Yellow brick road

Påsken var välbehövlig och så fin. Jag kan inte förstå att det blev samma sommarvärme som göra året. Det är blandade känslor kring det där med havsnivåer, torka och solsken. Men just den här kvällen njöt vi av att kunna sitta ute tills solen gick ned. Jag fick ett citronträd i påskägget. Vi hann träffa hela den extremes family som vi bygg upp och det är märkligt hur familj är ett sådant flytande begrepp. Hur man växer ihop med vissa människor som en del av ens DNA.

Nu har jag börjat räkna ned till semestern (lite tidigt kanske) men det hysteriska längtet efter Mallorca och Valdemossa är som en nyförälskad på avstånd. Hjärtat krampar efter grillad fisk, varma nätter och solvarma stenklippor. Jag hade solgula kläder och tunikor som fick stå som stand-in för den vacasiondröm som pågick. Annars – fullt med kids, massa lamm, hög musik och en hiskeligt massa ägg.