det var tufft för mig att komma hem från Italien och att gå in i en vecka som solomama. jag kämpar dubbelt för jag känner mig som en dålig mamma som inte alltid är helt närvarande i tanken utan i andra känslor, samtidigt som jag försöker skapa så fina dagar och minnen som möjligt för oss
jag har aldrig känt mig riktigt hållen förrän nu, alltid tagit hand om andra och nu känner jag för första gången hur en annan värnar om mig och är rädd om mig, ser mig och bryr sig. och det är en väldigt vacker känsla, som jag saknar så när vi är isär, även om känslan är kvar och att jag vet att han finns. han fattas mig och kroppen har i det ingen tidsuppfattning
nu sitter jag på ett tåg påväg till Skåne, tacksam för vänner och otroliga medmänniskor som hjälpte oss på tåget med Gunnel sovandes efter en typ helt vaken natt
vi var hemma måndag och tisdag och jag kände mig ensam och att ansvaret tyngde mig. livets tur att Petra också var solo hemma med sin dotter
vi möttes på Kulturhuset och hängde några timmar, både där och i Vasaparken. även om vi inte hann prata så mycket när barnen vill olika så var det så fint i stunder att se Hilma och Gunnel leka, de som rullat bredvid varandra flera dagar i veckan första året. och de bara klev in i nån igenkänning och gullig samhörighet. och jag kände ett så fint och välbehövt sällskap från Petra, som alltid men jag behövde det verkligen då
vi gick till Vasaparken för första gången och det var väldigt mycket fint, men många barn och lekställningar som jag kände var lite för farliga för att låta henne klättra upp i själv
det är alltid roligt med omväxlingen och att känna in nya miljöer, se vad som funkar och jag samlade på mig lite mod och känslan av att vara ensam avtog
igår var det jag och Gunnel och jag åkte in till stan, jag känner mig som Carrie där, stan är min dejt och jag känner sällskapet på ett annat sätt än om vi bara skulle vara hemma och i krokarna
vi fick tips om Tessinparken och bröt igen ny mark
min kärlek till öppna stora miljöer med relativt långt till närmsta bilväg är oerhörd
och jag har knappt ord för hur fin Tessinparkens parklek var, herre alla gudar att någon skapat så fint för barnen
och Gunnel träffade så gulliga andra barn
miniatyrhusen hade tom svenskt tenn tapet
ni ser ju
så vackra miljöer och vi lekte i nån timme innan det var dags för nap
blir rörd för barnens skull att det finns såhär fina platser – hit kommer vi åka igen
Gunnel var helt salig och provade allt som bjöds
efter en lång promenad på stan med henne sovandes i vagnen åkte vi hem och packade och preppade – så glad att det blev en väldigt fin dag
det är svårt att varva två så olika vardagar och kontrasterna och jag försöker att vara snäll mot mig själv och ödmjuk i allt som känns
det är svårt med saknad och längt, och jag känner väldigt starkt
men jag håller ytterst i känslan att vara så ofantligt tacksam både för Gunnel och för denna oerhörda kärlek jag får uppleva
nu ser jag fram emot några dagar i Skåne, att få gå på mina gamla gator med Gunnel och att få spendera dagarna i sällskap av vänner som är så fina
<3
jag visste inte om konceptet med agriturismo innan vi skulle boka men än en gång lyckan i att resa med en geniperson som har koll. det blev en ljuvlig mellanlandning mellan två städer. att få ligga vid en pool bara vi två en hel dag. äta mysig lunch & sen åka tillbaka & bada mer. underbar vilodag & så romantiskt
när vi lämnade Modena kom en storm in och vi körde genom bergen i regnet så när vi väl kom fram ville vi inte hålla på & leta restaurang så vi stannade kvar där & åt en så gullig middag lagad av det som växt i trädgården & med vin från gården
och huset med trädgården såg ut att vara settingen för Call me by your name
vi somnade till regn men vaknade till strålande sol
jag kan verkligen rekommendera ett besök om ni är i trakten
zucchiniblommor från trädgården i middagen – så mycket omsorg och kärlek i allt
älskade det älskande paret utanför fönstret
och jag invigde min Lindex bikini
så vackert att se huset påväg tillbaka från lunchen
hela veckan som var kändes som att leva i en dröm
här hittar ni hit
<3
jag har sett Carsten Höllers uppochnervända flugsvampar på Fondazione Prada på instagram under flera år och tänkt att åh de måste jag se nån gång – men Fondazione Prada låg lite utanför stan och vi hade inte så många dagar så jag släppte det. men så fick vi upp reels om att Wes Anderson designat ett café i Milano – typ enda i världen & jag sa att dit måste vi faktiskt åka trots lite utanför
Bar Luce låg perfekt på vägen mot Bologna så vi hämtade ut vår Fiat 500 & styrde dit men när vi då kommer fram ser jag att det är inne på Fondazione Prada & typ skrek. höll nästan på att inte kunna parkera & höll skakande i den lilla parkeringslappen där det stod visitors Fondazione Prada Bar Luce
så vi gick in
och jag dog så mycket en kan dö utan att dö. skakade typ i extas. om jag fått en son hade jag velat att han skulle heta Wes. och så var ju stolarna i samma färg som mitt kakel i keramikstudion. bråka inte med världen om inte världen bråkar med dig känsla
och i efterhand så självklart att han bara skulle designa en resto inne på Fondazione Prada – men överraskningsmomentet förstärkte storheten
jag beställde typ hela menyn och personalen såg ut att vara tagna direkt ur någon av hans filmer – allt så snyggt, genomtänkt – & otroligt gott
vi började vid ett bord men sen blev två av de geniala bänkarna bredvid varandra lediga så vi flyttade
jag har aldrig innan haft en bättre fika & kommer nog aldrig fika i en för mig vackrare miljö – men det var fulländat & jag är helt fine med att det kommer vara så
och med honom – knappt hanterbar lycka
<3
hissen upp till flugsvamparna var liksom inte en hiss – mer av ett mini marmortempel som
fick båda att tappa hakan
och så att få stå här på en plats jag velat se i flera år – med människan jag letat hela livet efter – efter en resa i den bil jag velat ha typ forever genom Milanos morgontrafik, i Italien som är min plats på jorden så blev det ju liksom lite maxat i känsloregistret
de två platser där jag känner total eufori, lugn och spänning samtidigt – anywhere med honom & i Italien, & nu runt konst & estetik som jag älskar
så glad att jag bad tjejen bakom oss att föreviga – & hur glad jag var syns
innan vi åkte vidare så valde vi en låt på juke boxen i Bar Luce & jag kände att livet knappt kan bli finare
tack Wes & Prada & livets alla vägar som lett just precis hit
<3
vi kom hem igår från ljuvliga dagar i Italien. en resa blir ju för alltid inkapslad som ett minne i livet och en upplevd tid som stannar hos en, men den här resan kommer för alltid att vara en av mina finaste och mest speciella. att få uppleva en av de länder jag älskar mest tillsammans med den ljuvligaste personen jag vet
vi började resan i Milano då vi skulle gå på konsert där första kvällen
jag har bara varit i Milano över dagen innan och inte sovit kvar så det var kul att vara där lite längre
vi bodde perfekt nära otroliga Duomo
jag hittade Carries glittriga lila baguette på Fendi
jag har bland annat sett @ulledjerf tipsa om affogaton på gelateria Umberto som nog är en av de äldsta i Milano – så vi gick dit
@umberto1934milano
ett litet ställe med få sittplatser men oerhört god affogato och så god glass – helt klart värt ett stopp
<3
påväg till konserten
en helt sanslöst bra Vulfpeck konsert till vacker solnedgång
euforiskt bra
dag två blev mer shopping och stros
jag hittade en rosa Marni väska vintage som jag blev instant kär i
jag stod emot att köpa väskan först men så hamnade vi på Marni café direkt efter för lunch så jag sprang tillbaka – tog det som ett sign
så vackert med alla pelare
Florenslooken fick göra revival & vi fick en ljuvlig sista kväll innan avfärd mot Bologna
vi gjorde ett stopp på vägen som kommer få ett eget inlägg pga att jag typ upplevde bucket list glädje
livets dröm i övrigt att hyra en Fiat 500 i Milano och köra bil för första gången i Italien – bara en sån sak men också med livets enda kartläsare och trygga punkt intill
vi pausade i Modena innan vi skulle bo två nätter på ett agriturismo precis utanför Bologna – som också ska få ett eget inlägg pga Call me by your name bubbla med gulligaste personalen
iskaffe och stros i Modena
sista två kvällarna och sista dagen spenderas i Bologna – där två av mina bästa vänner också bott så det kändes fint att gå i deras fotspår
verkligen en matstad & otroliga pelargångar – varmt i juli men väldigt fint
Sarah Jessica fick vara med & det är så roligt att gå på stan & i butiker med henne när folk både vill klappa & se
åt också mortadella för första gången i livet
och vi hade väldigt vacker utsikt över takåsarna från hotellet
sex dagar & fem nätter som kändes som ett eget litet liv – ett ljuvligt liv. och så glad att jag får ta med mig den finaste delen av det hem igen
<3
igår kväll sa jag till Lovisa och Andreas att de hjälper mig skapa en fin barndom till Gunnel och att jag är så tacksam. som part time solo mama nu blir det ju ett större ansvar och åtagande att fylla ut rum. att skapa gemenskap och familjekänslan men i mindre skala, och vi har ju familj men vissa bor långt bort och ja, det är ju en annan grej. jag ser fram emot att i framtiden få dela tiden med en annan vuxen och skapa en familjekänsla ihop. ett varmt och kärleksfullt hem
men nu är jag så innerligt tacksam för de här dagarna, en kort tid i livet som gjorde så fint intryck. minnen och skratt, glädje och värme som jag vet att Gunnel kommer bära med sig
Gunnel och jag gick igår morse till en vacker liten strand vi såg från promenaden dagen innan
en kvinna och två barn i morgonrockar var lite före oss ner. en mormor och två barnbarn
det finns video på min syster och mig när vi var i ungefär samma ålder som tjejerna och badar med vår mormor i Vadstena. vår älskade mormor. den här mormorn på bryggan påminde mig om henne, närvaron och värmen. hur jag märkte att hon spenderat mycket tid med barnen, de kunde varandra och var nära. och när mormorn badat klart satte hon sig intill Gunnel på bryggan och de plaskade med fötterna i vattnet bredvid varandra. och hon hade tagit på sig en röd morgonrock i velour med dragkedja. i exakt samma färg som min mormors favorittröja också den med dragkedja, också i velour och i samma nyans. jag har inte tänkt på den tröjan på år. men där var den framför mig lika klar som om jag ägnat varje dag i livet åt att memorera hur den såg ut. både mormors tröja och den här mormors morgonrock urtvättade pga trolig favorit som använts ofta. en oerhörd värme gick igenom mig. jag önskar att Gunnel hade fått träffa min mormor mer för hon var en fantastisk person och helt avgörande för mig
efter badet gick vi tillbaka till det fina röda huset för lunch
Gunnel somnade sen efter lunchen i vagnen och jag gick och drack cappuccino på den lokala italienska delin – väldigt god
när Lovisa jobbat klart hängde vi i trädgården
och Gunnel plockade väl nästan alla blommor de hade – tur vi bara stannade 1,5 dag
jag kände hur jag gav henne en idyll
och Gunnel bakade sen efterrätt med Lovisa medan Andreas gjorde egen pasta som vi sen skulle ta med oss på middag till Lovisas syster med familj
jag satt på kökssoffan och skötte musiken, drack lemonad och betraktade den här ljuvliga lilla bilden
så fin pasta! jag har en likadan pastamaskin som är kvar i förpackningen hemma – väldigt sugen nu på att prova själv
smultron på ett strå välkomnade Gunnel till middagen
en jämngammal kille och en lite äldre tjej som sällskap till Gunnel – och hon fick bada och leka ihop – springa med vindsnurra och allt kändes så fint
hon blev helt kär i två gosedjurshundar och vi fick ta noggrant farväl innan vi åkte
i morse åt vi pannkaksfrulle framför Frost och alla fick flätor (för att jag skulle få borsta Gunnels hår)
och nu är vi på tåg påväg hemåt – Gunnel sover och jag passar på att säga hej och föreviga våra dagar och vackra stunder här
jag har ju alltid min Byredo mixed emotions parfym och det sista Lovisa sa när vi lämnade huset påväg till stationen var att ”tänk att den där doften som
är så du kommer vara ett av Gunnels starkaste doftminnen i livet”. doften av mamma. vi fick båda gåshud och det var en så fin tanke att den vill jag minnas forever – och hoppas att det blir så
<3
så i morse med en fullpackad vagn tog vi oss mot centralstationen och tåg mot Falun
tåget stod inne några minuter innan avgång och jag behövde inte oroa mig för att behöva be om hjälp att komma på med vagnen – jag fick tacka nej till hjälp av fem personer efter att en gullig tjej erbjudit sig. och det gick så bra – jag hade slagit in små paket med målarbok och magnetbok (livets tips med magnetbok faktiskt).
vi åt snacks och tog oss hela vägen fram utan drama – underbart. optimalt hade väl varit om hon somnat på tåget när hon försökte så jag kunde lyssna ett sommarprat men
hon somnade i vagnen typ tre minuter efter att vi kom fram och jag kunde gå en liten nostalgirunda genom stan upp till ICA där Lovisa och jag hann handla allt innan hon vaknade
nej men asså Lovisa och Andreas som bara öppnar upp sitt hem – jag älskar dem och det varma välkomnandet, de vackra blommorna från trädgården i vårt sovrumsfönster, en fin bäddad säng, böcker till Gunnel och en omsorg i allt. och jag som mamma känner ett sånt sällskap
efter en liten tur till den lokala italienska restaurangen och lite aperitivo gick vi hem och lagade min paradpasta med tomatsås. borde skriva ner receptet. vi lyssnade på den här spellistan och åt sen ute i trädgården. nu ligger jag på övervåningen i ett badkar med tassar och skriver det här medan Gunnel är ute i trädgården med Lovisa och vattnar blommor. en ovärderlig kvart att få. övertygad om att vi kommer sova som prinsessor i natt.
tacksam så oerhört tacksam för att jag hittade Lovisa och att vi får vara några dagar här
<3
hello Woody
igår gjorde vi om den nu traditionsenliga Blå porten lunchen och Skansen – mysigt med en utflykt och sällskap av Gunnels morfar
det är så vackert på Blå porten – oavsett säsong, jag blir glad varje gång
Gunnel sov i vagnen medan jag gick dit genom stan och vaknade sen ganska perfekt lagom till maten
det kändes barndomsnostalgiskt att se Gunnel välja en ballong utanför Skansen och köpa den tillsammans med morfar
samma häst och karusell som för ett år sen men en lite större Gunnel
det känns verkligen som ett skifte nu i ålder fler möjligheter och ett litet annat lugn som öppnat sig
i morse åkte vi in till stan för att äta en lunch med Petra och Pernilla innan alla åker åt olika håll på semester. Petra har fyllt jämt och vi ville ge vår present ihop.
jag gick med vagnen bakom det här gulliga äldre paret i armkrok och fotade dem till Lovisa som alltid fångar gulliga äldre par i sina instagramvideos, tradition att fota och skicka till henne. blev rörd av att de såg så gulliga ut ihop och hoppas att de har fått älska varandra hela livet
vi lunchade på Pascal och gick sen ett varv på stan med vagnen och kollade i några butiker. det kändes som under mammaledigheten när det var det enda vi gjorde
blev rörd av att se Gunnel och Petra ihop. Petra som varit med sen Gunnel var nån månad bara – och att höra Gunnels skratt utanför medan Petra visade henne något gjorde mig blödig. så tacksam för att de båda finns i mitt liv
<3
jag brukar tänka på begreppen att sakna och att längta – när jag nu ägnar livet åt att ofta just sakna och längta. om att saknad låter mer tyngande och kanske sorgset medan att längta istället låter mer framåtsyftande och upplyftande. men båda stämmer in på känslan som är under tiden ifrån. jag brukar säga till Gunnel när hon också säger att hon saknar mig på förskolan – att det vackraste är att ha ynnesten att älska någon tillräckligt för att sakna när de är borta. att märka att någon fattas en i distansen
jag tog ut min första semesterdag i fredags och vi började ledigheten med en ledig helg ihop. mysigt med en lite längre helg nu innan en Gunnelvecka för mig. nytt att ha henne så länge solo och jag känner mig nervös
vi möttes på Kaffe för just kaffe.
finns inget som gör mig gladare eller pirrigare än att se honom. spelar ingen roll om han har duschat eller gått med soporna eller om det gått någon dag. hela kroppen och själen lever upp varje gång han är i min närhet och jag är så tacksam. jag tänkte på vad det är i kontakten och med honom som gör att allt blir så storslaget. oavsett enkelt eller inte. att gå på ICA och handla lök med honom är lika mycket höjdpunkt som en weekend i NY. det är underbart att njuta så av en annan persons sällskap. och jag känner för första gången i livet en tillhörighet i sammanhanget jag befinner mig i. och förutom att han är en briljant ljuvlig person så vilar det en sån storhet i det
vi gjorde lite ärenden ihop och gick även till Konst-ig på Åsögatan
få saker jag tycker så mycket om som konstböcker samlat och kurerat
nu ska jag försöka skifta mentalt till en vecka av mys med Gunnel, tågresa till Dalarna och små utflykter. så glad för fina vänner som tar emot med öppna armar
<3
det är något otroligt att få älska en person med hela sin varelse. att allt helt plötsligt makes sense och blir roligare, bättre, lugnare, vackrare.
jag har svårt att ta in ynnesten att få ha den här otroliga mannen i mitt liv. och att han ser mig och är så snäll mot mig.
alla vägar har lett hit och jag skulle göra om allt precis som det varit för att just få landa här, i det finaste sällskap jag nånsin befunnit mig i.
för en lång stund hade jag gett upp min tro på kärleken, förlikat mig med att leva ett liv solo med mina fina vänner som sällskap. och det hade också varit ett fint värdigt liv.
men jag är tacksam för flera livstider att jag inte gav upp och att jag vågade visa honom hur jag kände. när han satt framför mig och jag bara kände att herregud det är ju du.
det är så starkt att jag ibland inte vet hur jag ska förvalta den här kärleken och hur jag ska bära den. varje dag säger jag till honom att han gör mig lycklig och hur mycket jag älskar honom.
jag tänker på par som får leva liv i en sån här kärlek och hoppas, önskar innerligt att jag ska få äran att ha honom i mitt liv länge.
jag blir rörd av att han finns och att älska honom är det finaste jag får uppleva. han får mig att känna mig hållen och sedd och jag kommer aldrig ta det här för givet.
Bodil sa att det är människans uppgift på jorden att börja om – och jag är så tacksam att jag samlade modet till mig att göra det. och att jag fick belönas med att dela den nya tiden med den jag vill spendera mitt liv med att älska
och jag trodde inte det skulle gå att känna en sån här självklarhet kring en person – men det går
<3
Konstnär, keramiker, jurist & mamma. Här inne vill jag dela med mig av det som inspirerar mig, och om det som är svårt. Om livet som mamma. Om härliga outfits & inredning. Restaurangbesök eller härlig mat. En blandning av allt jag älskar & det som gör mig glad eller berörd.
Instagram: @jeanetteakerbergceramics