Community

och så är det nu redan min sista semestervecka för den här sommaren

jag har haft ljuvligare stunder än nånsin och det är också ofantligt hur mycket en treåring kan växa på en vecka

det har varit långt att vara solomamma en vecka i taget men det har också lärt mig mycket – och jag har fått känna mig stark och kapabel

vi har gjort våra utflykter och jag tycker vi är bäst lite sådär i farten

igår gick jag förbi en nybliven mamma och hennes mamma som satt på café och såg så nära ut – det delandet och det sällskapet eller bristen därpå kommer alltid vara en sorg för mig

jag är samtidigt så glad att vi hållit i vår tradition med min pappa om att äta lunch på Blå porten och sen gå på Skansen. det blir alltid bra dagar

och så tänker jag på hur viktigt det är att känna sällskap – jag känner ju såklart sällskap med Gunnel men jag menar av andra vuxna – att bara ha någon vid sin sida att prata med, det gör allt lättare och finare

jag har känt mig lite sårbar den här tiden, skör och sådär rädd att känna mig ensam. i den saknad och de känslor jag skrivit om innan

och jag vill inte att livet bara ska bli som en lista med saker och dagar som checkas av en vecka i taget, jag vill leva det och jag känner nu den här veckan när Gunnel och jag bara är hemma att det är ett fint avslut på semestern. att jag har andats lite djupare och i morse tänkte jag i stressen när jag insåg att semestern är över, att denna tid som är nu och som är så vacker finns kvar, att livet som blivit fortsätter

glittret i vardagen och storheten i att få älska så innerligt. det är en fin känsla att få vara förväntansfull

jag behövde resor och tidsfördriv och samhörighet på andra platser veckorna innan men nu känner jag mig trygg i oss och det här på ett mer rotat sätt

det finns mycket att se fram emot i höst och livet i den nya vardagen har efter sommaren fått mer utrymme och stunder att landa. jag har kunnat processa utan jobb och annat som ständigt pågår

tack Stockholm för att du är vår eviga dejt, alltid så tillmötesgående vacker och varm, tack ”mossa” och även Gunnels förskolebästis och mamma som hängde med oss igår

i morse gick vi av Roslagsbanan en station tidigare och sprang runt i Bergianska innan vi gick in till stan

nu sover Gunnel och jag tittar in här och hejar

<3