En vanlig men superskönt vardagslook är en miniklänning i modell ribbad. Kamelkappa och lågklackad boots. Funkar i alla kontexter och får mig att känna mig sådär lagom kontor.

Klänning Zara, Kappa Twist and Tango, boot Other Stories. Hårspänne Unni.

Någonting med vårljuset gör att jag faller handlöst i förälskelse i vårt hus. Förutom att man upptäcker hur ofta man behöver tvätta fönstren och hur sällan men faktiskt gör det , så är det mesta bara så enkelt när värmen tittar fram. Det var många som sa det till oss innan vi flyttade till hus – att man får se kvadratmetrarna som att huset dubblas så fort våren kommer. Jag kan inte mer än instämma. Man flyttar ut och det skapar en helt annan rymd i vardagagen.

Det är fortfarande en hel del massa små projekt kvar (och förhoppningsvis några stora) och det gör bara allting lite mer mänskligt. jag har svårt för det där nyproducerade , färsiga paketlösningen på saker och ting. Det tappar lite charm och själ för mig. Sen bör det inte heller vara allt för stora renoveringar som ska genomföras för det vet jag inte om jag har kunskap till? Kanske i framtiden.

Just nu handlar det mesta om att försöka vara i nuet och vara tacksam för allt fint vi har lyckats skapa runtomkring oss.

Eftersom ni så fint frågade om vardagsklädsel så får ni som önskar. Ni befaller jag lyder så gärna. Här är ännu en veckofacprit i kostym från Totême och khasmirtröja från Soft goat. Hårspännet som blivit en storfavorit är från Unni. Skor är tydligen överkurs…

Nu kansske man ska börja fråga sig om jag startat en trädgårdsblogg och frågan på svaret är  nog ja. Ett novist, trevande och vilsen sådan men av helginläggen att dömma så händer inte så mycket mer än trädgårdrelaterat här i Saltsjö Boo. Jo men vi var tugna att skaffa en större säng till Harry som numera känns mer som en 7 åring än en 4 åring i storlek. Han får inte plats i den där växasängen när vi ska läsa, trösta eller lägga. Så mot Ikea (igen) men som alla vet är det bästa med Ikea att man måste stanna på Zetas innan eftersom man bara måsta ha krukor å urnor och tygpåsar och fika och spaljéer och what not. Så sen känns Ikea mer som ett plåsterdragning än en stukning.

Sen har jag väl knappt gjort mer. Gått runt i randiga pyjamasbyxor och förundrats över hur lite man kan göra under 48 timmar. John har jag inte sett röken av typ då jag har svårt att klura ut om han har en riktig förkylning eller om han bara är en drama Queen?

Harry och jag läser Bröderna Lejonhjärta och bygger draklandskap. Just nu är det här med att öva in grimager det nya. Det ska vara tunga och miner på alla bilder, i alla tillfällen och det ska gärna dokumenteras, analyseras och modelleras. Jag har hunnit läsa ut tre böcker den här månaden som jag måste tipsa er om (får göra ett eget inlägg)

Men nu så. Roliga vardagslistan då för att pigga upp allt.

Mån- Pannkaksfrukost och ev läkarsvar

Tis- Konferens och ny kavaj

Ons- kvällsföreläsning och lamporder

Tors- Pilates och pioner

Fre- Middag med vänner (får äntligen testa lite nya recept)

Vad ska ni fylla veckan med?

Nu ska jag äntligen visa er lite av det arbete som ligger bakom min kommande Dahlia rabatt.

jag har nu för-odlat en del av dem nere i källaren eftersom jag är mån om att 1) dom ska bli många 2) frosten inte ska knäppa dem 3) dom sägs få senare och längre blomning på det viset.

Nu återstår bara sisådär 8 knölar nere i källaren som inte fått flytta ut till större planteringen, men jag tänkte ge er en liten skriftlig guide till hur ni kan starta upp så kan vi ta nästa steg sen. Inser att jag kanske borde tagit lite flådigare bilder men det här är vad jag har. Så det får vara såhär lite obloggigt.

Så nu den enkla vägen till att lyckas med dhalian

För att dahlian ska blomma tidigare samt bättre stå emot den spanska skogssnigeln, rekomnderas såkallad förkultivering av dahliaknölarna.  Mars-april är en bra tid att väcka knölarna till liv. Om du inhandlar din knöl tidigt på säsongen och behöver förvara den några veckor mellan inhandling och förkultivering förvarar du den svalt och mörkt, i en pappåse eller kartong. Man kan behöva känna på dem så de inte är helt snustorra då brukar jag spraya dem lite med blomspruta.

1. Använd en plasthink eller kruka med hål i botten, gärna 20 liter.
2. Fyll upp med blomjord och sätt knölen 10 centimeter under jordytan.
3. Ställ hinken ljust och svalt.
4. Vattna mycket sparsamt tills gröna skott börjar växa upp ur jorden.
5. Sköt nu plantan som en vanlig krukväxt.

Hej.

Ni betyder en hel del för mig och jag tänkte att jag skulle dela med mig av en liten playlist som jag gjort till er och som jag spelat senaste veckan. En ”nu vänder det” lista. Tack för att ni kommenterar, läser och delar era reflektioner och synpunkter med mig. Det känns så nära och meningsfullt att skriva när jag vet att jag har läsare som er. Nu tar vi helg och jag gör det genom att sedvanligt skrikasjunga mig till hämtning i sådär 80 blås ned till förskolan. Tror det får bli första låten på listan idag. Hoppas ni gillar den?

Det är snart ett år sen #metoo. Jag skrev ett kortare inlägg om det för att jag kände så starkt för kraften, initiativet och möjligheten i det som kom att bli en revolt. 

Jag skrev då om de sexuella ofredande livet som kvinna kan innefatta eller snarare lite kortfattat om de upplevelser som inte förändrade bara mig för all framtid utan för alltid ändrade hela min syn på vad som är samhällets grundval. Det där med människors lika värde, rättssamhällets patos och samhällets skyldighet att skydda de svaga. Jag vet att det är en utopisk idé en pamflett vi bläddrat i och hummat instämmande till , men alla som gått igenom en rättsprocess som involverar män, slag, hot & våld kan räkna med att i samma veva få uppleva nya hot, män  med titlar som ifrågasätter alla slag och en räkning på advokatkostnader som det ev lilla skadestånd du symboliskt lyckats skrapa ihop framstår som ett bottenskrap i fickan.

Jag vet att jag valde alla mina steg därefter. Jg ville bli lärare, ville lära ut annat, ville möta unga och vuxna som hade ett öppet sinne. Jag har bara kunnat arbeta med människor därefter, jag kan knappt läsa annat än psykologi, genusvetenskap, intemitetsforskning eller true crime. Jag är ett resultat av det som hände. 

Efter den här månaden och släppen av två mkt uppmärksammade dokumentärer kan jag inte annat än fundera kring om det är tid nu? Om det är nu det händer, om jag på riktigt kommer att få vara med i den eran då vi lyckades påverka – på riktigt. Jag hänvisar självfallet till leaving Neverland och K specials Älska mig för den jag är. De skildrar helt olika områden av omsorgssvikt från samhälle, vänner, familjer och rättsväsende men den lyfter det gemensamma i hur systematiskt män med makt kan utsätta andra för övergrepp med sadistiska inslag utan att det får konsekvenser. Hur en känd och geniförklarad person flyger under radarn för alla de signaler som annars skriker oss i ansiktet. Hur människan fördummas och förblindad av kändisskap och storhet. Hur vi gör skillnad på folk och folk samt hur girighet och egen välfärd får så många att kasta små offerlamm framför bussen. 

Statistik får mig att skygga. Om vi tittar på statistiken gällande sexuella utnyttjande av barn i Sverige idag så är det därefter en svårighet för en att äta middag eller sova de nästnästa dagarna. Det går nästan inte att ta in. Men så vanligt är det- det finns överallt men ingen tycks se det. Mäns våld emot kvinnor finns beskrivet i rapport efter rapport och även där är skammen, förnekelsen och rädslan i att kliva över en integritetsgräns det som gör att ingen tycks känna en förövare men alla känner en utsatt. 

Jag skulle vilja vädja alla runtomkring mig till att bli ambassadörer, barnens, kvinnornas och medmänniskans ambassadör. Ta ställning, låt världen veta att vi tolererar inte att bli omskrivna som siffror i statistiken, vi kan inte låta nästa generation invaggas i samma skenheliga skit. Nu räcker det. 

Har man en oro- orosanmäl till socialtjänsten. Hör man ett bråk- knacka på. Ser man ett slag – ring polisen. Kränks man eller felbehandlad man på sin arbetsplats- anmäl till DO. Är en förövare dömd – nämn hen vid namn. 

Det är snart ett år sedan #metoo och se så mycket som kan hända. Ge oss 30 år till och världen är en ny plats. 

För ett tag sedan blev jag inbjuden på en annorlunda pressträff av Pretto PR. Vi fick samlas på Scandic The Nest och prova på en helkväll med Meraki produkter. Jag är sällan på sådana här träffar men tänkte att upplägget kändes så ombonat och härligt, det var det också. Vi tog del av en fin presentation om tanken och inspirationen bakom det danska skönhetsvårdsmärket. Mottot är keep it simple. Serum skall kunna användas i hela ansiktet. Tvätten ska vara skonsam men även exfoliera. Vitaminmasken skall vara aktiv men utan att innehålla syror eller liknande. Tillsammans med en hel del trevliga andra fick vi även prova att genomföra en ansiktsbehandling på oss själva I grupp. Man kom varandra rätt nära där avsminkade, rödblossiga i morgonrock. Många, skratt, sucker och sprayljud.

Jag hoppas jag får chans att träffa en del av dem igen. Med mig hem fick jag ett helt sprängfullt paket. Nu blir det till att skämma bort mig I badkaret för en tid framöver. Doften är magisk och det känns som skonsamma produkter som kan vara bra att variera sin lite mer heardcore arsenal med.

Återhämnintning är ju lika med slow music, plantering och städning nuförtiden. Jag känner att jag upprepar mig i livet och således även här på bloggen här. Vila, lite sorg, lite shopping, lite familj och sen lite hemkunskap. Som ett litet ekorrhjul med färgkombinerade bilder och outfits. Helt monokrom.

Helgen har iallafall varit fylld av just vila och hemskunskap. Mina dhalior som vi förplanterade under förra månaden växer så att det knakar. Nu har blomlådorna fått sitt och jag ska ge mig på en hel hög till med dahliaknölar då jag känner att jag behärskar dom nu. Sen har jag satt upp ett staket för att hålla rådjuren borta från mina tulpaner. Drömmen är att kunna plocka in påskbuketten från egen rabatt. Vad tror ni om det, odsen känns sådär.

Men nu till mig fråga. Hjälp mig med vad ni vill läsa om. Jag känner mig lika motverad av mina egna ord som jag gör att börja löpträna igen. Det sitter fast i mig det här med inspiration och annat. Jag vet inte riktigt vad ni vill ha?

Såhär i efterhand inser vi att vi haft för liten matta hela tiden. Trotts att när vi skaffade den andra mattan kändes den enorm. Nu har vi knutit ihop hela rummet med en tjock lite heltäckningsmatte-look. Det blev så mkt mer ombonat. Vi håller också sakterligen på att bygga in hela hyllösningen där bakom med dörrar, lister och förhoppningsvis snart hyllor upp till taket. Känns rätt riskabelt att lyfta in en beige matta under ett matbord men Hey man måste ju våga leva lite…

Vi besökte Kasthall, Carpet vista, Layered och även Ikea innan vi valde rätt. Det finns så många stora lyxiga  men ändå prisvärda mattor att välja på.