Saknad och lekplatser

vi var hemma måndag och tisdag och jag kände mig ensam och att ansvaret tyngde mig. livets tur att Petra också var solo hemma med sin dotter

vi möttes på Kulturhuset och hängde några timmar, både där och i Vasaparken. även om vi inte hann prata så mycket när barnen vill olika så var det så fint i stunder att se Hilma och Gunnel leka, de som rullat bredvid varandra flera dagar i veckan första året. och de bara klev in i nån igenkänning och gullig samhörighet. och jag kände ett så fint och välbehövt sällskap från Petra, som alltid men jag behövde det verkligen då

vi gick till Vasaparken för första gången och det var väldigt mycket fint, men många barn och lekställningar som jag kände var lite för farliga för att låta henne klättra upp i själv

det är alltid roligt med omväxlingen och att känna in nya miljöer, se vad som funkar och jag samlade på mig lite mod och känslan av att vara ensam avtog

igår var det jag och Gunnel och jag åkte in till stan, jag känner mig som Carrie där, stan är min dejt och jag känner sällskapet på ett annat sätt än om vi bara skulle vara hemma och i krokarna

vi fick tips om Tessinparken och bröt igen ny mark

min kärlek till öppna stora miljöer med relativt långt till närmsta bilväg är oerhörd

och jag har knappt ord för hur fin Tessinparkens parklek var, herre alla gudar att någon skapat så fint för barnen

och Gunnel träffade så gulliga andra barn

miniatyrhusen hade tom svenskt tenn tapet

ni ser ju

så vackra miljöer och vi lekte i nån timme innan det var dags för nap

blir rörd för barnens skull att det finns såhär fina platser – hit kommer vi åka igen

Gunnel var helt salig och provade allt som bjöds

efter en lång promenad på stan med henne sovandes i vagnen åkte vi hem och packade och preppade – så glad att det blev en väldigt fin dag