Dom visa siar om att snart ska värmen komma. Jag följer blint den informationen. Så härom dagen gick jag in och provade de här perfekta ”jobbsandaletterna” dom har lagom klack för att kännas lite uppklädda men är på alla sätt nätta och anpassade för möten. Sen tror jag att jag lär använda dem till både fest, helg och semester då det är vansinnig skönt att överge den där idén om att jag fortfarande går i högklackat.

Sandaletter ARKET

Hur många gånger kan man vända blad? På fredag ska jag opereras igen. Det är mina andra hystroskopi på ett halvår. Det är nämligen så att mina missfall inte vill fullborda sig själva. Det gör att jag måste in och hjälpa kroppen med att göra sig av med graviditeten. Jag började blöda i januari och nu är vi i slutet på Mars. Jag vill hitta gnistan och se det här som en del av processen- att operationen är en hjälpande hand. Men jag har så svårt att inte känna det som om järnhandsken snarare stryper åt runt halsen med en snara. Hur många ggr kan man göra såhär?

Vad blir kvar?

Under veckan har jag besökt tre sjukhus. Först Sophiahemmet för att påbörja en utredning om just våra missfall. Det är alltså ingen fertilitetsutredning då vi blir gravida, men kroppen tycks inte klara av att behålla dem. Sen har jag vart på Karolinska i sin nybyggda glans och tagit en hel hop med prover. Några ska frysas, andra ska skakas och de resterande skickas runt. Det dröjer en månad ungefär innan svaren på dem kommer tillbaka. Och så igår så var det operationen. Det känns märkligt att känna till en procedur och personalen på en operationsavdelning. Man får sitt skåp, sin rock och sin trosa. Man rullas in och får infart och mediciner och kortison och what not och sen ligger man där några timmar och väntar på sin tur. Man lyssnar till folk som vaknar till, som spyr, gråter, skrattar och får alla möjliga besked i sitt uppvaknande. Främst sägs det ”allt har gått bra och enligt plan. Jag lyckades att få de…..”

Men en och annan får andra svar som ”Det har gått bra, men jag såg att den polyp jag tagit ut har tecken på cellförändring dom vi behöver gå vidare med och jag vill därför inte in och störa..” Det är dom svaren man inte önskar sig själv och inte heller henne bredvid som skickas hem med ytterligare en oro snarare än en hjälp på vägen.

När de där gråa ståldragdörrarna öppnas och man får komma in på operation är man så liten. Man viskar fram sitt personnummer och man ska svara på om man har uppfattat varför man är där och vilket ingrepp som ska göras. Sen täcks man i ett grönt stor täcke som liknar ett hästskydd och det är bara att börja räkna ned. 1,2,3,4 sen sover man tryggt under sin pressening.

Jag vaknade tillslut upp och fick det besked jag hade önskat. ”Allt gick bra och det ser fint ut nu. Det vi kan göra nu är att invänta svar på provernas och sen är det upp till er om ni vill försöka igen”

De orosmoln som hägrat runt sammanväxningarnas utbrednad cellförändringarnas ev cancerinnebörd och infektionen storlek är nu ett minne blott. Så med en blöja, kasslertrosor och mjuka sjuksystrars händer var det bara att ta sig hem med sjuktransport i vårsolen.

Än en gång lämnar vi den salen bakom oss och hoppas att jag för absolut sista ggn i mitt liv sätter fötterna på den gula plastmattan.

Är ni som jag att det är svårt att bära Utility jacka för att det får tankarna att vandra iväg till milllitära insatser och krig?

Jag har nästan en årlig diskussionen med mig själv om jag kan bära ett sånt plagg. Efter årets samtal med Sofia så sa hon så klokt att du kan ju skaffa en gammal worker modell istället som får tankarna att vandra till Carhart och bilskrot. Javisst, dagen efter råkade jag snubbla över den här finingen på Hm som dessutom kommer passa aldeless utmärkt med allt mitt andra beiga, blå och svarta.

Kanske en underlig styling med pärlörhängen till, men jag gillar det. Den finns nu på rea på H&M om någon skulle vara intresserad?

Det finns inga produkter eller någon behandling som fått min hy att glänsa på det sätt som Exuviance gör. Jag har minst sagt haft ett år med hormonella påfrestningar. upp och ned mellan graviditetpåslag och krashlandningar , sen till vätskebrist, operationer och dåliga nätter. Jag trodde att om något skulle det synas på min hy. Stundtals gör det de såklart men jag måste säga att sen jag började använda Exuviance så glänser jag. Jag älskar Skin tonix paddsen och en mask som jag låter ligga under natten som heter Deep hydration treatment . Sen har jag en dag crème som du ser i bild, Ultra restorative creme som lägger sig som en återpuktande barriär och därtill en primer för sminket som man har på.

Jag är så himla tacksam för att något få mig att känna mig kvinnlig och fin under en period i livet när inget annat lyckats med det. Nu provar jag en creme för deklotage och nacke, den får jag återkomma med recension på.

En fullspäckad helg verkligen. I fredags hade vi middag för en hel hög härliga personer. Det blev chark, risotto, spel och vin. Det är något extra lyxigt att börja helgen med “fest”. Sen på lördagen drev jag runt hemma och planerade, spekulerade kring hur vår nya vardagsrumsmatta i överhuvudtaget skall få plats (levereras på måndag). Tanken är att den skall sträcka sig över hela golvet i “matsalen”. Just nu känns det inte längre som världens bästa idé, men det gjorde det exakt då vi bestämde oss…

Sen har det handlat om barnkalas mest hela helgen. Det har vart renodlade sådana men sen också dom är som är lika mycket kalas för ens egen del. I söndags så fick vi hänga hemma hos min bästis och min bror då alla kusiner skulle fira en 8 åring.

Jag har också slutat att blöda. Äntligen – bara två månader tog det. Eventuellt kommer jag behöva att göra en operation ändå då läkaren ser att det finns delar som inte vill komma ut. Det här missfallet har varit en så segdragen process att jag helt glömt bort hur jag är när jag är mig själv. I helgen sjönk brösten ned igen och jag kunde komma i ett par gamla jeans. Bara sådär. Jag tror dock  inte att det är klart – jag vågar inte tro det iom att varje gång jag gör det så visar det sig vara något annat som är fel.

På torsdag ska jag i alla fall till Sophiahemmet och jag tror någonstans att där får jag andas ut. Det har varit 15 månader in och ut på olika läkarrum och mottagningar. En resa som egentligen inte gett mig några svar utan snarare spätt på oron. Det här blir nog sista anhalten. Mycket av helgen har gått åt att tänka på just det. Hur gör vi om det här var sista ggn?

Det finns egentligen inte så många Bloggar jag följer som gör mig sådär tokinspirerad. Johanna Bradford har dock den effekten på mig. Härom veckan låg jag hemma sjuk i influensan och ägnade stor del av dessa dagar till att scrolla bakåt i hennes inlägg. Jag snubblade över en hel del inredningsinspiration men främst en svindyr engelsk hemsida som sålde porslin och Quiltar. Jag bestämde mig på studs för att sy en egen. Som ett litet “jag ska titta mindre på Netflix” projekt under våren.

Hittade en hel del fina lapptäckesbitar på Ohlssons tyger och sen till ritbordet. Jag har försökt knycka ihop ett egen kombinerat mönster och det var en massa smådetaljer att tänka på. Nu har jag precis börjat att sy ihop de rutor som förhoppningsvis kommer att sluta som ett lapptäcke. Jag ser fram emot att krypa upp med det där på altanen i försommarkvällen. Risken är ju dock att jag kommer halvvägs och att de får bli stolsdynor istället. Men jag har i alla fall försökt.

Vintage, secound hand, andra varvet eller vad man vill kalla det, är viktigt för mig. Jag har de senaste åren märkt att det är förvånansvärt lätt att göra fler medvetna val då det kommer till konsumtion och shopping. Jag vet inte om det är för att pendeln svängt så hos de som inspirerar mig och att jag därför tar dessa beslut eller om jag själv blivit klokare och mer ekovänlig.

Det som slår mig är hur många felköp jag gjorde, slumpshopping eller onlineköp som bara gått fram och tillbaka i returer. Eller som jag i stundens hetta sett som svårt att leva utan. “De där skorna kommer fullända allt” men det ända som blev fullt var skohyllan i källaren. Idag är jag mycket kräsen och noggrann med de plagg jag köper, jag har verkligen inte tummat på kvalite utan snarare har det gjort mig mer medveten om vad som FAKTISKT bli använt. Jag tar hand om kläderna på ett bättre sätt med, kammar, slipstenar och mjuka tvättmedel. Det ger mig en känsla av omvårdnad. Jag känner att jag bryr mig mer om de saker jag äger och då minskar också suget efter mer. Istället har jag försökt att sälja av en del av de saker som jag inte väljer dagligen. Jag tänker att på så sätt kanske någon anann kan värna över dessa.

Mina bästa tips för en hållbar garderob följer här.

• Hårdrensa. Börja med att vara helt ovänlig emot din garderob. Rensa bort allt du inte använt senaste året. Tänk en säsong i taget. Vilka plagg ser du att du hade på semester, vilka låg kvar i resväskan? Vilka snöskor hoppade du i och vilka klackar samlar mest damm? Vad blir du höstvarm av under kappan och vilken kavaj är bara snygg en vecka mellan maj och juni? Exakt när du kan bli så hård med dig själv får du en första sållning
• Steg två. Titta på statement pieces. Vilka plagg behöver du för nyårskalas, teater eller de tillfällen då du bara måste stå ut lite. Prova dom sväng runt framför spegeln och till ock med kanske fota dig i dom. Kommer du välja den där blåsan när det vankas fest eller är det bara tanken på den som gör dig lycklig. om du vet att den bara får finnas för att du sett den på någon annan festprisse i något reportage eller blogg. Sälj den vidare och blås upp dig i sånt som får dig att känna dig som en pingla. Ha tre sådana outfits. En för jobbfest, en för fest-fest och en för sommarfest.
• Gör en vardagschecklist . två jeans, två tjocktröjor, tre skjortor, två klänningar en midi, en lång, 2 t-shirts, 2 kavajer och en kjol. Har man allt detta och om dessutom älskar varje plagg då kommer man långt.
• Assessorer gör all skillnad. Du kan ha samma Jeans och Ulltröja en hel vecka om du byter skor och örhängen till. Jag tycker personligen att väskor och kavajer gör all skillnad.
• Sälj av det du inte använder eller skänk till någon av dina lokala insamlare. Det finns så många i samhället runt omkring som mår bra av hela gummistövlar, tröjor och icke lappade byxor.

När jag letar secondhand så blir det oftast via Tradera, en kompis eller all time favoriten Vestiare

Den här helgen försökte vi lura fram våren. Jag klädde mig konstant lite för tunt och frös. Men hjärtat var varmt av lite yta, lite djup och en massa solskenstimmar. I lördags käkade vi lunch på kommendören och sen tittade vi på bord. Vårt matsalsbord är trasigt och vi behöver fundera ut en ny lösning. Det bli förmodligen en mörkare variant av marmorbord och ajg ska bara vänja mig vid den tanken så kommer allt kännas magiskt. Därefter drev vi runt på stan i armkrok och låtsades att vi var bara vi igen. Jag visade John Toteme affären på Biblioteksgatan och det visade sig resultera i en överrasknings gåva utan dess like. (mer om det en annan gång) Efter några timme saknade vi Harry och drog hem för lite lördags häng. Söndagen åkte vi ut till Ulriksdals slott och frös lite till. Det var så vackert och krispigt men vi fick känna oss som de där helt misskläda stadsborna i en miljö som skulle krävt motorcykel overall. Det är något så kliande fel med att vara felklädd för väder. Jag tror det sitter i sen tonåren de där kroppsminnena när man med blå lår satt på någon parkbänks ryggstöd och sparkade med Converse samtidigt som munblossen haglade runt om en. Hur jag kom hem och fick lägga mig under täcket med kläder på tills man tinat. Allt för att slippa jacka. Så var ju inte fallet nu, jag bara missbedömande vädret – men känslan var den samma. Lite sammanbiten trotsig.

Jag tror att ni är få som missat att ett av mina absoluta favoritmärken när det gäller kläddesign är Totême. Nu har Elin Kling och hennes man Karl Lidman öppnat sin första egna Totêmebutik på Biblioteksgatan i Stockholm. Jag var där i  tordags på deras öppning och det var inte en detalj som satt fel. Hela butiken är byggt som ett showroom. Ett minimalistisk men klassiskt koncept som får mig att änka på en blandning mellan en PR lobby och ett showroom i New York. Särskillt gillar jag den oklanderliga servivcen och hur det är en kassafri plats. Man slippper hela köpmannadisk känslan och får hjälp från galje till kvitto av personalen. Jag och Sofia slank in på ett glas Prosecco och en provhytt senare hade jag införskaffat ett par av mina fovoritjeans i tvättad grå sommardenim.

Om ni är intressserade av design, arkitektur eller bara god service så knata dit vettja.

Jag vill dessutom ha allt.

Smått sugen på våren och klippte ihop det här, sen kom snön och det blev lite missvisande. Men iallafall drömmer jag om hudfärgade skor som dessa från ATP Atelier. Quiltar överallt men framför allt på uteplatsen (som jag helt förtvivlat litar på att John nu tar tag i med bygglov och hela baletten.) Mobilskal till min ack så nya men så sårbara iPhone, stor som en mindre tv och helt i glas – så vansinnigt opraktiskt. Med det här slipper jag byta allt mest hela tiden om jag tappar den (vilket jag gör mest hela tiden) Céline eller nej förresten numera Celine. (Suck). Ringen är så fantastiskt fin i både silver och guld och kommer från Acne studios.