vi har hört att Persona ska vara magiskt, så förväntningarna är höga. trötta efter en lång dag på stan är det som att komma in i en lummig oas bara ett par stenkast från pulsen och turister vid Nybroplan

Non grata tar inga bokningar och trots att vi kommer i prime tid en lördag finns lagom många bord att välja mellan. det känns ljuvligt att sätta sig under de maffiga kastanjeträden med solen som glittrar fram mellan löven och Styrmansgatans takåsar

läget är underbart och det kan knappast finnas lika fina innergårdar med samma läge och personlighet som denna. restaurangen ligger dock lite undanskymt, så en måste veta att den finns här, vilket såklart ökar den privata känslan men kanske gör det svårare för spontana drop-in gäster

vi möts iallafall av glad servis och får ett för oss perfekt bord som överblickar hela restaurangen

atmosfären
är helt perfekt en sån här sommarkväll

fina former och lekfull dukning med olika typer av bord lite oregelbundna avseende storlek höjd och form gör att det känns casual och inbjudande – men högst välkurerat

personalen vid grillen syns i bakgrunden och utstrålar en familjär känsla, som drömambiencen till en privat lyxig mindre bröllopsfest

helhetsviben hade lika väl passat i Provence, Portugals Atlantkust eller Toscana

det är en vacker dukning, coola lampor på borden, högtalare med genomtänkt musik utplacerade i rabatterna. sober men vänlig stämning

vi inleder med varsin drink och drinklistan utgörs av ett kurerat fåtal annorlunda drinkar som passade till medelhavsviben, vi tar en pastis och en paloma (som jag drack på konserten i Milano så jag transporterades dit)

glasen har rundade undersidor och våra drinkar serveras väldigt snyggt, detaljerna var nästintill perfekta

och maten då, vi blandade flera smårätter och delade sen på en huvudrätt – roliga kreativa kombinationer som känns nya och spännande, den ovissa känslan av att inte veta vad du ska få – menyerna lite kryptiska på ett sätt som bidrar till mystiken

välkomponerade goda rätter i både lägre och högre prisklass

spänningen hade kanske kunnat förstärkas av en presentation av servisen

vi åt inte den going mot virala cantaloupe och caviarrätten men såg den och den var så vacker

favoriterna är kammusslan med café de Paris smör och parmesan och boquerones med bagel, ramslökspesto, espelette och plommon

jag älskade fö detaljen med servetten som ett kavajslag

servicen var trevlig rakt igenom men det känns som att det finns en liten stress bakom och vi får uppmärksamhet i början men glöms lite bort mot slutet

tallrikar plockas inte bort och till sist staplar vi själva upp tallrikarna och ställer dem på bordskanten. kanske var det för många olika serverande – i vårt fall sju personer som tog beställning och kom med mat vilket gjorde att den där bondingen som
kan bli en förstärkning av upplevelsen uteblir. en vill på något sätt veta sin person – känna den tydligheten. nån beställning glöms bort och vi hann bli nöjda att gå innan fråga om efterrätt eller kaffe

det är uppenbart att Non grata sätter en hög ambition och miljön indikerar också ett visst prisläge. men med det sagt är känslan ändå att det både är rimligt och prisvärt, en kan unna sig att prova lite olika rätter, fler än vad som brukar kännas rimligt, och priserna är
absolut inte i överkant

det hade kunnat önskas en guidning om hur mycket en behöver äta för att bli mätt men det går ju också att fråga

det blev fina dagar för oss i Skåne – fint att se Gunnel med en jämnårig tjej

och även om det i stunder var nytt att samsas om saker och att vara i en ny miljö så blev allt väldigt mysigt

vi utforskade nya lekparker och hann prata ikapp

en av dagarna när det var dags för Gunnel att sova gick jag solo in till stan med vagnen och köpte med mig Julia Childs kokbok hem till dem som present – en lyckad present och ett tips då det är ett masterpiece alla borde ha hemma

så fint att gå i mitt gamla kvarter, som så otroligt också var hans gamla kvarter men några år innan. som att vi levt så nära men inväntat rätt tid att mötas

på fredagen lagom till att vi skulle laga Julias coq au vin – som fö är så sanslöst god – så fick jag veta att min syster blivit mamma igen, och jag moster. det kändes så fint att fira med att laga en sån rätt, nu kommer det alltid förknippas med lilla Tores födelse

hemma i Stockholm igen fortsätte jag att packa vagnen med böcker – jag älskar coffeetable böcker och har så många. den här köpte jag som en present till honom och hans fina lägga

min otroliga kusin @jkassel fotar som ingen annan och jag stannade till extra när jag såg den här bilden på insta, så vacker. jag skrev och frågade henne om det kan vara hennes vackraste bild hittills, men alla hennes bilder är

<3 räknade ner till att få vara i hans famn igen

och det blev underbart

i tisdags gick jag till Stockholms stadshotell för första gången för frukost med fina Nathalie

vi har inte fått till att ses på nästan 6 månader så det var väldigt fint att ses och prata ikapp

@nathaliemyrberg alltid snyggast

och gulligt att våra skor matchade

sen sa vi hejdå och jag mötte upp honom för mer shopping till hans lägga – så kul med proffsiga köksbutiker

i onsdags firade vi oss med middag

på Chez Jolie

och återvände till en viktig plats för oss

det är underbart med en vecka hemma i soliga fina Stockholm och att få strosa vuxet, göra utflykter, laga mat hemma och varva. som jag älskade att vara ute en sen kväll,att få strosa hem genom stan med min hand i hans, den så självklara underbara varma fina handen är allt jag önskat mig av livet

igår kväll åkte vi och klippbadade, det känns fint att hitta nya platser ihop

eller att säga att vi klippbadade stämmer inte helt, han badade och jag stod som vanligt, som i alla rum och tittade på honom. tagen av hur mycket det går att älska en annan person. hans sällskap är det finaste jag vet och jag bara njuter av alla sekunder

idag blev jag lite starstruck när jag såg att @prosenskilde är på Hoby Kulle herrgård och fikar med mina servettringar. hon är en av mina instafavvisar så det kändes väldigt stort för mig

vi var hemma måndag och tisdag och jag kände mig ensam och att ansvaret tyngde mig. livets tur att Petra också var solo hemma med sin dotter

vi möttes på Kulturhuset och hängde några timmar, både där och i Vasaparken. även om vi inte hann prata så mycket när barnen vill olika så var det så fint i stunder att se Hilma och Gunnel leka, de som rullat bredvid varandra flera dagar i veckan första året. och de bara klev in i nån igenkänning och gullig samhörighet. och jag kände ett så fint och välbehövt sällskap från Petra, som alltid men jag behövde det verkligen då

vi gick till Vasaparken för första gången och det var väldigt mycket fint, men många barn och lekställningar som jag kände var lite för farliga för att låta henne klättra upp i själv

det är alltid roligt med omväxlingen och att känna in nya miljöer, se vad som funkar och jag samlade på mig lite mod och känslan av att vara ensam avtog

igår var det jag och Gunnel och jag åkte in till stan, jag känner mig som Carrie där, stan är min dejt och jag känner sällskapet på ett annat sätt än om vi bara skulle vara hemma och i krokarna

vi fick tips om Tessinparken och bröt igen ny mark

min kärlek till öppna stora miljöer med relativt långt till närmsta bilväg är oerhörd

och jag har knappt ord för hur fin Tessinparkens parklek var, herre alla gudar att någon skapat så fint för barnen

och Gunnel träffade så gulliga andra barn

miniatyrhusen hade tom svenskt tenn tapet

ni ser ju

så vackra miljöer och vi lekte i nån timme innan det var dags för nap

blir rörd för barnens skull att det finns såhär fina platser – hit kommer vi åka igen

Gunnel var helt salig och provade allt som bjöds

efter en lång promenad på stan med henne sovandes i vagnen åkte vi hem och packade och preppade – så glad att det blev en väldigt fin dag

jag kan verkligen rekommendera ett besök om ni är i trakten

zucchiniblommor från trädgården i middagen – så mycket omsorg och kärlek i allt

älskade det älskande paret utanför fönstret

och jag invigde min Lindex bikini

så vackert att se huset påväg tillbaka från lunchen

hela veckan som var kändes som att leva i en dröm

här hittar ni hit

så vi gick in

och jag dog så mycket en kan dö utan att dö. skakade typ i extas. om jag fått en son hade jag velat att han skulle heta Wes. och så var ju stolarna i samma färg som mitt kakel i keramikstudion. bråka inte med världen om inte världen bråkar med dig känsla

och i efterhand så självklart att han bara skulle designa en resto inne på Fondazione Prada – men överraskningsmomentet förstärkte storheten

jag beställde typ hela menyn och personalen såg ut att vara tagna direkt ur någon av hans filmer – allt så snyggt, genomtänkt – & otroligt gott

vi började vid ett bord men sen blev två av de geniala bänkarna bredvid varandra lediga så vi flyttade

jag har aldrig innan haft en bättre fika & kommer nog aldrig fika i en för mig vackrare miljö – men det var fulländat & jag är helt fine med att det kommer vara så

och med honom – knappt hanterbar lycka

<3

hissen upp till flugsvamparna var liksom inte en hiss – mer av ett mini marmortempel som
fick båda att tappa hakan

och så att få stå här på en plats jag velat se i flera år – med människan jag letat hela livet efter – efter en resa i den bil jag velat ha typ forever genom Milanos morgontrafik, i Italien som är min plats på jorden så blev det ju liksom lite maxat i känsloregistret

de två platser där jag känner total eufori, lugn och spänning samtidigt – anywhere med honom & i Italien, & nu runt konst & estetik som jag älskar

så glad att jag bad tjejen bakom oss att föreviga – & hur glad jag var syns

innan vi åkte vidare så valde vi en låt på juke boxen i Bar Luce & jag kände att livet knappt kan bli finare

tack Wes & Prada & livets alla vägar som lett just precis hit

vi började resan i Milano då vi skulle gå på konsert där första kvällen

jag har bara varit i Milano över dagen innan och inte sovit kvar så det var kul att vara där lite längre

vi bodde perfekt nära otroliga Duomo

jag hittade Carries glittriga lila baguette på Fendi

jag har bland annat sett @ulledjerf tipsa om affogaton på gelateria Umberto som nog är en av de äldsta i Milano – så vi gick dit

@umberto1934milano

ett litet ställe med få sittplatser men oerhört god affogato och så god glass – helt klart värt ett stopp

<3

påväg till konserten

en helt sanslöst bra Vulfpeck konsert till vacker solnedgång

euforiskt bra

dag två blev mer shopping och stros

jag hittade en rosa Marni väska vintage som jag blev instant kär i

jag stod emot att köpa väskan först men så hamnade vi på Marni café direkt efter för lunch så jag sprang tillbaka – tog det som ett sign

så vackert med alla pelare

Florenslooken fick göra revival & vi fick en ljuvlig sista kväll innan avfärd mot Bologna

vi gjorde ett stopp på vägen som kommer få ett eget inlägg pga att jag typ upplevde bucket list glädje

livets dröm i övrigt att hyra en Fiat 500 i Milano och köra bil för första gången i Italien – bara en sån sak men också med livets enda kartläsare och trygga punkt intill

vi pausade i Modena innan vi skulle bo två nätter på ett agriturismo precis utanför Bologna – som också ska få ett eget inlägg pga Call me by your name bubbla med gulligaste personalen

iskaffe och stros i Modena

sista två kvällarna och sista dagen spenderas i Bologna – där två av mina bästa vänner också bott så det kändes fint att gå i deras fotspår

verkligen en matstad & otroliga pelargångar – varmt i juli men väldigt fint

Sarah Jessica fick vara med & det är så roligt att gå på stan & i butiker med henne när folk både vill klappa & se

åt också mortadella för första gången i livet

och vi hade väldigt vacker utsikt över takåsarna från hotellet

sex dagar & fem nätter som kändes som ett eget litet liv – ett ljuvligt liv. och så glad att jag får ta med mig den finaste delen av det hem igen

Gunnel och jag gick igår morse till en vacker liten strand vi såg från promenaden dagen innan

en kvinna och två barn i morgonrockar var lite före oss ner. en mormor och två barnbarn

det finns video på min syster och mig när vi var i ungefär samma ålder som tjejerna och badar med vår mormor i Vadstena. vår älskade mormor. den här mormorn på bryggan påminde mig om henne, närvaron och värmen. hur jag märkte att hon spenderat mycket tid med barnen, de kunde varandra och var nära. och när mormorn badat klart satte hon sig intill Gunnel på bryggan och de plaskade med fötterna i vattnet bredvid varandra. och hon hade tagit på sig en röd morgonrock i velour med dragkedja. i exakt samma färg som min mormors favorittröja också den med dragkedja, också i velour och i samma nyans. jag har inte tänkt på den tröjan på år. men där var den framför mig lika klar som om jag ägnat varje dag i livet åt att memorera hur den såg ut. både mormors tröja och den här mormors morgonrock urtvättade pga trolig favorit som använts ofta. en oerhörd värme gick igenom mig. jag önskar att Gunnel hade fått träffa min mormor mer för hon var en fantastisk person och helt avgörande för mig

efter badet gick vi tillbaka till det fina röda huset för lunch

Gunnel somnade sen efter lunchen i vagnen och jag gick och drack cappuccino på den lokala italienska delin – väldigt god

när Lovisa jobbat klart hängde vi i trädgården

och Gunnel plockade väl nästan alla blommor de hade – tur vi bara stannade 1,5 dag

jag kände hur jag gav henne en idyll

och Gunnel bakade sen efterrätt med Lovisa medan Andreas gjorde egen pasta som vi sen skulle ta med oss på middag till Lovisas syster med familj

jag satt på kökssoffan och skötte musiken, drack lemonad och betraktade den här ljuvliga lilla bilden

så fin pasta! jag har en likadan pastamaskin som är kvar i förpackningen hemma – väldigt sugen nu på att prova själv

smultron på ett strå välkomnade Gunnel till middagen

en jämngammal kille och en lite äldre tjej som sällskap till Gunnel – och hon fick bada och leka ihop – springa med vindsnurra och allt kändes så fint

hon blev helt kär i två gosedjurshundar och vi fick ta noggrant farväl innan vi åkte

i morse åt vi pannkaksfrulle framför Frost och alla fick flätor (för att jag skulle få borsta Gunnels hår)

och nu är vi på tåg påväg hemåt – Gunnel sover och jag passar på att säga hej och föreviga våra dagar och vackra stunder här

jag har ju alltid min Byredo mixed emotions parfym och det sista Lovisa sa när vi lämnade huset påväg till stationen var att ”tänk att den där doften som
är så du kommer vara ett av Gunnels starkaste doftminnen i livet”. doften av mamma. vi fick båda gåshud och det var en så fin tanke att den vill jag minnas forever – och hoppas att det blir så

så i morse med en fullpackad vagn tog vi oss mot centralstationen och tåg mot Falun

tåget stod inne några minuter innan avgång och jag behövde inte oroa mig för att behöva be om hjälp att komma på med vagnen – jag fick tacka nej till hjälp av fem personer efter att en gullig tjej erbjudit sig. och det gick så bra – jag hade slagit in små paket med målarbok och magnetbok (livets tips med magnetbok faktiskt).

vi åt snacks och tog oss hela vägen fram utan drama – underbart. optimalt hade väl varit om hon somnat på tåget när hon försökte så jag kunde lyssna ett sommarprat men

hon somnade i vagnen typ tre minuter efter att vi kom fram och jag kunde gå en liten nostalgirunda genom stan upp till ICA där Lovisa och jag hann handla allt innan hon vaknade

nej men asså Lovisa och Andreas som bara öppnar upp sitt hem – jag älskar dem och det varma välkomnandet, de vackra blommorna från trädgården i vårt sovrumsfönster, en fin bäddad säng, böcker till Gunnel och en omsorg i allt. och jag som mamma känner ett sånt sällskap

efter en liten tur till den lokala italienska restaurangen och lite aperitivo gick vi hem och lagade min paradpasta med tomatsås. borde skriva ner receptet. vi lyssnade på den här spellistan och åt sen ute i trädgården. nu ligger jag på övervåningen i ett badkar med tassar och skriver det här medan Gunnel är ute i trädgården med Lovisa och vattnar blommor. en ovärderlig kvart att få. övertygad om att vi kommer sova som prinsessor i natt.

tacksam så oerhört tacksam för att jag hittade Lovisa och att vi får vara några dagar här