igår kväll sa jag till Lovisa och Andreas att de hjälper mig skapa en fin barndom till Gunnel och att jag är så tacksam. som part time solo mama nu blir det ju ett större ansvar och åtagande att fylla ut rum. att skapa gemenskap och familjekänslan men i mindre skala, och vi har ju familj men vissa bor långt bort och ja, det är ju en annan grej. jag ser fram emot att i framtiden få dela tiden med en annan vuxen och skapa en familjekänsla ihop. ett varmt och kärleksfullt hem
men nu är jag så innerligt tacksam för de här dagarna, en kort tid i livet som gjorde så fint intryck. minnen och skratt, glädje och värme som jag vet att Gunnel kommer bära med sig
Gunnel och jag gick igår morse till en vacker liten strand vi såg från promenaden dagen innan
en kvinna och två barn i morgonrockar var lite före oss ner. en mormor och två barnbarn
det finns video på min syster och mig när vi var i ungefär samma ålder som tjejerna och badar med vår mormor i Vadstena. vår älskade mormor. den här mormorn på bryggan påminde mig om henne, närvaron och värmen. hur jag märkte att hon spenderat mycket tid med barnen, de kunde varandra och var nära. och när mormorn badat klart satte hon sig intill Gunnel på bryggan och de plaskade med fötterna i vattnet bredvid varandra. och hon hade tagit på sig en röd morgonrock i velour med dragkedja. i exakt samma färg som min mormors favorittröja också den med dragkedja, också i velour och i samma nyans. jag har inte tänkt på den tröjan på år. men där var den framför mig lika klar som om jag ägnat varje dag i livet åt att memorera hur den såg ut. både mormors tröja och den här mormors morgonrock urtvättade pga trolig favorit som använts ofta. en oerhörd värme gick igenom mig. jag önskar att Gunnel hade fått träffa min mormor mer för hon var en fantastisk person och helt avgörande för mig
efter badet gick vi tillbaka till det fina röda huset för lunch
Gunnel somnade sen efter lunchen i vagnen och jag gick och drack cappuccino på den lokala italienska delin – väldigt god
när Lovisa jobbat klart hängde vi i trädgården
och Gunnel plockade väl nästan alla blommor de hade – tur vi bara stannade 1,5 dag
jag kände hur jag gav henne en idyll
och Gunnel bakade sen efterrätt med Lovisa medan Andreas gjorde egen pasta som vi sen skulle ta med oss på middag till Lovisas syster med familj
jag satt på kökssoffan och skötte musiken, drack lemonad och betraktade den här ljuvliga lilla bilden
så fin pasta! jag har en likadan pastamaskin som är kvar i förpackningen hemma – väldigt sugen nu på att prova själv
smultron på ett strå välkomnade Gunnel till middagen
en jämngammal kille och en lite äldre tjej som sällskap till Gunnel – och hon fick bada och leka ihop – springa med vindsnurra och allt kändes så fint
hon blev helt kär i två gosedjurshundar och vi fick ta noggrant farväl innan vi åkte
i morse åt vi pannkaksfrulle framför Frost och alla fick flätor (för att jag skulle få borsta Gunnels hår)
och nu är vi på tåg påväg hemåt – Gunnel sover och jag passar på att säga hej och föreviga våra dagar och vackra stunder här
jag har ju alltid min Byredo mixed emotions parfym och det sista Lovisa sa när vi lämnade huset påväg till stationen var att ”tänk att den där doften som
är så du kommer vara ett av Gunnels starkaste doftminnen i livet”. doften av mamma. vi fick båda gåshud och det var en så fin tanke att den vill jag minnas forever – och hoppas att det blir så
<3
så i morse med en fullpackad vagn tog vi oss mot centralstationen och tåg mot Falun
tåget stod inne några minuter innan avgång och jag behövde inte oroa mig för att behöva be om hjälp att komma på med vagnen – jag fick tacka nej till hjälp av fem personer efter att en gullig tjej erbjudit sig. och det gick så bra – jag hade slagit in små paket med målarbok och magnetbok (livets tips med magnetbok faktiskt).
vi åt snacks och tog oss hela vägen fram utan drama – underbart. optimalt hade väl varit om hon somnat på tåget när hon försökte så jag kunde lyssna ett sommarprat men
hon somnade i vagnen typ tre minuter efter att vi kom fram och jag kunde gå en liten nostalgirunda genom stan upp till ICA där Lovisa och jag hann handla allt innan hon vaknade
nej men asså Lovisa och Andreas som bara öppnar upp sitt hem – jag älskar dem och det varma välkomnandet, de vackra blommorna från trädgården i vårt sovrumsfönster, en fin bäddad säng, böcker till Gunnel och en omsorg i allt. och jag som mamma känner ett sånt sällskap
efter en liten tur till den lokala italienska restaurangen och lite aperitivo gick vi hem och lagade min paradpasta med tomatsås. borde skriva ner receptet. vi lyssnade på den här spellistan och åt sen ute i trädgården. nu ligger jag på övervåningen i ett badkar med tassar och skriver det här medan Gunnel är ute i trädgården med Lovisa och vattnar blommor. en ovärderlig kvart att få. övertygad om att vi kommer sova som prinsessor i natt.
tacksam så oerhört tacksam för att jag hittade Lovisa och att vi får vara några dagar här
<3
hello Woody
igår gjorde vi om den nu traditionsenliga Blå porten lunchen och Skansen – mysigt med en utflykt och sällskap av Gunnels morfar
det är så vackert på Blå porten – oavsett säsong, jag blir glad varje gång
Gunnel sov i vagnen medan jag gick dit genom stan och vaknade sen ganska perfekt lagom till maten
det kändes barndomsnostalgiskt att se Gunnel välja en ballong utanför Skansen och köpa den tillsammans med morfar
samma häst och karusell som för ett år sen men en lite större Gunnel
det känns verkligen som ett skifte nu i ålder fler möjligheter och ett litet annat lugn som öppnat sig
i morse åkte vi in till stan för att äta en lunch med Petra och Pernilla innan alla åker åt olika håll på semester. Petra har fyllt jämt och vi ville ge vår present ihop.
jag gick med vagnen bakom det här gulliga äldre paret i armkrok och fotade dem till Lovisa som alltid fångar gulliga äldre par i sina instagramvideos, tradition att fota och skicka till henne. blev rörd av att de såg så gulliga ut ihop och hoppas att de har fått älska varandra hela livet
vi lunchade på Pascal och gick sen ett varv på stan med vagnen och kollade i några butiker. det kändes som under mammaledigheten när det var det enda vi gjorde
blev rörd av att se Gunnel och Petra ihop. Petra som varit med sen Gunnel var nån månad bara – och att höra Gunnels skratt utanför medan Petra visade henne något gjorde mig blödig. så tacksam för att de båda finns i mitt liv
<3
jag brukar tänka på begreppen att sakna och att längta – när jag nu ägnar livet åt att ofta just sakna och längta. om att saknad låter mer tyngande och kanske sorgset medan att längta istället låter mer framåtsyftande och upplyftande. men båda stämmer in på känslan som är under tiden ifrån. jag brukar säga till Gunnel när hon också säger att hon saknar mig på förskolan – att det vackraste är att ha ynnesten att älska någon tillräckligt för att sakna när de är borta. att märka att någon fattas en i distansen
jag tog ut min första semesterdag i fredags och vi började ledigheten med en ledig helg ihop. mysigt med en lite längre helg nu innan en Gunnelvecka för mig. nytt att ha henne så länge solo och jag känner mig nervös
vi möttes på Kaffe för just kaffe.
finns inget som gör mig gladare eller pirrigare än att se honom. spelar ingen roll om han har duschat eller gått med soporna eller om det gått någon dag. hela kroppen och själen lever upp varje gång han är i min närhet och jag är så tacksam. jag tänkte på vad det är i kontakten och med honom som gör att allt blir så storslaget. oavsett enkelt eller inte. att gå på ICA och handla lök med honom är lika mycket höjdpunkt som en weekend i NY. det är underbart att njuta så av en annan persons sällskap. och jag känner för första gången i livet en tillhörighet i sammanhanget jag befinner mig i. och förutom att han är en briljant ljuvlig person så vilar det en sån storhet i det
vi gjorde lite ärenden ihop och gick även till Konst-ig på Åsögatan
få saker jag tycker så mycket om som konstböcker samlat och kurerat
nu ska jag försöka skifta mentalt till en vecka av mys med Gunnel, tågresa till Dalarna och små utflykter. så glad för fina vänner som tar emot med öppna armar
<3
det är något otroligt att få älska en person med hela sin varelse. att allt helt plötsligt makes sense och blir roligare, bättre, lugnare, vackrare.
jag har svårt att ta in ynnesten att få ha den här otroliga mannen i mitt liv. och att han ser mig och är så snäll mot mig.
alla vägar har lett hit och jag skulle göra om allt precis som det varit för att just få landa här, i det finaste sällskap jag nånsin befunnit mig i.
för en lång stund hade jag gett upp min tro på kärleken, förlikat mig med att leva ett liv solo med mina fina vänner som sällskap. och det hade också varit ett fint värdigt liv.
men jag är tacksam för flera livstider att jag inte gav upp och att jag vågade visa honom hur jag kände. när han satt framför mig och jag bara kände att herregud det är ju du.
det är så starkt att jag ibland inte vet hur jag ska förvalta den här kärleken och hur jag ska bära den. varje dag säger jag till honom att han gör mig lycklig och hur mycket jag älskar honom.
jag tänker på par som får leva liv i en sån här kärlek och hoppas, önskar innerligt att jag ska få äran att ha honom i mitt liv länge.
jag blir rörd av att han finns och att älska honom är det finaste jag får uppleva. han får mig att känna mig hållen och sedd och jag kommer aldrig ta det här för givet.
Bodil sa att det är människans uppgift på jorden att börja om – och jag är så tacksam att jag samlade modet till mig att göra det. och att jag fick belönas med att dela den nya tiden med den jag vill spendera mitt liv med att älska
och jag trodde inte det skulle gå att känna en sån här självklarhet kring en person – men det går
<3
imorgon jobbar jag min sista dag innan fem veckors semester och det ska bli så skönt att få lite tid att landa
vi fick en väldigt fin helg ihop i vackert väder – så lättande för mig som kämpade i fredags
vi åkte in till stan båda dagarna, lekte i parker och åt glass. myste, och när hon sov kunde jag kolla i lite butiker och dricka gott kaffe. det blev bra
och jag tänkte på att försöka stanna upp lite. i detta att ha två olika liv som jag pendlar emellan så behöver jag träna på att vara i nuet och närvarande i stunden. och det slog mig att en lördag och söndag i mitt liv också är hennes barndom som hon kommer bära med sig hela livet. och hur viktigt det är att vara där och då
jag kände att jag levde lite som @carolijn_braeken i NY gör med 15000 steg om dagen på stan med barnvagn – och det kändes mysigt och fint
Ellen Keys park är gullig med jättestora fåtöljer och böcker som Gunnel tyckte det var kul att upptäcka
på söndagen åt jag lunch på Copine café inne på NK som har otroligt goda omeletter och sallader. ett väldigt bra trevligt tips för lite lyxigare god lunch
stolt över oss och att känslan jag gick in i helgen med inte var den som definierade tiden – vi gjorde det finare
<3
jag har en lista i mina anteckningar på telefonen som heter ”Jeanetteaktiviteter”, en lista med sånt som jag mår bra av, som jag kan titta på om jag är själv och har tid över. ofta kan det ju bli så i stunder själv att en bara sitter och scrollar eller slötittar på tv.
jag tänkte om det kunde vara fint att dela sina bästa selfcare tips och om ni också vill dela. kanske hittar någon ett nytt guldkorn eller nån ny drömaktivitet.
en spontan lista från mig då (högt och lågt):
– promenad (själv eller i sällskap)
– gå på museum
– tolv minuter med en vän
– lyxig lunch eller middag alt drink (få klä upp sig lite eller bara känna unn-känslan)
– stund i keramikstudion
– sticka eller virka något (något kreativt som håller igång händerna)
– ansiktsmask
– mani pedi
– laga mat (utan stress)
– dansa
– lyssna på bra musik högt
– gott kaffe på mysigt café
– gå i nån härlig bokhandel eller bara ta tur på stan
– läsa nån bra bok
– massage
– LUS med the girls
– alla stunder med <3
– älskar egentligen att lägga pussel men har varken tid, ro eller matbord just nu. men om!
det jag kommer på nu, skulle vara så roligt att få höra era favvoaktiviteter
<3
tack för era fina ord i det förra inlägget om nätter och sömn. jag uppskattar att känna sällskapet från er. det är i stunder ensamt att vara förälder och särskilt som solo nu. att inte kunna dela ansvar och tankar på det sättet. jag får den dialogen med andra men just att vardagen ibland blir ensam. mycket som vilar på ens axlar.
jag känner en begynnande stress och oro kring veckorna i sommar när jag är helt ensam med henne, men jag försöker planera och göra så det blir bra och mysigt. en mental uppladdning bara, och även nu inför en helg.
jag känner mig i stunden just ensam, och saknar det där naturliga sällskapet. det är svårt när vänner och familj har planer och att få tillfälle att umgås när en själv kanske behöver det. och när andra bor långt bort och det blir ett stort projekt att ses. mina människor fattas mig idag och det känns tufft.
@saschanielsenns vackra bild på henne och hennes dotter gjorde mig glad
och alltid @sisseledelbos looks. det börjar verkligen bli läge för semester
även gullig enkel look från @teira1996_
saknar och trånar efter Köpenhamn nu, vill också gå förbi Malene Birgers butik på Ströget och se min svarta ladyskulptur som står där
goals med Peggys sommarliv – strosar gärna runt eller sitter i skuggan och dricker något gott i vacker miljö
hade velat ha alla klänningarna i sommar @sisseledelbo
hopp finns
matchade rosa och rött för någon dag sen och tyckte fint
och skrek typ rakt ut när jag såg Fannys nya blus
@fannyekstrand
ionlywanttobewithyou
älskade @sidselallings enkla look som lyftes så bra med röda klackar
hoppas ni får en fin helg
<3
jag har skrivit innan under åren om nätterna och sömnen med Gunnel. och fått kloka råd om att korta ner hennes naps osv.
nu har vi väl haft en tid där det inte är optimalt men fungerande. dagarna nu här sist hos mig har jag dock känt jobbiga känslor. hur jag än gör känner jag inte att jag bemästrar nattningarna som jag önskar och det stressar mig. och att jag trots alla efforts och kreativa tankar om vad som kan göra det bättre inte helt når fram eller vet hur jag ska få koll på läget.
varje kväll infinner sig tanken att det inte kommer gå. jag pratar lugnt och försöker vara tydlig med vad som ska hända och vad vi ska göra. vi läser varje kväll och gör allt i samma ordning men ändå så känner jag inte att det blir bra. bägaren hos mig rinner alltid över till slut. att det går från mysigt till att det tar för lång tid och att jag blir stressad av känslan att behöva en stund att andas och landa, som jag inte får.
i förrgår hade hon inte sovit på dagen och somnade vid 19 i soffan lätt utan effort, men då vaknade hon när jag skulle somna vid 22 och började hålla på, byta plats. och det har vi pratat om innan här, att bestämma en sovplats och hålla den. men jag vet inte hur det ska gå till, jag försöker undvika bråk eller ledsamhet och ser inte heller hur jag ska tvinga henne att stanna i ett rum. en önskar ju att nattningarna bara ska vara ett mysigt uppstyrt nedvarvande med bok och välling osv och att hon sen somnar. men det brukar sluta i vagnen och att jag vaggar där efter olika försök i nån timme innan. så utan nap somnar hon tidigt men är vaken och sover väldigt lätt på nätterna. och då är jag helt knäckt på morgonen. och känslan när hon vaknar precis när jag ska somna, att behöva starta upp igen när man precis varvat ner allt är hemsk.
igår andades jag ut på förskolan för att hon hade sovit på dagen. men trots alla efforts så tar det evigheter att natta, hon förhalar, flyttar på sig, gör något som gör att hon vaknar till och jag känner hur tufft det är. hur jag önskar att det var lite lättare nu. jag vet samtidigt inte vad jag kan göra annorlunda. när hon väl somnar, om det är senare sover vi iallafall bättre, men jag har ju aldrig en vuxen kväll efter nattning.
och det blir någon slags sorg och skam av att det inte funkar bra. att det är stökigt. jag känner att Beatrix Potter ljög. och allt det där gulliga lägga ner barn, läsa säga godnatt och släcka iallafall inte är min sanning, även om jag avundas och önskar att det vore.
som med mycket i föräldraskapet har jag försökt finna lugn i att helt plötsligt händer det omöjliga, om och om igen. och att detta är en tid i livet. men jag sörjer de kvällarna där jag till slut blir uppgiven och hon märker det. och att hon blir ledsen innan hon somnar.
en vill ju bara att det ska vara fint och lugnt, mysigt för henne. kanske behöver jag sätta tydligare gränser men jag tycker att jag dansar fint på den där gränsen av terrorbalans till tantrums osv. att det i stunder känns som att varsamt hantera en handgranat a la Die Hard. men jag önskar att det skulle kännas lättare. jag vill att hon ska känna en ro runt mig och ett lugn. för att jag själv saknat det runt min anknytningsperson som liten. så det är stora sår som vaknar i den här hanteringen och när det blir tufft för en själv.
och att jag inte heller vill att hon ska kämpa med att finna ro.
<3
jag räknar ner till Italien och har ju mentalt packat i några månader.
under våren här har jag i princip inte shoppat något alls men för någon kväll sen när jag var solo scrollade jag HM och beställde hem några plagg som gjorde mig pepp.
ett par rosa och ett par vita ballongbyxor med svarta prickar, turkosa byxor och sidenkjol och röda skor (inte mina färger egentligen men gillar tanken att kombinera), två fina vita klänningar, en till sidenkjol och en mer dressad kjol som gav mig lite Pradavibbar.
ska hämta paketet idag och prova, så pirr och hoppas det känns lika inspirerande i verkligheten. jag gillade att det kändes som att allt gick att kombinera och bli snyggt ihop. behövs typ bara vita T-shirtar till.
den här resan känns väldigt speciell för mig så jag vill ha med lite nytt och fint.
sen ska jag fylla ut med mina favoriter i garderoben från innan. tror det kommer bli så bra!
blev sugen på att skriva ett inlägg om lite tips på läsning inför semestern. men tar gärna emot tips på favoritböcker från er!
har ni någon bok som är ert självklara val? om just one och på resa?
<3
Konstnär, keramiker, jurist & mamma. Här inne vill jag dela med mig av det som inspirerar mig, och om det som är svårt. Om livet som mamma. Om härliga outfits & inredning. Restaurangbesök eller härlig mat. En blandning av allt jag älskar & det som gör mig glad eller berörd.
Instagram: @jeanetteakerbergceramics