Vad har du gjort för att krossa patriarkatet

5 days ago

Vad har du gjort för att krossa patriarkatet

Resten av veckan är barnen lediga från skolan pga av Thanksgiving. Vi ska åka till Joshua Tree med några kompisar. Eftersom de flesta av oss är vegetarianer och nordbor blir det inte så mycket traditionell kalkon, men god mat ska vi ändå få i oss. Idag skickade Frida, som vi ska åka med, en rolig bild åt mig på instagram. Istället för att gå varvet runt bordet där alla berättar hur tacksamma de är, berättar man hur man under året som gått hjälpt till att krossa patriarkatet.

Förra året vid den här tiden upptäckte jag att en av mina uppdragsgivare betalade mina manliga kolleger mer än mig för exakt samma uppdrag. När jag påpekade det här fick jag höra att jag helt enkelt var sämre än männen. En av tidningens manliga anställda började skriva långa mail (alltså pluralis, slutade dock läsa efter det första) där han förklarade hur fel jag hade i att jag var lika bra som snubbarna och en annan snackade bara allmänt skit om mig på Facebook. Det hela slutade med att jag blev av med mitt uppdrag.

Det här är ju en tragisk historia, men ledde också till att jag fick flera andra riktigt bra uppdrag i Sverige. Jag tog överraskande inte åt mig så mycket, men gladdes mycket när en kompis berättade att hela bråket, som utspelade sig offentligt, ledde till att alla skribenter på tidningen hon jobbar på sedan dess får lika betalt för samma jobb. Det gjorde mig glad.

Sedan dess har jag väl mest talat och skrivit om feminism i olika kanaler, men nu är jag nyfiken på vad ni gjort för att krossa patriarkatet. Allt räknas, från en kommentar till en större handling. Till och med tankar räknas, låt oss i inspirera varandra.

Helena · 5 days ago
Var i yngre ålder helt emot alla dessa "feminister" som stod och skanderade än det ena och än det andra. Inser i efterhand att det nog handlade mer om att jag då, i tidiga tjugoårsåldern, helt enkelt inte kunde identifiera mig med dessa kvinnor alls, mer än att jag inte var feminist. Har fortfarande inte en personlighet där jag pratar om att krossa patriarkatet, eller om patriarkatet alls för den delen, men har ändå insett att jag nog gör min del ändå, av bara farten. Växte upp med en mamma (och en pappa) som tog för sig och var mitt i karriären, även om det alltid fanns tid för oss barn. Min mamma nämnde aldrig någonsin ett ord om feminism, även om jag som vuxen inser att hon nog bröt en del barriärer inom affärsvärlden där på sjuttio- och åttiotalet. Detta ledde till att jag såg det som självklart att kvinnor och män hade samma förutsättningar, det var bara att ta för sig. Kvinnor hade liksom inga extra utmaningar. Det var bara att göra och strunta i vad andra möjligtvis hade att säga. Antingen har jag sedan haft tur i vuxen ålder, eller så har jag inte låtit nedlåtande blickar hämma mig, för jag upplever faktiskt inte att jag personligen haft några problem för att jag är kvinna. När jag nu uppfostrar två döttrar själv försöker jag då och då slänga in samtal och kommentarer om "de kvinnor som gått före oss" och hur det var förr, men märker att jag mest får blickar av mina döttrar på 9,5 och 11 som liksom säger; "men är du galen, det är väl inte ens en fråga, klart killar och tjejer är lika bra". Det som för mig var stort, som när Kamala Harris blev vice-president i USA, var liksom för barnen bara något helt normalt. Detta fick mig att tänka att jag kanske borde fortsätta precis som min mamma gjorde, med att helt enkelt bara förutsätta att det inte finns någon skillnad. Kanske rubbar det av sig på mina barn, som jag tror och hoppas att det gjort. Kanske arbetar jag mot patriarkatet på mitt eget lilla sätt! :-) Slutnotering: Inser självklart att det ännu finns massor att göra i världen vad gäller kvinnors och flickors rättigheter. Ville bara erbjuda ett lite annat perspektiv på patriarkatet i väst och hur vi kan få döttrar som växer upp med andra förutsättningar och ett annat synsätt än kvinnor i tidigare generationer. Som jag sagt förut - tack för den klart bästa bloggen på nätet Peppe!

Peppe Öhman · 5 days ago
Tack för det här! Uppskattar enormt mycket att läsa hur andra resonerar och agerar.

Sophia · 5 days ago
Peppe, tack för en briljant blogg! Följde den där jävla härvan förra året och var så förbannad! Jag fick en son i maj och har märkt att det är sååå viktigt för mig att vi ska vara jämställda. Dels för att jag tycker det är oerhört viktigt inför framtiden och kommande generationer, men också för att jag inte har något intresse i att vara någon projektledare i familjen. Jag är inte bättre på att städa för att jag är kvinna? Märker dock att det är så himla lätt att hamna i fällan "manligt och kvinnligt" och att vi som totalrenoverar ett hus kanske har ännu lättare i att hamna där när min kille bygger och jag.. tja, diskar? Hatar det där. Så jag har gett mig fan på att jag också ska bygga, även om jag inte tycker det är superkul. Tycker det känns viktigt att min lille kille ser att hans mamma kan hantera en skruvdragare eller vad det nu kan vara. Vi kör läggning varannan kväll och när min kille gör något med sina kompisar är det min tur nästa gång. Ser också till att prata om det här med vänner och bekanta, tänker att man skapar intresse och eftertanke genom att själv agera och prata om det. Så, jag gör inte jättemycket för att krossa patriarkatet just nu mer än det som handlar om mitt privatliv, men tänker att det förhoppningsvis kan ge ringar på vattnet och inspirera någon, precis så som många kvinnor jag följer inspirerat mig att våga nu. Tack för en fantastisk blogg!

Peppe Öhman · 5 days ago
Jag känner så igen mig i det du skriver. Jag kämpar som fan för att det inte barnen ska se mig laga mat och tvätta medan Magnus fixar med bilen, men det är en fight jag är tvungen att ta varje jävla dag (önskar att Maggan tog den ibland). Tack för att du säger så fint om bloggen och för att du kämpar för en mer jämställd generation. <3

Anna · 5 days ago
Ja samma här, men ibland känns det som att jag gör ALLT då istället, målar, spikar, diskar, lagar mat, klipper gräs, bokar service på bilen och bestämmr rent allmänt om hur det ska städas. Det är ju inte heller så bra känner jag, men inser ju att det är jäkla bekvämt för sambon att bara åka med..

Maria · 5 days ago
Hände Gör flera år sedan när vi var ett Team med majoriteten kvinnor. En man. Som blev team ledare även om vi andra hade mer erfarenhet. När han slutade, fick vi en manlig manager som inte visste nåt om vårt jobb. Minns att jag ställde mig upp och högt sa att det krävs visst en penis om man skall bli supervisor. Kanske inte så moget, men kändes orättvist just då….

Anarkisten · 5 days ago
Jag är lärare och smyger in genus och jämställdhetsuppgifter i alla kurser oavsett officiella kunskapskrav.

Jagjagjag · 5 days ago
Verkligen bra fråga. På mitt jobb har jag högre utbildning än bla två killar. De har sina egna rum. Jag får vara i det rum som råkar vara ledigt dvs har varje dag olika rum. Det betyder att jag inte kan lämna papper och grejor, att printern inte är inställd, att jag ständigt fyller på material i alla de olika rummen. Hur blev det såhär? Grejen är att jag försökt ta upp det, men det finns inte tillräckligt med rum för alla. I början tänkte jag att va fan, jag kan väl vara lite flexibel. Och vad jag vill komma fram till är att när jag försökt göra en grej så har jag ändå förlorat för jag blir den sura och tvära. Det är det som är så himla svårt! Jag vill krossa patriarkatet på ett sympatiskt sätt och måste verkligen känna mig stark för att ta konflikter. Därför också tyckte jag att du verkligen var tuff i dendär offentliga konflikten, för du stod upp för dig själv. Måhända lite lättare när du ej bor i Finland och har en fot i Sverige. Det jag inte gillade med hbl s svar var att det var lite maktmissbruk. Du är trots allt en ensam person och att någon chefsredaktör skriver i sin egen tidning ett svar på tal eller förklaring, skulle kunna kännas obehagligt. I varje fall.

Peppe Öhman

Peppe Öhman

Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.