Kanske veckans mest upprepade klädval. Jeanskjol modell lång från Zara, kofta från Totême, skitigt hår i knut och trio från Céline. Kan tänka mig att ha samma hela nästa vecka också.
Snart är det EU val och jag ligger ofta och funderar på hur man ska få folk mer medvetna om vilken direkt konsekvens det har på vår omvärld. Alltså vår egna “omvärld”, den där som vi har en benägenhet att bry oss om på ett annat sätt än det som händer ”därborta”. I förra veckan drabbades vi kvinnor av beskedet från Alabama. En konservativ majoritet beslutar om att ta beslutet från 1973 till domstol. En domstol som säkert även den består av en konservativ mans-massa. Vi fick i förra veckan veta att den kamp kring rätten till vår egen kropp begränsats och plockats i sär än en gång, pga mäns kontrollbehov och maktmissbruk. Frågan om aborträtten är lika mycket ett kvinnofråga som klassfråga. Det är en fråga om att skapa skräck, lydnad och led. Jag får rysningar då jag minns min mammas berättelser om hennes och pappas kamp för jämställdhet när min syster föddes. Hur avlägset jag tyckte det kändes och hur jag i mångt och mycket vaggas in i ett okejande av de förskjutningar som pågår successivt i världen runt om.
Likt SDs smygande omformuleringar i retorik som nu blossat till solklara rasistiska och rasfientliga uttalande i direktsändning, något vi idag ser SVT använda som rubriksättningar ocv folk bara köper det. Att vi kan tal om Romerska stöldligor- som om det kunde tillskrivas ett helt folk. På samma sätt kan vi tydligen acceptera Ebba Butch Thors retorik kring aborträtt som något som ena stunden häpnadsväckande osmakligt för att hon sedan ska basuneras ut över hela instagram som en härligt lite snygg äppelkindad partprinsessa bland MÄNGDER av kvinnliga entreprenörer, ”feminister” och andra pålästa akademiskt medvetna människor. Och alla bara accepterar det där, det är ju trots allt fest.
Det som händer i USA just nu påverkar oss alla. Särskilt oss kvinnor. Hur kan man trumfa kvinnors rätt till sig egen kropp? Hur kan man se förbi alla historiska argument för möjlighet till abort? Traumat som uppstår hos dem som inte kan/vill eller har de ekonomiska förutsättningar som krävs för att bli förälder. Jag kan inte ens föreställa mig smärtan kopplat till en påtvingad förlossning. Sjuka, våldtagna, misshandlade, hotade, unga eller bara osäkra vanligt ”ångrande” som lämnas utan val. Hur kan det bli såhär frågar vi oss? Det stavas kontroll och effekterna går att ana i en rätt välkänd HBO serie på en tv nära dig. Det kan tyckas uttjatat med det är inte för inte många av oss som reagerar hänvisar till en snabbkurs via Hensmaid tales. Den skräckinjagande science fiction känns inte mer än några valkampanjer bort. Man flyttar positionerna, lite i taget, normaliserar, konkretiserar, reglerar…
Vägra bära vita huklen innan det är försent. Glöm inte att rösta i EU valet.
Innan värmen slog till ordentligt hängde jag på mig Tweedkavajen en sista gång innan sommaren. Den här är en mjuk och älskad sak från Gant Rugger, jeansen är från Totême och tröjan Acne. Jag ser lite ut som Hacke backe mus tycker jag. Eller heter han Klas klättermus. I vilket fall är det här ett formellt hej då till hösten. Nu hoppas vi att det blir enbart kjol fram till slutet på september.
Nu är inte vår matsal halt och lytt längre. Vårt stora matsalsbord i marmor sprack rakt över för två år sen och vi har inte orkat eller kommit oss för att laga det. (Kan ha att göra med att året innehåll en hel del andra lite högre prioriterade grejer än bord.)Men det vi märkt är att vi inte använt platsen. Som om den känts trasig och att vi har haft nog med “trasigt”. Vi vill ju sitta där och spela spel, dricka te och allmänt familjehänga. Men det blir inte så när det lutar lite. Så härom dagen fick jag nog och hoppade in på blocket vid lunchen och där PANG, någon hade lagt upp ett fantastisk danskt Skovby bord som dom ville skulle hämtas samma kväll. Sagt och gjort. Nu står det där och passar alldeless utmärkt in i hela spela Alfapet, dega och pärlplattedrömmen är uppfylld. Det är också så förfärligt fiffigt att iläggskivorna ligger inne i bordet och man trycker upp dom med ett litet klick. Så nu får jag plats att bjuda alla er som vill komma i samma sittning ungefär. Vad tycker ni?
Jag vet inte vad jag ska skriva till er. Jag har helt tappat inspiration till skrift. Det känns som jag skriver om ytlighet, jobbar med plattityder och konsumtion. Jag har väl en sån där välbekant blogg-dipp. Vad ska man dela för att det ska bli intressant? Jag vet inte ens om jag har formatet för “blogg” i mig. Jag känner att jag har en märkligt skyldighet till er som läser att möta nån slags nivå, en tanke om att ni ägnar er tid till mig och därtill ska få “Valuta” för den ansatsen. Just nu känns livet som hjärtligt och mjukt ekorrhjul. Vi hemma pratar om samma saker, läser om samma saker, spenderar helgen på liknande sätt och då blir innehållet så strömlinjeformat. Jag vet inte hur jags ka ta mig ur den här baljan eller om jag vill det just nu. Jag saknar er mest för att jag saknar era reflektioner och tankar men funderar på om jag får nån rull på den här sidan just nu.
Får fortsätta fundera på det. Såhär rullar det runt i hjulet just nu. Mjuka tröjor, hundar, charkbrickor och långfrukostar.
Kram på er.
Jag har en sådan stilförälskelse i Carolina Storm att det liknas just så som hennes namne – stormförtjust. Härom dagen lade hon upp en blid på instgram med en keps på sig. Keps tänkte jag , inte visste jag att det hade förmågan att bringa fram den där fantastiskt avslappnade new york 90 tals looken som man älskar. Jag lever ju i Johns förstora oljerockar, slitna 501 or och kashmir så det är väl mer en livsstil än stil kanske. Men den där Nofashion looken är bara så fin. Så vips inspirerades jag av en annan inspirerare och dagen efter bar det iväg att leta rätt på den där kepsen. Nu ska den bara in i tvätten, ligga i framrutan på bilen och blekas lite samt användas i trädgården hela våren så är den perfekt. Tack för att det finns andra som dela sig själva lite “pinsamma” men stunning vardagsoutfit bilder här och där.
Jag vet inte hur ni mäter bordstorlekar hemma hos er men jag gör tydligen såhär. Det är så svårt att få en känsla över hur stort bordet kommer kännas när det väl är på plats? Nu blev det väl i ärlighetens namn inte någon direkt korrekt storleksuppfattning med den där stol-dukslösningen heller men nästan iallafall. Nu är köket med större bord och det blev bra. Även om jag på något sätt saknar vårt lilla trånga slitna, flagnande pelarbord. Det får hitta en annan plats. Så får det bli.
Funderar på att sätta en sattshylla över fönstret där alla karaffer och fat och annat kerami-likt kan stå, kanske kan vara nått=
Påsken var välbehövlig och så fin. Jag kan inte förstå att det blev samma sommarvärme som göra året. Det är blandade känslor kring det där med havsnivåer, torka och solsken. Men just den här kvällen njöt vi av att kunna sitta ute tills solen gick ned. Jag fick ett citronträd i påskägget. Vi hann träffa hela den extremes family som vi bygg upp och det är märkligt hur familj är ett sådant flytande begrepp. Hur man växer ihop med vissa människor som en del av ens DNA.
Nu har jag börjat räkna ned till semestern (lite tidigt kanske) men det hysteriska längtet efter Mallorca och Valdemossa är som en nyförälskad på avstånd. Hjärtat krampar efter grillad fisk, varma nätter och solvarma stenklippor. Jag hade solgula kläder och tunikor som fick stå som stand-in för den vacasiondröm som pågick. Annars – fullt med kids, massa lamm, hög musik och en hiskeligt massa ägg.
Roligare än såhär blir det inte. Men kanske inte mer klassiskt heller? Jag har svart jeans från Totême, Khasmir t-shirt från H&M, kavaj från Totême och solisar samt väskan Céline. Men i ärlighetens namn kan jag ha det här varje dag. Det är så basis och bekvämt samtidigt.
Ska vi livea lite matblogg? Kan vi bara vara eniga om att våren gör något med hela konceptet matlagning. Jag får LUST igen. Plus att allt går att lägga på en grill – allt.
Men man ska ju även slänga in lite tröstmat som en ordentlig Carbonara och en vällagad lasagne samt GT med alldeles för mycket gurka. Men hörni kan vi inte hjälpa varandra lite på traven här. Jag vill ha lite tips på nya, fräscha och smaskiga recept nu när nytändningen är så sprakande. Vad lagar ni helst?
Blogger for The way we play. Stockholm based since 1984, I have cultivated a life where I think sophistication meets a genuine passion for the world’s finer aspects.
With an acute eye for detail, I navigate through realms of travel, fashion, and wellness, always seeking to balance elegance with the feeling of nurturing living.
I belive these experiences have shaped a unique perspective on contemporary life, one that I am eager to share with others. Whether it’s uncovering hidden gems on my travels, exploring a way to keep my classic style modern and interesting, or offering insights on style and growing as a person – mother, friend and wife. Shortly put: life as I know it. I often tend to celebrate life’s nuances and strive to do it with grace and authenticity.
Mail: [email protected]