farväl av alla jag tycker så mycket om i fosterlandet. Känner mig alltid alldeles dränerad och brottas med dåligt samvete kring om jag är den sämsta personen på jorden som flyttat så långt bort från syskon och föräldrar och vänner. Det är samma sak varje år. Ont i hjärtat. Borde jag byta ett vardagsliv i LA som jag verkligen älskar mot ett liv i Norden som jag kan lära mig att älska med människor jag älskar? Fattar att det inte finns ett rätt svar på frågan, men ältar den ändå varje gång vi är i Stockholm och Helsingfors. Men vi byter fokus: Hallå där vegetarianer, veganer och flexitarianer! Kan inte ni tipsa mig om vad ni äter på julafton som är både stämningsfullt, men ingen med en puls har fått offra sitt liv för? Blomkålsgratän! Olika former av brysselkål! Potatislåda! Har försökt, men är själv inget stort fan av kålrot. Det är något för mustigt med smaken. För de som är inbitna köttätare och vägrar acceptera ett helvegetariskt julbord kanske en kötträtt kan få ge vika för en vegetarisk. Som en inkörsport till att dra ner på det animaliska. För djurens och klimatet skull, tänker jag.

Imorse träffade jag min vän och före detta kollega på Café Engel vid Senatstorget. När jag promenerade från Järnvägstorget till Café Engel textade Karin mig och sa att vår gemensamma kompis Calle satt på cafét. Det skulle inte vara nåt speciellt med det ifall inte Karin och jag träffats för första gången på samma café år 2007. Calle var också med i egenskap av avgående chefredaktör, medan jag var tillträdande. Efter den gången trodde jag att Karin avskydde mig och i hemlighet var förälskad i Calle. Senare visade det sig att min analys var så långt från sanningen man kunde komma. Karin är en idag en av mina närmaste vänner. För den som tycker att mina kängor är exceptionellt snygga vill jag meddela att de är en present av Gram Shoes och otroligt sköna på fötterna.   När jag kommer till Helsingfors går det fem minuter och sen känns Los Angeles som en avlägsen dröm. Det är som om jag kan varje gatustump och kullersten. Mina ben vill ta en rask promenad till hemmet på Styrmansgatan. Det sagt finns det ju nya enheter i min födelsestad, bland annat Ode, det nya Centrumbiblioteket. Där svängde jag förbi igår kväll med en gammal vän jag inte sett på tio år. Konstigt hur inte så mycket hade förändrats i vår vänskapsrelation. Efteråt gick vi på middag och satt krav tills personalen slängde ut oss. Resten av mina få dagar här i stan har jag träffat annat folk som står mig gärna och nu är jag hemma hos syrran igen för att äta rester av vår julmiddag. Förresten, mina (fejk)läderbryxor är sex år gamla och så slitna (och älskade) att jag knappt kan trä på dem längre. Jag köpte dem på H&M i USA. Hojta om någon av er vet var jag skulle kunna köpa ett par liknande. Tack förhand! Nu ska jag hänga med det här gänget.

Jag befinner mig hos min mamma i Finland och har ett krassligt internet, men saknar er! Vi har ätit blinier med rom, rödlök och smetana med min syrra och hennes familj. Det äter vi vanligtvis på julafton, men eftersom vi kommer att fira jul på olika kontinenter beslöt vi oss för att tjuvstarta med blinierna. Hemma hos mamma, i den forna bastukammaren, ligger det minst tio-tolv lådor Magnus och jag fyllde med våra saker när vi 2013 flyttade till LA. Då var planen att vi skulle stanna i ett år och sedan packa upp allt igen. Klipp till julen 2018 då vi fortfarande bor i LA och jag inte saknar en enda av sakerna i lådorna. Varje år brukar jag ändå göra en tur ner till källaren och plocka fram klädesplagg och grejer jag ger bort till min syster eller kompisar. Det är direkt renande att långsamt se hur antalet lådor minskar. Jag är tacksam över att vi var kloka nog att sälja och ge bort alla våra möbler redan 2013. Den forna bastukammaren är också en påminnelse om hur mycket pengar jag genom tiderna lagt på saker som idag inte har någon plats i mitt liv. Och hur mycket saker som redan existerar och borde finnas hos någon annan som verkligen skulle använda dem istället för att bara vänta på en oklar framtid hos Maggan och mig. Lovar varje år mig själv att sälja allt på loppis inkommande sommar, men hittills har det aldrig blivit av. Satsar nu på sommaren 2019.   Syrran slängde fram en bild på min mormor och hennes två systrar. Karin längst till höger fyllde för övrigt 104 i förrgår. Ganska aktningsvärd ålder ändå.

Jag kan inte påstå att jag blir bättre på att överleva jetlaggen, men kanske duktigare på att hantera den. Det handlar egentligen bara om att vänta ut den. This too shall pass liksom. Plus en melatonintablett när jag vaknar mitt i natten. Att det är mörkt hela tiden hjälper inte precis, men för att i alla fall få lite dagsljus i oss gick vi ut på en promenad kring lunch.

  Magnus ville fylla på med Filippa K t-shirts, Happy Socks och Björn Borg-kallingar. Han köper alltid samma plagg när vi är i Stockholm. Själv ville jag svänga förbi & Other Stories, tycker att de har fina kläder, men framförallt väldigt goda och prisvärda parfymer. Köpte ändå nada. Behövde verkligen ingenting nytt. Majlis slocknade omedelbart i vagnen. Vidar klagade på att han var hungrig, men så fort vi steg in på Sturehof somnade han också. Med två sovande barn var den här lunchen det närmaste Maggan och jag kommit en dejt sedan i somras. Oerhört romantiskt. Det var inte lätt att väcka Vidar, men vi fick upp honom och vandrade hemåt genom Östermalm. Kallt och mörkt var det, men också ganska mysigt. Så här ska det ju vara i juletider. Extra mysigt blev det när vi passerade kvarterskrogen Paraden och blev bjudna på varm glögg. Nu ska vi försöka hålla oss vakna en stund till och sen dra på middag till Karin och Peter på Lidingö.