Självständighetsdag i stockholm

5 years ago

Min mormor dog för ganska exakt nio år sedan. När hon ännu levde brukade hon berätta för mig om hur hon under vinterkriget tog sparkkälken till flygplatsen och spanade efter ryska bombplan. Hon sa att det var otroligt kallt, men att det ändå kändes bra att göra något för fosterlandet. Hennes lillasyster fyller för övrigt 104 imorgon, hinner fram för att fira henne först på lördagen. I dag firar Finland 101 år av självständighet. När man i USA firar 4th of July med picknick, öl och fyrverkerier är självständighetsfesten i Finland uppklädd och högtidlig. Det är mörkt och kallt och finländarna tar Finlands självstyre på fullaste allvar. Det är inte så konstigt Folk som stred för Finland i kriget lever fortfarande och kan berätta hur det var. I det gula huset uppe till höger föddes min mormor och där levde hennes syster i nästan hundra år. Nuförtiden bor min syster och hennes familj där. I vår familj har Magnus dubbelt medborgarskap, han är svensk och finländare, Vidar är också det, Majlis är amerikan och svensk och jag finländare. Jag kände mig mer fosterländsk när jag var yngre och speciellt under de perioder jag bott utomlands. Nuförtiden är jag glad över Finlands självständighet och tacksam över att vara född i Helsingfors. Jag fattar vilket otroligt bra land det är på så många sätt: orörd natur, bra skolsystem, sjukvård för alla, skattefinansierade universitet, jämställdhet och tilltro till media. Samtidigt är finländare en ganska liten del av min identitet. Jag känner aldrig ett behov av att skryta om eller försvara Finland. Mitt hjärta bultar för familj och vänner i landet, men inte själva landet. Det är kanske respektlöst att skriva så här på självaste självständighetsdagen, men jag känner verkligen att nationalstaten har spelat ut sin roll. Det måste finnas ett annat sätt att organisera den här världen än att vissa platser med mer pengar sätter upp murar för att hålla folk i kris ute. Det gör mig också illamående att nazister demonstrera på just den här dagen i Finland. We are the world, liksom. Äh, får helt enkelt förklara detta bättre i nästa podd. Eller förstod ni? Är ni fosterländska?

Marie · 5 years ago
Jag känner mig inte direkt fosterländsk trots att jag aldrig har bott någon annanstans än i Sverige. Jag tror dock på att känna sig stolt över sitt arv och vad vi har åstadkommit genom historien. Men, samtidigt inte blunda för de svarta delarna av historien som de flesta länder har. Jag är övertygad om att vi bär med oss ett starkt kulturellt arv genom vår uppväxt och att det gäller att nyttja det på ett bra och positivt sätt i syfte att bjuda in andra i den kulturen.

Peppe Öhman · 5 years ago
Håller med om allt!

Ennet · 5 years ago
Intressant inlägg!Känner igen mig i dina funderingar.Jag har bott i Finland nästan hela mitt liv,men är inte finländsk medborgare.Tycker jag alltud kännt mug mer som en betraktare av den finländska kulturen.Sterotypier och prat om tystlåtenhet och sisu klingar inte på mina själatrådar. Uppskattar naturen och ljuset, men någonslags fosterländskhet känner jag inte. Vissa saker i vårt system känner jag mig dock stolt lver,då jag beskriver tex. vårt hälsovårdssystem för utlänningar. Andra fenomen får mig att skämmas över Finland, främst vår flyktingpolitik som är inhuman och rasistisk.

Peppe Öhman · 5 years ago
precis så! Jag kan också gilla att känna en viss trygg (delvis självvald?) utanförskap, om du förstår vad jag menar.

Jessica · 5 years ago
Jag är tacksam över att jag växt upp i Norden med alla de fördelar vi har, men känner mig inte särskilt patriotisk. Jag är Sverigefinne och känner mig lite utanför i både Sverige och Finland. Jag känner mig inte heller hemma bland andra Sverigefinnar eftersom att jag upplever att många av dem har en patriotism till Finland som jag inte har eller tvärtom att de vill dölja sitt finska arv, vilket jag inte känner att jag vill/behöver göra. De olika grupperna av finländare intresserar mig. Skulle vara intressant att studera dem mer. Vore roligt om du kanske kunde skriva något om dina erfarenheter/tankar. Jag upplever att det bland (rasistiska) svenskar (som gillar stereotyper) finns en tydlig rangordning på grupperna i allafall. Finast är finlandssvenskarna. De pratar ju svenska med en gullig mumindialekt och är ofta bildade. På andra plats kommer finländarna, de super, badar bastu, är tekniska och håller sig i sitt land. Den fulaste gruppen är Sverigefinnarna. De lär sig aldrig svenska, har en ful brytning, är alkoholiserade och gillar knivar. Hur ser man på de olika grupperna av finländare i Finland?

Peppe Öhman · 5 years ago
Vilken otroligt bra fråga! Vet inte om jag har ett svar på den, men lyfter upp den i eget inlägg!

Cruella · 5 years ago
Nationalstaten kan knappast sägas ha spelat ut sin roll innan ett genomtänkt, trovärdigt och fungerande alternativ presenteras. Det verkar hemskt långt borta. Hur skulle det kunna fungera i stället? Är det en världsregering? Är det tvärtom total decentralisering in i något slags klansamhälle? Är det nyliberalens/libertarianens dröm - öppna gränser, fritt blås, var och en sin egen lyckas smed. Och olyckas. Vem plockar upp notan? För vems pengar? Vem beskattar? Jag ser bara frågor, jag. Och ja, jag är nog patriot ändå.

Peppe Öhman · 5 years ago
Jag förstår att tanken på att slopa nationalstaten kan upplevas som provocerande, men i och klimatförändringen kommer allt fler områden på jorden att bli obeboeliga och människor kommer att vara tvungna att flytta på sig. De flesta stora idéer/förändringar verkar naiva/omöjliga vid första anblicken, men en bra start är att till exempel ställa de frågor du just skrev ner och försöka bena ut/lösa dem en och en.

Cruella · 5 years ago
Har du kanske bra läs- och lyssningstips där dessa frågor diskuteras seriöst? Tar tacksamt emot!

Peppe Öhman · 5 years ago
Så fort jag kommer hem ska jag forska i detta!

Peppe Öhman

Peppe Öhman

Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.