World canceled

Det är en märklig värld att leva i just nu. Bittert och förvirrande. Vi är lyckligt lottade fortfarande med ingen uppsägning eller egentlig påverkan på vardagen ur det perspektivet. Vi har ett hus en trädgård att rasta oss i. En källare att fylla för att slippa åka och handla i stup i kvarten medens magen växer.

Jag får visserligen inte träffa min mamma alls, då hon är för sjuk för att bo hemma och även om hon skulle det känns all möjlighet till smittspridning som något livshotande. Men som jag nämt tidigare är man orolig över att den lilla tid man har tillsammans flyter iväg.

Men jag försöker tänka på sådant som gör en glad, lycklig och full av energi. Jag tänker på vänner vi har som bor i Spanien, på den fullständiga mardröm som lamslagit landet och hur det gått från sommarparadis till krigszon.

Vi skulle bo halva sommaren på Mallis och nu är det ju självklart att man ställer in. Men i de där sekunderna när man får grämas trots att millioner människor har det så fruktansvärt mycket sämre än en själv så tillåter jag mig ändå att sakna den här platsen så det värker lite i hjärtat. Jag hoppas och skänker alla där en extra tanke idag när jag tittar på dessa sommarminnen.

Jag hoppas på att någon gång snart kunna resa dit igen, se världen, bygga upp turismen och ekonomin tillsammans i många delar av världen.

Hur ställer ni er till att resa just nu?