Det är en märklig värld att leva i just nu. Bittert och förvirrande. Vi är lyckligt lottade fortfarande med ingen uppsägning eller egentlig påverkan på vardagen ur det perspektivet. Vi har ett hus en trädgård att rasta oss i. En källare att fylla för att slippa åka och handla i stup i kvarten medens magen växer.

Jag får visserligen inte träffa min mamma alls, då hon är för sjuk för att bo hemma och även om hon skulle det känns all möjlighet till smittspridning som något livshotande. Men som jag nämt tidigare är man orolig över att den lilla tid man har tillsammans flyter iväg.

Men jag försöker tänka på sådant som gör en glad, lycklig och full av energi. Jag tänker på vänner vi har som bor i Spanien, på den fullständiga mardröm som lamslagit landet och hur det gått från sommarparadis till krigszon.

Vi skulle bo halva sommaren på Mallis och nu är det ju självklart att man ställer in. Men i de där sekunderna när man får grämas trots att millioner människor har det så fruktansvärt mycket sämre än en själv så tillåter jag mig ändå att sakna den här platsen så det värker lite i hjärtat. Jag hoppas och skänker alla där en extra tanke idag när jag tittar på dessa sommarminnen.

Jag hoppas på att någon gång snart kunna resa dit igen, se världen, bygga upp turismen och ekonomin tillsammans i många delar av världen.

Hur ställer ni er till att resa just nu?

Det är mycket med utelivet som lockar nu, inför varje påsk rycker det så i planterings och trädgårdsnerven. Jag blir således också lite knäpp i nya idéer, som det här gröna fågelbadet från Jotex som jag plötsligt inte kan föreställa mig vår trädgård utan. Till det vill jag skrida runt i den här luftiga bruna linnekänningen från Zara och rafsa, gräva, amma och dricka kaffe om vartannat.

Inne i huset ska vi sätta upp en del av vårt Stringsystem i en smal passage. Vi kan därför önska oss att kunna spara till underskåpen i valnöt. Nu har vi vita men det skulle ju göra så stor skillnad att byta ut två av skåpen för att få en mer klassisk look.

Golvlampor slutar ju aldrig intressen mig. I Matsalen har vi utan att överdriva säkert 7 olika ljuskällor men Iom att alla fönster blir svarta på kvällen sväljer de allt ljus och enought är aldrig riktigt enought. Den här lite nätta men klassiska kontorsmodellen från Marksljöd skulle kunna då stå på sidan av sammetssoffan som en läslampa. Tror det skulle bli fint.

Sen är jag återigen nere och gräver i pyjamas/Loungewear träsket. Det har ju självfallet att göra med att jag ska vara hemma så långe och mycket framöver. Den här vita bomullspyjamasen påminner om en dyrare fransk sak men kommer från Zara Home. Kanske inte optimal i färgen för hur min vardag kommer se ut framöver, men det är något särskilt med vita lakan och sovkläder eller vad säger ni?

Inget säger vår så mycket som snittblommor! Ute i trädgården växer lökarna och de tulpaner jag och Harry planterade innan jul är på väg upp. Vi sa att när dom slår ut har säkert vår nya familjemedlem kommit. Det gör att han går ut och tittar lite titt som tätt hur växtfasen tar sig. Vansinnigt gulligt. Idag märkte jag också att de lökar som vi planterade förra året hade blommat upp igen. Jag må vara novis i trädgården men inte visste jag att tulpanlökarna kommer igen?

Jag plockade även in en liten sängbukett med snödroppar. De blir fina att titta på när man vaknar.

Dhaliorna från förra året har övervintrat i källaren i mitt egenbyggda Dhaliahotell. Nu är de förplanterade igen och börjat visa på skott. Det känns som instant radification när man lyckas med att spira nytt liv i torra rotor.

Trädgårdsplaneringen är i full fart och snart ska jag få hålla i en spade igen. Tänk så mycket glädje blommor kan skänka. Vilka blomsterprojekt eller trender är ni förtjusta i just nu?

Nu går jag på föräldrarledighet. Jag har väntat sedan oktober 2017 kan man säga. En minst sagt lång längtan efter att få släppa allt och fokusera på en förlossning och det nya föräldraskapet. Nu ska det super laddas- genom att göra noll. (Kommer nog ströbloggas mest hela tiden)

Tre veckor kvar enligt beräknat förlossningsdatum. Tre veckor av småpill, plock och lätt plantering. Heja kroppen, heja mig, heja min familj och vår nya favorit därinne.

Man ska ju hänga något på vagnen. Jag kommer använda min gamla trotjänare Neverfull från LV men om jag inte hade det och inte var mitt i en finanskris så skulle jag gärna skaffa någon av dessa varianter.

Brun transparent tote, Weekday. Lädertote Other stories, padded tote Cos. Läder Acne, stickad bag, By Marlene Birger. 

I onsdags när jag var hos Barnmorskan vart jag ärligt så förvånad över att bebisen inte lagt sig till rätta och fixerat sig. Dels för att jag är i vecka 37, har hejdundrandes förvärkar och för att jag har haft som låsningar, stickningar och huggande i bäckenet som jag tagit förgivet är när huvudet hållt på att fixera sig. Men min Bästa barnmorska kunde inte till 100% känna om så var fallet eller inte. Ligger tydligen lite så märkligt till. Hon bokade oss en tid på specialmödrarvården för ultraljud och en ev vändning till morgondagen.

Jag kände inte så mycket just där och då men när vi kom hem blev jag som lite nedslagen. Tänkt om det är sätesbjudning, tänkt om dom inte lyckas med vändningen, tänk om jag blir snuvad på förlossningen och det bokas kejsarsnitt?

Jag brukar vara rätt bra att stanna i stunden men nu drog tankarna iväg ordentligt. Nästan så jag gått morgondagen i förväg. Försökte somna och hålla förvärkarna till ett minimum för att inte riskera något.

På toradagsmorgonen lämnade vi på föris och sen in till BB. Redan i entrén blev vi stoppade. John skulle inte få följa med in på grund av särskilda försiktighet kring Corona. Ok tänkte jag det kan ju vara så att det bara är ett ultraljud som ska göras det fixar jag själv…Känner någon form av skam nu också när man måste använda vården till något annat än kris. Men så här är det ju. Jag behöver ju en läkare, en CTG och ett ultraljud, så vad gör man inte…

Väl där kändes det lite lugnare. Eller som alltid när jag kommer till sjukhus så överlämnat jag mig lite, kapitulerar men med önskan om att bli insatt. Barnmorskan undersökte mig och kunde tyvärr konstatera att som vi anat, låg bebisen i säte.

Efter en stunds fundering och ett samtal om mina förvärkar, Harrys tidiga förlossning och den blödning jag fick i förra veckan så ville hon undersöka mig. Jag var öppen 1 cm så hon kände att vi inte kan utesluta att förlossningen drar igång snart. Hon kunde heller (såklart) utesluta att det skulle dröja två veckor till men better safe than… Så upp till förlossningsavdelningen och invänta läkare.

John fick sitta i solen utanför och hoppas på det bästa. Jag fick verkligen känslan av att det här vill jag sannerligen inte göra själv sen när det är dags.

Väl på förlossningen tog vi CTG i en halvtimme, satte en venport och sen kom världens finare överläkare in. Men en varm hand, stabil stamning och många gråa hår gav han bebisen och mig en massa komplimanger och gjorde mig trygg. Sen fick jag bricanyl. Det gjorde mig snurrig och gav en hejdundrandes hjärtklappning. Sen slappnade livmodern av och Läkaren börjar att vända. Det gick stadigt framåt och trots att det var en mycket obehaglig upplevelse var jag så lättad över att det tycktes röra på sig. Några minuter senare sa läkaren att ”Jaha, då har vi lärt oss att buga! Nu ligger bebisen precis där den ska och se vilket fint öra som lyssnat till allt vi sagt och bett om.”

När dom lämnade mig på rummet för en timmes övervakning kände jag hur orolig jag egentligen vart. Hur mycket jag vill den här förlossningen och inte alls kejsarsnitt. Hur tacksam jag var över att vi kunnat sammarbeta.

Det var så fint att komma ut i Mars solen och möta John efteråt. Att få hålla varandra och bara vara två. Den där känslan av att ha ”sin” person är så överjävligt härlig. Nu får vi hoppas att det inte införs restriktioner inför förlossningen innan det är dags. Även om jag förstår läget om man tvingas ta det beslutet.

Resten av dagen och kvällen bestod av återkommande små svallvågor av oro och överkänslighet kring om bebis vänt sig tillbaka igen. Som om varje gång det sparkades dök upp tankar på snurr i en millisekund. Kommer väl hålla på så i några dagar om jag känner mig själv rätt.

Håll tummarna att det här var sista gången vi behövde göra det där.

Om ni är andra som undrar över vändning och sätesbjudning, hör av er så kan jag försöka svara.

Nu har John äntligen beställt sin födelsedagspresent. Han fick ett trappräcke i valnöt av sin gudmor (otroligt!) Vi är överglada för det, vet inte om jag kanske är gladast?

Iom att trappan är i såkallad engelskt röd – brun nu så kommer den klatscha lite med det nya räcket. Då är det med det sagt dags att välja ny färg till trappan (så roligt).

Vi kommer inte slipa ned den eller så för den är i fulfuru och det känns som ett för stort jobb just nu med bebisen och finanserna. Men jag tänker att grå, valnöt och vitt är en vinnande kombination.

Kanske något i den här stilen?

Jag fick en del förfrågningar för ett tag sen om att dela med mig om hur jag klätt mig under graviditeten. Jag har därför sammanställt en hel drös spegelselfis. Det är smickrande för mig att få det önskemålet av er som läser , då jag verkligen gjort det till en grej att försöka använda mina ”vanliga” kläder i så stor utsträcknings som möjligt. Det är svårt att känna sig snygg, bekväm och ”som sig själv” under graviditeten. Även om man stundtals är så kvinnlig, tillfreds och helt obrydd. Jag har verkligen inte haft några nojor eller känsla av att jag inte uppskattat kvinnokroppen för att den ger mig den här möjligheten och utessendemässigt så har jag varit så förskonad från det mesta. Mot slutet så har jag vart väldigt fylld av vätska och rumpa, ben och mage är det som gjort det omöjlig att ha vanliga kläder på mig…. Det här blir ju ett väldigt långt och till viss mån repitativt inlägg. Så för er som inte vill se mig från väster profil, kom tillbaka imorgon istället. 🙂

Här kommer då en sammanställning av lite kläder som vart snälla mot mig under graviditeten. På instagram har jag även sammanställt en lite ”pregnancy” i höjdpungter om man vill scrolla. Jag försöker skriva ut inköpsställen också men ni får då ha i åtanke att inget i stort sätt är ”nyköpt” så det blir mer en inspiration än en shoppinggrej.

Jag kommer förövrigt sälja av lite av kläderna som är gravidfokuserade i nästa vecka,  så då kan ni maila om ni är sugna.

Kram

Då kommer det förutsägbara men populära  inlägget om förlossningsväskan.

Jag har packat.

-Mjuk kofta att hålla värmen i men som är lätt att öppna och för att amma. Amningsbh utan byglar, Trosor strlk XL. Amningslinnen i bomull.

– Lösa mjuka byxor i modal, ett tips är att undvika ljusa färger. Twillfit har dom bästa varianterna utan trånga resår men med mjuk dragskolösning.

– Mandelolja, hårsnoddar är ett måste, håret är i vägen mest hela tiden, skönt med mjuka varianter som inte skaver (regel 1, inget får skava) , schampoo, balsam och fuktcreme i reseförpackningar. Ansiktsvatten i sprayform enbart för att det känns lite lyxigt och är skönt med en uppiggande dusch. Allt med fukt är ju bra tips då inget torkar ut som en sjukhusmiljö. Kanske inget man använder unde själva förlossningen det är verklighetsfrånvänt men däremot efteråt. MandelOljan från Apoteket använde min förra barnmorska tillsammans med varma handdukar vid krystningskeendet, det var enormt omvårdnada. Jag använder den i förebyggande syfte men hoppas att vi hinner med något liknande i denna situation.

-Powerbars, mangosmoothie,  ingefärstuggummi och vattenflaska. Sånt man vet man vill ha även om man mår illa, skriker eller gråter av trötthet. Vad väljer jag helst då?

-Kamera, laddare och liten mobilpuck för musik. Musik var centralt för mig under Harrys förlossning. Får se hur det blir den här gången. Jag har även en förberedd playlist med barnets namn för att skapa pepp.

-Dom gulligaste av bebiskläder som bebisen kommer ärva av Harry och en ny egen mössa. Små tossor för kalla fötter. Sockor, Bodies i strlk minimium , Snuttefilt, napp och gosedjur.

– Innetofflor till både mig och John. Dom här är ju allt annat än optimala, fulla med fluff och sånt som inte lämpar sig för forlossningsrum. Men jag har ju ingen direkt shoppinglust i rådande läge så får ta det jag har. Skulle vilja ha de där mjuka APT Atelier men antar att mocka är ett minst lika känsligt material.

– Artificiellt blockljus och lavendelpåse (för att sånt påverkar mig mer än jag vågar erkänna)

– Bindor, toarulle modell mjuk, bröstvårtssalva, bodylotion och ansiktcremer med massa fukt. Läppcerat är ett måste. Ser även till att ha lättare laxerande hemma och katrinplommon. Eda kan göra en mkt förstoppad.

– Babyskydd och Babynest.

– Legitimation, målbild och mammas tursmycke.

Eftersom inget av det här är sponsrade grejer så har jag inte skrivit ut vad exakt det är för produkter. Fråga om ni är nyfikna.

Nu är vi redo.