The right to refuse

Snart är det EU val och jag ligger ofta och funderar på hur man ska få folk mer medvetna om vilken direkt konsekvens det har på vår omvärld. Alltså vår egna “omvärld”, den där som vi har en benägenhet att bry oss om på ett annat sätt än det som händer ”därborta”. I förra veckan drabbades vi kvinnor av beskedet från Alabama. En konservativ majoritet beslutar om att ta beslutet från 1973 till domstol. En domstol som säkert även den består av en konservativ mans-massa. Vi fick i förra veckan veta att den kamp kring rätten till vår egen kropp begränsats och plockats i sär än en gång, pga mäns kontrollbehov och maktmissbruk. Frågan om aborträtten är lika mycket ett kvinnofråga som klassfråga. Det är en fråga om att skapa skräck, lydnad och led. Jag får rysningar då jag minns min mammas berättelser om hennes och pappas kamp för jämställdhet när min syster föddes. Hur avlägset jag tyckte det kändes och hur jag i mångt och mycket vaggas in i ett okejande av de förskjutningar som pågår successivt i världen runt om.

Likt SDs smygande omformuleringar i retorik som nu blossat till solklara rasistiska och rasfientliga uttalande i direktsändning, något vi idag ser SVT använda som rubriksättningar ocv folk bara köper det. Att vi kan tal om Romerska stöldligor- som om det kunde tillskrivas ett helt folk. På samma sätt kan vi tydligen acceptera Ebba Butch Thors retorik kring aborträtt som något som ena stunden häpnadsväckande osmakligt för att hon sedan ska basuneras ut över hela instagram som en härligt lite snygg äppelkindad partprinsessa bland MÄNGDER av kvinnliga entreprenörer, ”feminister” och andra pålästa akademiskt medvetna människor. Och alla bara accepterar det där, det är ju trots allt fest.

Det som händer i USA just nu påverkar oss alla. Särskilt oss kvinnor. Hur kan man trumfa kvinnors rätt till sig egen kropp? Hur kan man se förbi alla historiska argument för möjlighet till abort? Traumat som uppstår hos dem som inte kan/vill eller har de ekonomiska förutsättningar som krävs för att bli förälder. Jag kan inte ens föreställa mig smärtan kopplat till en påtvingad förlossning. Sjuka, våldtagna, misshandlade, hotade, unga eller bara osäkra vanligt ”ångrande” som lämnas utan val. Hur kan det bli såhär frågar vi oss? Det stavas kontroll och effekterna går att ana i en rätt välkänd HBO serie på en tv nära dig. Det kan tyckas uttjatat med det är inte för inte många av oss som reagerar hänvisar till en snabbkurs via Hensmaid tales. Den skräckinjagande science fiction känns inte mer än några valkampanjer bort. Man flyttar positionerna, lite i taget, normaliserar, konkretiserar, reglerar…

Vägra bära vita huklen innan det är försent. Glöm inte att rösta i EU valet.