Vi har ett plommonträd på vårt tomt. För mig som är född och uppväxt i de norra delarna av Sverige är detta väldigt exotiskt!! Dock lyckas jag aldrig ta rätt på dessa plommonen. Varje år tänker jag, i år ska jag minsann sylta och safta och allt det där… men inget år har jag lyckats få till det. Helt plötsligt inser jag att det är försent att plocka in några plommon, alla har fallit till marken eller blivit maskätna. Så blev det även detta år…

Nature crush

Äntligen mammaledig på riktigt!! Stella har börjat 3:an och Nicole är åter på förskolan. Semestern är officiellt över. Nu är det bara jag och Bill om dagarna,  i några timmar i alla fall.

Listan är lång på allt jag önskar hinna med denna mammaledighet, men högst upp på önskelistan står nog det att vara mindre stressad. Få bukt på min nästintill utbrändhet som jag kämpat med en tid. Hur gör jag det då? För mig handlar det om att lura mig själv genom kreativa aktiviteter utan syfte eller förväntan. Förra sommaren fann jag en ny hobby… nästan som mindfullness! Skratta inte nu men jag började plocka växter i naturen. Jag leker alltså att jag är en florist och sätter ihop olika buketter som jag sedan torkar. Kan varmt rekommendera denna aktivitet till andra stressade själar där ute. Råkar ju då också vara megatrendigt, som jag gissar inte många kunnat undgå!

Sedan lillebror föddes har jag i stort sett inte lämnat förorten och vårt hem… Men i helgen begav vi oss, jag och Bill, in till staden för att fira en kompis som fyllde år. Det blev en minikräftskiva på restaurang Bar!

Aningen mallig begav jag mig iväg mot city, med lillebror Bill i vagnen. Detta kommer gå bra tänker jag då, peppad över att få en glims av det gamla livet… livet out and about. Väl inne vid T-centralen tillkommer en mild panik. Plötsligt känner jag mig chockad över alla människor, bilarna och hettsen som finns där inne i city klockan fem en fredagseftermiddag! Hur hade jag kunnat glömma detta?? Aningen stressad rusar jag fram längs gatorna, väljer de små lite lugnare gränderna så gott det går. Tjorvar och meckar med vagnen upp och ner från trottoarer. Bill stirrar på mig från vagnen med stora uppspärrade ögon… gnyr till vid ljudet från de tutande bilar. Bill känns chockad, jag är chockad!

Väl på restaurangen känns allt bra igen, Bill somnar i vagnen och vi käkar kräftor. Det hålls tal för födelsedagsbarnet och det skålas och shimmas. Och som vanligt skrattar och pratar jag alldeles för högt. Så högt som jag vanligtvis pratar när jag blir lite för övertaggad och tycker allt är fantastiskt. Bill vaknar och tittar upp på mig med förundrad blick, aldrig har han nog hört mig prata så mycket under sina fem levnadsveckor…

Tiden bara springer iväg och plötsligt är klockan 22.40. Oj vad sent det blev tänker jag nu, men det är lugnt jag har ändå bestämt att det blir taxi hem. Att åka in till staden med nyfödd bebis med kommunal transport kändes ganska okej där vid fem tiden. Men att åka hem igen såhär sent på kvällen känns plötsligt inte lika kul. Dock meddelar taxibolaget när jag ringer att de inte har några barnstolar för så små bebisar… paniken kommer åter. Känner mig som världens sämsta förälder som tagit sin nyfödda bebis in till staden, bara för att jag önskar ha lite kul. Men det är lugnt säger jag snabbt, jag får bara åka kommunalt helt enkelt… det kommer gå bra! Men innerst inne känns det inte bra alls. Med gråten pockande i halsgropen tar jag mig hela vägen hem ändå, och allt går såklart bra. Men väl hemma släpper de spänningar och rädslan jag byggt upp. Då kommer gråten, forsar fram som floder… och jag bestämmer mig för att aldrig mer lämna mitt hem. Det var det äventyret det…

Snart är detta sommarlov slut… sista dagarna nu innan skolan och föris kickar igång. Känns ju lite deppigt men också ganska skönt. Jag ser fram emot att få börja den riktiga mammaledigheten nu! Ser fram emot att få vara själva några timmar om dagen, själva hemma jag och lillebror Bill.

Idag har vi i varje fall pysslat… Vanligtvis har jag ofta dåligt samvete över att jag aldrig pysslar med tjejerna, men idag minsann tog jag igen lite på den fronten. Stella hade sett hur de gjorde scrunchies på youtube och kom och frågade ifall vi kunde göra sådana. Så det gjorde vi!

Sedan vi flyttade hit har vi fått en massa nya vänner. Andra familjer som bor i vårt område. Oftast har man träffats genom barnen eller skolan på något vis. Minns min egna barndom, att även mina föräldrar umgicks med föräldrar från skolan. Minns middagarna, musiken och glädjen. Alla var glada, det var fest! Och vi barn fick hänga i gillestugorna där vi fick och se film, äte popcorn och dricka turkosgrön Fantomenläsk. Nu är man själv där, nu är det vi som är vuxna. Och vi gör exakt samma sak som generationen före oss. Ganska komiskt ändå!

Jakten efter semesteraktivitet med familj samt nyfödd bebis fortsätter… Igår begav vi oss till Hasseludden för en spadag på Yasuragi! På sommaren brukar de nämligen öppna dörrarna för barnfamiljer även kallad Yasuragi kids.

Hur gick det då? Ja, jag var lite orolig hur det skulle funka med lillebror Bill som nu är 4 veckor gammal. Tanken var såklart aldrig att han skulle ner i nått plurr… besöket var mest för Stella och Nicole. Att göra någonting lite annorlunda med de stora barnen som de kanske skulle uppskatta och tycka vara lite kul. Lille Bill fick ligga i liggdelen till vagnen som jag bar omkring på och placerade vid poolkanten där vi var för stunden. Helt otroligt så sov Bill i stort sätt hela tiden vi var där… Mina förväntningar var nog att jag skulle vara som en parentes som gled runt i lokalen, gungandes med en bebis på armen. Såsom man ofta kan känna sig precis i början med nyfödd… Att man inte riktigt kan delta i någonting utan man är mer som en skugga, en skugga till allt som händer runt omkring.

Till en början tror jag Stella och Nicole blev lite smått fundersamma. Vet inte exakt vad de hade för förväntningar av var vi skulle denna dag. Jag hade försökt att förvarna dem med att detta inte var ett vanligt badhus med rutschkanor och hoppa-från-kanten-mode, utan ett spa. Ett spa där man badar i varma källor och simmar fint och lugnt runt i en vackert arkitektritad pool. Sedan dricker man japaska téer och äter frukt i lugn och tyst miljö… Under de första timmarna inne i badet kunde jag liksom känna hur rastlösheten började väckas i hela familjen! I alla förutom mig och Bill då det vill säga. Stella säger, är det inget mer än det här? Jag svarar, Nej det är bara detta… meningen är att vi ska koppla av och bli lugna och rofyllda när vi är här. I samma veva som jag säger det kan jag se hur paniken växter fram i Stellas ögon, och jag tänker… hur ska detta gå!

Så blir det i alla fall lunch! Ett väl behövligt avbrott från lugnet inne i spat. Här bjuds på buffé. Inte riktigt vad jag hade förstått när jag bokade, missade den detaljen så här blev jag lite besviken. Dessutom har Yasuragin kommit på den geniala idén att barnen själva ska göra sina sushirullar. Riset, sjögräsbladen och fyllningen ligger fint uppradat på buffebordet. Tanken är god men problemet är att rullarna blir svåra att rulla utan bambumatta samt att det inte finns några vassa knivar att skära rullarna med. Blir bara pannkaka av alltihop. Slutar med att vi häller ner det misslyckade sushirulle-försöket i var sin skål och äter som en bowl. Absolut supergoda ingridienser och blev en mycket god bowl men måste ändå ge Yasuragi kids lunchbuffé minuspoäng. Ledsen för det!

Väl åter till badet efter lunchen märker jag att någonting har hänt med familjen. Jag märker att de börjar varva ner… nu plötsligt har den panikslagna blicken börjat suddas ut och ett inner peace har börjat infinna sig. Jag och Stella kör lite floating i de varma källorna, jag håller hennes fötter och hon fyller sina lungor med luft. Nicole leker med sin Yasuragi vattenflaska i poolen. Jonas ligger och vilar med slutna ögon vid kanten och Bill sover i sin korg. Plöstligt känns allt så härligt!

Efteråt frågar jag tjejerna vad de tyckte om dagen. Nicole säger, Bja! (hon kan inte säga R ännu) och Stella gör tummen upp! Stella gör alltid tummen upp, ner eller mitt emellan när jag frågar vad hon tycker om någonting. Yasuragi kids får alltså tummen upp av Stella. Dock berättar hon att hon inte gillade doften… hon berättar att hon saknar den vanliga doften. Haha, hon saknar alltså den starka doften av klor… det vill säga såsom ett vanligt kommunalt bad alltid luktar.

En semester hemma tillsammans med en nyfödd samt två barn i varierande åldrar kan ibland kännas aningen utmanande. Vad ska man hitta på?

Igår blev den en mini road trip till Taxinge slott och Qvartinge Antik. Antikladan brukar vi besöka minst en gång per sommar, mycket att titta på med ett stort utbud. Stella och Nicole tyckte det var kul i cirka 10 minuter… sedan gick Stella ut i bilen och satt med telefonen haha… ok, kan erkänna att detta nog mest var kul för mig. Men kan ändå  varmt rekommendera ett besök, med eller utan familjen! Sedan att kombinera med ett besök till Taxinge slott och deras stora tårtbuffén. Dock var en helgdag mitt i semestern inte den bästa dagen att åka dit. Det var otroligt mycket folk… vi lyckades inte ens ta oss in i slottet då kön ringlade sig ändå ut på gårdsplanen. Det blev en promenad och picknick utanför slottet istället. Okej, hela denna utflygt blev nog både lyckad och misslyckad, men vi gjorde något i alla fall! Får se vad vi ska hitta på imorgon… någon som har några tips?

Parallellt med graviditet och hemmaförlossningsplaner har vi byggt en pergola på baksidan av vårt hus. Pergolan som nu även fått ett glastak! Tanken är att kunna använda altanen mer, även regniga lite kallare dagar. Problemet har dock varit att soliga varma dagar går det knappt att sitta här, då man smälter bort i värmen. Jag och Jonas har funderat hur vi ska lösa detta utan att betala ytterligare 50 tusen för en svindyr markis… så vi chansade lite och gav oss på att bygga den själva. Såklart inte lika proffsigt och perfekt som en köpesmarkis men blev ändå rätt bra.

Igår blev vi bortbjudna på middag. Wohoo! Av några vänner som fortfarande finns kvar i stan, känns som att alla är på något land eller semesterresa. Tog tillfället i akt och slängde av mig hippie-kaftanen som jag levt i varje dag nu, och försökte få till en mer representabel stil. Fortfarande en av mina gravidklännigar, men tyckte ändå det blev lite av en ny look när man inte har den stora gravidmagen som accessoar. OBS, håller in magen på denna bild!!

Denna värme alltså!

Inte den bästa kombinationen med en liten nyfödd bebis. Känner mig ganska orolig över hur värmen påverkar bebiskroppen… Han känns så varm och röd hela tiden, och har fått utslag i alla sina små veck. Nu försöker vi hålla oss inomhus så mycket det bara går… ända fram tills sena eftermiddagen när det hunnit bli lite svalare. Skönt ändå att vi inte har några planer i sommar, vi kommer bara hänga hemma i huset.

Okej gott folk, här kommer en liten uppdatering hur det går med kapslarna. Alltså kapslarna gjorda på min alldelens egna moderkaka…

Nu har jag ätit dem i precis två veckor… en väl planerad dos var dag. Första veckan åt jag tre kapslar tre gånger om dagen, för att veckan efter äta två kapslar tre gånger om dagen. Nu när jag startar den tredje veckan är den rekommenderade dosen en kapsel tre gånger per dag. Tanken är att jag efter denna tredje vecka slutar äta dem och sparar resterande tills mensen kommer igång. Den hormonsvallen har för mig varit en total “mental meltdown”. Efter båda mina tidigare förlossningar har den tiden när mensen kommer igång varit PMS gånger hundra ungefär. Så känner att det kan vara väl behövligt att spara några kapslar tills dess.

Har kapslarna fungerat då?

Det är såklart väldigt svårt att veta helt säkert… men jag tycker att jag kännt mig ovanligt stabil i sinnet denna första tid efter förlossningen. Såklart har jag fått små dippar och känningar av “baby blues” men väldigt marginellt. Och amningen, även den har fungerat bra… att man skulle få mer mjölk i brösten var ju även en sak som utlovades. Och mjölk i brösten har jag verkligen fått!! Jag och lillebror var på BVC idag och han hade gått upp superfint i vikt. Så låt oss tro att moderkakskapslarna faktiskt fungerar! Men helt generellt har jag älskat hela grejen, älskat det att jag genomförde denna super flummiga hippie grej. Jag gjorde min moderkaka till kapslar. Bara tanken på det känns helt fantastiskt!