En outgrundlig källa till inspiration finns på hemsidan thesocialitefamily.com. För er som inte besökt den har ni familjeporträtt för en livstid att läsa in er på. Det här är en riktig guldgruva och ni kommer aldrig behöva köpa ett inredningsmagasin igen. Lovar

Så va han igång igen, Hantverkarkillen. Nu har vi stirrar på våra gardiner ett tag eller snarare hur de möter taket. Efter en liten korts kvällskonferens rörande hur sovrummet snabbt skulle kännas mer färdigt kom jag med förslaget att sätta kronlist där uppe för att gömma skenan. Han knappt avsluta meningen innan John sprang ned i verkstaden igen. Det är rätt magiskt att få agera lat projektledare these days. Jag ligger på sängen och äter olika varianter av cirusfrukt, hasplar ur mig olika inredningstankar och sen vaknar jag upp nästa morgon och som av ett trollslag är idéen realitet!

Så nu ska här bli gömda gardiner! Jag är övertygad om att det kommer göra något enormt med helhetskänslan. Vi får se sen när allt är färdigt!

Nu tror ni att jag inte kan skriva om något annat än min graviditet och där har ni kanske lite rätt men jag ska försöka iallafall.

Jag blir så glad och berörd av vissa instagramkonton och tv serier just nu, tänkte dela med mig av dom i dessa dystopiska tider då säkert många med mig flipprar med fjärrkontroller och smartphones.

I instagramflödet finns det ett par som jag blir extra pepp av just nu. En namne @jstridh exempelvis. Hon bloggar också här på TWWP och jobbar som stylist. Hon har en väldigt tilltalande egen stil men mer klassiska och tilltalande detaljer som sticker ut. Inte för att vi är särkillt lika alls (hon är mkt modigare) men för att jag just därför inspireras så blir jag alltid glad när hon uppdaterar. Henne kan man ju följa både här på TWWP- Bloggen och på instagram.

Kontot @the_mangiagram drivs av ett par matintresseade überhärliga doldisar. Där får man all matinspiration man behöver utan att köpa kokbok eller krångliga recept alls. Helt magiska asiatiska rätter blandad med comfortpasta och härliga bordsdukningar.

@Hannamw är en oändlig källa till färgglad uppåtpiggande internationell stil och inställning. Jag tillskriver henne säkert millioner härliga personlighetsdrag som hon kanske inte (även om jag tror det) har. Det är som ett glossigt, danskt, franskt magazin varje gång jag öppnar upp hennes stories.

På tv då, jo nu ni! Ingen har väl missat det härliga och lätt beroendeframkallande ”Hjälp vi har köpt en Bondgård” med Brita Zakari och Kalle? Jag och John tittar tillsammans då programmet har allt vi gillar. Musik, inredning, bygg och slit, ungar, natur och lite livstjafs.

Sen har vi Zero Zero Zero på HBO som är allt annat än upplyftande, det skilldrar en transport av ett stort parti Heroin från produktion till dispruduktion. Men alltså hej skådespelarinsatser, scenografi, manus och hål i hjärtat scener. Jag blev verkligen tagen av den här produktionen och hoppas den får den uppmärksamhet den färdtjänar.

Sen som säkert alla andra tittar jag på Husdrömmar Scicilien på SVT, kan man låta bli? Blir helt salig.

Vad inspirerar er nuförtiden?

Jag har fått en helt fantastiskt fin klassisk värjacka från Marville Road. Jag skev om den här i en wishlist för ett tag sen och så fick jag som en pushpresent i brevlådan några dagar senare. Så innerligt tacksam. Den är så klassisk men också funktionell. Vill bära den hela våren med sneakers och jeans eller kanske till Bermudas och slip ins.

Jag har en större storlek och tror det blir jättefint oversize. Tycker bättre om jackor och kavajer som har den typen av modell.

Gå in på Marville Road om ni vill kika på klassiskt vardagsmode som håller över tid tycker allt på hemsidan är genomtänkt ur en basgarderobstanke.

Glad påskvecka börjar nu!

Här kommer en fullspäckad beige vår och sommar whistlist. Jag kommer förmodligen inte kunna skaffa något av ovanstående men som vi pratat om förut använder jag de här önskelistorna mycket till att få syn på sådant som jag redan har i min garderob eller finna likheter i kombinationer. För er som ändå vill unna er lite vårnyheter så skriver jag ut inköpsställen

Strandväska Loewe, Ballerina Mansur Gavriel, Klänning Massimo Dutti. Klacksko Flattered, Jeans Gina Tricot, flats Other Stories, Väska Rodebjer, oversized Trench H&M och stickad väst Arket.

Vilken ride hörni. I lördags kväll hände det grejer. Jag har ju i flera dagar känt att nu är lite gränsen nådd rent fysiskt. Vi umgicks ute i solen hela dagen och sen gick jag in och vilade i väntan på maten. En av mina bästa vänner är barnmorskor så hon föreslog att jag skulle överväga en sovdos till natten och att hon skulle svänga förbi innan sitt skift för att undersöka mig och konstatera om han var kvar med huvud nere och kanske tillockmed fixerad.

Jag frågade då lite om den såkallade ”förlossningsdrinken” och om den på något sätt kan vara farlig eller om det bara är en skröna? Hon messade tillbaka ”skål”. Så John serverade mig den där grumliga oljiga versionen av mimosa och vi hoppade ned i ett gemensamt bad och kände oss jättebusiga. Sen åt vi middag och min vän kom. Hon kunde säga att han låg bra och att det kändes som att han är ruckbar men nedåt.

Sen pussades vi lite och skrattade åt mina då helt osärtsamma sammandragningar. Vi spelade kvällspel och prick kl 21.00 kom första värken. Nej men alltså nej det här kan bara vara psykosomatiskt tänkte jag, det här är ju bara inte sant. Sen rullade det på. Klockan 23.00 var det 3 till 4 verkar på tio minuter och jag flöt med på bästa sätt jag kunde. John hämtade min pappa och det kändes som att strax efter gryning är nog bebisen här. Efter att ha konsulterat med förlossningen vid midnatt och tagit några värkar med henne i telefonen ville jag så gärna stanna hemma. Jag vill det då jag känner mig trygg här och det blir ändå länge man är på sjukhus. Jag går så in i mig själv när värkarna drar igång och vill inte bli ”störd” mer än nödvändigt. Vi hördes varje timme för avstämning. Sen skickade jag John i säng för att jag ville ha honom utvilad och sådär höll jag på. Vid 03.57 tog jag sista värken och tänkte att efter nästa väcker jag John så åker vi in. Men då somnade jag….

Vaknade till vid sju av att Harry och Morfar stekte plättar och tänkte nej men va nu?! Vad händer här, jag ska ju föda barn. Inte kan det stanna av nu!

Hela dagen idag har jag letat efter värkar, så trött helt utmattad men så hoppfull om att det skulle dra igång igen. Vi har promenerat, sovit, fikat, sovit, badat, sovit etc.

Det här var ju snopet. Är det någon annan som haft förlossningskraften i sina förvärkar och som sen stannat av sådär abrupt? På kvällen skickade vi hem pappa i vår bil så han kan komma farandes om det börjar om igen, men tar det två veckor ska han inte behöva vanka runt här i all evighet.

Vi får väl ändå hoppas att det var ett tecken på att det är nära nu.

Jag kommer säkert ångra det här inlägget lite om några veckor, jag kommer säkert sakna min graviditet och kroppen rätt så snart. Men just idag längtar jag så infernaliskt efter att kunna hoppa i ett par jeans eller springa till bussen. Men nu är det så att även mina gravidleggings har spruckit i sömmarna och T-shirten slutar över magen.

Jag har svårt att titta på dom här bilderna ovanför och förstå att det är jag? Inget som skaver, gör ont eller kläms. Men så kommer jag att tänka på…

Det var ju massa som skavde, ömmade och klämdes. Hela hjärttrakten var som ihoptryckt och blåmärksblått. Det enda jag längtade efter var det jag har nu, Minst flera gången om dagen önskade jag att låren skulle svälla, vaderna skulle behöva stödstrumpor och rumpan skulle bli platt och enorm. När jag påminner mig om det så känns allt så banalt.

Det var någon som sa nått så klokt i en gravidpodd nyligen, att man har som tre kroppar eller om det var som flera. En innan då man väntar barn en gravid och en efteråt. Man får tycka om dom alla tre, utmanas av dom och lära av dom. Uppskatta, sörja och smörja dom. Men dom är mina allihopa och jag ska ta hand om den här nu och inte gnälla en sek till på sista vägen fram. Lovar. Men säg att ni kanske också känner igen er?

(Även om jag helt desperat längtar efter jeans)

/ J

Nu har han gjort det igen, överträffat sig själv. Vi spenderar ju mycket tid nu med att prata och oroa oss över kommande permitteringar som kan leda till uppsägningar, föräldrarledigheter och skolstängningar (som alla andra då kan jag tänka mig). Men se här, det är som min vän Sofia konstaterat. Om John blir av med jobbet kan han ju satsa på att bli finsnickare istället.

Vårt burspråk i matsalen har fått ett sånt lyft att det inte går att beskriva. Det gömmer sig tillockmed hyllor bakom skydden. Vi har gömt lite sherry och Conjac där. Harry har också ställt in alla mest värdefulla drakar och rubiner. Men det är så fint att se hur ett sånt där hemma snickrande som både ger John glädje och inspiration bortom Netflix gör så enormt mycket för hemkänslan. Hörde precis hur han smet ned i källaren efter läggning så det ska bli så spännande att se vad han har i görningen nu.

Jag brukar vara den som pushar på små projekt hemma men på senaste har han helt tagit kommando. Först visste jag inte hur jag skulle känna med det men det visar sig att jag älskar det, jag litar helt på hans idéer från och med nu.