Ett dopp som inte blev av

7 hours ago

Ett dopp som inte blev av

Bilden ovan är fake news. Eller jag var i och för sig nere vi poolen idag för att ta årets första dopp, men det fanns någon äcklig substans i ena bassängändan och jag beslöt mig fort för att skjuta upp doppet tills poolen blivit rengjord.  Det var det mest spännande som hänt mig idag. Det toppade ändå att ta en lång promenad som var gårdagens höjdpunkt.

För övrigt har jag märkt att jag inte kan producera längre texter i den här situationen. Det går liksom inte att skriva skönlitterärt när man blir avbruten var tredje minut. Igår fick jag ett utbrott och höll en något agiterad monolog som handlade om att ingen som städar undan efter sig gör mig en personlig tjänst. Om man bor här är man en del av detta hushåll och då är det ens plikt att ta hand om hemmet. Fast i versaler då.

Istället för roman skriver jag på andra kortare texter, förbereder föreläsningar och kurser, pratar med Maja om Friday Lab och läser/lyssnar på nyheter. På tal om det delade jag idag en New York Times-artikel på Twitter som handlade om hur olika USA:s delstater reagerat på coronakrisen. Vem som hållit sig hemma och vem som inte gjorde det. Utan att dra på några stora analytiska växlar tyckte jag att det var ett jättebra exempel på hur enormt och segregerat USA är och hur många olika kulturer/synsätt här finns.

Hur ofta händer det er att ni tycker något är otroligt intressant och när ni berättar det för andra är de bara snark och rycker på axlarna? Vad handlar det i så fall om?

Vita lögner och höga hinder

2 days ago

Vita lögner och höga hinder

Jag tänker alltid att jag ska fira när det kommer ut en bokkatalog med min bok i sig, men det blir sällan av. Lite fir är väl ändå att få dela den här. Är så glad och stolt över den här boken, andra delen i serien om Maja och Frank. Tänk att få syssla med det man gillar mest: böcker och hästar. Det är alltså en kapitelbok för barn i lågstadieåldern. I den här delen är det vinter och Maja rider på sin vanliga ridskola. Hon trivs inte speciellt bra och längtar efter en bästis. Sen dyker Frank upp och det blir hopptävling.

Det är för övrigt otroliga Louise på HejHejVardag som gjort illustrationerna i boken. Så stolt och glad över det. Louise är så jäkla rolig, smart och ja, bra på att illustrera.

Förresten: Mitt förlag Schildts och Söderströms har minus 30 procent på alla böcker just nu. Min bok kommer ju ut först till hösten, men det finns en massa annat bra att läsa där. Gör det! Köp en bok.

Vita lögner och höga hinder

Vi sitter i samma båt och det känns bra

2 days ago

Vi sitter i samma båt och det känns bra

Hörni, tack för att ni delade med er av era besvikelser i inlägget under. Jag läste dem och tänkte på var och er. Klart att jag visste att folk hade planerade grejer som inte blev av och att det såklart föranledde besvikelser, men det var på fint att faktiskt läsa om dem. Jag kände mig mindre ensam i min bitterhet. Jösses så vi kommer att uppskatta livet, vänner och friheten när allt detta är över. KRAM!

Ut med besvikelsen!

3 days ago

Ut med besvikelsen!

Idag i podden berättade Magnus att han igår på väg för att köpa kaffe  sett Arnold Schwarzenegger cykla förbi med sitt crew. Bland annat detta, och mycket viktigare saker, pratar Maggan och jag om i podden. Allt vi snackar om gör vi ur ett feministiskt, journalistiskt och mediagranskande perspektiv. Om du tycker att det är bra (och indirekt vill stöda den här bloggen) går det bra att för 2, 80 dollar i månaden prenumerera på podden. Gör det! Jag blir glad!

Det om det. Det jag tänkte skriva är att jag öppnar upp kommentarsfältet för era Coronabesvikelser. Ni vet hur det känns futtigt att klaga över att man inte kom iväg till sommarhuset/på skidsemestern/på födelsedagsfesten. Andra har ju ångest, sjukdom och död att tampas med. Man biter ihop och tänker på hur bra man ändå har det. Men besvikelsen mullrar i bakgrunden.

Alla besvikelser är besvikelser och här är ni välkomna att skrika ut dem ur ert system. Jag kan börja: Jag är så besviken över att vi inte kommer att kunna åka till Hawaii i april. Vi skulle hänga med goda vänner. Magnus skulle få vara statist i film med typ Schwarzenegger. Jag skulle skriva reportage. Barnen skulle snorkla). Nu blir det ej så. Ni då?

Tidsfördriv och tips på tv-serier

4 days ago

Tidsfördriv och tips på tv-serier

Louise som är en god vän, otrolig person, ROLIG person och dessutom illustrerar mina Maja & Frank-böcker (nästa kommer ut i september!) har lagt upp linjebilder för nerladdning på sin blogg. Alltså färgläggningsbilder att printa ut. Både för vuxna och barn (man får själv avgöra vem som färglägger vad). Inte nog med det! Flera av bilderna kommer från “Ett himla tjat om hästar“! Om du kanske haft ett barn som gillat boken kan det vara en kul grej att färglägga illustrationerna från den.

I dessa tider då vi behöver distraktion från verkligheten (och stannar hemma isolerade) tänkte jag passa på att tipsa om några tv-serier jag gillar väldigt mycket.

Insecure.

The Good Fight.

Better Things.

High Maintenance (såg The Dude när jag var ute och sprang häromdagen, men ingen som jag berättade det för blev imponerad).

Fleabag.

Nu blir det jobbigt för er att scrolla så vi tar resten en annan dag. Är så avundsjuk på er som inte har sett dessa och har alla säsonger framför er.

En coronadag att fylla

5 days ago

En coronadag att fylla

Jahapp, vad gör ni en sån här coronadag? Jag jobbade i några timmar. Magnus rakade bort skägget och lämnade mustaschen. Jag tycker handen på hjärtat att det är svinsnyggt, men så har jag också alltid gillat Tom Selleck.

Sen tog vi en promenad till kvarterscafét. Någon före oss hade lämnar $50 i kassan som en liten present till kommande kunder. Skulle det hända i Sverige eller Finland? Kanske? Vi blev glada och lämnade en liten peng för de som kom efter oss. Medan vi väntade på kaffet sminkade Vidde Majlis. Sen promenerade vi till några kompisar uppe på gatan och stod och pratade med dem med coronaavstånd. Kom hem, barnen byggde en koja, jag sprang och nu är det fritid.

Vad sysslar ni med?

En coronadag att fylla
En coronadag att fylla
En coronadag att fylla

Fredagslänkar den 27 mars 2010

7 days ago

Fredagslänkar den 27 mars 2010

Jag hade nåt slags fåfäng tanke om att göra fredagslänkarna med så få texter om Corona som möjligt, men det är fasiken svårt att hitta nåt aktuellt och relevant som inte handlar om just virus. On a personal note gläder jag mig mycket åt att mina gamla studiekamrater från Erasmustiden i Nederländerna startat en Whatsappgrupp och att alla är precis som för nästan 20 år sedan.

Så här besegrar vi coronaviruset.

Tjernobylturism.

På bara en dag ställde 1000 pensionerade, privata och andra sjuksköterskor upp för att hjälpa New York ur coronakrisen.

YouTube and Amazon Prime will sacrifice streaming quality in the EU to help avert internet gridlock as tens of millions of Europeans, confined by the coronavirus outbreak, switch to working from home

Eftersom Trump inte kan hålla sina valmöten ute bland folk har han flyttat kampanjen till pressrummet.

Varför dör fler män än kvinnor av corona?

I Finland stänger man Nyland och i Sverige får allt mindre grupper människor träffas, på vilket sätt påverkas medborgarens fri och rättigheter? Tycker detta är en mycket intressant fråga. (på svenska).

Stressad? Lätt ångest? Surfa in till  The Calm Place.

That discomfort you’re feeling is grief.

Abortmotsåndare använder coronakrisen för att stänga ner abortkliniker.

Den här är kanske inte för alla, men jag tycker att det är en intressant diskussion om hur unga människor är mer intresserade av sin image (på på sociala medier) än sex och om hur upplevelseekonomin håller på att dö ut.

Du måste inte vara så produktiv.

Om hur det är när ens man blir sjuk i Cornona.

Använder ni er av Houseparty? Ska börja nu.

Precis som alla andra har jag frossat Tiger King den här veckan. Den är ju klipp på ett väldigt dramatiskt (sensationellt?) sätt. Jag ställer mig lite skeptisk till sanningshalten i den, men en otrolig historia är det.

Om man måste se det från den positiva sidan

1 week ago

Om man MÅSTE se det från den positiva sidan

I dag tappade jag nerverna med barnen i tur och ordning avbröt mig i allt jag gjorde. Jag fattar ju att det är deras jobb att avbryta mig, men fick spel och drog ut gänget på en hajk. Om man måste gräva fram något positivt av den här annars vidriga situationen så är det att vi har börjat hajka igen. Vi sysslade mycket med det under våra första år i LA, men sen rann det intresset ut i sanden. Nu är där igen och försöker trötta ut ungarna så de lägger sig tidigt (plus att det är ganska härligt med naturen, hela familjen tillsammans, utsikten osv osv). Är kanske att få ungarna tidigt isäng tillsammans med att få vara ifred mina två största drivkrafter i livet? (Ni kan ta: “Varför skaffar man barn om man ändå inte vill umgås med dem?” i ett annat forum. Få människor hänger så mycket med sina barn som jag).

En annan positiv vinkel är att matsvinnet antagligen blivit mindre. I dag köade vi in i Trader Joe’s i cirka 10 minuter (TJ hade ritat ut avstånd på exakt 6 feet så man inte stod för nära varandra i kön), blev handspritade och kom sedan in i affären där det fortfarande rådde en två likadana produkter per person-regel (på Pavillions hade de installerat plexiglas mellan kunden och kassörskan). Det är så mycket bökigare att handla mat att folk förhoppningsfullt respekterar den mat de har i kylskåpet (Magnus påpekade visserligen att när allt detta är slut är alla de som bunkrade upp för en zombieinvasion tvungna att slänga största delen av maten de samlat på sig, men det vill jag inte tänka på).

EU stoppar tomma plan att åka omkring och landa bara för att få behålla sina landningsslottar.

Den självklara silverkanten på det här kolsvarta molnet är såklart att folk fattar hur smidigt det är att ha möten online. Det tar nog inte länge innan man börjar se på fysiska möten som trådtelefon med landlinje. Gulligt, men varför? Okej, där tog jag kanske i lite, men jag tror på fullt allvar på att inte bara företag kommer att flytta online, utan att folk kommer att lära sig sköta grejer i ännu större utsträckning på internet.

Sen kan jag längta ihjäl mig efter att träffa vänner i köttet, gå på restaurang och att skolorna ska öppna, men det är kanske bra att i dessa påsktider utöva lite fasta så man uppskattar det man har när detta är över.

Vad kommer mänskligheten att lära sig av denna kris? (Svara helst inte: ingenting)

Om man MÅSTE se det från den positiva sidan
Om man MÅSTE se det från den positiva sidan
Om man MÅSTE se det från den positiva sidan
Om man MÅSTE se det från den positiva sidan

Tioåringar i hushållet

1 week ago

Tioåringar i hushållet

Maggan och jag jobbar ju hemifrån också i vanliga fall (hur många gånger har jag inte sagt/skrivit den meningen på sistone) så det har inte varit en livsomvälvande förändring att ha ett hemmakontor. Det sagt har dynamiken faktiskt justerats lite när Vidar också är hemma. Han har såklart skoluppgifter, men inte så mycket att de spänner över den vanliga tiden han är i skolan (mellan 8:30 – 15). Jag vet liksom inte hur mycket man kan kräva av en tioåring. Eget initiativ är i alla fall inte en av sakerna som han ännu behärskar (å andra sidan lär sig vissa vuxna aldrig det).

Men vid sidan om att plocka upp sina egna kläder och lägga dem i tvättkorgen, fylla diskmaskinen, ta upp soporna och enstaka tillfällen hämta upp tvätten från torktumlaren har han inga specifika hushållsuppgifter. Tycker att det är en fantastiskt bra skill att ha med sig i livet att veta hur ett hushåll fungerar rent praktiskt. Hur mycket hjälpte ni till hemma när ni var tio, och för er som har barn: gör de mer eller mindre?

Hur jag både är en självsäker vuxen och inte

1 week ago

Hur jag både är en självsäker vuxen och inte

Det är tydligen så att parkerna är öppna för hajkare, men parkeringsplatserna och campingen är stängda (det hävdar i alla fall Magnus att det stod på Santa Monicas officiella websajt orkar inte faktagranska Maggan). Vi åkte ut till Temescal och hajkade upp för ett berg. Motståndet hos barnen var till en början massivt och gnälltermometern slog i taket, men när de väl var ute och hittat varsin pinne verkade de faktiskt gilla utflykten.

Hur jag både är en självsäker vuxen och inte

Det finns väldigt mycket vacker natur och parker nära vårt hem. Så pass många att vi fortfarande kan välja en park, en stig och inte veta vart man kommer om man väljer den. Har man barn med sig tar den en visserligen förr eller senare till gnäll, men idag kom vi också upp på en platå med utsikt över hela stan. Om jag var en person som stavade “te” “thé” skulle jag skriva #blessed men det går ju inte att göra utan att vara ironisk. Njöt ändå väldigt mycket av hajken.

Hur jag både är en självsäker vuxen och inte

Jag var förberedd på att ha Majlis på höften ungefär 80 procent av hajken, men bar henne bara i högst en kvart. Kudos för en treåring att orka gå så långt och så brant. Och Ellen, jag vet, hon är högst normalbegåvad. Så där som barn mest är.

Hur jag både är en självsäker vuxen och inte

Magnus och jag pratade om hur skönt det är att bli vuxen inte vara osäker i nya situationer. Inye vara så rädd för att göra fel. Jag fick nämligen en flashback från en tidigare arbetsplats när jag skulle ta ut en kund på fin restaurang, frågade vad hen ville dricka. Hen sa rödvin och jag beställde in en pinot grigio. När det mycket vita vinet kom in kände jag av någon orsak en så stor skam inför servitören att jag bara frågade klienten om det ändå  var ok med vitt. Får skamsköljningar när jag tänker på det. Idag skulle jag antagligen skrattat åt mig själv och berättat om misstaget och sagt att jag menade pinot noir. Herregud, jag hade ju dessutom företagets kreditkort! Jaja, skönt att bli lite äldre.

Hur jag både är en självsäker vuxen och inte

Sen sa Magnus att jag var en fegis som tvekade inför att balansera på ett träd som fallit ner över en liten bäck. Det var inte dödslångt ner, men kanske två och en halv meter. Jag hade en puls på 180 medan jag bevisade för min familj att jag inte är en räddhare. Så mycket för självkänsla som kommer med att vara vuxen.

Peppe Öhman

Peppe Öhman

Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis. Skriver, rider, springer, äter och har sig.