Weekend

Den här helgen försökte vi lura fram våren. Jag klädde mig konstant lite för tunt och frös. Men hjärtat var varmt av lite yta, lite djup och en massa solskenstimmar. I lördags käkade vi lunch på kommendören och sen tittade vi på bord. Vårt matsalsbord är trasigt och vi behöver fundera ut en ny lösning. Det bli förmodligen en mörkare variant av marmorbord och ajg ska bara vänja mig vid den tanken så kommer allt kännas magiskt. Därefter drev vi runt på stan i armkrok och låtsades att vi var bara vi igen. Jag visade John Toteme affären på Biblioteksgatan och det visade sig resultera i en överrasknings gåva utan dess like. (mer om det en annan gång) Efter några timme saknade vi Harry och drog hem för lite lördags häng. Söndagen åkte vi ut till Ulriksdals slott och frös lite till. Det var så vackert och krispigt men vi fick känna oss som de där helt misskläda stadsborna i en miljö som skulle krävt motorcykel overall. Det är något så kliande fel med att vara felklädd för väder. Jag tror det sitter i sen tonåren de där kroppsminnena när man med blå lår satt på någon parkbänks ryggstöd och sparkade med Converse samtidigt som munblossen haglade runt om en. Hur jag kom hem och fick lägga mig under täcket med kläder på tills man tinat. Allt för att slippa jacka. Så var ju inte fallet nu, jag bara missbedömande vädret – men känslan var den samma. Lite sammanbiten trotsig.