It takes a village

1 week ago

Jag såg en text på instagram för några dagar sen som träffade an i mig.

Alla dessa memes om hur en ska få ihop alla rollerna i sitt liv. Få till tid för alla. Vara tillräcklig. De stämmer verkligen och är ju om än humoristiskt formulerade, ändå inget hittepå.

Och det är ju tröttsamt att gnälla eller klaga men föräldraskapet är ibland ensamt. Tiden en haft innan till att plocka, städa, planera och handla, fixa, äta middag ute, allt, den är nu villkorad. Och det är inte för alltid men det känns.

Och i allt detta påminner jag mig om att detta är once in a lifetime. En varelses första tid i livet, mitt barns. Hennes tid att skapa all grogrund. Och det är hennes tid. Min får vänta. Men den pockar också på, min tid. Det egna behovet.

Jag har vissa relationer i mitt liv, eller mest en, som är oerhört komplicerad. Och den har gjort att en trygg anknytning för Gunnel, att hon ska känna sig älskad, sedd och vad hon än behöver, 24/7, är min högsta prio. Jag ger absolut allt jag har varje dag. Somnar 21 helt tom, vaknar 05:30 och startar om. Det är en bubbla och ibland är det ensamt i den. Att inte kunna vända sig i sängen utan rädslan att väcka henne, att inte bara kunna somna om. Att njuta oerhört av den där timmen eller ibland timmarna när hon somnat innan det är dags för mig att sova. Att hinna höra det egna. Få vara bara jag, bara jag och Eric.

Och sovandet är självvalt i andan av det jag skrev nyss. Vi samsover. Och alla gör olika, alla hittar sitt. Men vi är där, och vi är inte redo för något annat. En tjej sa att mänskligheten ju måste vara smartare än att en sömnträning som innebär att barnet ska gråta sig till sömns medan mamman ligger med öronproppar i annat rum är enda vägen. Det går inte. Och när BVC eller motsvarade säger att det är så man ska göra så gäller det att hålla den egna magkänslan och viljan hårt i handen. Det var några veckor där jag låg och kände ”nu gör vi fel för nu skulle vi göra såhär.” Sen såg jag ett klipp med en manlig psykolog som pratade om det orimliga i att säga till en mamma gorilla att inte plocka upp sitt gråtande barn. Säga till lejoninnan att lägga sin lilla cub i en annan grotta. Och jag kände ja, du tänker som jag och pratar till mig. Så vill vi göra. Inte sömnträna. Inte nu. Jag tänker och vill tro att det kommer komma ett nytt flöde. Med tiden. Allt på villkoren att Gunnel mår bra och känner sig trygg, bekräftad och sedd. Så vi har det såhär. Och det är tufft. För alla. För mig som egentligen inte alltid orkar. För Eric som inte kan avlasta i det. Och vi har familj som hjälper till men alla bor inte nära. Och det tar ju två sekunder innan saker ligger överallt, precis överallt.

Jag förstår inte de som har fler barn, hur en hinner eller mäktar med. Jag beundrar dem men jag förstår inte.

Det jag befinner mig i är väl en klassisk mom guilt. Klumpen i magen när jag åker iväg, har hon det bra känslan. Att vilja finnas till men att inte alltid orka, och att också sakna sin egen person. Som kunde föra ett helt samtal. Äta middag. Gå på drink. Så jag åker iväg ibland, gör det jag älskar, stretchar det där bandet och tänker också att det är så fint att Eric och Gunnel får sin tid, gör sina grejer.

Och jag tröstar mig med att tiderna blir andra. Att någon sen kan vara barnvakt någon timme, att det kommer vara roligt för Gunnel med andra äventyr också, att Eric och jag kan gå ut och äta utan att det görs på Gunnels bekostnad. Att hon kan somna med Eric. Eller med någon av våra föräldrar. När det går att säga till henne ”mamma kommer snart”. Eller bara där hon kan köpa att sitta i en stol och pilla med något.

Och som förälder är en ju ibland oersättlig. Det går inte att bytas ut i allt. Och den känslan i sig är kämpig. När man egentligen inte orkar men måste orka.
Det är inte lätt för de utan stödnät, det är inte lätt för oss med. Och det går alltid att få mer. Det lovar jag mig på kvällarna, att om Gunnel får barn och vill ha mig där då ska jag städa och laga mat, bära en del av bördan. Hennes toa ska glänsa och lukta gott rengöringsmedel. Hennes golv skina av att jag svabbat.

Man vill inte bli av med sitt barn, det behövs bara fler händer för att allt ska räckas till. Och därför drabbade texten mig.

Så till alla mamas och alla familjer. Heja oss. Vilken skillnad vi gör varje dag vi finns där för de små, även de dagar vi inte egentligen orkar.

Hur tänker du? Och det är känsliga frågor. Men alla texter och inlägg som träffar an gör att jag vet att jag inte är ensam. Det är så universellt. Och det ska aldrig vara fult att räcka ut en hand, fråga eller tvivla. Att inte alltid räcka till.

<3

It takes a village

Mormors sockerkaka

2 weeks ago

En text & ett recept som jag delade på instagram för ett tag sen. Men jag vill att det ska finnas här också<3

Mormors sockerkaka

Mormors sockerkaka med glasyr gjord på hallonsaft och florsocker

Ett av mina starkaste barndomsminnen är att jag varje gång jag kom hem till mormor och morfar sprang in och öppnade deras torrskafferi för att se om det låg ett avlångt foliepaket däri. Då var dagen gjord, livet lite vackrare.

Mormor hade gått i hushållsskola och bakade sin sockerkaka efter gammalt recept, ur tunn liten rutig bok, med glasyr av hallonsylt och florsocker på toppen. Allt mormor tog i i köket blev guld och det finns inget godare. Inte i min värld. Jag kan inte baka men jag bakar den här. Som en hommage. Alltid i långpanna och sen in i folie.

Jag bakade mormors sockerkaka när TWWP var här. Så nu finns den vackert förevigad.

Mormor är och har varit en oerhörd person i mitt liv. Hon bodde granne med oss när vi växte upp och fanns alltid där. Med god mat, kaka och klapp. Kortspel och kärlek. Hon är en stor anledning till att jag är jag. Mormor har sen flera år alzheimers men att hon och Gunnel har hållit hand och att hon fortfarande känner igen oss i stunder & finns är allt.

Så om du får en stund över, prova att baka mormors sockerkaka & dela den med någon du älskar. Den är nästan godast dagen efter den är bakad.

Mormors sockerkaka
Mormors sockerkaka

Recept:

2,5 dl socker
2,5 dl mjöl
Vaniljsocker, (på känsla men typ nån tsk)
1,5 tsk bakpulver
1 dl vatten
100 g smör
2 ägg

Till glasyren:
Hallonsaft
Florsocker
Lite vatten

Blanda alla torra ingredienser. Ha sen i äggen, det smälta smöret och vattnet. Det blir en ganska lös smet.

Smöra och ströbröda en form.

Grädda i ugnen i cirka 20 min på 200 grader. Den ska va gyllene och inte torr.

Blanda saft, florsocker och lite vatten till en smet som är lätt rosa och rinnig men ändå med stadga. Hitta din inre cementblandarpersona.

Ha över kakan i folie när den är nybakad och bred på glasyren när den svalnat lite.

Jag skulle älska om mormors sockerkaka fick leva vidare längre än bara hos oss. Den är allra bäst gjord av mormor såklart men det går att nå nästan fram.

Världen behöver kärlek som mest just nu. I stort som smått.

Mormors sockerkaka

Koppen jag dricker ur är gjord av @a.i.gut. Vår egen kopp Picasso.

Mormors sockerkaka

Fotona är tagna av otroliga Mira Wickman

Mormors sockerkaka

<3

Lately

2 weeks ago

Lately

Vaknade imorse och blev glad av Hannah Perssons påskdukning med servettringarna. Säger ofta till henne att hon borde göra en coffeetablebok med sina bilder, de är alltid så fina. Oavsett servettringarna eller inte.

Lately

I fredags åkte jag in för tjejlunch på stan med Petra. Klädde mig i very oversized suit och roliga sneakers. Som en liten gubbe med roliga detaljer. Tack NK för fint ljus och alltid bra selfies. Hemma är det ofta klädhögar i bakgrunden som stör.

Lately

Jag har tagit fram ladykepsar som merch till keramiken. Petra fick smakråd för att välja färg.

Lately

Blev en gul<3

Lately

Jag är så en starbuckstjej om jag inte dricker te. Caramel macchiato med grädde är jag i en kaffe. Har druckit så många genom åren att Starbucks till och med fick ett tack i förordet till mitt examensarbete. Stöttar dem allt jag kan så de fortsätter finnas.

Lately

Väldigt glad i hur kepsarna blev.

Lately

Vi tog gruppfoto.

Lately

Jag tog selfies.

Lately

Och Gunnel och jag gick till kyrkoruinen för gulliga bilder.

Lately

Vi har fått låna en bära barn väska från kompis från babysimmet. Blev mysig utflykt igår. Även den med kepsarna på.

Lately

Gunnel och jag har gjort lite utflykter.

Lately

Hälsar på Petra som börjat jobba, mest hela tiden är vi där och låtsas passera för en kram eller två. Gunnel är inne i en lampor period. Dääär dää och pekar.

Lately

Vi har ätit lunch med Johanna på Portal. Så mysigt och så bra mat.

Lately

Playdates med nya ställen att prova ställa sig mot.

Lately

Ätit lunch på Moderna museet med Natalie.

Lately

NK igen, alltid NK.

Lately

Livet annars med en 10 månaders mesta delen av tiden.

Lately

Vips borta.

Lately

Saknar att gå ut och äta middag. Restauranger. Klä upp sig. Kunna foka bara på samtalet. Ibland behövs det. Längtar tills vi hittar nya sätt att komma tillbaka dit ibland.

Här så fin bild som inspirerade mig. @matpåinsta som är och äter på Persona. Sådär vill jag också alltid ha en vinflaska på bordet framöver.

Lately

I love you så så mycket. Går knappt.

Hoppas ni alla får en fin påsk, prestigefull eller lugn. Alltid skönt med lite ledighet. Ett par extra händer. Sällskap.

Livets höga och låga. Försöker få Gunnel att sova två naps per dag och det gör att hon nu börjat sova lite längre stunder åt gången. Andrummet i att kunna krypa upp med ett täcke i soffan. Kolla serie eller skriva blogginlägg. Älskar de stunderna. Behöver dem.

Tack för att ni finns.

<3

Snälla knoppar brist nu

3 weeks ago

Hörde Karin Boye imorse. I väntrummet på vårdcentralen när jag ska kolla upp en leverfläck i pannan.

Jag vill kunna uppleva i enkelhet igen, röra mig och ha vilka kläder jag vill. Inte vara rädd att Gunnel ska frysa ihjäl påväg till bussen. Alla lager på lager, på av på av.

Det är en vacker tid nu, min syster har blivit mamma. Vi längtar efter att få träffas, Gunnels lilla kusin. Så ljuvligt, inte ens ett år mellan dem. Min syster sa det, att de känns inte som kusin, de känns närmare än så. Nästan som systrar. För att vi är nära.

Vi ska på bröllop i sommar, i Lund. När allt blommar. Min andra älskade stad.

Gunnel ska döpas i en vacker kyrkoruin bara några minuter från huset. Jag vill köra dit henne i skrinda, kanske klä den i blommor. Med alla vi älskar i följetong.

Hon kommer fylla ett år. I maj.

Ja jag längtar. Planerar outfits och utflykter. Så snälla brist nu.

Min farbror och jag brukade skicka dagens dikt till varandra när han levde. En sån där fin gullig grej. Så här kommer dagens.

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider –
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra –
svårt att vilja stanna
och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden –
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen.

Snälla knoppar brist nu

Work life balance

4 weeks ago

Den finaste komplimangen här är att ni läser. Det går ju knappt att ta in. Att bara skriva in i ett tomrum är inte lika härligt som när ni interagerar! Så tack så väldigt<3

Jag fick frågan om yrkesval och när ni till och med tar er tiden att fråga och önska så är verkligen your wish my command.

Jag började plugga direkt efter gymnasiet. Ville läsa till psykolog eller jurist men saknade det sista betyget för att komma in på psykologlinjen. Jag hade varit rätt lat på högstadiet och helst kollat OC och inte alls toppat betygen. Jag minns verkligen stressen på gymnasiet med prat om snittbetyg och att läsa vidare. Men kom in i allt igen väldigt bra och började inse att jag kan läsa vidare och välja.

Jag började googla de olika universiteten och när bilden på Lundagård i magnoliablom kom upp visste jag att Lund var mitt mål. Universitetshuset såg ut att vilja stå i Rom!

Jag kommer inte från en familj där det pratas med vikt om att läsa vidare. Viktigt att ta ansvar och plugga men inget fokus så. Och inte heller egentligen tal om att våga välja någon kreativ bana (jag är inte heller någon vidare målare och har aldrig provat att jobba med lera i skolan osv så jag visste inte att något sånt ens kunde va min grej!)

Det är ju så viktigt att få prova sig fram i unga år! Beundrar de som reser och känner efter. Inväntar nån slags känning om vad som känns rätt och att våga lyssna på det.

Jag blev oerhört målinriktad på gymnasiet och en blandning av Law & order och Legally blonde fick mig att gilla juridiken tidigt. Jag tycker också om språk och att kunna förändra en hel mening beroende på hur små formuleringar ändras. Älskar det pusslandet. Har också jobbat mycket butik och pappa är gammal säljare så det där med att gilla bra deals och en gynnsam affär finns med, oavsett om det rör sig om i butik eller stora avtal.

Så jag är ändå i retrospekt oerhört glad för det valet. Och åren i Lund formade verkligen mig. Vänner för livet. Egen lägenhet. Fick bli vuxen där. Jobba i en av Sveriges vackraste bokhandlar. En tid jag verkligen minns med värme. Även om den var tuff också.

Min kille är ju kreativ och jobbar inom film/tv-produktion och har gjort länge. Jag beundrar honom oerhört för modet att våga gå en sån mer osäker bana till mötes. Sen är han så fantastisk duktig så det har ju gått. Ett öga för ögonblick som få andra, fångar saker jag inte ens ser. Men det är ju inte alla som grejar.

En klassisk väg är ju tryggare och mer säker att få jobb osv. Jag undrar hur det blivit om jag vetat om keramiken innan. Vem vet.

Det som gör mig så glad med keramiken är att jag med den också kan visa andra att det går att hitta sin grej även lite senare på vägen. Inte för att jag är gammal så men ändå att jag hade etablerat något annat. Och lite slumpartat eller menat hittade den, tack pandemin faktiskt.

Jag har jobbat sen examen inom offentlig verksamhet och statligt med offentlig upphandling i olika roller och jag tycker det är skithäftigt! Styltigt ibland men jag har fått lära mig mycket om hur hela samhällsapparaten fungerar och varit delaktig i stora avtal och affärer som påverkar många.

Att jobba offentligt har också inneburit drägligare arbetstider och det har varit viktigt för mig, att livet hinns med vid sidan av. Jag jobbar för att leva mer än jag lever för att jobba. Det är superviktigt för mig. Där skulle jag säga att en integritet hos mig syns tydligast och är mig närmast. Att värna sin person och hinna med. Ingen kommer tacka dig på slutet för att du jobbade ihjäl dig. Viktigt att ha kul och hinna med middagar, återhämtning och tid för att prokrastinera. Jag promenerade alltid gör genom stan efter arbetsdagen, gick lite tidigare och gick hem. Nån kollega anmärkte på det men den stunden va min bästa tankestund som både gav mig möjlighet att fundera och landa. Bästa är en arbetsplats som ger en friheten att göra sin grej inom rimlighetens gränser och på det viset låta en blomma. Tror väldigt lite på detaljstyre och kontroll i onödan. You do you liksom.

Det är väldigt bra att få olika utlopp från olika källor. Att jag kanske hade upplevt en ännu större prestationsångest kring keramiken om den var min enda inkomstkälla. Nu blir den min passion och min stora glädje, utan att jag för den delen behöver sälja en viss mängd för att kunna äta. Det är en annan press. Och jag vill att keramiken, tiden i studion, ska vara just härlig och något som ger mig energi.

Det är ju väldigt egoistiskt och något jag gör bara för mig. Något jag får oerhört mycket glädje ifrån att hålla på med.

Att det finns personer som köper mina skulpturer för att dekorera i sina hem eller dukar med mina servettringar är så ofattbart kul att jag typ inte kan ta in det.

Så även med bloggandet och allt. Jag har ju haft min passion för kläder och inredning länge, och såg upp till bloggare som ung. Så det är ju så himla himla härligt med den här plattformen som saltkanten på margaritan!!

Men lite så som svar på frågan. En klassisk väg men jag fann också drömkombon på vägen.

Att våga lyssna på magen, vara modig. Pappa sa tidigt att en utbildning alltid är bra att ha i ryggsäcken, även om man sen ändrar sig. Och så är det ju. Men alla vägar till målet är bra!

<3

Ensamlördag & vårhår

1 month ago

Igår åkte jag in till stan på morgonen för att klippa mig och slinga håret. Jag tog ju mod till mig i höstas och klippte ”mammapage” men för mig ska den verkligen vara kort kort eller inte alls. Har kämpat med en mellanlängd här länge och mest gått med tofs, det kan tyckas ytligt men jag tycker det är jobbigt att känna mig ful i håret. När inget funkar liksom. Typ barnet som Lord Farquad och Lancelot fick jungfrubefruktningsmässigt. Anyways!

Ensamlördag & vårhår

Att gå genom en sovande stad med en sol som håller på att spricka igenom känns alltid lite Paris tycker jag. Väldigt romantiskt.

Ensamlördag & vårhår

Hello its me ”the before” bilden

Det ljuvliga i att sitta och dricka kaffe och bläddra i magasin. Men också så konstigt på något sätt. Ovanan. Jag skrev ju förut om egentid och jag tycker fortfarande det är kämpigt. ”Momguilten” från mig till mig typ. Lilla magontet och stressen.

Hur länge har man det så liksom? Det känns ofattbart att jag ska kunna göra mer såna här saker men att Gunnel samtidigt finns. Lyxen i det som jag ännu inte riktigt upplevt och bemästrar.

Vi var på event på Junibacken i onsdags och det var så fint! Träffade Fridafinds Frida för första gången och vi åkte sagotåget ihop, en intim första upplevelse på något sätt. Och jag frågade lite om det där ”livet efter 17-tiden”. Om det kommer igen. När man kan dela på nattningar och äta nån middag ute med barnvakt. Det känns långt borta men tiden går ju så fort.

Man ska inte behöva skriva att det är en underbar tid som motkraft till att det ibland är kämpigt för jaget. Att bara vilja vara själv utan ansvar eller känslan att jag är dålig om jag kollar tv eller är ofokuserad. Eller klipper mig.

Njut with a side of ågren.

Ensamlördag & vårhår

Fotade av lite tidningsinspo. Just nu bubblegum pink på allt gärna tack.

Ensamlördag & vårhår

Eller bara allmänt naturfärger med inslag av färg.

Så roligt hur ens stil kan ändras med åren.

Ensamlördag & vårhår

Blev foliehatt

Ensamlördag & vårhår

Och dog lite. Eller ja. Mycket. Hade som man säger gärna flyttat in direkt. Lite mer om det här varit i Rom och inte i Alperna men ändå.

Ensamlördag & vårhår

Ljusare ton!

Går till Max på Ekman Hair, vi har både kul och han är bäst.

Ensamlördag & vårhår

Några timmar senare, blondare och med lugg.

Inte längre Lancelotkänslan. Så skönt. Hann hem två minuter innan snön och regnet kom.

Det är viktigt att ta hand om sig, men svårt när det känns som att det gör på bekostnad av någon annan.

Blev mött av en liten människa i gåstol som sprang mot mig med utsträckta armar, ett litet skratt och en kram. Så galet.

Kanske är det jag som inte är redo, kanske är det vi. Men jag försöker. Och med tiden brukar allt ge sig. Och till sommaren springer hon framför mig på Skansen. Och det kommer vara overkligt fint.

<3

Stilinspo

1 month ago

Jag älskar ju som nämnt att blanda högt och lågt klädmässigt. Danskornas lekfulla stil i ett möte med oversizade kavajer och färg. Mest kläder men också lifestyle och inredning.

Här kommer några konton som inspirerar mig, både forever och som gravid.

Hoppas ni gillar! Och tipsa gärna om era go to personer.

Stilinspo
Stilinspo
Stilinspo
Stilinspo

@lindatol

Stilinspo

@linneasalmen

Stilinspo
Stilinspo

Som också bor helt hej det är inte möjligt fint. Otrolig.

Stilinspo

@bycarolijn

Stilinspo
Stilinspo
Stilinspo
Stilinspo
Stilinspo

Finns nog ingens stories som jag har så många skärmdumpar ifrån.

Stilinspo
Stilinspo
Stilinspo

@mathildegislinge

Stilinspo
Stilinspo
Stilinspo
Stilinspo

@sidselalling – queen of oversized och kavajer

Stilinspo
Stilinspo

@trinekjaer

Stilinspo

Blev kan man säga next level hjärtklappning starstruck för nått år sen när jag öppnade instagram och såg henne posera med mina ladies på Hoby kulle. Dog då for a moment.

Stilinspo
Stilinspo

@josephineaarkrogh

Och jag letar sen jag såg den här bilden efter den perfekta beiga oversizade kostymen. Vill ha hennes look rakt av.

Stilinspo
Stilinspo

@ivorybizz

Stilinspo

@copenhagenersincopenhagen always

Stilinspo

@albertegregersen_

Stilinspo

ÄLSKAR @paulusschkaa

Stilinspo

@maria__olivia

Och det finaste är att hennes dotter är född 17 maj ett år innan Gunnel. Hon är alltså exakt ett år äldre så varje gång hon lägger upp bilder tänker jag wow sådär stor är Gunnel om ett år.

Så fint med inspirerande mamas

Det är så bra att skärmdumpa av bra outfits och ha sparat. Även om jag snart har hur många som helst. Men inspirationen liksom ligger där. Och härligt med konton som väcker det kreativa och får mig att må bra. Bli glad. Och att kläderna blir ett uttryck för det.

Jag tänkte att jag skulle börja preppa för det här inlägget och tänkte posta sen men att natta Gunnel tog en liten evighet idag så jag hinner klart.

<3

Att känna mening i vardagen

1 month ago

Vi är äntligen lite tillbaka från att ha varit sjuka.

Att vara hemma i över en vecka och bara vara i mjukisar, osminkad och liksom
sådär stressigt och orkeslöst ”juste vi måste äta igen” mode är inte helt min grej. För trött för att städa, blir trött av stöket känslan. Är typ öm i hårbotten av att ha haft tofs konstant.

I lördags fick jag sova lite extra på morgonen och sen städa. Ibland är det hemskt att plocka och städa och ibland är det istället så härligt terapeutiskt. Lyssna pod medan kroppen går runt och fixar fint.

Att landa i soffan till doften av rent. Det blev en nystart för mig. Köpte tulpaner som jag älskar. Det här gråa varandet har tagit lite knäcken på mig. Sömnbrist på det och känslan av att alltid vara behövd gör att det behövs påfyllnad av härligheter.

Vi har babysimmat, varje måndag, och var tillbaka i vattnet här i förrgår. Gunnel börjar bli större, vill inte längre bara åka vagn så vi åt lunch efter och hon och en babysimmskompis kröp och lekte. Väldigt gulligt att se interaktionen med andra barn som blir mer och mer.

Det har verkligen hänt mycket här runt nio månader, det kryps, gärna ställa sig upp mot saker, tänder och lite snack. Väldigt gulligt allt.

Att känna mening i vardagen
Att känna mening i vardagen

Vi bor i Roslagen och det är väldigt vackra promenadstråk om vi väl kommer in på Roslagsleden. Det var min dröm och längtan innan Gunnel. Avundsjukan mot de som var ute och rullade vagn. Det är så mysigt. Kaffe eller varm choklad och en sovande bebis. En stunds ro och bara sig själv att tänka på för några ögonblick. Promenaderna har gett lite påfyllnad av energi när vädret varit fint. Men det är dubbelt, för när jag går för att hon ska sova bra så vilar inte jag. Verkligen en balansgång. Att få båda delarna. Lite dagsform vad som känns viktigast.

Att känna mening i vardagen

Vackra vidder

Att känna mening i vardagen

När våren sådär börjar knoppa

Att känna mening i vardagen

Men jag är verkligen en stadsperson egentligen. Älskar att strosa på stan. Shopping is my cardio osv men nu mest stros pga ja mammaledig. Det är ändå kontrasterna som gör det och jag älskar lugnet där vi bor. Men inte bara den världen. Jag behöver verkligen båda för att må bra. Flärden och sen hem och landa.

Idag hade vi roligt inbokat! House of Bolon gör stora nylanseringar och nu visas House of Bolon objects på NK, med lite bjud på croissants och gott kaffe. En härlig destination att ta sig till. Petra och Hilma var våra givna plus 2.

Att känna mening i vardagen
Att känna mening i vardagen
Att känna mening i vardagen

Blev helt kär i ett bord men glömde fota. In och kika! Gick att få i vilken färg man vill. Bara en sån grej.

Att känna mening i vardagen

De här två.

Att känna mening i vardagen

Mammalivet kan vara ensamt på dagarna och jag kan inte nog understryka hur tacksam jag är att Gunnel och jag får dela så många dagar med Petra och Hilma. Allt blir roligare i härligt sällskap. I delandet. Att föra ett samtal samtidigt. Och att Gunnel får ha en kompis som hon får växa vid sidan av. Att se hur glad Gunnel blir när hon ser Petra. Att hon känner igen. Det är ju så olika hur man är men jag har mått så bra av att ha dessa utflykter. Att liksom känna mening och att mammalivet blir en form av sysselsättning där närvaron och samvaron också fylls med mysiga aktiviteter. Det är fantastiskt mysigt och jag har saknat dessa träffar under sjukveckan. Det går verkligen att hitta vänner i vuxen ålder och det är så otroligt fint när det händer.

Att känna mening i vardagen

Nej men asså vädret idag. Var tvungen att lite inviga vårjacka.

Att känna mening i vardagen

Vände på gatan imorse för att hämta solglasögonen. Känslan av att solen träffar ansiktet och att solen dessutom värmer en på benen, första gången i år. Helt helt magiskt.

Nästa år tror jag att en resa här i februari mars är en bra plan. Att fylla på med lite lätthet.

Att känna mening i vardagen

Svenskt tenn är alltid en bra måttstock. Är det vår där så är det verkligen. Börjar tänka att jag ska unna mig en sån här underbar stol när jag börjar jobba igen. Gul eller grön. Ja det får kluras på men så måste det nog bli. Powerstolarnas powerstol, till våra blandade stolar här hemma.

Att känna mening i vardagen

Som alltid briljant skyltat. Köper allt. Och rött och rosa som tidigare alltid varit tabu är ju en så jäkla bra kombo. Älskar

Att känna mening i vardagen

Ja tack. Gärna varje dag.

Att känna mening i vardagen

Hade skaljacka under jackan imorse men asså lite lifehack att ha det och sen vårkläder. Lättheten. Nej men asså blir en sån vädersnackare men våren måste komma nu. Och ljuset och lusten med den.

Att känna mening i vardagen

Blev mötta påväg hem från bussen

Att känna mening i vardagen

Och Gunnel fick flyga

Den här tiden är så speciell. Verkligen fortfarande en bubbla. Ett eget litet liv som pågår utan tankar på jobb. Jag njuter verkligen. Trött och allt. Men en sån här dag så är allt bara fint.

<3

Feberbebis och lugna dagar

2 months ago

Hej från oss,

Gunnel har sitt livs första feberdagar med förkylning så vi är mest hemma och skrotar. Tar det lugnt och kurerar oss.

Jag har hunnit gå på ettårskalas innan jag också blev förkyld. Finns det något gulligare än bebis med pannkanstårta framför sig? Stort moment.

Det har blivit mycket introduktion här inne hittills, lite som när man börjar i terapi och ska sammanfatta livet so far som en bas att utgå ifrån och bygga vidare på.

Det är ju så otroligt att ni läser, skriver och delar tillbaka. Det är ju så det blir härligast, när delandet blir något som ger och fås.

I stunden här av lite avsaknad av content får ni jättegärna skriva om det är något ni vill se mer av. Så himla roligt att flera gillade förra inlägget om kläder och stil.

Feberbebis och lugna dagar
Feberbebis och lugna dagar

Kalasoutfiten som inte fick rastas

Min lillasyster väntar barn vilken dag som helst nu och jag virkar på en mormorsrutefilt varje liten stund som ges, en liknande filt till den jag gjort till Gunnel som vi alltid har med oss.

Det känns fint med gåva som tar tid och handpåläggning? Kärlek i vartenda virktag.

Feberbebis och lugna dagar

Jag känner lite samma nu med keramiken, att den blir än mer speciell och känslomässigt nära för mig. Varje lady eller servettring är tid jag spenderar ifrån Gunnel.

Feberbebis och lugna dagar

I helgen hade jag också ett keramiksläpp på inst med mina ladies och några små lyckofiffis!

Första släppet sen Gunnel och det är så fint varje gång någon köper en lady att inreda med.

Feberbebis och lugna dagar
Feberbebis och lugna dagar

Jag längtar precis som typ nästan alla efter vår nu. Så klar med det gråa och kalla. I min värld tycker jag precis allt blir lättare med värmen och ljuset. Inspirationen och känslan att vakna och vilja ut, vilja hitta på saker.

Idag på promenaden såg jag videungs som började knoppa.

Med våren kommer ju alla härliga outfits som lättare används utan slask och kyla. Jag ligger på kvällarna och sätter ihop outfits i huvudet. De som blir riktigt bra skriver jag faktiskt ner i anteckningar, för att kunna gå tillbaka till de där inspirationslösa dagarna jag inte kommer på vad jag vill ha på mig.

Feberbebis och lugna dagar

@bycarolijn är forever inspo girl. En av mina senaste skärmdumpar.

Jag ska i följetong med stilinlägget lista fler mina största inspirationer på instagram.

Tack igen för att ni är här inne.

Jättekram<3

Kläder och stil

2 months ago

Jag tänkte skriva lite om kläder och stil. Jag tänker likadant med kläder som med inredning, att det ska vara kul. Att det ska vara bekvämt men gärna också lite out there. Något otippat element som inte helt passar, och att det därför funkar.

För mig är kläderna ett uttryckssätt. Som liten var jag pojkflickig och klädde mig lite annorlunda, hade ett par regnbyxor som jag tyckte var oerhört coola och baggy. Benvärmare och olika hattar. Morfar sa en gång att han beundrade mig för att de andra på skolan skrattade och gjorde narr av mitt sätt att klä mig men att jag ändå gick till skolan i de där hattarna eller vad än det var. Att jag behöll den rösten.

Det har alltid varit väldigt innerligt för mig med kläder. Och jag blir väldigt glad idag när jag får komplimanger för mitt sätt att klä mig och ofta får höra att jag klär mig kul. Att jag fortsatt köra på det som jag tycker just känns jag.

Jag älskar att vara i Köpenhamn för där går det inte mer än några minuter efter att jag kliver upp i Nørreport innan jag ser flera galna kappor och Jamiroquai hattar. Hello home osv.

Några ledord för mig är lager på lager. Mönster på mönster. Att blanda kort tröja med större byxor, kanske en klänning ovanpå. Alltid någon detalj som är lite fel kanske. Sen sker inte det här alltid medvetet. Men det ska liksom vara lite kittlande och äsch vafan jag kör känslan när man går ut. Att också blanda högt och lågt. Chanelväska och keps där det står Mandelkubb. Why not.

Sen har jag också haft perioder av Barbourjacka, Ralph Lauren skjortan & RM Williams under studieåren. Preppy looken. Och jag älskade Toteme när Toteme kom. Ville gå all dressed everything.

Och alltid leopard. Alltid en dragning till kappor.

Sen kom Eric och kepsar in i mitt liv med honom. Och det än mer lekfulla. Sen är jag forever tacksam för instagram och danskorna. Evig inspiration.

Lite så.

Kläder och stil

Ett klassiskt exempel på hur jag både är impulsiv och instant crush vid shopping.

Jag var inne på Rodebjers butik på Drottninggatan och en av tjejerna som jobbade hade just den här klänningen med just den här t-shirten på sig. Klockrent tänkte jag. Och köpte hela hennes look. Hon hade hunnit gå på lunch men vi möttes på gatan i exakt samma outfit nån stund senare. För jag inte bara köpte den, jag tog på mig den direkt. Som ett barn lite. Men den kändes bara perfekt.

Kläder och stil

Sorgen att jag tappade den här hatten på min favoritgata i Köpis. Sprang tillbaka typ 30 min och ringde Eric gråtandes och sa ”ska jag bara gå nu? Vidare utan den? Sörjer än likt en förlorad kärlek.

Kläder och stil

Älskade Miumiu regnkappa. Introduktionen till Klarna delbetalning.

Kläder och stil

Exakt allt är ju drömmigare på sommaren.

Kläder och stil
Kläder och stil

Mina två par byxor från @Libertybylyngholm är nog några av mina mest använda plagg. De lättar upp allt. Älskar dem.

Kläder och stil
Kläder och stil

Marimekkohatten borde jag använda mer.

Kläder och stil

Min Jamirohatt. Som Eric sa att det var tur jag inte hade första gången han såg mig för då hade han inte raggat. Haha ja tur är väl det annars hade inte Gunnel funnits. Och han har vant sig nu.

Kläder och stil

Glada byxor dagen jag fick veta att jag var gravid.

Kläder och stil
Kläder och stil
Kläder och stil

Skorna jag skrattade åt första gången jag såg och sen bara behövde ha. Så pass mycket att en kollega fick köpa till mig i New York och ta med hem. Hade räknat fel och trott att pundkursen va dollarkursen. Satte lite i halsen när hon skickade vad jag skulle betala. Mina fortfarande dyraste par. Som att man lagt in en hamster i skorna säger mamma men jag älskar dem.

Kläder och stil

Älskar Stine Goya kappan.

Kläder och stil
Kläder och stil
Kläder och stil

Och min ”my pension fund hangs in my closet” keps som kanske stämmer lite för bra.

Kläder och stil

Vinovero i Venedig. Fann en vän för att hon fattade att vi var svenskar tack vare kepsen.

Kläder och stil

Har utvecklat en oerhört förkärlek till bubblegum pink. Helst på allt.

Kläder och stil
Kläder och stil

Några av de första bilderna Eric tog på mig. Tokyovibbar även om jag aldrig varit där.

Kläder och stil

Saks potts kappan som jag jagade under flera år innan jag sen hittade den på Vestiaire. Två storlekar för stor men jag älskar att den är full length.

Kläder och stil

En sån som bara ångrar köpen jag inte gjorde.

Kläder och stil

Och hittade den här i gömmorna. Ja ni ser ju. Redan då. Pappas slips. Zebraklänning och skjorta. Heja lilla henne kan jag känna.

Kläder och stil

En kväll i Neapel. I DvF klänningen som jag hade på min examen, tillsammans med ett par Louis Vuitton klackar med stora leopardsidenrosetter bak. Grönt och leopard. Vad kan gå fel?

Slår ett slag för att våga stand out mer än att blenda in, om det är det man vill.

Som Diane Vreeland som målade rouge på öronen för att det kändes PIZZZAZZZ.

Hur resonerar ni? Vem inspirerar er?

<3

Jeanette Åkerberg

Jeanette Åkerberg

Konstnär, keramiker, jurist & mamma. Jag är representerad av WAY Gallery & The Ode to. Här inne vill jag dela med mig av det som inspirerar mig. Om det vardagliga livet som nybliven mamma. Om härliga outfits & inredning. Restaurangbesök eller härlig mat. En salig blandning av allt jag älskar & det som gör mig glad.

Instagram: @jeanetteakerbergceramics